| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Bernhardsson, Christian, et al.
(författare)
-
Radiological environmental monitoring at the ESS facility – Annual report 2020
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Results from the radiological environmental monitoring of the European Spallation Source (ESS) are presented for year 2020.Among the 63 environmental samples analysed for gamma emitting radionuclides, no elevated levels of anthropogenic radioactivity were observed. All samples (except two samples of lichen) had activity concentrations below the MDA for the natural radionuclides as well as 137Cs, and normal levels of 40K. In sewage sludge, detectable levels of 177Lu and 1311 were observed in samples that were measured within one week after sampling.Mobile gamma spectrometry surveys were carried out around ESS and MAX IV (when operating at high frequency during a test run). No deviating radiation levels were observed.The samples analysed for their 3H activity concentration (120 samples) were generally below the detection limit using the current procedure, instrumentation and analysis time (MDA typically 1.6 Bq L-1). The results show no evidence of any local contamination of 3H in Lund during 2020.The 14C data in the 26 samples of grass, fruits, berries, crops, milk, honey and meat of in the Lund area and in southern Sweden is consistent with the declining 14C specific activity in atmospheric CO2. Seasonal variations were observed in the 14C data. No evidence of anthropogenic 14C contamination in the Lund area was noted during 2020.The report presents the first base-line measurements of 129I (10 samples) in the ESS environmental monitoring programme. The 129I activity concentrations ranged between (3.18 ± 0.20)∙1011 atoms/kg d.w. for grass and (1.31 ± 0.03)∙1013 atoms/kg d.w. for moss. These values are in the expected range.
|
|
| 4. |
- Isaksson, Mats, et al.
(författare)
-
Stråldosen till boende i nedfallsdrabbade områden: Preliminära uppskattningar efter svenska förhållanden
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utifrån modeller som tagits fram efter radioekologiska studier av svenska förhållanden utförda efter Tjernobylolyckan 1986 visar preliminära beräkningar att de avstyrda stråldoser som kan åstadkommas med sanering av byggnadshus respektive strikta livsmedelsrestriktioner är relativt lika (ca 25%). En kombination av dessa åtgärder kan teoretiskt sänka den summerade stråldosen med 50% under ett 50-årsperspektiv efter nedfallet. Dessa värden har utgått från en genomsnittlig dosreducerande effekt på 50% av en saneringsinsats på en typisk svensk bostad. I det pågående projektet kommer mer detaljerade studier kring saneringseffektvitetens roll i den avstyrda stråldosen över lång sikt att studeras vidare.
|
|
| 5. |
- Samuelsson, Christer, et al.
(författare)
-
Decontamination after a nuclear fallout: A condensed review of case studies, methods and key references up to 2014
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of this work is to provide governmental agencies and the society a condensed overview of the current state of knowledge on the efficiency of applied restoration and remediation of areas affected by radioactive fallout. The most actual real-world case is the Fukushima accident in Japan in 2011: the accident and the following applied decontamination methods are in focus in this review study. This report was written in 2014 and reviewed and translated in 2018/2019. This work was financed by the Swedish Civil Contingencies Agency.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Sandblom, Viktor, 1987, et al.
(författare)
-
Mätmetoder för bestämning av stråldoser till ögats lins
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I april 2011 sänkte International Commission on Radiological Protection (ICRP) sin rekommenderade dosgräns för ögats lins för arbetstagare vid verksamhet med joniserande strålning från 150 mSv/år till 20 mSv/år (ekvivalent dos). Under senare år har det i flera studier gjorts uppskattningar av ekvivalent dos till ögats lins för per-sonal som arbetar med röntgenvägledda procedurer. Resultaten från de flesta av dessa tyder på att det finns risk att personal överstiger 20 mSv/år till ögats lins. Hp(3) (persondosekvivalenten på 3 mm djup i mjuk vävnad) är den, av International Commission on Radiation Units and Measurements (ICRU), föreslagna storheten för att uppskatta ekvivalent dos till ögats lins. Konversionsfaktorer från luftkerma till Hp(3) finns i dag inte tillgängliga i någon internationell standard. För mätningar av persondosekvivalent till ögats lins används därför ofta Hp(0,07) istället. Aktiva dosimetrar (exempelvis EDD-30, NED-30, RaySafe i2, DMC 3000 eller EPD) kan användas för grov initial uppskattning av ekvivalent dos till extremiteter eller ögats lins. För att minska osäkerheter i samband med mätning bör passiva do-simetrar användas (exempelvis DIS-1, EYE-DTM, Inlight® nanoDotTM eller ett TLD-system). Om det tillgängliga mätinstrumentet inte är kalibrerat för relevant energi och djup samt med lämpligt fantom för den önskvärda tillämpningen bör det övervägas att utföra kalibreringen på annat sätt. Om lokal kalibrering av mätinstrument inte är möjligt kan de skickas in till SSM:s riksmätplats för joniserande strålning. SSM erbjuder spårbar kalibrering av mätinstrument i strålfält i ISO:s N-serie enligt ISO 4037. Operatörens position i förhållande till patient och röntgenrör ser olika ut för olika typer av röntgenvägledda procedurer. Vid vissa typer av procedurer inom kardiologi träffar dock den spridda strålningen nästan uteslutande operatörens ögon snett ner-ifrån vänster. Energiintervallet för den spridda strålningen som träffar operatören vid en röntgenvägledd procedur är ungefär 20–100 keV. Då primärstrålningen träffar patienten och sprids mot operatören vid röntgenvägledda procedurer förskjuts energispektrumet ungefär 10 keV mot lågenergiområdet. Felaktig positionering eller kalibrering av en dosimeter avsedd för uppskattning av ekvivalent dos till ögats lins leder till mätfel. För personal som arbetar med röntgen-vägledda procedurer bör dosimetern vara kalibrerad att mäta Hp(0,07) eller Hp(3). Att använda Hp(10) leder till större osäkerheter. Vad gäller positioneringen bör dosimetern placeras på tinningen bredvid ögat, så nära ögat som möjligt, på den sida röntgenröret befinner sig. Det är viktigt att vara medveten om vilka osäkerheter som förknippas med olika mätmetoder. Så länge man är medveten om osäkerheterna kan flera olika metoder användas för uppskattning av ekvivalent dos till ögats lins, det beror på vilket syfte mätningen har. Under arbetet med denna rapport har en del forskningsbehov identifierats, enligt följande. För att få en ökad kunskap om samband mellan exponering och hälsoeffekter behövs sannolikt en ökad kunskap om energideponering i ögat som organ för olika typer av strålningssituationer. De skyddsstorheter som beskrivs i denna rapport används ibland också i studier vars syfte är att kartlägga effekter av bestrålning, exempelvis i epidemiologiska studier. Skyddsstorheterna är en oexakt beskrivning av energideponering i olika delar av ögat. Rimligtvis kan en ökad kunskap om grundläggande dosimetri för olika energier och strålslag bidra till att osäkerheterna minskar i studier där effekter kartläggs. Även utredningsarbete om konsekvenser av en sänkt dosgränser behövs. Detta gäller såväl metoder för att kontrollera att dosimetrar uppfyller de krav som i dag ställs och att använda metoder i kliniken genererar tillräckligt noggranna värden för att säkerställa att dosgränser inte överskrids.
|
|
| 8. |
- Abe, K., et al.
(författare)
-
J-PARC Neutrino Beamline Upgrade Technical Design Report
- 2019
-
Rapport (refereegranskat)abstract
- In this document, technical details of the upgrade plan of the J-PARC neutrino beamline for the extension of the T2K experiment are described. T2K has proposed to accumulate data corresponding to 2×1022 protons-on-target in the next decade, aiming at an initial observation of CP violation with 3σ or higher significance in the case of maximal CP violation. Methods to increase the neutrino beam intensity, which are necessary to achieve the proposed data increase, are described.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Sandblom, Viktor, 1987, et al.
(författare)
-
Evaluation of eye lens doses received by medical staff working in interventional radiology at sahlgrenska university hospital
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background: The International Commission on Radiological Protection (ICRP) recently lowered their recommended occupational eye lens dose limit from 150 mSv in a year to 20 mSv in a year, averaged over a defined period of 5 years. Aim: The main aim of the present study was to investigate the eye lens doses received by the interventional staff at Sahlgrenska University Hospital. Another aim was to evaluate whether the dose recorded by the PDM, a dosimeter worn at thorax height, could be used as an indicator of eye lens dose. Material and Methods: To prepare for the personnel eye lens dose assessments, phantom measurements were carried out. These preparations included deciding the optimal position of an eye lens dosimeter, evaluation of different models of lead glasses and estimation of a ratio between the eye lens dose and the dose recorded by the PDM. Personnel eye lens doses were assessed using TL-dosimeters held by individual headbands worn by staff members at the Catheterization Laboratory at the department of Cardiology and at the division of Peripheral Interventional Radiology at the department of Radiology at Sahlgrenska University Hospital for one month. Staff members also wore a PDM at thorax height outside their lead apron. Results and Discussion: Materials with an equivalent lead thickness of 0.75 mm block over 95% of incident radiation but the lead glasses evaluated (0.75 mm) reduced the eye lens dose by only 30-88% due to radiation back scattered in the head and oblique incident radiation. Many operators reported annual eye lens doses of over 10 mSv. The eye lens doses of nurses were generally much lower. The ratios between equivalent doses recorded by TLD and PDM were as expected higher for nurses than for operators but the ratios varied also between different operators. Conclusions: The estimations of annual doses have uncertainties and the lens doses of operators are high enough to cause concern. Based on the results of the present study, operators might be recommended to wear lead glasses in the future. Estimating eye lens dose from the dose recorded by the PDM is difficult. This method includes large uncertainties. The PDM should instead be used to indicate whether a more precise measurement is necessary.
|
|
