| 1. |
- Verbeek, Else, et al.
(författare)
-
The gut microbiota and microbial metabolites are associated with tail biting in pigs
- 2021
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2045-2322. ; 11
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Tail biting is an abnormal behaviour that causes stress, injury and pain. Given the critical role of the gut-microbiota in the development of behavioural problems in humans and animals, the aim of this study was to determine whether pigs that are biters, victims of tail biting or controls (nine matched sets of pigs) have a different microbiota composition, diversity and microbial metabolite profile. We collected faecal and blood samples from each individual for analysis. The gut microbiota composition was most different between the biter and the control pigs, with a higher relative abundance of Firmicutes in tail biter pigs than the controls. Furthermore, we detected differences in faecal and plasma short chain fatty acids (SCFA) profiles between the biter and victim pigs, suggesting physiological differences even though they are kept in the same pen. Thus, in addition to supporting an association between the gut microbiota and tail biting in pigs, this study also provides the first evidence of an association between tail biting and SCFA. Therefore, further research is needed to confirm these associations, to determine causality and to study how the SCFA profiles of an individual play a role in the development of tail biting behaviour.
|
|
| 2. |
- Brunberg, Emma, et al.
(författare)
-
Brain gene expression differences are associated with abnormal tail biting behavior in pigs
- 2013
-
Ingår i: Genes, Brain and Behavior. - : Wiley. - 1601-1848 .- 1601-183X. ; 12:2, s. 275-281
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Knowledge about gene expression in animals involved in abnormal behaviors can contribute to the understanding of underlying biological mechanisms. This study aimed to explore the motivational background to tail biting, an abnormal injurious behavior and severe welfare problem in pig production. Affymetrix microarrays were used to investigate gene expression differences in the hypothalamus and prefrontal cortex of pigs performing tail biting, pigs receiving bites to the tail and neutral pigs who were not involved in the behavior. In the hypothalamus, 32 transcripts were differentially expressed (P<0.05) when tail biters were compared with neutral pigs, 130 when comparing receiver pigs with neutrals, and two when tail biters were compared with receivers. In the prefrontal cortex, seven transcripts were differently expressed in tail biters when compared with neutrals, seven in receivers vs. neutrals and none in the tail biters vs. receivers. In total, 19 genes showed a different expression pattern in neutral pigs when compared with both performers and receivers. This implies that the functions of these may provide knowledge about why the neutral pigs are not involved in tail biting behavior as performers or receivers. Among these 19 transcripts were genes associated with production traits in pigs (PDK4), sociality in humans and mice (GTF2I) and novelty seeking in humans (EGF). These are in line with hypotheses linking tail biting with reduced back fat thickness and explorative behavior.
|
|
| 3. |
- Hitchens, Peta, et al.
(författare)
-
Prevalence and risk factors for overweight horses at premises in Sweden assessed using official animal welfare control data
- 2016
-
Ingår i: Acta Veterinaria Scandinavica. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-605X .- 1751-0147. ; 58
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: There are Swedish animal welfare regulations concerning the body condition of horses and general advice on keeping horses including that horses should be fed so that they do not become over- or underweight relative to their use. Compliance is assessed by official animal welfare inspectors. The objective of this study was to determine whether the national animal welfare control database could be used to estimate the prevalence and risk factors for overweight horses in Sweden. The official animal welfare control checklist for horses contains 45 check-points (CP) of which CP-8 pertains to the acceptability of the horses' body condition including whether they were under-or overweight. Prevalence of non-compliance with CP-8, with 95 % confidence intervals (CI), were calculated for the years 2010-2013. Associations between risk factors and non-compliance for overweight body condition were estimated using logistic regression and expressed as odds ratios (OR) with 95 % CIs.Results: Of 7870 premises with registered horses that were inspected against CP-8, a total of 63 premises had noncompliant inspections due to overweight horses (0.80 %; CI 0.62, 1.02 %). In multivariable analyses, premises that were non-compliant with requirements for the care of sick or injured horses (OR 3.52; CI 1.51, 8.22) or with the requirements for feeding a balanced high-quality diet (OR 5.15; CI 2.49, 10.67) had greater odds of having overweight horses. Premises that also kept other species for meat production were more likely to have overweight horses (OR 2.12; CI 1.18, 3.81) whereas professional horse establishments were less likely (OR 0.09; 0.01, 0.64). Overweight horses were more likely in summer compared to winter (OR 2.18; CI 1.02, 4.70). Premises in regions of Sweden with more horses in relation to the human population were less likely to have overweight horses (OR 0.97; CI 0.95, 1.00).Conclusions: Official animal welfare control data may be used to monitor the premises prevalence of overweight horses in Sweden. Strategies to reduce the prevalence of overweight horses should focus on education about equine care and nutrition, especially summer grazing.
|
|
| 4. |
- Berg, Lotta, et al.
(författare)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 5. |
- Estrada-Peña, Agustín, et al.
(författare)
-
Scientific opinion on geographic distribution of tick-borne infections and their vectors in Europe and the other regions of the Mediterranean Basin : EFSA Panel on Animal Health and Welfare (AHAW)
- 2010
-
Ingår i: EFSA Journal. - Parma, Italy : European Food Safety Authority. - 1831-4732. ; 8:9, s. 1723 [280 pp.]-
-
Forskningsöversikt (refereegranskat)abstract
- This report is the second of a series of two technical assessments of the role of ticks in transmission of animal diseases and zoonoses in Eurasia. A previous published scientific opinion (EFSA 2010a) focused on two diseases- Crimean-Congo haemorrhagic fever and African swine fever in Eurasia. The aim of this report is to provide a general overview of the geographic distribution of tick species which have proven involvement in the transmission of pathogens causing animal diseases and zoonoses in Eurasia.The report provides a review of the geographic distribution of the relevant tick species and TBDs in Eurasia by producing maps of the region that display the occurrences of ticks and tick borne pathogens. Systematic literature review of available publications for the last 10 years and other available literature from the experts were used in the retrieval of the geographical reported cases for the presence of ticks and tick borne pathogens. The report includes a description of the factors that influence the dynamics of the relevant tick species and identify possible high-risk areas in the EU for introduction considering the biological and ecological characteristics of the ticks and their ability to adapt to new areas. Surveillance tools and control measures for ticks were discussed.Findings from this review have provided evidence of the extent of ticks and TBDs in geographical ranges and the existing risk areas that should be considered as baseline information to assess potential risk of these diseases. The report indicates the validity of using available literature to support the presence of ticks and TBDs without further predication using weather and other environmental factors associated with the survival of the ticks. Surveillance tools for the detection of the ticks and their control measures are discussed in this report. The report concluded that animal and human movement play a significant impact on the spread of the ticks and TBDs. Climate changes and flight pattern of migratory birds can influence the presence and spread of the ticks and TBDs, These two factors acting by themselves have not been determined be responsible for the widespread distribution of ticks.
|
|
| 6. |
- Estrada-Pena, Agustín, et al.
(författare)
-
Scientific opinion on the Role of Tick Vectors in the Epidemiology of Crimean-Congo Hemorrhagic Fever and African Swine Fever in Eurasia : EFSA Panel on Animal Health and Welfare
- 2010
-
Ingår i: EFSA Journal. - Parma, Italy : EFSA. - 1831-4732. ; 8:8, s. 1-156
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The report provides an update on the role of the tick vectors in the epidemiology of African swine fever (ASF) and Crimean and Congo haemorrhagic fever (CCHF) in Eurasia, specifically to review of the geographical distribution of the relevant ticks with presentation of maps of their occurrence in Europe and Mediterranean basin; a description of the factors that define the relevant tick population dynamics and identify possible high risk areas in the EU; an update on the role of tick vectors associated with CCHF and ASF in Eurasia; and reviews available methods for the control of the relevant tick vectors. Data were collected through systematic literature review in a database from which maps of geographic distribution of ticks, CCHF virus and ASF virus were issued. The main vectors for CCHF are Hyalomma spp, Increase in the number of fragmented areas and the degradation of agricultural lands to bush lands are the two main factors in the creation of new foci of CCHF in endemic areas. Movement of livestock and wildlife species, which may carry infected ticks, contributes to the spread of the infection. The Middle East and Balkan countries are the most likely sources of introduction of CCHFV into other European countries. All the Ornithodoros species investigated so far can become infective with ASF virus and are perhaps biological vectors. These ticks are important in maintaining the local foci of the ASFV, but do not play an active role in the geographical spread of the virus. Wild boars have never been found infested by Ornithodoros spp. because wild boars normally do not rest inside protected burrows, but above the ground. There is no single ideal solution to the control of ticks relevant for CCHF or ASF. The integrated control approach is probably the most effective.
|
|
| 7. |
- Andersson, Maria, et al.
(författare)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
| 8. |
- Kautto, Arja, et al.
(författare)
-
Can we use meat inspection data for animal health and welfare surveillance?
- 2023
-
Ingår i: Frontiers in Veterinary Science. - 2297-1769. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Ante- and post-mortem inspections at abattoir were originally introduced to provide assurance that animal carcasses were fit for human consumption. However, findings at meat inspection can also represent a valuable source of information for animal health and welfare surveillance. Yet, before making secondary use of meat inspection data, it is important to assess that the same post-mortem findings get registered in a consistent way among official meat inspectors across abattoirs, so that the results are as much independent as possible from the abattoir where the inspection is performed. The most frequent findings at official meat inspections of pigs and beef cattle in Sweden were evaluated by means of variance partitioning to quantify the amount of variation in the probabilities of these findings due to abattoir and farm levels. Seven years of data (2012-2018) from 19 abattoirs were included in the study. The results showed that there was a very low variation between abattoirs for presence of liver parasites and abscesses, moderately low variation for pneumonia and greatest variation for injuries and nonspecific findings (e.g., other lesions). This general pattern of variation was similar for both species and implies that some post-mortem findings are consistently detected and so are a valuable source of epidemiological information for surveillance purposes. However, for those findings associated with higher variation, calibration and training activities of meat inspection staff are necessary to enable correct conclusions about the occurrence of pathological findings and for producers to experience an equivalent likelihood of deduction in payment (independent of abattoir).
|
|
| 9. |
- Keeling, Linda, et al.
(författare)
-
Scientific Opinion on bluetongue monitoring and surveillance
- 2011
-
Ingår i: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2192-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Following a request from the Commission, the Panel on Animal Health and Welfare was asked to deliver a Scientific Opinion on: 1) the expected prevalence (design prevalence) under different circumstances, and, 2) an updated scientific assessment of the size of the relevant geographical area for the purpose of monitoring and surveillance programmes for bluetongue. A systematic literature review and a review of monitoring and surveillance data from European Union Member States was performed in order to estimate the prevalences observed in the Member States. The prevalences observed in areas that have been infected for several years were slightly lower than the design prevalence of 2 % currently used for monthly testing of sentinel animals, but much lower than the design prevalences of 20 % and 10 % for annual surveys in populations of unvaccinated and vaccinated ruminants, respectively. Currently there is no scientific evidence that suggests an optimal size of the relevant geographic unit for BTV monitoring and surveillance, since it depends on many factors, including the goal of the surveillance programmes. Early warning based on passive surveillance will take place irrespective of the size of the geographical unit but, when based on active surveillance, it is best targeted at regions considered at risk for introduction, using small geographical units, a high sampling frequency and sample size. For estimating the impact of interventions on the prevalence of infected animals, smaller areas result in more precise estimates of the prevalence and also take better account of local differences. For establishing freedom from infection, smaller areas result in lower design prevalence for a region as a whole and take better account of local differences in infection dynamics.
|
|
| 10. |
- Keeling, Linda, et al.
(författare)
-
Scientific Opinion on bluetongue serotype 8
- 2011
-
Ingår i: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2189-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To answer a question from the European Commission on the potential special characteristics of bluetongue virus (BTV) serotype 8 (BTV-8) compared to other serotypes and their possible impact on the epidemiology of the disease, a systematic literature review was carried out by a working group established by the Animal Health and Welfare Panel. Currently, three special features can be assigned to BTV-8, which are the ability to cause serious disease in cattle and goats, the ability to be transmitted transplacentally, and the ability to contaminate semen. The transplacental transmission and the contamination of semen are also observed for several serotypes of modified live virus (MLV) vaccines and for some cell culture/egg passaged strains. These two features may have an impact on the epidemiology of the disease, since they may increase the ability of BTV-8 to survive the winter period, for example, when pregnant cows are infected in late autumn and give birth to viraemic offspring in the next vector season, or, through infecting the recipient dam via artificial insemination (AI) with frozen contaminated semen. Furthermore, the chance of BTV-8 spread may be increased either through movement of seropositive but virus negative pregnant animals, which may give birth to viraemic calves, or through natural mating or AI using BTV-8 contaminated semen by transmission from semen to receiving dam. The current legislation provides effective measures to ensure that all dams are immune to BTV before insemination or mating, so there is no subsequent risk of transplacental infection of their offspring. Furthermore, pregnant animals are effectively restricted in their movement. More research is needed to determine whether oral transmission and/or transmission through embryo transfer are more likely to occur for BTV-8 than for other BTV serotypes.
|
|
