| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Hansson, Klas, et al.
(författare)
-
Utvärdering av djupdränering och effekt av tätad stödremsa och innerslänt utmed väg 126, Torpsbruk
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Djupdränering är en effektiv metod för att reglera grundvattenytan och kan, i samband med väggbygge, rekommenderas som metod i de fall vägen ligger i jordskärning under befintlig markyta i kombination med hög grundvattenyta. Dräneringen måste dock underhållas för att behålla sin effektivitet.Utmed väg 126 nära Torpsbruk har Trafikverket under många år haft problem med bärighet, tjälskott och liknande. Problemen bedöms bero på en kombination av dåliga material och för höga vattenhalter på den aktuella platsen.Försök som VTI gjort på platsen visar att djupdränering är en mycket effektiv metod att reglera grundvattenytan. Detta kunde bekräftas vid dämningsförsöken då grundvattennivåerna steg och sjönk mycket snabbt i samband med pluggning och öppning av djupdräneringen. Djupdränering är även en mycket effektiv metod att reglera vattenhalten i vägen, i synnerhet då grundvattenytan utan djupdränering ligger högt i vägkonstruktionen. Tätning av stödremsa och innerslänt påverkade vattenhaltens dynamik. För att undersöka infiltrationen av regn och vägvatten tätades även en del av stödremsan och innerslänten längs vägen.Resultaten kan användas för att utvärdera om täta innerslänter kan vara lämpligt ur underhållssynpunkt av vägar. För att kunna utvärdera den långsiktiga effekten av en tätad stödremsa och innerslänt på vattenhalterna i vägen måste mätningar pågå under ett eller ett par år till.
|
|
| 4. |
- Jonsson, Caroline, 1977, et al.
(författare)
-
Kemi på Nätet : Nätet revolutionerar vetenskaplig publicering
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Rapporten refererar ett seminarium om kemi på nätet arrangerat av Kemistsamfundet i Göteborg 2011-11-24. Särskilt efterfrågad från omvärlden är fri tillgång på nätet till publikationer. Det gäller inte bara parallellpublicerade vetenskapliga artiklar utan också rapporter, avhandlingar, examensarbeten och populärvetenskap som ger önskad överblick. Det man inte får upp fritt på skärmen väljs oftast bort. En viktig fråga är också att det som nätpubliceras verkligen anpassas för läsaren på nätet. Upplägg och samarbeten som är svåra att förstå utifrån måste förklaras. Sökbarhet, länkar, titelsidors utformning och kontaktuppgifter måste prioriteras.
|
|
| 5. |
- Svensson, Göran
(författare)
-
Vegetationsundersökningar inom Kävsjöområdet: vegetationsutveckling och vegetationsförändringar från 1964 till 2004
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Store mosse, belägen cirka 15 kilometer nordväst om Värnamo i Jönköpings län, består av 3 stora mossekomplex som omger Kävsjön. På södra och östra sidan av sjön finns sand- och moränkullar mellan mossarna och sjön. Under 1800-talets stora sjösänkningsepok sänktes Kävsjöns vattenyta 1840 med cirka 1 meter. Härvid frilades stora flacka sandområden norr och öster om sjön. I den södra delen vandrade kärrväxter ut över de frilagda organogena sedimenten och bildade Stora gungflyet.Stora gungflyet utnyttjades för madslåtter åtminstone fram till 1900-talets början. De frilagda sandområdena norr om sjön från Fläsebäcken på västra sidan till cirka 1 kilometer söder om Häradsö-kanalen på östra sidan koloniserades av olika graminider och användes för bete. Då betestrycket minskade blev stora områden skogsbeväxta med tall och björk. Betet upphörde helt i början av 1960-talet. Stora områden närmast sjön saknar fortfarande träd och buskar. Dessa intas till större delen av en vegetation dominerad av Myrica gale, men även graminider är framträdande inom vissa områden främst närmare vattenlinjen. I det grunda vattnet längs med de minerogena stränderna finns en mer eller mindre bred zon med Carex rostrata.Redan i början av 1900-talet upptäckte framlidne Edvard Wibeck Kävsjöns och omkringliggande myrars stora betydelse för fågellivet. Kävsjöområdet avsattes som naturreservat 1965 och införlivades i Store Mosse Nationalpark, då den bildades 1982.Under slutet av 1960-talet observerades förändringar av fågellivet, främst en minskning av häckfågelbeståndet. 1970 tillsatte Länsstyrelsen i Jönköpings län en arbetsgrupp, som fick till uppgift att komma med förslag till en restaurering av sjön. Ett led i detta arbete var en detaljerad vegetationsundersökning, som genomfördes 1971 (Larsson & Svensson 1972) och kompletterades 1973 med ett antal fasta storrutor på de minerogena stränderna. Hösten 1975 utfördes slåtter inom stora områden norr och öster om sjön och rotorkultivering inom några mindre områden. Bete infördes på Svänömaden året därpå. Resultatet av genomförda åtgärder följdes upp med upprepade vegetationsanalyser av de fasta provrutorna och profilerna från 1976 till 1982. Då åtgärderna visade sig vara positiva för fågellivet utvidgades restaureringsförsöken med slåtter och rotorkultivering av stora delar av Svänömaden 1986 följt av intensivt bete av 25 till 30 nötkreatur från 1991.Målet med vegetationsundersökningarna 2003 - 2004 var att studera vegetationsutvecklingen inom området från 1964 till 2004, studera effekterna av insatta skötsel- och restaureringsåtgärder samt ge förslag till önskvärda åtgärder för att förbättra förutsättningar för fågellivet i framtiden. I rapporten beskrivs eventuella förändringar i fältskiktet och strändernas vegetationszoner.
|
|
