| 1. |
- Braunerhjelm, Pontus, 1953-, et al.
(författare)
-
Ekonomi i omvandling
- 2008
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Braunerhjelm, Pontus, et al.
(författare)
-
Krisstämpeln på det svenska avtalssystemet – en överdrift
- 2008
-
Ingår i: Ekonomisk Debatt. - 0345-2646. ; 36:5, s. 15-30
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det behövs samordning och normer i lönebildningen. Om detta är de flesta eniga. Frågan är hur normerna ska sättas och av vem. Framför allt har den rådande ordningen med industrin som normsättare ifrågasatts, bl a av Lars Calmfors i Ekonomisk Debatt. I stället hävdas att tjänstebranscherna bör få ett större inflytande. Vi anser att det finns stora risker med att byta en regim som fungerat. Argumenten för en förändring måste nyanseras på väsentliga punkter. Parterna inom industrin har erfarenhet av normsättning, har vana vid internationell exponering och har ett samarbetsavtal. Motsvarande finns inte i tjänstenäringarna.
|
|
| 9. |
- Carling, Alf, et al.
(författare)
-
EMU-medlemskapets betydelse för svensk lönebildning
- 2000
-
Ingår i: Ekonomisk Debatt. - 0345-2646. ; 28:2, s. 133-142
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sverige kommer troligen att gå med i EMU. Växelkursen kommer då inte längre att kunna kompensera trendmässiga förändringar i konkurrenskraften och inte heller dämpa kortsiktiga fluktuationer i produktion och sysselsättning. Lönebildningen i en valutaunion har tre viktiga dimensioner. Arbetskraftskostnaderna måste hamna på rätt nivå. Avtalen måste främja ökad produktivitet. Flexibla arbetskraftskostnader måste dämpa de fluktuationer i produktion och sysselsättning som icke förväntade störningar kan ge upphov till. Flexibilitet kan uppnås på olika sätt. Vi menar att uppgörelser mellan arbetsmarknadsparterna är att föredra framför ekonomisk-politiska åtgärder.
|
|
| 10. |
- Carling, Alf, et al.
(författare)
-
Industriavtalet : utfall och framtidsutsikter
- 2000
-
Ingår i: Ekonomisk Debatt. - 0345-2646. ; 28:5, s. 417-430
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- År 1997 slöts ett samarbets- och förhandlingsavtal mellan parterna inom industrin. Den genomsnittliga löneökningen har varit 3 à 3 1/2 procent per år under den första treåriga avtalsperioden under Industriavtalet. Den låga inflationstakten har medfört att reallönerna har vuxit med i genomsnitt 2 1/2–3 procent per år. Samtidigt har industrins kostnadsläge jämfört med konkurrentländerna förbättrats med 2 procent per år. Sysselsättningen inom industrin har ökat med i genomsnitt 1 1/2 procent per år. Viktigt för den nya avtalsperioden är att allt tyder på att Sverige kommer att ha rörlig växelkurs och en trovärdig inflationsnorm de kommande åren. Våra modellkalkyler visar betydelsen av en fortsatt återhållsam nominallöneutveckling för produktions- och sysselsättningsutvecklingen i Sverige. Efterfrågan på arbetskraft kommer emellertid inte längre att kunna öka utan bristsituationer kan komma att uppstå. För att sysselsättningen skall kunna fortsätta att öka krävs insatser för att öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga.
|
|
