| 1. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar i och utanför vilthägn med vildsvin, älg, björn och hare
- 2021
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Syftet med detta yttrande är att sammanställa aktuell forskning kring djurvälfärden vid träning och prov av jakthundar på vildsvin, älg, björn och hare i vilthägn samt hur de vilda djurens naturliga beteende tillgodoses vid mötet med ett rovdjur och hur detta påverkas av hägnets utformning. Det finns kunskapsluckor inom området då det råder brist på vetenskapliga studier av hur träning och prov i och utanför vilthägn påverkar jakthunden och de vilda djuren. Omfattningen av denna verksamhet är till stora delar okänd för Rådet och området är tämligen oreglerat i lagstiftningen.Träning och prov av jakthundar i hägn sker för att kunna utvärdera hundarnas egenskaper vid jakt. Utfallet av dessa prov används för att undersöka om hunden fungerar och är lämpad för praktisk jakt, men även i avelsarbetet. Skador från björn, vildsvin och älg kan bli allvarliga för jakthunden vid ordinarie jakt. I dagsläget tränas och testas hundar på vildsvin och hare inne i hägnet medan träning och prov av hund på björn och älg sker utanför hägnet med stängsel mellan hund och vilt. Risk för fysiska skador på hund i samband med träning och prov är därför störst i mötet med vildsvin. Djurvälfärdsriskerna för hund omfattar även psykisk påverkan, fysisk överansträngning, värmestress och vätskebrist vid höga utomhustemperaturer samt fysiska skador på grund av hägnets utformning och innehåll. Hur många hundar som skadas i samband med träning på hägnat vilt är dock oklart. Det finns rehabiliteringsanläggningar för jakthundar där hundarna kan tränas på hägnat vilt under mer kontrollerade former och därmed övervinna rädslor och oönskade beteenden. En hund som av olika orsaker blir rädd i samband med jakt, eller som uppvisar oönskade beteenden mot viltet, kan med hjälp av hägnat vilt antingen tränas ytterligare eller uteslutas från att användas vid jakt.En av grundförutsättningarna med träning och prov på vilda djur i hägn är att jaktsituationen ska efterlikna vanlig jakt. Detta innebär att det vilda djuret utsätts för ett hot, vilket i många fall sannolikt innebär stress för det vilda djuret. Hur stor stressituationen blir beror på hur djuret upplever hotet och om det lyckas kontrollera situationen. Vilda djur undviker i regel kontakt med människor och hundar. Att bli förföljd av en hund inne i hägnet är med stor sannolikhet en belastning för det vilda djuret, och även närvaro av hund utanför ett stängsel kan upplevas som ett hot. Träning och prov i hägn varierar med djurslag och anläggning och det vilda djuret har olika förutsättningar att hantera situationen, bland annat beroende på art och individuella skillnader. Förföljelse och jakt innebär sannolikt en betydande stress för vildsvin och hare. Även träning eller prov på älg och björn där hunden befinner sig utanför hägnet kan innebära stress för det vilda djuret. Situationen för det vilda djuret påverkas av faktorer som tidigare erfarenheter av hund och människor, hundens beteende, hur ofta och länge träningen eller proven pågår, hägnets storlek och utformning, samt om hägnet ger viltet möjlighet att undkomma hunden och situationen. Repetitiva moment skulle kunna vänja viltet vid hunden och situationen och för vissa individer innebära ett minskat upplevt hot och stressrespons. Negativ erfarenhet och förväntningar av hundträningen innebär dock en risk för upprepad och ackumulerad stress, vilket kan resultera i att djuret utsätts för ett upprepat och långvarigt lidande. Upplevelsen av repetitiva moment kan påverkas av individuella egenskaper, djurslagsskillnader och det sätt på vilket träningen eller proven utförs. Återkommande exponering för hund kan antingen leda till att det vilda djuret vänjer sig, habituering, eller blir mera känsligt, sensitisering.Hägnets utformning och skötsel har stor betydelse för viltets välfärd och djurskyddsproblem i hägn har noterats. Ett hägnat vilt djur som är kroniskt stressat vid undermålig djurhållning kan ha sämre förutsättningar att hantera den belastning som träning eller prov med hund kan innebära. De hägn för vilda djur som används vid träning och prov av hundar uppvisar stor variation i storlek och utformning. Gemensamt är att hägnet inskränker de vilda djurens naturliga beteenden, exempelvis möjligheten att förflytta sig längre sträckor. I de fall viltet flyttas till ett mindre hägn i samband med träning eller prov reduceras viltets möjligheter till naturliga beteenden ytterligare. Ett hägnat vilt djur som upplever en hotande fara, kan uppleva oro, rädsla och frustration. Detta kan leda till stress, främst när djuret inte kan undkomma eller bemöta hotet på samma sätt som om djuret varit frilevande. Stress uppstår när djuret inte kan kontrollera en situation, eller då kroppen utsätts för psykiska eller fysiska påfrestningar, som vid flyktförsök, värmestress, fysiska skador och smärta.Vildsvin i det vilda är ofta skygga och undviker en potentiell predator om de har möjlighet, men kan också försvara sig mot och även attackera sin förföljare om de blir trängda. Hur vildsvinen påverkas av att hållas instängda i hägn med begränsad möjlighet att undkomma hunden är inte studerat vetenskapligt, men i de fall hund förföljer vildsvinet innebär det troligen betydande rädsla och stress för vildsvinet. Studier har visat att jakt kan leda till att vildsvinen ändrar aktivitetsmönster och vistelseområde. Det finns också en risk att alltför aggressiva hundar tillfogar vildsvinen fysisk skada samtidigt som jakten även riskerar att vildsvin utsätts för värmestress då de har begränsade möjligheter att temperaturreglera sig. Hägn för vildsvin kan vara relativt stora, med en varierad och naturlig biotop. Eftersom hunden kan förfölja vildsvinen inne i hägnet innebär hägnet, oavsett storlek, att vildsvin har begränsade möjligheter att undkomma hunden och jakten i sig är sannolikt stressande. En studie har visat att det kan föreligga allvarliga djurskyddsproblem i vissa vildsvinshägn. Om detta även omfattar tränings- och provhägn skulle detta kunna påverka vildsvinens upplevelse och förmåga att hantera situationen vid jakt i hägn, men detta är inte studerat vetenskapligt.Älgar är flyktdjur som kan springa långa sträckor för att undkomma en angripare, men de kan också försvara sig när de känner sig trängda. Generellt kan älgar relativt lätt hållas i hägn och bli mycket vana vid människor och de förefaller ofta vara tämligen opåverkade vid möten med hundar. Vetenskapliga studier av hur älgar egentligen upplever situationen har Rådet inte funnit. En älg kan göra utfall mot en hund, men även i de fall älgen verkar lugn och opåverkad går det inte att utesluta att konfrontationen med hunden innebär stress för älgen, särskilt då hägnet kraftigt begränsar älgens naturliga flyktbeteende. Under träning eller prov hålls ofta älgen i ett mindre hägn för att hunden ska ges möjlighet att komma nära. Vid träning med hägnad älg har älgen begränsade möjligheter att avlägsna sig från eller komma undan hunden vilket skulle kunna leda till svårigheter för älgen att kontrollera situationen, vilket i sin tur kan ge upphov till stress. Eftersom älgar och hundar hålls åtskilda genom stängsel är risken för fysiska skador hos både hund och älg liten.Vilda björnar undviker normalt kontakt med människor och hundar. Att jagas av en hund har visat sig resultera i såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnen blir stressad. Exponering för en aktiv, skällande hund utanför hägnet kan upplevas som ett hot och leda till stress. Risken för stress ökar i en anläggning med litet tränings/provhägn, där björnen inte kan undkomma hunden eller kontrollera situationen. I ett litet hägn utan lämpliga biotoper eller fredad zon har björnen små möjligheter att avlägsna sig från hunden eller dölja sig. Situationen för björn vid träning eller prov med hund påverkas av faktorer som tillvänjning, tidigare erfarenheter av hundar och människor, hundens beteende, hur ofta och hur länge hundträningen/proven pågår samt hägnets storlek och utformning och om hägnet ger björnen möjligheter till naturligt beteende och att undkomma hunden. Björnens skötsel och miljö utöver prov-/träningstillfällena, liksom dess individuella förutsättningar påverkar också björnens välfärd, vilket också behöver tas hänsyn till vid bedömningen av björnens situation vid träning och prov med hund.Haren är ett bytesdjur och betraktar hunden som en predator. Haren flyr genom snabba rusher, men kan också försöka förvilla sin efterföljare genom längre hopp och blindspår. I hägn med hare tillåts jakthunden vara lös och jaga haren. Rådet har inte funnit några vetenskapliga studier av harar i den här typen av hägn men det finns studier av harars situation vid möte med hund i andra sammanhang, samt harars reaktion på predatorer generellt. Harar som utsattes för rävlukt minskade sin närvaro i dessa områden och hararnas vaksamhet ökade. Det finns skäl att anta att vilda harar kan reagera på lukt av hund på motsvarande sätt. Man kan anta att stressen för hare vid träningsjakt i hägn liknar den vid vanlig jakt. Skillnaden är att hägnet begränsar harens flyktvägar och även kan begränsa harens möjlighet till normalt flyktbeteende. Hur begränsande hägnet är beror på dess storlek, men eventuellt även dess placering, t.ex. närheten till människor och hundar som ger upphov till syn- eller luktintryck, samt dess utformning, inklusive förekomsten av naturliga förhållanden. Oavsett hägnets storlek och utformning är risken påtaglig att harens välfärd påverkas negativt av att bli jagad. Då harar har en sna
|
|
| 2. |
- Hitchens, Peta, et al.
(author)
-
Prevalence and risk factors for overweight horses at premises in Sweden assessed using official animal welfare control data
- 2016
-
In: Acta Veterinaria Scandinavica. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0044-605X .- 1751-0147. ; 58
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: There are Swedish animal welfare regulations concerning the body condition of horses and general advice on keeping horses including that horses should be fed so that they do not become over- or underweight relative to their use. Compliance is assessed by official animal welfare inspectors. The objective of this study was to determine whether the national animal welfare control database could be used to estimate the prevalence and risk factors for overweight horses in Sweden. The official animal welfare control checklist for horses contains 45 check-points (CP) of which CP-8 pertains to the acceptability of the horses' body condition including whether they were under-or overweight. Prevalence of non-compliance with CP-8, with 95 % confidence intervals (CI), were calculated for the years 2010-2013. Associations between risk factors and non-compliance for overweight body condition were estimated using logistic regression and expressed as odds ratios (OR) with 95 % CIs.Results: Of 7870 premises with registered horses that were inspected against CP-8, a total of 63 premises had noncompliant inspections due to overweight horses (0.80 %; CI 0.62, 1.02 %). In multivariable analyses, premises that were non-compliant with requirements for the care of sick or injured horses (OR 3.52; CI 1.51, 8.22) or with the requirements for feeding a balanced high-quality diet (OR 5.15; CI 2.49, 10.67) had greater odds of having overweight horses. Premises that also kept other species for meat production were more likely to have overweight horses (OR 2.12; CI 1.18, 3.81) whereas professional horse establishments were less likely (OR 0.09; 0.01, 0.64). Overweight horses were more likely in summer compared to winter (OR 2.18; CI 1.02, 4.70). Premises in regions of Sweden with more horses in relation to the human population were less likely to have overweight horses (OR 0.97; CI 0.95, 1.00).Conclusions: Official animal welfare control data may be used to monitor the premises prevalence of overweight horses in Sweden. Strategies to reduce the prevalence of overweight horses should focus on education about equine care and nutrition, especially summer grazing.
|
|
| 3. |
- Berg, Lotta, et al.
(author)
-
Minkhållning i Sverige
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Den här rapporten är framtagen av SLUs vetenskapliga råd för djurskydd i syfte att utvärdera djurvälfärden hos minkar inom svensk pälsdjursproduktion och bedöma om den vetenskapliga litteraturen ger stöd för att produktionen, så som den bedrivs i dag, ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Minkar som föds upp för pälsproduktion i Sverige måste hållas och skötas enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2012:14) om uppfödning och hållande av pälsdjur. Rapporten har tagits fram på uppdrag av Jordbruksverket som en del i ett regeringsuppdrag om minkhållning. Den beskriver minkens ursprung och domesticering, naturligt beteende hos vild mink, inhysning och skötsel vid pälsuppfödning, onormalt beteende, miljöberikningar, smittskydd, förekommande sjukdomar och avlivningsmetoder. I rapporten ges rekommendationer baserat på tillgänglig vetenskaplig litteratur, och behov av framtida forskning identifieras.Minken är en opportunistisk köttätare som behöver äta relativt ofta. I pälsdjursproduktionen tillämpas i princip fri tillgång på foder till digivande honor och växande valpar men inför parningssäsongen innebär den fria tillgången ökad risk för komplikationer vid valpningen på grund av övervikt hos honan. Fodringen behöver därför anpassas under vintern för att minska risken för feta honor och därmed ökad dödlighet vid valpningen. Neddragen fodertillgång kan orsaka frustration som då visar sig i beteendestörningar. Olika aspekter på utfodring bör därför beaktas i framtida forskning. Den vilda minken lever solitärt under stora delar av året, dock kan en till flera honor leva inom en hanes revir. I pälsdjursproduktionen bör därför vuxna minkar hållas individuellt, undantaget är växande ungminkar som med fördel kan hållas tillsammans. Att hålla två minkar tillsammans är det vanligaste, dock fungerar det att hålla tre ungminkar i etagebur om de ges extra foder och god tillsyn. Grupper med fler än tre djur bör undvikas då riskerna för aggression ökar. En lya fastsatt utanpå buren är viktigt för alla minkar året runt då de naturligt vilar mycket i sina bohål, samt även för att minkhonan ska kunna ta hand om de outvecklade ungarna första tiden efter födelsen. I fångenskap används halm för att skapa ett varmt bo under den kalla årstiden samt för att bygga ett bo för ungarna under uppfödningsperioden.Systematisk genetisk selektion för önskat beteende (temperament) förbättrar välfärden hos minken. Systemet tillämpas på svenska gårdar genom att minkar som uppvisar rädsla eller stress selekteras bort vid avelsurvalet. Urvalet av avelsdjur görs kontinuerligt från det att valparna föds, då reproduktion, valpöverlevnad och temperament registreras tidigt och är viktiga parametrar att ta hänsyn till i urvalet. Det slutliga urvalen sker på hösten då längd, vikt och pälsegenskaper graderas. Ju tidigare dessa urval görs desto tidigare kan utfodringen anpassas för att undvika att avelsdjuren blir överviktiga under hösten. Det är viktigt att aveln inte resulterar i för stora djur, då detta kan leda till välfärdsproblem i framtiden.Mink i vilt tillstånd använder vatten i sin jakt på bytesdjur, men är inget vattenlevande djur, per se. Badvatten till mink bedöms däremot vara en positiv berikning, dock inte vetenskapligt belagt, som ett grundläggande beteendebehov. Forskning visar att beteendestörningar kan förebyggas genom att minkarna ges fri tillgång på foder, hålls i etageburar med bolåda, hyllor, strömedel och berikningar som byts ut regelbundet. I svenska djurskyddsföreskrifter ingår dessa som krav för hållande av mink för pälsdjursproduktion. Mer kunskap behövs för hur ofta berikningar bör skiftas.Djurvälfärd i samband med livdjurstransport och avlivning av mink lyfts fram som angelägna forskningsområden. En snabb avlivning vid hemmaburen bedöms vara det bästa ur djurvälfärdssynpunkt. För att minska risken för spridning av sjukdomar bör importerade minkar hållas i karantän och hög biosäkerhet tillämpas på gården.
|
|
| 4. |
- Andersson, Maria, et al.
(author)
-
Transport av dräktiga djur, transport av unga djur och åldersbestämning av foster
- 2023
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- De flesta lantbruksdjur transporteras endast enstaka gånger i livet och har därför sällan möjlighet att vänja sig vid transporter på ett sätt som skulle förebygga stress och bidra till en god transportupplevelse. Att skapa förutsättningar som minimerar påverkan på djuren och underlättar drivning av djuren är därför av stor vikt. Livdjurstransport eller transport till slakt kan vara en mycket stressfylld situation för djur. EFSA har under 2022 publicerat tre olika utlåtanden om transport av nötkreatur, små idisslare och gris. EFSA har i sina utlåtanden identifierat följande relevanta välfärdsrisker: social stress i samband med omgruppering, stress då djuren hanteras av ovarsamma människor eller av människor som de inte är vana vid, stress på grund av värme eller kyla, skador, rörelsestress (orsakat av fordonets rörelser), predationsstress (specifikt hos får som drivs med hund), hunger, törst, respiratoriska problem (specifikt hos nötkreatur), begränsade rörelsemöjligheter, svårigheter att vila och sensorisk överstimulering. Sammantaget kan dessa välfärdsrisker leda till ackumulerad och hög stress, rädsla, smärta, obehag och utmattning hos djuren.Nötkreatur, grisar och får är sociala djur som lätt stressas om de separeras från sin grupp. Att ta hänsyn till deras naturliga flockbeteende genom att t.ex. inte driva djur enskilt utan i grupp (undantag för vuxna handjur som ofta behöver hanteras enskilt) är därför viktigt både före, under och efter transport. Omgrupperingar och social stress riskerar att leda till aggressioner och oönskade beteenden då djuren kan komma att skada sig själva eller varandra.Djurs tidigare erfarenheter av att bli hanterade av människor påverkar deras upplevelse och stressnivå vid hantering i samband med transport. En mer vänlig hantering av djuren tidigt i livet kan underlätta hanteringen i samband med transport. Djurens rädsla utgör en välfärdsrisk, både för djuren själva och för den transportör som ska hantera dem. Utlastningsutrymmen och drivvägar behöver vara väl designade för att få ett bra flöde när djuren lastas respektive lastas av och den som hanterar djuren behöver ha god kunskap om djurens naturliga beteenden.Hunger och törst kan uppstå hos djur under tiden från lastning till transport och urlastning. Risken för att djuren ska uppleva hunger och törst ökar med längre transporttider. Unga djur har ett naturligt tätare födointag vilket man kan behöva ta hänsyn till vid transport genom att erbjuda djuren möjlighet att äta och dricka oftare än äldre djur. I nuläget finns det inga optimala lösningar på hur man ska kunna tillgodose behovet av vatten eller annan utfodring på transport då intaget även påverkas av stress och sociala faktorer utöver vana vid utrustningen.Djurtätheten på transportfordonet är en viktig faktor som påverkar djurens möjligheter att hålla balansen och att kunna ligga ned och vila, men även risken för skador och död. Behovet av att kunna ligga ned under transport ökar med transportens längd och huruvida djuren ligger ned är kopplat till vilket utrymme som ges, där större utrymme leder till att fler djur ligger ned.Sen dräktighet räknas som ett tillstånd då det inte är lämpligt att transportera ett djur eftersom transport under denna period kan leda till negativa konsekvenser för djurets välfärd och risker för avkomman. Dräktighet innebär ökad sårbarhet både fysiskt och fysiologiskt. För dräktiga djur innebär därför den stress som förflyttning, lastning, ny miljö, okända människor, rörlig och ostabil transport, transportfordonets förutsättningar, samt avsaknad av foder och vatten under längre perioder, en större påfrestning med en ökad risk för negativa konsekvenser, än för icke-dräktiga djur. Dräktiga djur har en ökad metabolism och värmeproduktion, framförallt under sen dräktighet, vilket gör dräktiga djur mer känsliga för värmestress än icke-dräktiga djur. Vidare blir fysisk ansträngning jobbigare för det dräktiga djuret beroende både på den ökade tyngden och dess påverkan på rörelseapparaten. Även cirkulationssystemet blir mer ansträngt med en förhöjd hjärtfrekvens som följd. Vid värmestress ökar dessutom andningsfrekvensen påtagligt.Kortisol har en viktig roll i slutet av dräktigheten och för att initiera förlossning. I slutet av dräktigheten stiger kortisolnivåerna i moderdjurets blod till följd av att fostrets kortisolproduktion ökar. Förhöjda kortisolnivåer till följd av stress och fysisk ansträngning i samband med lastning, hantering, omgruppering, transport och nya miljöer kan orsaka abort eller för tidig igångsättning av förlossningen. Flera studier visar att det även finns risker under andra delar av dräktigheten. Transport ökar till exempel risken för embryonala förluster under tidig dräktighet hos gris, framför allt under vecka två till fyra, vilket är en kortisolkänslig period. För nötkreatur finns det risk för embryonala förluster vid transporter under dräktighetens första två månader och studier på får har visat på negativa effekter på lamm och ökad risk för fosterdöd vid förhöjda kortisolnivåer hos tackan. Det finns även en risk för epigenetiska effekter hos fostren vid stress hos moderdjuret, vilka kan komma att påverka avkomman senare i livet.När hondjuren ökar i vikt genom fostertillväxt och ökad volym av fostervätskor, påverkas deras rörlighet och förmåga att hålla balansen vilket kan göra att både lastning och transport försvåras samt innebära en ökad risk för halkskador och fläkningsskador. Eventuella led- och klövproblem kan dessutom förvärras eller försvåra rörelsemöjligheterna, även om uppenbar hälta inte alltid kan ses. Den ökade storleken gör att dräktiga djur kräver större plats under transporten, både för att djuren i sig är större, men också för att de ska kunna parera rörelser och hålla balansen. Dräktiga grisar minskar sin aktivitetsnivå och har större behov av att ligga ned och vila vilket behöver tillgodoses under transport.I slutet av dräktigheten, oklart exakt när, sker en uppmjukning av vävnaderna i bäckenregionen vilket är mer påtagligt för nötkreatur än för små idisslare och suggor. Uppmjukningen kvarstår även en tid efter förlossningen. Uppmjukningen ger försämrad stabilitet vid rörelse, vilket innebär risker vid både lastning och transport. Det är därför viktigt att man tar hänsyn till detta och har god tidsmarginal vid transport av dräktiga eller nyförlösta djur, så att djuren inte riskerar att transporteras under den tid som bäckenet är instabilt.Den vetenskapliga evidensen för EU:s regel om 90 % av den förväntade dräktighetstiden som gräns för transport av dräktiga djur förefaller oklar. Rådet ställer sig bakom konklusionen i EFSA:s utlåtande om transport av nötkreatur, små idisslare och gris, om att vetenskapliga belägg för den exakta nu gällande gränsdragningen saknas, samtidigt som det är tydligt att långt gången dräktighet är en riskfaktor för negativ djurvälfärd under transport. I de aktuella utlåtandena finns dock flera studier citerade som visar på sårbarhet för de dräktiga djuren och deras foster under en period som i många fall är längre än de sista 10 % av dräktighetstiden samt att det finns en ökad sårbarhet även under andra delar av dräktigheten och att både moderdjur och foster kan påverkas negativt av att transporteras.Det finns risk för att den stress som en transport innebär kan leda till att det sent dräktiga djuret aborterar eller att förlossningen sätts igång under eller strax efter transport. Då det således föreligger risker för foster och moderdjur vid transport av dräktiga djur under stora delar av dräktighetsperioden anser Rådet att transport av dräktiga djur (nötkreatur, får och gris) om möjligt bör undvikas.Vid transport av unga kalvar, smågrisar och lamm måste hänsyn tas till flera faktorer, såsom ålder, immunförsvarets utveckling, djurens allmänna hälsostatus, huruvida djuren är avvanda eller inte, social stress, etc. Unga djur är generellt känsligare än vuxna djur, och påverkas än mer av att utsättas för hunger och törst, kalla och varma transporter, och begränsade möjligheter att vila under transport. Under perioden då det passiva immunförsvaret går ned samtidigt som det aktiva immunförsvaret är under uppbyggnad är djuren extra känsliga för infektioner.Hur väl ett ungt djur klarar en transport beror bl.a. på längden på transporten (ju längre transport desto större risk för djurens välfärd), samt djurets ålder och vikt. Tiden mellan två och fyra veckor är en känslig ålder för transport av kalvar. Enligt EFSA bör inte kalvar transporteras tidigare än vid fem veckors ålder och de bör väga minst 50 kg. För lamm rekommenderas att djuren transporteras först efter avvänjning. Vidare behöver hänsyn tas till djurens behov av foder och vatten, så att deras närings- samt vätskebehov tillgodoses. Hänsyn behöver även tas till på vilket sätt de är vana vid att inta foder och vatten, och om djuret hålls på liknande sätt i transporten som de är vana vid, exempelvis i samma grupp eller tillsammans med sin mamma. Det kan vara klokt att utfodra djuren innan transport för att minska risken för hunger under transporten. Vid mjölkgiva till kalv behöver tid ges för digestion innan transport för att minska risken för diarré.Icke avvanda djur upplever en större stress runt transport än avvanda djur (vid transport utan moderdjur) och det är därför bättre att företrädesvis transportera djuren efter avvänjning. Unga djur är heller inte motoriskt färdigutvecklade, vilket kan påverka deras balans under transport samt vid på- och avlastning. Yngre djur ligger ned oc
|
|
| 5. |
- Kautto, Arja, et al.
(author)
-
Can we use meat inspection data for animal health and welfare surveillance?
- 2023
-
In: Frontiers in Veterinary Science. - 2297-1769. ; 10
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Ante- and post-mortem inspections at abattoir were originally introduced to provide assurance that animal carcasses were fit for human consumption. However, findings at meat inspection can also represent a valuable source of information for animal health and welfare surveillance. Yet, before making secondary use of meat inspection data, it is important to assess that the same post-mortem findings get registered in a consistent way among official meat inspectors across abattoirs, so that the results are as much independent as possible from the abattoir where the inspection is performed. The most frequent findings at official meat inspections of pigs and beef cattle in Sweden were evaluated by means of variance partitioning to quantify the amount of variation in the probabilities of these findings due to abattoir and farm levels. Seven years of data (2012-2018) from 19 abattoirs were included in the study. The results showed that there was a very low variation between abattoirs for presence of liver parasites and abscesses, moderately low variation for pneumonia and greatest variation for injuries and nonspecific findings (e.g., other lesions). This general pattern of variation was similar for both species and implies that some post-mortem findings are consistently detected and so are a valuable source of epidemiological information for surveillance purposes. However, for those findings associated with higher variation, calibration and training activities of meat inspection staff are necessary to enable correct conclusions about the occurrence of pathological findings and for producers to experience an equivalent likelihood of deduction in payment (independent of abattoir).
|
|
| 6. |
- Keeling, Linda, et al.
(author)
-
Scientific Opinion on bluetongue monitoring and surveillance
- 2011
-
In: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2192-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Following a request from the Commission, the Panel on Animal Health and Welfare was asked to deliver a Scientific Opinion on: 1) the expected prevalence (design prevalence) under different circumstances, and, 2) an updated scientific assessment of the size of the relevant geographical area for the purpose of monitoring and surveillance programmes for bluetongue. A systematic literature review and a review of monitoring and surveillance data from European Union Member States was performed in order to estimate the prevalences observed in the Member States. The prevalences observed in areas that have been infected for several years were slightly lower than the design prevalence of 2 % currently used for monthly testing of sentinel animals, but much lower than the design prevalences of 20 % and 10 % for annual surveys in populations of unvaccinated and vaccinated ruminants, respectively. Currently there is no scientific evidence that suggests an optimal size of the relevant geographic unit for BTV monitoring and surveillance, since it depends on many factors, including the goal of the surveillance programmes. Early warning based on passive surveillance will take place irrespective of the size of the geographical unit but, when based on active surveillance, it is best targeted at regions considered at risk for introduction, using small geographical units, a high sampling frequency and sample size. For estimating the impact of interventions on the prevalence of infected animals, smaller areas result in more precise estimates of the prevalence and also take better account of local differences. For establishing freedom from infection, smaller areas result in lower design prevalence for a region as a whole and take better account of local differences in infection dynamics.
|
|
| 7. |
- Keeling, Linda, et al.
(author)
-
Scientific Opinion on bluetongue serotype 8
- 2011
-
In: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2189-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- To answer a question from the European Commission on the potential special characteristics of bluetongue virus (BTV) serotype 8 (BTV-8) compared to other serotypes and their possible impact on the epidemiology of the disease, a systematic literature review was carried out by a working group established by the Animal Health and Welfare Panel. Currently, three special features can be assigned to BTV-8, which are the ability to cause serious disease in cattle and goats, the ability to be transmitted transplacentally, and the ability to contaminate semen. The transplacental transmission and the contamination of semen are also observed for several serotypes of modified live virus (MLV) vaccines and for some cell culture/egg passaged strains. These two features may have an impact on the epidemiology of the disease, since they may increase the ability of BTV-8 to survive the winter period, for example, when pregnant cows are infected in late autumn and give birth to viraemic offspring in the next vector season, or, through infecting the recipient dam via artificial insemination (AI) with frozen contaminated semen. Furthermore, the chance of BTV-8 spread may be increased either through movement of seropositive but virus negative pregnant animals, which may give birth to viraemic calves, or through natural mating or AI using BTV-8 contaminated semen by transmission from semen to receiving dam. The current legislation provides effective measures to ensure that all dams are immune to BTV before insemination or mating, so there is no subsequent risk of transplacental infection of their offspring. Furthermore, pregnant animals are effectively restricted in their movement. More research is needed to determine whether oral transmission and/or transmission through embryo transfer are more likely to occur for BTV-8 than for other BTV serotypes.
|
|
| 8. |
- Keeling, Linda, et al.
(author)
-
Scientific Opinion on Epizootic Ulcerative Syndrome
- 2011
-
In: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2387-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- The AHAW panel conducted an assessment of the risk of entry, release, spread and possible impact of epizootic ulcerative syndrome (EUS) in Europe. The risk of entry is linked to the probability of infection in the source region and the frequency of imports. A greater risk of entry was associated with the importation of ornamental fish into closed ornamental facilities (COF). COF, as defined by EU legislation, are pet shops, garden centres, garden ponds, commercial aquaria or wholesalers keeping ornamental aquatic animals without any direct contact with natural waters; or equipped with an effluent treatment system. The release of pathogens from COF could occur through the sale of live fish to hobbyists, insufficient effluent treatment or unintentional contact with natural waters. Assuming regular entry and release the long-term lack of reporting of EUS is a apparent contradiction. The following scenarios could explain it: i) Fish in European waters have never been exposed to the pathogen because the survival of released zoospores is too short, ii) EUS does not establish, but the pathogen fades out after entry into the EU, due to unfavourable conditions, iii) Ecological or epidemiological circumstances are not favourable for disease expression, iv) EUS is endemic and regularly misdiagnosed. The insufficient data from monitoring of aquaculture fish or wild stocks in Europe preclude confirmation or estimation of the likelihoods of these scenarios. The impact of EUS on EU aquaculture, would range from no impact, if there was no spread, to low impact if there was spread without disease, low incidence or weak disease patterns. However, if endemic the impact may change in the future if conditions such as climate, water quality or availability of susceptible species, either in aquaculture or in natural water bodies, become favourable for initiating epidemics and disease expression.
|
|
| 9. |
- Keeling, Linda, et al.
(author)
-
Scientific Opinion on monitoring for the emergence of possible new pandemic strains of influenza in animals
- 2011
-
In: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 9, s. 2109-
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Following the emergence in 2009 of the new pandemic H1N1 influenza virus, which contained gene segments from pig, bird and human influenza viruses, it was apparent that a better scientific understanding is required of influenza viruses to protect public and animal health. The latest scientific data on biological properties of the virus, transmissibility, host susceptibility and epidemiology has been evaluated in order to identify factors that could be monitored in animals and that would suggest a risk of emergence of a new pandemic influenza strains. Virological studies and animal models have highlighted the importance of individual virus proteins but virulence and transmissibility are polygenic effects and no single genetic marker can be reliably associated with increased pathogenicity or transmissibility. It was concluded that current monitoring of the influenza gene pool in humans has been able to provide an alert for the emergence of new human influenza strains of public health significance. In contrast, there is an incomplete view of the influenza virus strains circulating among pigs and birds at the global level. Interpretation of the origins and pandemic potential of influenza viruses do require knowledge of the influenza gene pools in both pigs and birds, as well as other animal species. It is recommended that there should be long term support for a passive monitoring network in pigs and birds in order to promote greater understanding of the evolution of influenza viruses at the global level. Maximum benefit can only be obtained by applying an integrated approach involving the medical and veterinary networks including development of harmonised tools and approaches, exchange of virus strains and sequence data and enhancing the coordination and dissemination of the findings from the human, swine and avian networks.
|
|
| 10. |
- Keeling, Linda, et al.
(author)
-
Scientific Opinion on Q fever
- 2010
-
In: EFSA Journal. - : Wiley. - 1831-4732. ; 8
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Following a request from the European Commission, a scientific opinion was prepared by EFSA's Animal Health and Welfare Panel to determine the magnitude, distribution, impact and significance of infection and disease in domestic ruminants and humans, risk factors for the maintenance (in domestic ruminant populations) and spillover (from these populations to humans) of Coxiella burnetii (the causative agent of Q fever), and control options in domestic ruminant populations. A range of approaches were used, including an assessment of monitoring/surveillance data, the development of a simple conceptual model, a critical review of available literature, and several country case studies. Control options for C. burnetii infection in small ruminants were qualitatively assessed. Infection is endemic in domestic ruminants in most, if not all, EU member states, however, disease is rare and impact is limited. In the EU, Q fever is a zoonotic disease with limited public health impact, except under certain epidemiological circumstances and for particular risk groups. Human cases are often associated with proximity to small ruminants (particularly at parturition or during abortions) and dry, windy weather. Currently, there is no clear evidence of an association between bacterial genotypes/isolates and virulence. A number of longer-term options to control C. burnetii infection in domestic ruminants were identified; these should be considered in those situations where the public health risk is considered unacceptable. Some additional options were not considered sustainable for long-term control, but may have a role in the face of an outbreak. Persistent environmental contamination may confound animal-based control efforts. Vaccination should be considered a long-term control option, noting that effectiveness may not be observed in the short-term. Antibiotic treatment of animals is not recommended. There is no conclusive evidence that the consumption of milk and milk products containing C. burnetii has resulted in clinical Q fever in humans.
|
|
