| 1. |
-
Posthumanistiska nyckelstexter
- 2012. - 1
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- Den här boken introducerar några viktiga författare på samtidsaktuella teoriområden. Donna Haraway, Karen Barad, Rosi Braidotti, Michel Callon, Gilles Deleuze, Félix Guattari, Michel Serres och Annemarie Mol presenteras i boken, som också innehåller översatta texter av dessa namn. Boken ger en bakgrund till och en överblick över ett område i intensiv teoriutveckling. Här presenteras den så kallade materiella, posthumana eller ontologiska vändningen. Här kartläggs grunderna för olika posthumanistiska förhållningssätt till de både mänskliga och icke-mänskliga (djur, miljö, teknik) krafterna i vår värld så som de begreppsliggjorts inom filosofi, feministisk teori, kulturstudier och samhällsvetenskapliga studier av naturvetenskap, medicin och teknik. Genom lästips och en omfattande litteraturlista öppnar boken för fortsatta studier och vidare diskussioner. Avslutningsvis finns också en omfattande ordlista med viktiga nyckelbegrepp som i sig ger en introduktion till ett heterogent forskningsfält. Boken riktar sig till studenter, doktorander och andra nyfikna forskare inom olika tvärvetenskapliga eller disciplinära former av humaniora och samhällsvetenskap.POSTHUMANISTISKA NYCKELTEXTER ger i de inledande kapitlen en överblick och en introduktion till posthumanistiska studier och till materiell-semiotik. Här behandlas tankeströmningar som rör det humanas natur, humanismens etik och humanvetenskapernas framtid. Boken ger en introduktion till det som inom genusvetenskap och tekniksociologi kommit att kallas den ontologiska vändningen mot de materiaaliteter och världsliga relationer som både gör och förgör oss. Här kartläggs grunderna för posthumanistiska förhållningssätt till de både mänskliga och icke-mänskliga (djur, miljö, teknik) dimensionerna av vår värld så som de begreppsliggjorts inom filosofi, feministisk teori, kulturstudier och sociala studier av vetenskap och teknik. POSTHUMANISTISKA NYCKELTEXTER erbjuder introduktioner till viktiga författare och översättningar av nyckeltexter skrivna av Donna Haraway, Karen Barad, Rosi Braidotti, Michel Callon, Gilles Deleuze med Felix Guattari, Michel Serres och Annemarie Mol. Boken innehåller även en omfattande ordlista med viktiga nyckelbegrepp som i sig ger en introduktion till ett mångfaldigt forskningsfält.
|
|
| 2. |
-
Omodernt : Människor och tankar i förmodern tid
- 2009. - 1
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kan vi idag ha något att lära av de klassiska, medeltida och tidigmoderna kulturerna? Många skulle svara ja på den frågan, men det finns också de som skulle beskriva det förmoderna som irrationellt, traditionsbundet, kollektivistiskt och framför allt otidsenligt. Att behålla kontakten med det förmoderna behöver inte betyda att man bekräftar ett "arv" från det förflutna eller ägnar sig åt återbruk av äldre tiders idéer. Bättre är att omvandla, utveckla eller avveckla tidigare tankar eller kritik kring sociala och estetiska mönster. I antologin Omodernt - Människor och tankar i förmodern tid medverkar elva forskare som representerar en rad humanistiska discipliner. Deras texter berättar på mångfacetterade sätt om idéer och föreställningar, språk och texter från antiken till 1600-talet som är relevanta än idag. De argumenterar för vikten av kunskap om de perioder som ligger före vår moderna tid och ger konkreta exempel på forskning i den andan. Det viktiga är att uppmuntra kommunikation över seklen, viljan att vidga sina egna associationer kring mänskligt handlande, att fördjupa sina insikter om hur människor i historien försökt att hantera sin existentiella och samhälleliga situation. Genom sådana perspektivbyten kan vi i bästa fall få klargörande idéer även om vår egen tid.
|
|
| 3. |
- Fazlhashemi, Mohammad, 1961-
(författare)
-
Tro eller fönuft i politisk islam
- 2011. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 874 inledde den tolfte shiitiske imamen Al-Mahdi ett liv i underjorden. Sedan dess har de rättslärda brottats med frågan om hur de ska leva tills han återkommer. Inom islams historia finns en lång kamp mellan de religiösa ledarna och de sekulära politiska över vilka som är bäst lämpade att styra de muslimska länderna, men den händelse under 1900-talet som framför alla andra markerade religionens – eller rättare sagt de religiösa ledarnas – återkomst på den politiska scenen var revolutionen i Iran 1979. Bland de shiitiska rättslärda finns dock många olika politiska föreställningar. Skillnaderna beror till stor del på rådande politiska och historiska omständigheter, sociala strukturer och ekonomiska förhållanden. Men är dessa omständigheter tillräckliga för att förstå varför en grupp shiitiska rättslärda drogs till revolutionär radikalism, andra till politisk pragmatism och ytterligare andra till total avhållsamhet från den politiska scenen? Och vad har förhållande mellan tro och förnuft för betydelse för religion och politik i de olika shiitiska skolorna?
|
|
| 4. |
- Svensson, Frans
(författare)
-
Non-Eudaimonism, The Sufficiency of Virtue for Happiness, and Two Senses of the Highest Good in Descartes’s Ethics
- 2015
-
Ingår i: British Journal for the History of Philosophy. - : Informa UK Limited. - 0960-8788 .- 1469-3526. ; 23:2, s. 277-296
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In his reflections on ethics, Descartes distances himself from the eudaimonistic tradition in moral philosophy by introducing a distinction between happiness and the highest good. While happiness, in Descartes's view, consists in an inner state of complete harmony and satisfaction, the highest good instead consists in virtue, i.e. in 'a firm and constant resolution' (e.g. CSMK: 325/AT 5: 83) to always use our free will well or correctly. In Section 1 of this paper, I pursue the Cartesian distinction between happiness and the highest good in some detail. In Section 2, I discuss the question of how the motivation to virtue should be accounted for within Descartes's ethical framework. In Section 3, I turn to Descartes's defence of the view that virtue, while fundamentally distinct from happiness, is nevertheless sufficient for obtaining it. In the final section of the paper (Section 4), my concern is instead with a second and sometimes neglected distinction that Descartes makes between two different senses of the highest good. I show that this distinction does not remove the non-eudaimonistic character of Descartes's ethics suggested in Section 1, and present two reasons for why the distinction is important for Descartes's purposes.
|
|
| 5. |
-
Human dignity and the kingdom of ends : Kantian perspectives and practical applications
- 2022
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- This book advances our understanding of the nature, grounds and limits of human dignity by connecting it with Kant’s notion of an ideal moral community, or "Kingdom of Ends". It features original essays by leading Kant scholars and moral and political philosophers from around the world.Although Kant’s influential injunction to treat humanity as an end in itself and never merely as a means has garnered the most attention among those interested in analyzing human dignity with a Kantian lens, Kant himself places much more emphasis on the Kingdom of Ends as crucial for defining human dignity. The chapters in this collection focus not only on interpretive issues related to the Kingdom of Ends but also on practical applications that have the potential to advance discussions about the nature and foundations of rights, the content of moral principles, the importance of moral ideals and attitudes and the nature of moral motivation. Exploring and connecting the ideas of human dignity and the Kingdom of Ends significantly deepens our moral understanding, advances discussions in moral and political philosophy and enhances our appreciation of Kant’s moral theory.Human Dignity and the Kingdom of Ends: Kantian Perspectives and Practical Applications will appeal to scholars and advanced students of Kant, moral philosophy, political philosophy, and political theory.
|
|
| 6. |
- van der Rijt, Jan-Willem
(författare)
-
The transmutation of dignity : Kant, neo-roman republicanism, and the commonwealth of ends
- 2022
-
Ingår i: Human dignity and the kingdom of ends. - New York : Routledge. - 9780367460013 - 9781032185613 - 9781003027874 ; , s. 148-167
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- This chapter examines the way Kant transforms the older, hierarchical notion of dignity into the essentially egalitarian notion of dignity we know today. The chapter starts with a discussion of the Roman notion of dignitas, with its focus on highly stratified social status, personal duty, and reputation. It then argues that a crucial development in the understanding of dignity took place in the early modern period, when neo-Roman republican thinkers maintained that dignity requires a person to be ‘sui iuris’, i.e., free from domination. In doing so, they turned dignity into a largely binary notion, juxtaposing the dignity of a freeman with the wretched condition of a slave. The chapter then turns to Kant’s introduction of dignity in the Groundwork. It demonstrates that, when Kant grounds the moral agent’s dignity in his/her status as a lawgiver in a Commonwealth of Ends, Kant is relying on this same binary understanding of dignity. The significance of this anti-slavery theme is further underlined by the pains Kant takes to ensure that God’s status within the Commonwealth of Ends is consistent with the dignity of human beings. Lastly, the chapter draws out an important implication of Kant’s account, namely that taking up the practical perspective necessarily commits a person to recognizing his/her own dignity as well as that of others.
|
|
| 7. |
- Foka, Anna, 1981-
(författare)
-
Deconstructing Oedipus : Woody Allen's Mighty Aphrodite and the classical tradition
- 2017. - 11
-
Ingår i: The reception of ancient virtues and vices in modern popular culture. - Leiden and Boston : Brill Academic Publishers. - 9789004347717 - 9789004347724 ; , s. 167-186
-
Bokkapitel (refereegranskat)abstract
- The chapter examines the philosophical dichotomy between Hellenism and Hebraism in order to show how Mighty Aphrodite may be seen as a contemporary example of merging cultural identities, previously thought in contradiction to one another. Allen's reiteration of Oedipal references may be read as a dismantling of Classical Hellenic culture and a rearrangement intended for a 21st century New York setting. Allen constructs a fictional tragic space that is embedded in the main plot and that manifests itself in the form of tragic dramaturgy and scenic conventions.Against this backdrop, Allen's overall use of classical tradition may be considered self-referential: it points out to the director's own understanding of classical culture as a twenty first century Jewish New York film director. Ancient cultural forms mingle with contemporary film and mirror 'the two way relationship between the source text or culture and the new work and receiving elements'. Abort of their original context of antiquity, ritual, drama and myth, tragedy and the very figure of Oedipus are (paradoxically) cinematically deconstructed as humorous, and are granted a place within contemporaneity, finding a specific leeway of expression in classical Hollywood film narratives. The film is a commentary on the potentials of reinstating dominant structures of classical reception per se: Oedipus may become Anti-Oedipus, tragedy may turn into comedy and binary structures such as Hellenism and Hebraism may mingle together in perfect harmony.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Bergenheim, Åsa, 1954-, et al.
(författare)
-
Siikavaaralaiset och det möjligas livsvärld
- 2022
-
Ingår i: Brevet. - Möklinta : Gidlunds förlag. - 9789178444755 ; , s. 285-313
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 10. |
-
History of Participatory Media : Politics and Publics, 1750–2000
- 2011
-
Samlingsverk (redaktörskap) (refereegranskat)abstract
- This book argues for a historical perspective on issues relating to the notion of participatory media. Working from a broad concept of media – including essays on the 19th century press, early sound media, photography, exhibitions, television and the internet – the book offers a broad empirical approach to different modes of audience participation from the mid 19th century to the present. Using the insights from the historical case studies, the book also explores some of the key concepts in discussions on the politics of participation, arguing for a theoretical perspective sensitive to the asymmetries that characterize the distribution of agency in the relationship between media and users.Scholarly discussions on participatory media now occur in several fields. This book argues that all of these discussions are all too often obscured by a rhetoric of newness, assuming that participatory media is something unique in history, radical and revolutionary. By challenging the historiography implicit in this rhetoric, the book also engages in a discussion of issues of more general relevance to the multidisciplinary field of media history.
|
|
