| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Peterson, Abby, 1949, et al.
(author)
-
‘Normalized’ Pride? : Pride parade participants in six European countries
- 2018
-
In: Sexualities. - : Sage Publications. - 1363-4607 .- 1461-7382. ; 21:7, s. 1146-1169
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Based on quantitative survey data collected during Pride parades in six European countries – the Czech Republic, Great Britain, Italy, the Netherlands, Sweden, and Switzerland – we analyse who participates in Pride parades. Engaging with the so-called protest normalization thesis we ask: are Pride parade participants, aside from sexual orientation, representative of the wider populace? In none of the countries could we find indications that Pride participants mirror the general populations. The parades remain dominated by well-educated, middle strata youth, rich in political resources. However, we find variation between countries, which we link to differences in elite and public support for LGBT rights. © 2017, The Author(s) 2017.
|
|
| 4. |
- Wahlström, Mattias, 1978, et al.
(author)
-
Protest for a future II: Composition, mobilization and motives of the participants in Fridays For Future climate protests on 20-27 September, 2019, in 19 cities around the world.
- 2020
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- In September 2019, the third Global Climate Strike organized by the Fridays For Future (FFF) protest campaign mobilized 6000 protest events in 185 countries and brought 7.6 million participants out onto the streets. This report analyses survey data about participants from 19 cities around the world and compares it to data from an international survey conducted in 13 European cities in March 2019. Both surveys collected data following the well-established “Caught in the Act of Protest” survey methodology in order to generate representative samples. What makes FFF new and particularly interesting is the involvement of schoolchildren and students as initiators, organizers and participants in climate activism on a large scale. The September mobilizations differed from the March events in the explicit call for adults to join the movement. Although older age cohorts were more strongly represented in September, young people continued to make up a substantial portion of the protestors – almost one third of demonstrators were aged 19 or under. Additionally, there was a high proportion of female FFF protestors. In both surveys nearly 60% of participants identified as female – with the largest share among the youngest demonstrators.Overwhelming majorities of adult participants were well educated and had a university degree. Moreover, a large proportion of young people participating in the September strikes had parents who had studied at university level. Despite the young age of the participants, interpersonal mobilization was the predominant method of recruitment to the strikes, particularly among friends and schoolmates. However, the growth in the size and popularity of the movement also includes a growing share of people who participate alone. Around a quarter of adults fit this category, as well as an initially small but growing number of young people.When expressing their emotions concerning climate change and global warming, the majority of protesters felt worried, frustrated and angered, as well as anxious about the future, although they did not often express a feeling of hopelessness. Therefore, despite a general tendency of decreasing hopefulness that important environmental issues can be addressed through policies, FFF participants show that their action is driven by feelings, awareness of the issues and a willingness to engage in finding solutions. In answer to a series of questions concerning solutions to environmental problems, respondents were divided over whether modern science could be relied on to solve environmental problems. Agreement varied between cities and age-groups on the degree to which they thought stopping climate change could be accomplished through voluntary individual lifestyle changes. However, there was more unity in skepticism towards relying on companies and the market to solve these problems. In conclusion, surveys of the strikes in March and September indicate important elements of continuity, as well as a small degree of change. Female participants and people with higher education predominate, interpersonal mobilization – particularly among friends – remains a central factor in recruiting support, and protesters are mostly driven by feelings of frustration, anger and anxiety. However, the age of protestors is becoming more diverse, protesters’ hopefulness seems to be in decline, and the “Greta effect” is becoming less influential. The report findings suggest that the movement is becoming more established although its emotional basis for mobilization may be changing.
|
|
| 5. |
- Wahlström, Mattias, 1978
(author)
-
The Meanings and Motives of May Day Marchers
- 2014
-
In: Paper presented at the general conference of the Swedish Sociological Association, Gothenburg, 13-15 March 2014..
-
Conference paper (other academic/artistic)abstract
- Detta papper utforskar de motiv för deltagande som artikuleras av förstamajdemonstranter i totalt elva städer belägna i sex olika Europeiska länder: Belgien, Italien, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Sverige. Baserat på en kvalitativ analys av öppna enkätsvar från drygt 2300 demonstranter utarbetas en konceptualisering av motivtyper som expanderar den rådande teoretiska begreppsapparaten för att studera motiv för deltagande i sociala rörelser. Medan instrumentella, identitetsbaserade och expressiva motiv har behandlats tämligen utförligt i forskningen, har andra typer av motiv i hög grad försummats, häribland: tradition, vana, moraliska och ideologiska principer, och strävan efter kollektiv upprymdhet. I ett andra analysled studeras variationen i motivtyper mellan demonstrationer och kategorier av deltagare kvantitativt, utifrån en kodning av samtliga deltagares motiveringar. Denna analys visar på påtagliga skillader mellan demonstrationer och söker förklaringar till dessa skillnader. På ett övergripande plan visar studien på tydliga gemensamma teman i deltagarnas motivvokabulär, samtidigt som den lokala kontexten på ett tydligt sätt färgar av sig på demonstranternas motiv. Förstamajdemonstrationerna fungerar i hög grad som en plattform för att rikta kritik mot aktuella problem, vars karaktär varierar lokalt.
|
|
| 6. |
- Björk, Sofia, 1979, et al.
(author)
-
Normer som skaver. Hbtq-personers sociala arbetsmiljö i Göteborgs Stad
- 2018
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- På uppdrag av Göteborgs Stad har denna studie genomförts med syfte att få en överblick över hur hbtq-personer som arbetar i kommunen upplever sin sociala arbetsmiljö, samt vilka konsekvenser arbetsmiljön får för hbtq-personers välbefinnande. På ett generellt plan handlar detta om att belysa hur heteronormativa föreställningar och praktiker kommer till uttryck i arbetslivet och vilka konsekvenser det får för medarbetare som är hbtq. Fokus har legat på fyra sammanlänkade områden: (1) öppenhet och att komma ut som hbtq, (2) hbtq-personers upplevelser av bemötande på arbetsplatsen, (3) hbtq-personers upplevelse av delaktighet och social inkludering i arbetsgemenskapen och (4) arbetsmiljöns konsekvenser för hbtq-personers psykiska välbefinnande. Rapporten presenterar också övergripande rekommendationer om fortsatt arbetsmiljöarbete för att förbättra situationen för medarbetare – och i förlängningen brukare – som är hbtq. Inom ramen för studien genomfördes en webenkät som kompletterades med fördjupade intervjuer. Tre separata urval gjordes för webenkäten: ett slumpmässigt urval av medarbetare i Göteborgs Stads förvaltningar, ett slumpmässigt urval av medarbetare på det kommunala bolaget Göteborgs Spårvägar och ett självselekterat urval, främst riktat till hbtq-personer, via en länk som lades upp på Göteborgs Stads och Göteborgs Spårvägars intranät, samt spreds via lokala RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter). Totalt svarade 1004 personer på enkäten. I enkäten gavs möjlighet för hbtq-personer att anmäla intresse att delta i en fördjupad intervju och av de respondenter som anmält detta gjordes ett urval på 12 personer som fick möjlighet att berätta om sina erfarenheter av arbetsmiljön i Göteborgs Stad. Rapportens slutsatser baserar sig i hög grad på analyser av enkätsvaren, men intervjuerna gav möjlighet att pröva och utveckla resultaten från enkäten. Studien utgår främst från teorier om samhälleliga normer och mer specifikt heteronormativitet – att hbtq-personer görs till avvikande genom att heterosexualitet tas för givet i socialt samspel. Förklaringar till hbtq-personers utsatthet bör därför varken sökas hos hbtq-personer själva eller primärt hos de individer som medvetet eller omedvetet utför kränkande eller diskriminerande handlingar, utan hos de ofta outtalade kulturella mönster som förekommer på grupp-, organisations- och samhällsnivå. Heteronormen gör att de som avviker från den tvingas ta ställning till om de vill vara öppna och behöver fatta beslut om att komma ut som hbtq i olika sociala sammanhang. I dessa beslut behöver de förhålla sig till risken att utsättas för kränkningar och diskriminering kopplat till deras sexualitet och/eller könsidentitet. De som inte är hbtq slipper överväga sin öppenhet då heterosexualitet fortfarande i de flesta sammanhang är en outtalad utgångspunkt. Bland de hbtq-personer som svarade på enkäten menade omkring två tredjedelar att de var öppna för minst hälften av sina kollegor, medan bara en tredjedel var öppna för minst hälften av sina brukare. Medan öppenhet för kollegor inte tycktes variera beroende på verksamhetstyp (förskola/skola, socialtjänst, vård/omsorg, övrig verksamhet respektive Göteborgs Spårvägar) fanns det skillnader i öppenhet för brukare mellan verksamheterna, troligen kopplat till olika typer av brukarrelationer. Bland dem med transerfarenhet tycktes öppenhet för kollegor och brukare generellt vara lägre jämfört med homo- och bisexuellas öppenhet med sexuell läggning. Att inte vara öppen kunde för många handla om att inte ha fått anledning att komma ut eller att inte vilja vara privat på arbetsplatsen, men vanliga skäl var också en oro för att utsättas för negativa reaktioner eller närgångna frågor. En vanlig oro inför att komma ut var också att i andras ögon bli reducerad till enbart representant för kategorin hbtq-personer, medan valet att inte vara öppen kunde upplevas som att inte framträda för andra som hel person. Även för dem som generellt var öppet hbtq var det en ständig process att komma ut i olika yrkessammanhang när de mötte nya personer, vilket inte sällan uppfattades som påfrestande. Göteborgs stad har när denna rapport skrivs ett befintligt arbete för att främja arbetsmiljön hos hbtq-personer, och det var merparten av respondenterna i enkäten medvetna om. Bland medarbetare som är hbtq ansåg en majoritet att arbetet haft åtminstone viss effekt. Dock visar resultaten av enkäten att det kvarstår problem med diskriminering och kränkande behandling av hbtq-personer, vilket bör ses som en effekt av kvardröjande heteronormativa strukturer i organisationen. Hbtq-personer var överrepresenterade jämfört med de som är inte är hbtq vad gäller utsatthet för kränkande särbehandling, mobbing och sexuella trakasserier. Utsattheten bland dem med icke-binära könsidentiteter och personer med transerfarenhet tycks vara särskilt hög. Svaren på specifika frågor i enkäten om olika typer av bemötande gentemot hbtq-personer visar vidare att i synnerhet mer subtila, och eventuellt omedvetna, kränkningar såsom obetänksamma eller fördomsfulla kommentarer eller skämt relaterade till ens sexuella läggning eller könsidentitet var något som många varit med om någon gång. När olika typer av mer och mindre allvarliga former av utsatthet (från opassande nyfikenhet och obekväma frågor till hot och våld) läggs samman, framkommer att omkring en femtedel av hbtq-personerna i urvalet var utsatta för något av detta ganska ofta eller dagligen, och ytterligare en femtedel mer sällan. Kränkningar och diskriminering förekom från både kollegor, chefer och brukare. Samtidigt var de som inte är hbtq mindre medvetna om de kränkningar som sker mot hbtq-personer och det var inte ovanligt att kollegor och chefer inte sa ifrån mot nedsättande bemötande av hbtq-personer. För merparten av hbtq-personerna i studien tycks kränkning och diskriminering dock inte varit ett återkommande inslag i vardagen, och en överväldigande majoritet av hbtq-personer kände sig delaktiga, trygga och accepterade i gemenskapen på arbetsplatsen. Graden av upplevd social integration på arbetsplatsen skiljde sig inte nämnvärt mellan medarbetare som var hbtq och inte. Känslan av att vara trygg och accepterad i arbetsgemenskapen var dock påtagligt svagare hos icke-binära och transpersoner i urvalet. Analysen av enkäten visar också på ett negativt samband mellan olika former av utsatthet kopplat till könsidentitet eller sexuell läggning och i vilken grad medarbetare kände sig trygga och accepterade. De som i lägre grad var öppet hbtq tenderade också att vara mindre socialt integrerade på arbetsplatsen. Den övergripande bilden av hbtq-personers arbetsmiljö i Göteborgs Stad kan alltså framställas utifrån olika perspektiv med hjälp av enkätresultaten. Å ena sidan är det möjligt fokusera på att många hbtq-personer som arbetar i Göteborgs stad känner att de kan vara öppna, är trygga i sin arbetsgrupp och slipper kränkningar och diskriminering i sin vardag. Å andra sidan indikerar resultaten att det fortsatt förekommer heteronormativa föreställningar och praktiker, bland annat i form av brister i bemötandet av hbtq-personer från både medarbetare, chefer och brukare. Detta bidrar i sin tur till att en andel av de medarbetare som är hbtq känner sig mindre trygga och accepterade på arbetsplatsen. Enkätresultaten visar också att hbtq-personer som arbetar i Göteborgs Stad har generellt lägre psykiskt välbefinnande än de som inte är hbtq. En del av detta mönster har troligtvis sin förklaring i faktorer utanför arbetsplatsen, men den analys som presenteras i rapporten indikerar också att skillnader i den sociala arbetsmiljön, såsom olika grad av socialt stöd i arbetsgruppen och olika grad av upplevd trygghet, tycks vara en delförklaring. Utsatthet för olika former av kränkningar på arbetsplatsen, även mindre grova sådana, uppvisar också signifikanta samband med lägre grad av psykiskt välbefinnande. I rapportens avslutande del identifieras tre övergripande områden för fortsatt arbetsmiljöarbete. För det första föreslås ett förstärkt aktivt arbete för att undanröja trakasserier och motverka mer subtila och omedvetna kränkande handlingar, med ambitionen att undanröja alla kränkningar av hbtq-personer och andra minoriteter. Även brukares kränkningar måste tas på allvar och hur dessa ska hanteras bör bli föremål för fortsatt arbete. För det andra rekommenderas ett fortsatt arbete med normmedvetet ledarskap både bland chefer på hög nivå i organisationen och bland första linjens chefer, då dessa olika chefsnivåer fyller olika funktioner i för arbetsmiljön och arbetet för att förbättra denna. För det tredje förordas ett stärkt och fortsatt normkritiskt arbete och hbtq-kompetens genom verksamhetsanpassade utbildningar. Detta utvecklingsarbete bör länkas till ett bredare normkritiskt arbete som också inkluderar exempelvis normer kring etnicitet och funktionsnedsättningar. Utmaningen ligger särskilt i att integrera normkritiska förhållningssätt i det vardagliga arbetet och samvaron på arbetsplatsen.
|
|
| 7. |
- de Moor, Joost, et al.
(author)
-
Environmental movements and their political context
- 2022
-
In: The Routledge Handbook of Environmental Movements, edited by Maria Grasso and Marco Giugni. - Oxon : Routledge. - 9780367428785 ; , s. 263-277
-
Book chapter (peer-reviewed)abstract
- Environmental movements are in various ways shaped by their political context, typically conceptualized by scholars as the political opportunity structure (POS). In addition to presenting a review of research on the complex relationship between POS and environmental movements, this chapter provides an analysis of several emblematic climate mobilizations of the late 2010s to elaborate on some largely neglected aspects of POS theory. These include 1) how movements translate POS into strategies through narratives of interactions with governmental institutions, 2) how not only input structures but also output structures of governmental institutions need to be taken into account to understand environmental movements’ strategic choices, and 3) how POS may come to play a less significant role when movements shift from a predominantly instrumental logic to an increasingly moral/expressive logic.
|
|
| 8. |
- de Moor, Joost, et al.
(author)
-
New kids on the block: taking stock of the recent cycle of climate activism
- 2021
-
In: Social Movement Studies. - : Informa UK Limited. - 1474-2837 .- 1474-2829. ; 20:5
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Since late 2018, a global wave of mobilization under the banners of Fridays For Future (FFF) and Extinction Rebellion (XR) has injected new energy into global climate politics. FFF and XR took the world by storm, but have now been forced into (partial) latency as a result of the Covid-19 pandemic. We believe this moment presents an opportunity for reflection. In particular, FFF and XR have been depicted as ‘new’ forms of climate activism. However, we argue that the extent to which these campaigns represent ‘new’ forms of climate activism is really a matter for closer investigation. In this Profile, we therefore reflect on the distinctiveness of the ‘new climate activism’ as compared to previous climate campaigns. Reviewing previous studies and our own research, we find that there are both elements of change and continuity in who participates and how, and that the main change appears to be the use of a more politically ‘neutral’ framing of climate change that is directed more strongly at state than non-state actors.
|
|
| 9. |
- Peterson, Abby, 1949, et al.
(author)
-
European Anti-Austerity Protests: Beyond “old” and “new” social movements?
- 2015
-
In: Acta Sociologica. - : SAGE Publications. - 0001-6993 .- 1502-3869. ; 58:4, s. 293-310
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- This article explores the social composition of participants in anti-austerity protests taking place in Belgium, Italy, Spain and the UK between 2010 and 2012, based on over 3000 questionnaires distributed to protest participants according to a standardized method. Employing a distinction between three types of mobilizations, we compare protests anchored in the traditional ‘old’ labour movements, protests by smaller radical leftist unions and parties, and the ostensibly newer kinds of mobilizations in the form of Indignados and Occupy protests. Although easily forgotten, we argue that the two former types of anti-austerity protests deserve equal attention from researchers. We conclude that there are significant differences between the protest categories in terms of socio-demographic characteristics of their participants, but the participants nevertheless appear to maintain surprisingly similar political values across demonstration types. Class identification also differed. The participants in the Indignados/Occupy protests had a markedly lower degree of identification with the working class – regardless of the ‘objective’ labour market position and controlling for country differences. These aspects relate to the classic distinction between ‘old’ and ‘new’ social movements, but we argue that it risks obscuring a more complex pattern of similarities and differences between different anti-austerity mobilizations.
|
|
| 10. |
|
|
