| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Absorbed dose equations : The general solution of the absorbed dose equation and solutions under different kinds of radiation equilibrium
- 1978
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report is a logical continuation of two papers concerning basic concepts in dosimetry. The first paper (1) is u critical analysis of the concepts of ionizing radiation and energy imparted as defined by the ICRU (2). The second paper (3) gives a definition of the energy imparted, the fundamental quantity in radiation dosimetry, which is equivalent to that given by the ICRU but which has a different form. This alternative definition of the energy imparted is suitable in deriving a general expression, in terms of particle fluences and interaction cross sections, for the absorbed dose valid also in situations where no kind of radiation equilibrium is established. It is, however, today not possible to quantify this expression for the absorbed dose. All practical calculations of absorbed dose rely on the assumption of one or another type of radiation equilibrium. The aim of this work is to analyze different kinds of radiation equilibrium conditions and to find the corresponding exact expressions for the absorbed dose. The concept of radiation equilibrium is more carefully analyzed than has been done previously (4, 5, 6). Moreover, the definition of the mass energy absorption coefficient for indirectly (uncharged) ionizing particles is critically analyzed. A new definition is proposed relevant to calculations of the absorbed dose in cases when charged particle equilibrium exists within a homogeneous medium due to the uniform liberation of charged particles, by uncharged particles.
|
|
| 5. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Burlins kavitetsteori
- 1979
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Burlins kavitetsteori är en generell teori i den meningen att inga krav finns på detektorns dimensioner jämfört med sekundärelektronernas räckvidder. Detektorn måste dock vara "tunn" för fotonerna dvs inte ge någon nämnvärd attenuering av de mot detektorn infallande fotonerna
|
|
| 6. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Klassisk elektrodynamik : Växelverkan mellan laddade partiklar och elektromagnetiska fält
- 1975
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Varifrån kommer det elektromagnetiska fältet? Elektromagnetiska fält genereras av laddningar i rörelse (en laddning i vila genererar ett elektrostatiskt fält). I definitionen av fältstorheterna ovan tänks i första hand att det elektromagnetiska fält i vilket den betraktade laddningen q rör sig härstammar från alla de övriga laddningarna och deras rörelser i rymden. (Laddningen q genererar även själv ett elektromagnetiskt fält, som under vissa omständigheter återverkar på dess egen rörelse. Denna effekt diskuteras i ett senare avsnitt).
|
|
| 7. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(författare)
-
Kvantelektrodynamik för elektroner : Feynmandiagram och strålningskorrektioner av tvärsnitt
- 1975
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Utvecklingen av kvantelektrodynamiken startade strax efter det att den icke-relativistiska kvantmekaniken fullbordats och innebär en kombination av kvantmekaniska principer och klassisk elektrodynamik. Upphovsmän till kvantelektrodynamiken var Dirac, Heisenberg och Pauli. Diracs relativistiska, kvantmekaniska teori för elektroner ledde till den så kallade hålteorin för och förutsägelsen av en positivt laddad elektron = positronen. Väsentliga insatser inom kvantelektrodynamiken har gjorts av R.P. Feynman från vilken de så kallade Feynmandiagrammen härstammar. Genom en omtolkning av lösningarna till Diracs relativistiska, kvantmekaniska ekvation för elektronerna ersättes hålteorin för positroner med en beskrivning enligt vilken positronen representeras av vågor, som går bakåt i tiden. Denna tolkning av positronen möjliggör väsentliga förenklingar i beräkningen av tvärsnitt för växelverkansprocesser mellan elektroner och elektromagnetiska fält -förenklingar, som blir speciellt betydelsefulla vid behandlingen av mer komplicerade växelverkansprocesser inkluderande de så kallade strålningskorrektionerna till de enklare processerna. Feynmandiagram över även enklare växelverkansprocesser börjar dyka upp i moderna läroböcker (t ex Roy & Reed: "Interactions of photons and leptons with matter". Academic Press 1968) liksom tabellverk som ger strålningskorrektioner till olika elektrodynamiska växelverkansprocesser, (t ex Hubbell: "Photon cross sections, attenuation coefficients, and energy absorption coefficients from 10 keV to 100 GeV. NSRDS-NBS 29 (1969)). I det följande göres ett försök att kvalitativt redogöra för innebörden av Feynmandiagrammen och strålningskorrektionerna. (Analoga diagram kan användas vid beskrivningen av växelverkansprocesserna mellan nukleoner och mesonfält. För dessa redogöres dock inte här).
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
