| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
-
Kulturmöten : En festskrift till Christine Farhan
- 2020. - 1
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mötet är ett ledord i Christine Farhans långa gärning som forskare, lärare och ledare. För att hylla henne på hennes sextiofemte födelsedag, den 1 april 2020, har vänner och kollegor samlat texter som på olika sätt belyser kulturmötets viktiga roll i humaniora i allmänhet och litteraturvetenskap i synnerhet. Som alla kulturmöten är också denna bok en brokig samling. Materialet är hämtat från 1700-, 1800-, 1900- och 2000-talen, från böcker, filmer, scener, sånger och tidigare stängda arkiv, från Sverige, Frankrike, Tyskland och USA, från det offentliga livet och det privata.Festskriften har redigerats av Amelie Björck, Eva Jonsson, Claudia Lindén och Mattias Pirholt, samtliga kollegor från litteraturämnet vid Södertörns högskola.
|
|
| 4. |
-
Med kärlek : En festskrift till Claudia Lindén
- 2023. - 1
-
Samlingsverk (redaktörskap) (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Claudia Lindéns oskattbara bidrag till svensk litteraturvetenskap syns kanske främst i hennes teoretiskt förankrade, reflekterande och problematiserande litteraturhistoriska forskning. Hennes insats präglas också av en osläcklig nyfikenhet som tagit henne till mängder av författarskap, från en rad länder och hemmahörande i olika epoker. I hennes omfattande och mångsidiga utgivning samsas svensk romantik och Johann Wolfgang Goethe med Emily Dickinson och Karen Blixen; brittisk 1800-talsgotik får stå sida vid sida med björnar och moderna TV-vampyrer à la Twilight. Det är med stor tacksamhet som vänner och kollegor vill överräcka dessa studier, essäer och översättningar, vilka alla behandlar kärlekens svåra frågor, till Claudia på hennes sextioårsdag.
|
|
| 5. |
- Pirholt, Mattias, 1975-
(författare)
-
A Symbolic-Mystic Monstrosity : Ideology and Representation in Goethe's Wilhelm Meisters Lehrjahre
- 2009
-
Ingår i: Goethe Yearbook. - Rochester, NY : Camden House. - 0734-3329 .- 1940-9087. ; 16, s. 69-99
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The article examines the “metamimetic” representational space in Johann Wolfgang von Goethe’s novel Wilhelm Meisters Lehrjahre (1795–96), that is, the representational space in the novel, where the text reflects its own mimetic representation. In the article, two such spaces are singled out: firstly, the acting of the body in the theatre and, secondly, the ekphrastic representation of formative art. Goethe, I argue, employed these types of representation in an attempt to form an immediate and natural sign. Thus, the body of the actor is supposed to represent immediately, through its presence on stage. Goethe, therefore, emphasizes the bodily aspect, rather than the verbal, of acting. However, in the course of the novel, theatre reveals itself as a predominantly economic enterprise, whose financial logic of assets and lack undermines its immediate signification. Consequently, Goethe turns to formative art, paintings and sculptures, to find an equivalent to the natural sign. Art, it seems, is able to perform what the theatre failed to do, namely, represent the absolute and, thus, unite signifier and signified into a natural expression. Nonetheless, the image, like the theatre, is biased by economy, which transforms the image into a fetish, that is, a commodity that is not seen as a natural object but as a supernatural thing. Thus, the all-powerful image becomes what Goethe in an aphorism labels a “symbolic-mythic monstrosity,” an all-devouring fetish that turns everything into commodities.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Pirholt, Mattias, 1975-
(författare)
-
Am Rande der Kunst : Arabeske, Ornament und die Heteronomie der Ästhetik Goethes
- 2015
-
Ingår i: Germanisch-Romanische Monatsschrift. - Heidelberg : Universitätsverlag Winter. - 0016-8904. ; 65:2, s. 149-163
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This essay argues that the marginal aesthetic phenomenon of arabesque and ornament played a central role in Goethe’s aesthetic thinking since the classical age. As a point of transition, the arabesque establishes a functional link between the world and the work, which enables the leap from the world into art and which promotes the experience of art in a higher sense. The aesthetic economy of the arabesque, which through saving forms the backdrop against which the lavishness of the work of art appears, points to an implicit idea of aesthetic heteronomy in Goethe’s theory of art, a heteronomy that shows the true physical, social, and historical context of the work.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Pirholt, Mattias, 1975-
(författare)
-
Beatrice Cenci’s Ghost : Ekphrasis, Spectrality, and the Art of Copying in Nathaniel Hawthorne’s The Marble Faun
- 2023
-
Ingår i: Nineteenth-century Literature. - : University of California Press. - 0891-9356 .- 1067-8352. ; 78:3, s. 211-233
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This article investigates the spectrality of ekphrases and art reproductions, the haunting presence of the original work’s aura and the copyist’s self-sacrifice. Focusing on the ekphrastic description of the Baroque painting Beatrice Cenci (1599), earlier attributed to Guido Reni, in Nathaniel Hawthorne’s The Marble Faun (1860), the article argues that the ekphrastic representation of the copy of the painting embodies the dialectic of enargeia and ekplexis, that is, of the vivifying presence-making of the ekphrasis and its sublime and disturbing absence. In The Marble Faun, the aura of Guido’s original painting haunts the copy, made by one of the romance’s female protagonists, Hilda, whose art is both creative and imitative. The copy retains the aura of the original but only in the shape of a haunting presence of absence, a ghost, which perpetuates rather than eliminates tradition. Thus, as a paradoxically original imitation of Guido’s masterpiece, Hilda’s uniquely beautiful copy, whose most salient feature is that is it visibly different from the original, creates an Emersonian unity of beauty and usefulness. Furthermore, the copy is haunted by the copyist’s necessary sacrifice of her own individual talent as an artist. The copyist must submit to the genius of the original artist in order to perpetuate the original work’s aura, which produces tradition by means of copying and which exists only thanks to the copyist’s self-sacrifice.
|
|
