| 3. |
- Andersson, Hampus, 2002-, et al.
(författare)
-
When the climate apocalypse comes I’ll make it : 16 yr old Hampus' survival month in the forest
- 2020
-
Annan publikation (film/video) (populärvet., debatt m.m.)abstract
- When the climate apocalypse comes I’ll make it: 16 year old Hampus Andersson’s survival month living off the lands and waters in the forests of Norrbotten, Sweden. There is a lot of talk of crisis and apocalypse, due to war, to climate change. Young people worried about their future go on school strike and manifest, around the world. But, when the climate or any other crisis happens, how are these young (and adult) protesters prepared to fend for themselves? How long can you survive without electricity and water in the tap, with access to food in the supermarket? Thinking about all of this, 16 year old Hampus Andersson decided to try to live off the lands and waters for a full month, on his own. If there is such a crisis, would he make it on his own? From mid July to mid August 2019, the experiment went on. He made sure to learn from more experienced and older reindeer herders and others with experience from the forests. Hampus is not completely unaware on how to get access to food in the forest. His father is a Sámi reindeer herder, and his mother’s family are an agriculture family. But until this day he had never done such an experiment. How would he find food, water, shelter? What would be the hardest? Some things that he had never even thought about turned out to be harder than expected. During the stay Hampus documented his everyday life with photos and short films, and posted on his Facebook page and Instagram. This is a film made from those photos and videos, along with an interview by film maker Petri Storlöpare, Slowfilm AB. Hampus speaks of his experiences, thoughts and ideas on how to continue this experiment. Will he try the same in the Arctic winter, with temperatures down to minus 40 Celsius? The film project is supported by Dálkke: Indigenous Climate Change Studies, led by Dr. May-Britt Öhman, Centre for Multidisciplinary Studies on Racism, CEMFOR, Uppsala University.
|
|
| 7. |
- Öhman, May-Britt, 1966-
(författare)
-
Gulldal sielov, mihá ja gievrra : Tal vid Minnesdag - svensk samepolitik får inte glömmas, 29 oktober 2022
- 2022
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- May-Britt ÖhmanGulldal sielov, mihá ja gievrraTal vid Minnesdag - svensk samepolitik får inte glömmas, 29 oktober 2022, 14.00-17.00, Biograf Zita, Stockholm.Arrangörer: Amnesty Sápmi; Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet; Sameföreningen i Stockholm---Gulldal sielov, mihá ja gievrra Gut duosstel álggusittjat Ja bälos gieladimev Ane dal gielav, divna tjoavdá dån Känn efter i själen, stolt och stark Den som vågar säga något Försvarar den stumme Så använd rösten, och gör oss alla fria.---Buoris, terve, hej,Inledningsorden kommer från Mio Neggas, fina och starka popsång på lulesamiska, från 2013, Miha ja gievrra, Stolt och stark.Nu i höst, har jag börjat lära mig lulesamiska, morfars språk. Jag tar tillbaka det som skulle raderas ut.Denna Minnesdag sammanfaller ju med giellavahkko, språkveckan, etablerad 2019, under Förenta nationernas urfolksspråkår. Jag heter May-Britt Öhman, jag är skogssame, och lulesame, från Lule älvdal, och har även tornedalsk härkomst. Idag representerar jag Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Cemfor, vid Uppsala universitet, medarrangör till denna minnesdag, genom finansiering från ett forskningsprojekt; Sijddaj máhttsat betyder "kommer hem" på lulesamiska, med stöd av Vetenskapsrådet. Jag är docent i miljöhistoria, och verksam som forskare vid CEMFOR. Jag är också gäst biträdande professor i historia vid Luleå tekniska universitet. I år är det alltså precis ett hundra år sedan Statens institut för rasbiologi öppnade. Beslutet togs av en enig svensk Riksdag, året innan, 1921. Det vill säga det år då vi brukar säga att det blev demokrati i Sverige. Rasismen och rasbiologin, diskrimineringen av samer, och av de som då kallades ”finnar”, dagens tornedalingar, kväner och lantalaiset, var direkt knuten till övertagandet och kontrollen av de samiska territorierna – de marker som samer hade ägt, vårdat och skattat för i flera hundra år, skattelanden. Sveriges elit, makthavarna, var inte framgångsrika i kolonisationen runtom i världen. Istället vände man blicken norrut, från 1500-talet. Från att ha varit respekterade och viktiga partner, blev samer nu undanträngda, deporterade eller assimilerade, och markerna lade statsmakten beslag på genom olika tillvägagångssätt. Och började exploatera och förstöra utan hänsyn till människor, djur och natur.Omkring 1840 argumenterade Anders Retzius, professor i anatomi, vid Karolinska institutet, för att människor kunde delas in i raser utifrån formen på deras skallar- ”kortskallar” respektive ”långskallar”. De långskalliga menade han var högre stående. Detta framfördes under några decennier som en vetenskaplig sanning. Det ”nordiska folket” var långskallar, högre stående.Även andra verktyg användes. Såsom försvenskningen – att alla skulle tala svenska, och att vi skulle glömma våra språk, de många olika samiska språken, och meänkieli.Men varför skulle Sverige, som under några hundra år varit ett imperium, stormakt, där det var en självklarhet med många olika språk och kulturer, där franska var kungamaktens språk, varför skulle vi alla nu bli enbart ”svenskar”? Jo, 1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland. Hela östra halvan av Sverige försvann. Mindre än hundra år senare sa Norge tack och adjö, 1905 ville Norge inte längre vara i union med Sverige. Sveriges tid som stormakt var nu definitivt över. Det var svåra slag för självkänslan för maktens innehavare. Och det medförde rädsla att förlora ännu mer. För samtidigt pågick industrialiseringen – där tillgång till skog, malm, och snart även vattenkraft, de stora älvarna i norr – var av avgörande betydelse för ett då fattigt Sverige. De människor som lever i områden med rikliga naturresurser framhölls, som lägre stående, och i behov av styrning och kontroll, - och en berättelse om att det var för nationens bästa, och för deras eget bästa, etablerades. Men, att det inte var för dessa människors eget bästa, det var och är ännu idag uppenbart. För resurserna, vinsterna, stannade aldrig där de togs ifrån, utan fördes till centrum, till Stockholm, då som idag. Och de områden de tagits från blev och är ännu idag, fattiga. Och drabbade av allvarlig miljöförstöring. Rasism var – och är - ett verktyg för att ta kontroll över naturresurser. Utradering av språk är ett verktyg för kontroll. Och, har medfört och medför än idag, fattigdom. Och miljöförstöring.Rasbiologiska institutet upphörde 1959. Verksamheten flyttades över till Institutionen för medicinsk genetik, vid Uppsala universitet. Rasbiologiska institutets dokument och de tusentals bilder som tagits, flyttades över till Uppsala universitetsbibliotek. Med Vetenskapen som alibi samlades även mänskliga kvarlevor in, och flera av dessa ligger ännu kvar i lådor, hos Uppsala universitet, men även på andra statliga myndigheter –institutioner – runtom i Sverige. Förenta Nationerna etablerades, och världens nationer har där gemensamt antagit ett stort antal konventioner och deklarationer, där man tar avstånd från rasism,- där mångkultur, respekt för olikhet framhålls – för vi har lärt oss, den hårda vägen, att rasism och diskriminering, leder in på farliga vägar, och till fattigdom. Vi behöver istället arbeta tillsammans, för samhörighet, respekt, kärlek, för olika kulturer, för mångfalden, för samhällets bästa – allas bästa. För långsiktig hållbarhet.Universiteten, lärosätena, har här en oerhört viktig roll, där utbildar sig idag alla som ska bli lärare, tjänstemän på olika nivåer, jurister, ja - väldigt många yrkesgrupper, här bedrivs även viktig forskning, som kan främja samhällets utveckling. Uppsala universitet har tagit ett oerhört viktigt steg i etablerandet av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, för fem år sedan. Men det kan inte bara vara Uppsala universitet och CEMFOR, som gör detta arbete, eller andra enstaka institutioner, forskningsprojekt, enstaka engagerade forskare och universitetslärare. Alla universitet behöver engagera sig, och forskningsmedel tillskjutas, och kunskaperna bli en självklar del i all utbildning – ochvytterst ansvarig för att detta ska kunna ske är Sveriges lagstiftare, Riksdagen tillsammans med regeringen. Det är ju där som besluten tas över de skattemedel som samlas in, där en väldigt stor del kommer från de naturresurser som tas från samiska territorier, från de stulna markerna. Jag vill varmt tacka alla er som medverkar idag, som framför perspektiv och insikter, och tack till alla som lyssnar och som vill samverka för att minnas, utmana, förändra. Du och jag, vi har alla viktigt arbete att utföra. Gulldal sielov, mihá ja gievrraKänn efter i själen, stolt och starkAne dal gielav, divna tjoavdá dånSå använd rösten, och gör oss alla fria. Gijtto, kiitos, tack!
|
|
