| 1. |
|
|
| 2. |
- Karlsson, Milla, et al.
(författare)
-
Möjliga tillämpningar av nya genomiska tekniker inom integrerat växtskydd
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det pågår en omställning av jord- och trädgårdsbruket, både med hänsyn till hållbar produktion och pågående klimatförändringar. Som en del av EUs arbete att utveckla lantbruket mot en mer hållbar produktion har kommissionen lagt fram ett förslag på minskning av växtskyddsmedel om minst 50 %, totalt sett inom EU, senast 2030. För Sveriges del innebär förslaget, enligt preliminära beräkningar, att vi behöver minska mängden växtskyddsmedel med 35-36 %. För att ersätta funktionen av denna mängd växtskyddsmedel behövs ett integrerat tillvägagångssätt som kräver tillgång till andra effektiva metoder för bekämpning av skadegörare på odlade växter.Under det senaste decenniet har nya genomiska tekniker inom växtförädlingen utvecklats, vilka möjliggör riktade förändringar i många grödors genom. Teknikerna innebär antingen att man introducerar enstaka förändringar i DNA-sekvensen (s.k. genomredigering), eller att man sätter in en längre DNA-sekvens från samma art eller en korsningsbar art i en gröda (s.k. cisgenes). Dessutom har kunskapen om växters försvarssystem framskridit avsevärt. Med den ökade kunskapen och de nya teknikerna ökar möjligheten att kombinera gener och öka variationen av de gener som gör grödorna resistenta mot olika växtsjukdomar. På så sätt kan förädlingen av sjukdomsresistenta sorter ske med betydligt bättre precision och på kortare tid än vad traditionella förädlingstekniker tillåter. Tidsaspekten kan ses som extra viktig i resistenssammanhang eftersom skadegörarpopulationerna ändras kontinuerligt. Potentialen att kombinera flera olika resistensmekanismer för att uppnå mer uthållig resistens samt möjligheten att lösa ett eller flera växtskyddsproblem i samma sort bör också noteras.Enligt nuvarande EU-lagstiftning regleras dock genomredigerade och cisgena grödor på samma sätt som traditionellt genetiskt modifierade organismer (GMO), en lagstiftning som i praktiken omöjliggör kommersiell odling inom EU. Detta trots att resultatet av de moderna teknikerna kan efterlikna vad som kan ske spontant i naturen (mutationer) eller via traditionella oreglerade förädlingsmetoder (t.ex. mutations-, eller korsningsförädling). I lagstiftningen tas det ej i beaktande att sjukdomsresistenta grödor kan bidra till en minskad användning av växtskyddsmedel.Idag är potatisodling ofta förknippad med en användning av stora mängder växtskyddsmedel mot potatisbladmögel. Samtidigt är det möjligt att göra potatissorterna helt resistenta mot potatisbladmögel med hjälp av cisgenes och ge dem en ökad motståndskraft med hjälp av genomredigering. Om det vore möjligt att odla potatis som förädlats med nya genomiska tekniker inom EU idag, visar denna rapport att det skulle vara möjligt att kraftigt minska användningen av växtskyddsmedel i potatisodlingen. Det skulle innebära en reducering av mängden växtskyddsmedel som används inom det svenska lantbruket och skulle även innebära besparingar runt 91 miljoner SEK per år för odlarna.Vete och annan spannmål är de grödor där flest totala hektardoser av fungicider appliceras, till en årlig kostnad av två miljarder SEK. För dessa grödor finns inget lika tydligt exempel på enskilda sjukdomar som så kraftigt kan minska fungicidanvändningen. Vi ser dock en tydlig framtida potential att minska antalet bekämpningar och därmed kostnaden för lantbruket med hjälp av nya genomiska tekniker inom sädesslagen.Möjligheten att öka växters egen resistens för att minska användningen av växtskyddsmedel finns redan idag även i flera andra grödor, och möjligheterna förväntas fortsatt växa i takt med att teknikutveckling och forskning fortgår. En förändrad lagstiftning runt nya genomiska tekniker skulle även öppna för applikationer inom områden där det idag inte finns någon effektiv metod att bekämpa växtskadegörare. Exempel på sådana skadegörare är många virussjukdomar och skador som orsakas av nematoder. Därför kan skördestabiliteten och konkurrenskraften förväntas öka i grödor där det idag finns skadegörare där effektiva bekämpningsmetoder saknas.Sammanfattningsvis ser vi nya genomiska tekniker för att förädla resistenta grödor som en viktig del i arbetet mot ett hållbart jordbruk och för att uppnå EU-kommissionens mål om att reducera användningen av växtskyddsmedel inom jord- och trädgårdsbruket.
|
|
| 3. |
- Lehrman, Anna, et al.
(författare)
-
Framtidens mat - om husdjursavel och växtförädling
- 2014
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Du har kanske inte funderat över varför tomater ser ut som de gör, varför våra husdjur är så lugna och vänliga, eller hur det är möjligt att köpa en vattenmelon utan kärnor. Trots att växtförädling och djuravel har format det mesta vi äter, är det få människor som är medvetna om vilka vetenskapliga upptäckter och vilket omfattande arbete som ligger bakom maten vi lägger på våra tallrikar. Med den här boken vill vi ge en översikt över domesticeringens och förädlingens bakgrund, från jordbrukets början för mer än 10 000 år sedan till dagens molekylära arbete. Vi beskriver grunderna för genernas strukturer och funktioner, varför och hur olika avels- och förädlingsmetoder används och ger en inblick i lagstiftningen kring användning av genteknik i Sverige och EU. Vi ger också en överblick över olika produkter som tagits fram genom genetisk modifiering (GM) och en sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna av GM-grödor. Vidare diskuterar vi etiska frågor som rör avel och förädling i allmänhet och genetisk modifiering i synnerhet.
|
|
| 4. |
- Nybom, Hilde, et al.
(författare)
-
Nordiska äpplen – projekt NordApp
- 2015
-
Ingår i: LTV-fakultetens faktablad.
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Frukt av många olika slag odlas över hela världen, och utgör en viktig del av den totala livsmedelsförsörjningen. I varmare länder är mångfalden stor – former och färger bildar en förförande palett om man besöker en fruktmarknad, liksom doft och smak hos de frukter man väljer att bekanta sig närmare med. I de nordiska länderna sätter klimatet dessvärre stopp för merparten av dessa frukter – men vi har lyckligtvis några, främst kärn- och stenfrukter inom familjen Rosaceae. Äpple har sålunda odlats i de nordiska länderna sedan början av medeltiden, och detta är numera vår i särklass viktigaste frukt, såväl kulturellt som ekonomiskt. Vissa utländska äpplesorter fungerar ganska bra i odling även på våra breddgrader men för merparten blir den korta vegetationsperioden och de stränga vintrarna övermäktiga hinder. Offentligt finansierade växtförädlingsprogram har därför bedrivits i Finland, Norge och Sverige för att ta fram klimatanpassade sorter. På senare tid har ökad omsorg om miljö och hälsa aktualiserat ytterligare ett förädlingsmål: resistens mot olika skadegörare.
|
|
| 5. |
- Nybom, Hilde, et al.
(författare)
-
Resistens mot grönmögel hos äpple
- 2015
-
Ingår i: LTV-fakultetens faktablad.
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Äpple är gott och nyttigt, och allt fler konsumenter frågar efter svensk frukt i affärerna. Men tillgången är inte så stor eftersom svenska odlare endast producerar 20% av de äpplen vi äter i Sverige. Resten importeras från utlandet, där klimatet är gynnsammare, arbetskostnaderna lägre och tillgången på tillåtna växtskyddsmedel större. Konsumenterna är kanske beredda att betala lite extra för svensk frukt men man förväntar sig då att kvaliteten ska vara på topp: vackra, friska och välsmakande frukter!
|
|
| 6. |
- Alexandersson, Erik, et al.
(författare)
-
Tro får inte ersätta vetenskap
- 2014
-
Ingår i: Svenska dagbladet. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Hansson, David, et al.
(författare)
-
Förbättrad ogräsbekämpningseffekt för flamning genom förlängd groningstid hos ekologisk morot - resultat från 2011 : Rapportering till SLU EkoForsk, februari 2013
- 2012
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2011 utfördes tre försök i kontrollerat klimat (Biotronen, SLU Alnarp) och i två fältförsök på Hvilan strax utanför Åkarp. I ett av försöken, som utfördes i Biotronen, var det ett linjärt förhållande mellan sådjupet och uppkomstiden. Med en lufttemperatur på 15°C under dagen och 9°C under natten, så ökade tiden från sådd till begynnande uppkomst med ca 1 dag för varje cm ökat sådjup, i intervallet 1-5 cm sådjup. Vid 2 cm sådjup var det 11 dagar från sådd till begynnande uppkomst och antalet graddagar var drygt 100 vid en bastemperatur på 3 °C. I ett fältförsök med olika sådjup var uppkomstiden ca 6 dagar vid motsvarande sådjup. I detta fall var antalet graddagar knappt 100. Trots att det var så stor skillnad i uppkomsttid mellan de båda försöken så var antalet graddagar ungefär lika. Under förutsättning att morötternas uppkomst sker efter ett visst antal graddagar, blir tidsskillnaden i uppkomst mellan olika sådjup mindre ju högre marktemperaturen är under groningen. I ett kontrollerat frösök med olika morotssorter var det en relativt stor skillnad i uppkomsttid mellan de olika sorterna. Den sort som hade den kortaste uppkomstiden var Bentley med 9 dagar (ca 88 graddagar) följt av Bolero, Jeanette, Carlo, Nagadir och Negovia. Negovia hade den längsta uppkomsttiden, ca 13 dagar (ca 127 graddagar). Dragering av morotsfrön bör kunna förlänga morotens uppkomsttid. I ett kontrollerat försök i Biotronen kom dock de första morötter upp ur jorden på ca 11 dagar oavsett om fröna hade blivit dragerade eller ej och oberoende av vilken dragering som fröna hade blivit behandlade med. Skillnaden mellan de olika drageringarna och kontrollen var större några dagar efter begynnande uppkomst. 12 dagar efter sådden var C3 den dragering som resulterade i den långsammaste uppkomsten. Vid detta tillfälle hade endast ca 6 morötter kommit upp av totalt 100 sådda frön. Samma uppkomst hade morotsfrön dragerade med C1 och C2 redan 1,5 dagar tidigare. De olika drageringarna hade ingen signifikant inverkan på den totala uppkomsten av morötter 20 dagar efter sådd. Drageringens påverkan på uppkomsttiden undersöktes även i ett fältförsök. På grund av varmt väder efter sådden så skilde det sig endast ca 1 dag mellan de olika drageringarna som givit bäst resultat i Biotronen. Flamningen anpassades till tidpunkten för uppkomsten av morötterna. Det resulterade i att antalet ogräs var ca 20 % lägre för de drageringar som flammades en dag senare.
|
|
| 10. |
- Hansson, David, et al.
(författare)
-
Ogräsbekämpning vid tidig etablering av radodlade grönsaker i ekologisk odling - Resultat från verksamhetsåret 2012 : Delrapport till Jordbruksverket i projektet (25-13091/11) ”Ogräsbekämpning vid tidig etablering av radodlade grönsaker i ekologisk odling”
- 2012
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under 2012 har vi vidareutvecklat olika ogräsbekämpningsstrategier för fröogräs med mål att minska handrensningsbehovet i ekologisk morots- och lökodling som etableras tidig på säsongen. Ett sätt att bekämpa fröogräs tidigt på våren är att de lockas till att gro genom en kombination av täckning med fiberduk (som ger en högre jordtemperatur), ogräsinducerande jordbearbetningar (falska såbäddar) och fördröjd sådd i kombination med en avslutande flamning strax före/vid grödans uppkomst. För att lyckas med detta är det viktigt att den fördröjda sådden blir tillräckligt lång (se Figur 1). Är den för kort kommer ogräset upp ur jorden senare än grödan. Det innebär att ogräset måste bekämpas i den växande grödan, vilket är mycket kostsamt. Tidigt på säsongen (beroende på jordtemperaturen) bör den fördröjda sådden troligen vara minst 14 dagar för att ogräsbekämpningseffekten skall bli tillräckligt stor i denna strategi. I ett försök med tidigt sådd morot visade det sig att efter en såbäddsberedning (falsk såbädd) så behövdes det med fiberduk minst 9 dagar fördröjd sådd för att reducera antalet ogräs till en lägre nivå, jämfört med när jorden legat obearbetad i 29 dagar utan fiberduk. Fördröjd sådd i 8 dagar med fiberduk reducerade antalet ogräs med 41 % jämfört med fördröjd sådd utan fiberduk. I ett annat försök med såbäddsberedning (falsk såbädd) med fiberduk och fördröjd sådd gav 2 falska såbäddar i kombination med 2 dagars fördröjd sådd inte bättre ogräsbekämpningseffekt än 27 dagar fördröjd sådd utan falska såbäddar. En längre fördröjd sådd i kombination med falsk såbädd hade troligen gett ett betydligt bättre resultat. Har man ont om tid på våren så är det bättre att utföra endast 1 ytlig ljusinducerande harvning (falsk såbädd) så att man får tillräckligt lång tid till den fördröjda sådd för att uppnå tillräckligt hög temperatursumma före flamningen. Under året undersöktes möjligheten att bekämpa ogräset genom selektiva harvningar i raden strax efter morotens uppkomst. Normalt sett utförs inga selektiva harvningar i morotsraden. Det anses att morötterna är alltför känsliga för att klara av denna mekaniska bekämpning. Försöken med selektiv ogräsharvning i raden utfördes med tre smala "harvaggregat" per bädd, d.v.s. ett aggregat per morotsrad. Varje "harv" var utrustad med tunna bladstålborstar. Resultatet från försöken varierade och gav ingen tydlig förbättrad ogräseffekt efter harvningen. Däremot har årets försök indikerat att metoden bör ha en utvecklingspotential. Den selektiva ogräsharvningen i raden på en grovmo-jord gav ingen skillnad i morotsskörd. Det var heller inte möjligt att se att harvningen påverkade antalet oformliga morötter. Den selektiva harvningen på en sandjord reducerade antalet ogräs med ca 19 %. Antal morötter var lägre vid två harvintensiteter jämfört med den ej harvade kontrollen. Marktäckning används för att hindra ogräs från att växa i olika grödor, även för att förhindra jordflykt på lätta sandjordar, minska behovet av bevattning och tillföra växtnäring. Vid marktäckning i tidigt etablerade grödor, t.ex. lök som planteras eller sätts, finns det normalt inte tillgång till färskt marktäckningsmaterial. Ett alternativ kan då vara ensilage. Resultat från årets försök visar att det inte är tillräckligt att sprida 4 cm ensilage under en säsong för att förhindra ogräset från att växa. Vid torra förhållanden med mycket liten ogräsförekomst är det troligen bättre ur ogräsbekämpningssynpunkt att vänta med att sprida ensilage till dess att ogräset börjar växa. Tillförseln av ensilage bör troligtvis ske efter en radhackning med skrappinnar inne i raden. I början av juli (80 dagar efter planteringen) gav det ensilage som spreds ut, i ett 2 cm tjockt lager ca 1 månad efter planteringen, en marktäckningsgrad på ca 9 % för ogräsen (ca 50 dagars täckning). Samtidigt var ogräsets marktäckningsgrad ca 2 %, där 2 cm enslige spreds ut 2 månader efter planteringen (ca 20 dagars täckning). En förklaring till detta resultat är troligen att det tunna lager som spreds ut tidigt minskade avdunstningen av det vatten som fanns i jorden, vilket kan ha gynnat ogräsens tillväxt, samtidigt som ensilaget inte var tillräckligt tjockt för att hindra ogräset från att växa igenom marktäckningen. Vid den senare spridningen av ensilaget torkade jorden ut så mycket att ogräsens tillväxt inte gynnades.
|
|
