| 1. |
- Hasselström, Linus, et al.
(författare)
-
Socioeconomic prospects of a seaweed bioeconomy in Sweden
- 2020
-
Ingår i: Scientific Reports. - : Springer Science and Business Media LLC. - 2045-2322. ; 10
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Seaweed cultivation is a large industry worldwide, but production in Europe is small compared to production in Asian countries. In the EU, the motivations for seaweed farming may be seen from two perspectives; one being economic growth through biomass production and the other being the provisioning of ecosystem services such as mitigating eutrophication. In this paper, we assess the economic potential of large-scale cultivation of kelp, Saccharina latissima, along the Swedish west coast, including the value of externalities. The findings suggest that seaweed farming has the potential of becoming a profitable industry in Sweden. Furthermore, large-scale seaweed farming can sequester asignificant share of annual anthropogenic nitrogen and phosphorus inflows to the basins of the Swedish west coast (8% of N and 60% of P). Concerning the valuation of externalities, positive values generated from sequestration of nitrogen and phosphorus are potentially counteracted by negative values frominterference with recreational values. Despite the large N and P uptake, the socioeconomic value of this sequestration is only a minor share of the potential financial value from biomass production. This suggests that e.g. payment schemes for nutrient uptake based on the socioeconomic values generatedis not likely to be a tipping point for the industry. Additionally, seaweed cultivation is not a cost-efficient measure in itself to remove nutrients. Policy should thus be oriented towards industry development, as the market potential of the biomass will be the driver that may unlock these bioremediationopportunities.
|
|
| 2. |
- Skarin, Anna, et al.
(författare)
-
Reindeer habitat use in relation to two small wind farms, during preconstruction, construction, and operation
- 2017
-
Ingår i: Ecology and Evolution. - : Wiley. - 2045-7758. ; 7:11, s. 3870-3882
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Worldwide there is a rush toward wind power development and its associated infrastructure. In Fennoscandia, large-scale wind farms comprising several hundred windmills are currently built in important grazing ranges used for Sámi reindeer husbandry. In this study, reindeer habitat use was assessed using reindeer fecal pellet group counts in relation to two relatively small wind farms, with 8 and 10 turbines, respectively. In 2009, 1,315 15-m2 plots were established and pellet groups were counted and cleaned from the plots. This was repeated once a year in May, during preconstruction, construction, and operation of the wind farms, covering 6 years (2009-2014) of reindeer habitat use in the area. We modeled the presence/absence of any pellets in a plot at both the local (wind farm site) and regional (reindeer calving to autumn range) scale with a hierarchical logistic regression, where spatial correlation was accounted for via random effects, using vegetation type, and the interaction between distance to wind turbine and time period as predictor variables. Our results revealed an absolute reduction in pellet groups by 66% and 86% around each wind farm, respectively, at local scale and by 61% at regional scale during the operation phase compared to the preconstruction phase. At the regional, scale habitat use declined close to the turbines in the same comparison. However, at the local scale, we observed increased habitat use close to the wind turbines at one of the wind farms during the operation phase. This may be explained by continued use of an important migration route close to the wind farm. The reduced use at the regional scale nevertheless suggests that there may be an overall avoidance of both wind farms during operation, but further studies of reindeer movement and behavior are needed to gain a better understanding of the mechanisms behind this suggested avoidance.
|
|
| 3. |
- Kännaste, Astrid, et al.
(författare)
-
Odors of Norway spruce (Picea abies L.) seedlings : differences due to age and chemotype
- 2013
-
Ingår i: Trees. - : Springer. - 0931-1890 .- 1432-2285. ; 27, s. 149-159
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Small conifer seedlings (mini-seedlings) are less damaged by the large pine weevil Hylobius abietis (L.) (Coleoptera: Curculionidae) compared to conventional seedlings. Chemical difference between the seedling types is one possible explanation for this phenomenon. In the present paper, the emissions of volatile organic compounds (VOC) of 7- to 43-week-old Norway spruce [Picea abies (L.) Karst.] seedlings were analyzed. Collection and identification of the volatiles was made by solid phase micro-extraction and gas chromatography mass spectrometry (SPME–GC–MS). The enantiomers of α-pinene and limonene were separated in a two-dimensional GC (2D-GC). Most of the seedlings represented either a limonene- or a bornyl acetate-chemotype. Only minor changes in the volatile composition of the two types of seedlings were found during the first year. Age-related changes, however, were found in the volatiles released by wounded phloem where green leaf volatiles (GLVs) and borneol were the dominated VOC for young seedling. The attractive compound for the pine weevil, α-pinene, was first detected in the phloem emissions of 18- to 22-week-old seedlings. Different storage conditions of the seedlings during the winter/early spring-phase influenced the volatile composition in the phloem. High amount of GLVs was characteristic for the 43-week-old seedlings stored in naturally changing outdoor temperature, but not present in the seedlings winter-stored at a constant temperature of −4 °C. The possible role of these observed differences in odor emissions between seedlings of different age and physiological status for the feeding preferences of the large pine weevil is discussed.
|
|
| 4. |
- Skarin, Anna, et al.
(författare)
-
Renar och vindkraft II : Vindkraft i drift och effekter på renar och renskötsel
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utbyggnaden av vindkraft inom renskötselområdet har ökat markant det senaste decenniet, trots att kunskapen om påverkan av vindkraftsetableringar ännu inte är fullt utredd och dokumenterad. I den här rapporten beskriver vi framförallt hur vindkraftparker i driftsfas påverkar renarna och renskötseln i tre olika områden. I Malå sameby har vi studerat kalvningsområdet kring Storliden och Jokkmokkslidens vindkraftparker. I Vilhelmina Norra sameby har vi studerat vinterbetesområdet kring Stor-Rotlidens vindkraftpark, samt Lögdeålandets betesområde med Gabrielsbergets vindkraftpark som används av Byrkije reinbetesdistrikt från Norge.För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det viktigt att studera renarnas betes- och förflyttningsmönster långsiktigt och över hela deras betesområde och inte bara inom det lokala området nära parken. Det är också viktigt att ta hänsyn till att renarnas betesutnyttjande skiftar från år till år och mellan olika årstider beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. Vi vill också understryka vikten av att kombinera den traditionella kunskapen från renskötarna med vedertagna vetenskapliga analysmetoder för att besvara de frågor som är viktiga för att kunna bedriva en hållbar renskötsel.Vi har undersökt renarnas användning av områdena genom att utföra spillningsinventeringar under åren 2009-2015 (endast i Malå sameby), och genom att följa renar utrustade med GPS-halsband under åren 2005-2015. Datat är insamlat före och under byggfas och under driftsfas (för Gabrielsberget finns GPS-data endast för driftsfasen). Vi har analyserat data genom att utveckla statistiska modeller för val av betesområde för varje område där vi har beräknat hur renarna förhåller sig till vindkraftparksområdet före, under och efter byggnation, och på Gabrielsberget när parken varit avstängd under 40 dagar och under drift vid olika renskötselsituationer. Genom intervjuer, möten och samtal, samt information från Gabrielsbergets vindkraftparks kontrollprogram, har vi tagit del av renskötarnas erfarenheter av hur renarnas beteende, och därmed även renskötseln, påverkats av vindkraftsutbyggnaden i respektive område.Våra resultat visar att renarna både på kalvnings- och på vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraftsetableringarna (Tabell a). Renarna undviker att beta i områden där de kan se och/eller höra vindkraftsverken och föredrar att vistas i områden där vindkraftverken är skymda. I kalvningsområdet i Malå ökade användningen av skymda områden med 60 % under driftsfas. I vinterbetesområdet på Gabrielsberget, när renarna utfodrades i parken och kantbevakades intensivt för att stanna i parkområdet under driftsfas, ökade användningen av skymda områden med 13 % jämfört med när de inte var utfodrade och fick ströva mer fritt. Resultaten visar också att renarna minskar sin användning av området nära vindkraftparkerna. I kalvningslandet i Malå minskar renarna sin användning av områden inom 5 km från parkerna med 16-20 %. Vintertid vid Gabrielsbergets vindkraftpark undvek renarna parken med 3 km. Våra resultat visar även att renarnas betesro minskar inom en radie på 4 km från vindkraftparkerna under kalvningsperioden och tiden därefter i jämförelse med perioden före byggfas.Exakta avstånd som renarna påverkas beror på förutsättningarna i respektive område, exempelvis hur topografin ser ut eller om området är begränsat av stängsel eller annan infrastruktur. Förändringarna i habitatutnyttjande i våra studieområden blev tydligare när parkerna var centralt belägna i renarnas betesområde, som i kalvningsområdet i Malå eller i vinterbeteslandet på Gabrielsberget, medan det inte var lika tydliga effekter kring Stor-Rotlidens park, som ligger i utkanten av ett huvudbetesområde.Oftast är snöförhållandena bättre ur betessynpunkt högre upp i terrängen än nere i dalgångarna, på grund av stabilare temperatur, vind som blåser bort snötäcket och mer variation i topografin. Därför kan etablering av vindkraftparker i höglänta områden försämra möjligheten att använda sådana viktiga reservbetesområden under vintrar med i övrigt dåliga snöförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringarna. Våra resultat tyder inte direkt på att renarna påverkats negativt under dåliga betesvintrar men fler år av studier behövs för att ytterligare klargöra hur vindkraft påverkar renarna under dessa vintrar.Våra studier har visat att etablering av vindkraft har konsekvenser för renskötseln under både barmarkssäsongen och under vintern, men effekterna förmodas få störst inverkan inom vinterbetesområdet där det är svårt att hitta alternativa betesområden för renarna. Under sommaren är betestillgången oftast mindre begränsad och renarna kan lättare hitta alternativa områden. En direkt konsekvens av Gabrielsbergets vindkraftpark som är placerad mitt i ett vinterbetesområde har blivit att renarna behöver tillskottsutfodras och bevakas intensivare för att de inte ska gå ut ur området. När den naturliga vandringen mellan olika betesområden störs för att renarna undviker att vistas i ett område kan det leda till att den totala tillgången till naturligt bete minskar och att man permanent måste tillskottsutfodra, alternativt minska antalet renar.Annan infrastruktur som vägar och kraftledningar påverkar också renarna. Vid Storliden och Jokkmokksliden och vid Stor-Rotliden där data samlats in innan vindkraftparken uppfördes visar våra resultat att renarna undviker de omkringliggande landsvägarna redan innan parkerna etablerades. Vid Stor-Rotliden ökar dock renarna användningen av områden nära vägarna efter att parken är byggd. På Gabrielsberget, där vi endast har data under drifttiden, är renarna närmare vägarna (även stora vägar som E4) när renskötarna minskar på kantbevakningen för att inte hålla renarna nära parken. Detta ökar naturligtvis risken för trafikolyckor och innebär att renskötarna måste bevaka dessa områden intensivare.Sist i rapporten presenterar vi förslag till åtgärder som kan användas för att underlätta arbetet för renskötseln om det är så att en vindkraftpark redan är byggd. Några exempel på åtgärder som är direkt kopplat till parken är att stänga av vägarna in i vindkraftparken för att förhindra nöjeskörning med skoter och bil under den tiden renarna vistas i området samt tät dialog mellan vindkraftsbolag och sameby angående vinterväghållningen av vägarna till och inom vindkraftparken. Andra mer regionala åtgärder för att förbättra förutsättningarna för renskötselarbetet på andra platser för samebyn, kan vara att sätta stängsel längst större vägar och järnvägar (t.ex. E4:an eller stambanan) i kombination med strategiskt utplacerade ekodukter. Detta för att underlätta och återställa möjligheterna till renarnas fria strövning och renskötarnas flytt av renar mellan olika betesområden.
|
|
| 5. |
- Lankinen, Åsa, et al.
(författare)
-
Pollen-tube growth rates in Collinsia heterophylla (Plantaginaceae) : one-donor crosses reveal heritability but no effect on sporophytic-offspring fitness
- 2009
-
Ingår i: Annals of Botany. - : Oxford University Press (OUP). - 0305-7364 .- 1095-8290. ; 103:6, s. 941-950
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Evolutionary change in response to natural selection will occur only if a trait confers a selective advantage and there is heritable variation. Positive connections between pollen traits and fitness have been found, but few studies of heritability have been conducted, and they have yielded conflicting results. To understand better the evolutionary significance of pollen competition and its potential role in sexual selection, the heritability of pollen tube-growth rate and the relationship between this trait and sporophytic offspring fitness were investigated in Collinsia heterophylla. Because the question being asked was if female function benefited from obtaining genetically superior fathers by enhancing pollen competition, one-donor (per flower) crosses were used in order to exclude confounding effects of post-fertilization competition/allocation caused by multiple paternity. Each recipient plant was crossed with an average of five pollen donors. Pollen-tube growth rate and sporophytic traits were measured in both generations. Pollen-tube growth rate in vitro differed among donors, and the differences were correlated with in vivo growth rate averaged over two to four maternal plants. Pollen-tube growth rate showed significant narrow-sense heritability and evolvability in a father-offspring regression. However, this pollen trait did not correlate significantly with sporophytic-offspring fitness. These results suggest that pollen-tube growth rate can respond to selection via male function. The data presented here do not provide any support for the hypothesis that intense pollen competition enhances maternal plant fitness through increased paternity by higher-quality sporophytic fathers, although this advantage cannot be ruled out. These data are, however, consistent with the hypothesis that pollen competition is itself selectively advantageous, through both male and female function, by reducing the genetic load among successful gametophytic fathers (pollen), and reducing inbreeding depression associated with self-pollination in plants with mix-mating systems.
|
|
| 6. |
- Sivertsen, Therese, et al.
(författare)
-
Reindeer habitat selection under the risk of brown bear predation during calving season
- 2016
-
Ingår i: Ecosphere. - : Wiley. - 2150-8925 .- 2150-8925. ; 7:11
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The depredation of semi-domesticated reindeer by large carnivores reflects an important human-wildlife conflict in Fennoscandia. Recent studies have revealed that brown bears (Ursus arctos) may kill substantial numbers of reindeer calves (Rangifer tarandus tarandus) in forest areas in Sweden. Several authors have suggested that predation risk is an important driver of habitat selection in wild Rangifer populations where predation is a limiting factor, but little is known about these mechanisms in semi-domesticated populations. We examined the habitat selection of female reindeer in relation to spatial and temporal variations in brown bear predation risk on the reindeer calving grounds and evaluated the simultaneous responses of brown bears and reindeer to landscape characteristics. We used GPS data from 110 reindeer years (97 individuals) and 29 brown bear years (19 individuals), from two reindeer herding districts in the forest area of northern Sweden. Our results did not indicate that reindeer alter their behavior in response to spatiotemporal variation in brown bear predation risk, on the scale of the calving range. Instead, we suggest that spatiotemporal behavioral adjustments by brown bears were the main driver of prey-predator interactions in our study system. Contrasting responses by brown bears and reindeer to clear-cuts and young forest indicate that forestry can influence species interactions and possibly yield negative consequences for the reindeer herd. Even if clear-cuts may be beneficial in terms of calf survival, logging activity will eventually cause greater abundance of young regenerating forest, reducing available reindeer habitats and increasing habitat preferred by brown bears. Domestication may have made semi-domesticated reindeer in Fennoscandia less adapted to cope with predators. Areal restrictions, limiting the opportunity for dispersion and escape, possibly make the calves more susceptible to predation. Also, a generally higher population density in semi-domesticated herds compared to wild populations can make dispersion a less efficient strategy and the reindeer calves easier prey. Overall, the lack of ability of the reindeer females to reduce brown bear encounter risk on the scale of the calving range is probably an important reason for the high brown bear predation rates on reindeer calves documented in our study areas.
|
|
| 7. |
- Skarin, Anna, et al.
(författare)
-
Reindeer use of low Arctic tundra correlates with landscape structure
- 2020
-
Ingår i: Environmental Research Letters. - : Institute of Physics (IOP). - 1748-9326. ; 15
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Rapid climate change in Arctic regions is linked to the expansion of woody taxa (shrubification), and an increase in biomass as tundra becomes greener. Reindeer and caribou (Rangifer tarandus) are considered able to suppress vegetative greening through grazing and trampling. Quantifying reindeer use of different land cover types can help us understand their impact on the growth and recruitment of deciduous shrubs, many of which serve as fodder (e.g. Salix spp.), in favourable habitats, such as naturally denuded landslides in permafrost areas. Understanding the spatial distribution of reindeer pressure on vegetation is important to project future patterns of greening, albedo, snow capture, active layer development, and the overall resilience of tundra rangelands under ongoing climate change. Here we quantify reindeer habitat use within the low Arctic tundra zone of Yamal, West Siberia estimated from pellet-group counts, and also how active layer thickness (ALT) relates to reindeer use. Our results confirm intensive use by reindeer of terrain with high June-July time integrated normalised difference vegetation index, steeper slopes, ridges, upper slopes and valleys, and a preference for low erect shrub tundra. These sites also seem to have a shallower ALT compared to sites less used by reindeer, although we did not find any direct relationship between ALT and reindeer use. Low use of tall Salix habitats indicated that reindeer are unlikely to suppress the growth of already tall-erect woody taxa, while they exert maximum pressure in areas where shrubs are already low in stature, e.g. ridgetops. Reindeer ability to suppress the regrowth and expansion of woody taxa in landslide areas (i.e. concavities) seems limited, as these types were less used. Our results suggest that reindeer use of the landscape and hence their effects on the landscape correlates with the landscape structure. Future research is needed to evaluate the role and efficiency of reindeer as ecosystem engineers capable of mediating the effects of climate change.
|
|
| 8. |
- Nordström, Jonas, et al.
(författare)
-
Ekologisk kompensation : Upptag och integrering bland svenska aktörer och kvantifiering av de samhällsekonomiska effekterna
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under de senaste decennierna har flera internationella rapporter visat på en världsomfattande förlust av biologisk mångfald och funktionella ekosystem. Ett av de största hoten är förändrad markanvändning. Ett sätt att förebygga och lindra skada är att arbeta med skadelindringshierarkin och ekologisk kompensation. Enligt skadelindringshierarki skall exploatören sträva efter att (1) undvika, (2) minimera och (3) återställa den biologiska mångfalden eller avhjälpa negativ miljöpåverkan på plats. Därefter kan de eventuellt kvarvarande negativa konsekvenserna (4) kompenseras. Detta sista steg går i Sverige under namnet ekologisk kompensation.Ekologisk kompensation som idé utvecklades på 1970-talet och har sedan dess använts och utvecklats av offentliga organisationer och företag runt om i världen. I Sverige genomförs kompensationsåtgärder antingen med utgångspunkt i miljöbalken eller genom frivilliga åtaganden, oftast i relation till fysisk planering (så kallad frivillig ekologisk kompensation). Vid den lagstyrda kompensationen står biologisk mångfald i fokus, medan den frivilliga ekologiska kompensationen också fokuserar på bevarandet av ekosystemtjänster.Genom planmonopolet, ansvaret för allmännyttan, samt i flera fall betydande markinnehav, har svenska kommuner en framträdande roll i arbetet med båda typerna av ekologisk kompensation. Beroende på hur landets kommuner väljer att arbeta med ekologisk kompensation i samband fysisk planering kommer utfallet för skydd av biologisk mångfald och ekosystemtjänster att variera. Denna rapport fokuserar på kommuners arbete med ekologisk kompensation från två olika vinklar: användning av ekologisk kompensation i kommunal fysisk planering (del 1) och hur modeller kan ge stöd för beslut av kompensationsåtgärder (del 2).Vi studerarDel 1 består av en teoretisk bakgrund, en översiktlig aktörsanalys, två empiriska kapitel. Den teoretiska bakgrunden ger en övergripande beskrivning av konceptets grundläggande idéer och etiska, sociala, tekniska och styrningsrelaterade utmaningar som identifierats i den vetenskapliga litteraturen. Denna bakgrund används som en analytisk utgångspunkt för de empiriska kapitlen. I den översiktliga analysen av praktiken beskrivs svenska aktörers (myndigheter, företag och kommuner) arbete med ekologisk kompensation. I det första empiriska kapitlet kartläggs upptaget och användningen av konceptet ekologisk kompensation i översiktliga planeringsdokument (översiktsplaner, fördjupade översiktsplaner, grönplaner och naturvårdsplaner). I det andra empiriska kapitlet redovisas en intervjustudie genomförd med kommunala tjänstepersoner kring drivkrafter och barriärer i relation till kommunens arbete med ekologisk kompensation.I den andra delen av projektet beskrivs och demonstreras hur modellering kan användas för att kvantifiera förluster av ekosystemtjänster vid en exploatering, något som kan användas för att ta fram lämpliga kompensationsåtgärder. Som fallstudier studeras exploatering av två olika typer av markanvändning: bostadsnära natur (grönområden) som används för rekreation samt jordbruksmark. De ekosystemtjänster som studeras vid exploatering av jordbruksmark är Sveriges livsmedelsförsörjning och kolinlagring för att motverka klimatförändring. Studien visar även hur förluster av ekosystemtjänster kan översättas till samhällsekonomiska monetära värden för att underlätta beräkningar och finansiering av kompensationsåtgärder. För den bostadsnära naturen utvecklas en enkel modell som synliggör rekreationsvärden samt belyser fördelningseffekter vid ekologisk kompensation.Vi finnerDel 1Kartläggningen av de översiktliga planeringsdokumenten pekar på ett betydande upptag av konceptet i kommunerna. Skillnaden i hur långt kommunerna har kommit i användandet av konceptet varierar dock. Bland de 164 kommunerna som nämner ekologisk kompensation har tre av tio kommuner utvecklat planeringsverktyg i form av processverktyg, planeringsunderlag och beräkningsmodeller. Resterande kommuner har en varierande grad av integrering av konceptet i planerna; från hänvisningar till gällande lagstiftning, till skrivningar om att de ska ta fram planeringsverktyg. Det finns även en stor variation i hur kommunerna relaterar till konceptets grundläggande idéer och utmaningar.Intervjustudien visar att det finns flera sätt att se på kompensation ur ett kommunalt perspektiv, där vissa ser kompensation som något positivt och som en möjlighet att skapa en dialog med exploatörer, medan andra ser användningen som mer problematiskt. Vissa utmaningar framträder dock gemensamt i de studerade kommunerna; flera kommuner lyfter problemet kring bristande uppföljning av genomförda kompensationsåtgärder vilket skapar en osäkerhet kring långsiktigt säkerställande av naturvärden och ekosystemtjänster. Det är en mångfacetterad problembild som handlar såväl om osäkerheter kring om frivilliga åtgärder ens blir implementerade, om de får adekvat skötsel. I relation till detta nämner också tjänstepersoner i mindre kommuner att lokala politiker inte vill ställa för höga krav p.g.a. risken att avskräcka exploatören. Många tjänstepersoner nämner också att de skulle önska tydligare mandat både från den kommunala politiken och från nationell lagstiftning men också mer konkreta råd (underlagsmaterial och rådgivning) för hur de kan använda kompensationsåtgärder som ett verktyg inom ramarna för existerande lagstiftning.Del 2Vid exploatering av exempelvis jordbruksmark är det otydligt hur effekterna bör analyseras och eventuellt kompenseras. Studien visar att exploatering av jordbruksmark försämrar Sveriges potential till livsmedelsförsörjning i framtiden och ökar landets utsläpp av växthusgaser. Vi beskriver hur den negativa påverkan på livsmedelsförsörjningen kan beräknas och hur den kan kompenseras genom ekologisk intensifiering av kvarvarande jordbruksmark. Ökade utsläpp av växthusgaser behöver emellertid kompenseras med lämpliga kolfångståtgärder i närtid. Resultaten från vår fallstudie visar att exploatering av ett hektar jordbruksmark i Götalands södra slättbygder innebär ett nettokrav på exploatören på ca 2 miljoner kr för att finansiera kompensationsåtgärder. I fallstudien har vi bara undersökt två effekter av exploatering av jordbruksmark för att undersöka potentialen i modelleringsmetoden. Men andra ekosystemtjänster och biologisk mångfald i allmänhet kommer sannolikt att påverkas negativt vid en exploatering. Det beräknade nettokravet kan därför tolkas som ett minimumvärde.Vid kompensation av bostadsnära grönområden visar resultaten att tillgänglighet är den viktigaste faktorn vid beräkningar av rekreationsvärden, eller mer specifikt hur många som bor i närheten av eller passerar förbi grönområdet på väg till skola, arbete etc. Även om det finns skillnader mellan olika grupper i samhället beträffande hur ofta de besöker ett tätortsnära grönområde är dessa skillnader små i förhållande till tillgänglighetens (avståndets) betydelse för rekreationsvärdet. Det är dock viktigt att framhålla att det kommer att finnas vinnare och förlorare vid en rumslig flyttning av kompensationsåtgärder.De beräkningsmodeller som vi presenterar i denna rapport skulle kunna ge ett ökat stöd och beslutsunderlag vid ekologisk kompensation. För att göra de mer komplexa modellerna tillgängliga för användare skulle modellerna kunna tillhandahållas på nationell nivå. Även om bra modeller kan bidra till ett förbättrat beslutsunderlag är det av yttersta vikt att det finns bra stöd, vägledning, kvalitetskriterier samt goda uppföljningsmekanismer för ekologisk kompensation. I annat fall förlorar modellerna också sitt värde. De aspekter som är allra svårast att modellera är av intrikat ekologisk eller lokal art och ställer därför krav på kompetens och lokalkännedom hos den som använder modellerna.
|
|
| 9. |
- Husby, Arild, et al.
(författare)
-
Genome-wide association mapping in a wild avian population identifies a link between genetic and phenotypic variation in a life-history trait
- 2015
-
Ingår i: Proceedings of the Royal Society of London. Biological Sciences. - : The Royal Society. - 0962-8452 .- 1471-2954. ; 282:1806
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Understanding the genetic basis of traits involved in adaptation is a major challenge in evolutionary biology but remains poorly understood. Here, we use genome-wide association mapping using a custom 50 k single nucleotide polymorphism (SNP) array in a natural population of collared flycatchers to examine the genetic basis of clutch size, an important life-history trait in many animal species. We found evidence for an association on chromosome 18 where one SNP significant at the genome-wide level explained 3.9% of the phenotypic variance. We also detected two suggestive quantitative trait loci (QTLs) on chromosomes 9 and 26. Fitness differences among genotypes were generally weak and not significant, although there was some indication of a sex-by-genotype interaction for lifetime reproductive success at the suggestive QTL on chromosome 26. This implies that sexual antagonism may play a role in maintaining genetic variation at this QTL. Our findings provide candidate regions for a classic avian life-history trait that will be useful for future studies examining the molecular and cellular function of, as well as evolutionary mechanisms operating at, these loci.
|
|
| 10. |
- Sandström, Per, et al.
(författare)
-
Renar och vindkraft : studie från anläggningen av två vindkraftparker i Malå sameby
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vindkraft är en källa till förnyelsebar energi, men det finns en oro över negativa effekter på nyckelarter i både skogsområdet och i fjällområdet. I vår genomgång av tidigare rapporter om effekter av störningar på ren och caribou visas att renar kan undvika områden med infrastruktur och mänsklig aktivitet med upp till 10-15 km. När man får effekter av en störningskälla på stora avstånd, dvs. på den regionala skalan (> 2 km), har renarnas beteende i relation till en störningskälla på lokal nivå (< 2 km) mindre betydelse i en helhetsbedömning av störningskällans betydelse. För att få en helhetsbild av hur renarna använder sitt betesområde är det därför viktigt att långsiktigt studera renarnas användning av hela betesområdet, eftersom användningen kan skifta från år till år och mellan olika säsonger beroende på väderlek och andra yttre förutsättningar. I den här rapporten vill vi delge ny information om hur befintlig infrastruktur i form av vägar och kraftledningar i landskapet och byggfasen av ny infrastruktur för vindkraft påverkar renens fria strövning inom ett sommarbetesområde i skogen. I Malå kommun i Västerbottens län byggdes från maj 2010 till november 2011 två mindre vindkraftsparker, om 8 respektive 10 verk, på bergen Storliden och Jokkmokksliden ett par mil norr om Malå samhälle. Området i och omkring vindkraftparkerna används av renarna i Malå sameby under hela barmarksperioden och då framförallt under kalvning och försommar. Data som representerar renarnas användning av området under den här tiden har samlats in både före (år 2008 och 2009) och under byggfasen (år 2010 och 2011). Det har gjorts genom att göra spillningsinventeringar över området under 2008-2011, vi har även analyserat renarnas rörelsemönster och hemområden under 2008-2010 genom att analysera positionsdata från GPS-halsband som suttit på 9-16 vajor som rört sig i området. Med analyser av renarnas rörelsehastighet, samt hemområdesutbredning i förhållande till väderlek, vegetation, avstånd till eller täthet av infrastruktur kan vi studera vad som styr renarnas rörelsemönster. Vi har här studerat hur området där parkerna har konstruerats har påverkat renarnas val av betesområde vilket ger en bild av den sammanlagda påverkan i området under byggfasen. Området runt bergen Storliden och Jokkmokksliden kännetecknas av kuperad skogsterräng varvat med sjöar, myrar och skogar. Det är sedan tidigare präglat av skogsbruk och av gruv- och täktverksamhet. Några allmänna riksvägar delar av studieområdet i tre sektioner. Östra och västra delen separeras av den allmänna vägen norrut mot Mörttjärn (vägnr 1031) och av flera mindre byar. Det östra området delas sedan i en nordlig och en sydlig del av vägen mellan Östra Lainejaure och Grundträsk, samt en kraftledningsgata med en 30 kV- kraftledning som sträcker sig i öst-västlig riktning genom hela studieområdet, vilken breddades under projektperioden för att ge plats för en 145-kV kraftledning. De relativt branta bergssidorna på framförallt Jokkmokksliden och de mindre berg som ligger öster om Jokkmokksliden och sjöarna i området, gör att de naturliga passagerna för renarna förbi de båda bergen blir som smala korridorer i terrängen. Med hjälp av GPS-data har vi skattat renarnas hemområden samt identifierat 7 möjliga naturliga passager mellan de olika betesområdena, fyra stycken går över Mörttjärnvägen och tre passager går över Grundträskvägen. De fyra passagerna som går över Mörttjärnvägen ligger alla i närheten (0-4 km) av de berg där vindkraftsparkerna har byggts och användningen av dessa ser ut att ha påverkats negativt under etableringen av vägar, kraftledningar och vindkraftverken i vindkraftparkerna. Detta bekräftas också i den statistiska analysen av renens hemområden. Renarnas rörelser i passagerna över Grundträskvägen verkar vara mer opåverkade. Dessa passager ligger också en bit bort (4-8 km) från de berg som har bebyggts med vindkraftparkerna. Renens tydliga reduktion i användningen av dessa passager i närheten av utbyggnadsområdet kan därför mest troligt förklaras av störningar under byggfasen av vindkraftparkerna. Resultaten från skattningen av habitatmodellerna för både spillning och GPS-data visar på ett negativt samband mellan en ökad täthet av vindkraftsparkerna och dess infrastruktur och förekomst av ren. Det fanns dock en skillnad i hur renarna använde de två bergen redan före byggstart. Enligt renskötarna i området, samt enligt spillnings- och GPS-data använde renarna Jokkmokksliden mindre jämfört med Storliden och övriga regionen. Den här skillnaden kan förklaras av att det är sämre renbeteskvalité på Jokkmokksliden jämfört med på Storliden. Mängden inventerad spillning över hela studieområdet under sista året av byggfasen var 60 procent lägre än under året före byggstart, och på Storliden var mängden spillning hela 80 procent lägre, medan det var liten skillnad i mängden spillning på Jokkmokksliden mellan de olika åren. Under 2010 fann vi också att renarna undvek en buffertzon på 3.5 km runt anläggningarna, före byggstart undveks endast Jokkmokksliden med 3 km. Spillningsdata visade vidare att renarna undvek den befintliga 30 kV-kraftledningen samt den nya 36 kV-kraftledningen på framförallt Jokkmokksliden under första årets byggfas men inte under det andra året. Förklaringen till detta är förmodligen att ledningarna på Jokkmokksliden anlades under 2010 medan de på Storliden anlades under 2011 och bägge ledningarna togs i drift först i december 2011. Renarna har alltså undvikit området under byggfasen men inte själva kraftledningen när den inte varit i drift. Dessa kraftledningar är betydligt mindre kraftledningar än de 132-420 kV-kraftledningar som har dokumenterad negativ effekt på domesticerad ren och vildren i Norge. Analysen av GPS-data visar också tydligt att renarna har en ökad rörelsehastighet (vilket kan liknas vid sämre betesutnyttjande) i närheten av de allmänna vägarna och att de också undviker att vistas nära allmänna vägar. Vindkraftsanläggningar medför nästan alltid en koncentration av vägar, transformatorstationer och kraftledningar inom ett väldigt litet området. Till skillnad från själva vindkraftparken, som ofta är placerad högt upp i terrängen, kan tillhörande infrastruktur i dalgångar och låglänt terräng påverka renarnas naturliga vandringsvägar mellan olika betesmarker och leda till en ytterligare fragmentering av landskapet. Om man ska bygga vindkraftparker i renskötselområdet på höjder och berg där man kommit fram till att parken inte stör rennäringen, är det alltså av yttersta vikt att också planera infrastrukturen kring vindkraftparken så att den inte stör renarnas vandringsvägar mellan olika betesområden. Dessa studier är genomförda före och under byggfasen och resultaten visar att renarna har påverkats negativt i användningen av området under byggfasen, fler studier behövs för att få en uppfattning om hur vindkraften påverkar renarna under driftsfasen som kan vara i 20-25 år. Kunskapen om hur bullret från turbinerna påverkar djuren är mycket begränsad. Kommer renarna att återvända till området och bruka det i samma utsträckning som innan vindkraftverken byggdes? Man ska också ta i beaktande att detta var en byggfas av relativt små vindkraftsparker om endast 8 och 10 verk, men ändå har de en betydande påverkan på renarnas användning av området, uppförandet av större parker får sannolikt inte mindre påverkan på renarnas möjlighet att använda betesmarkerna effektivt under byggfasen. Sammantaget visar resultaten i studien att renarna har undvikit området, reducerat användningen av flyttvägar i närheten av utbyggnadsområdet under byggfasen av vindkraftparkerna jämfört med före byggfas. I tillägg har vi också sett ett undvikande av befintlig infrastruktur, som större vägar och kraftledningar (30 kV-145 kV). Resultaten överensstämmer väl med tidigare studier av både domesticerad ren, vildren och caribou.
|
|
