| 1. |
- Engqvist, Anders, et al.
(författare)
-
Vattenutbyte i Björnöfjärdssystemet
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vattenutbytet för hela Björnöfjärdssystemet (uppdelat i sina tre delbassänger: Björnöfjärden, Säbyviken samt Torpe-Infjärden) har modellerats för 12-årsperioden 1993 till och med 2004 med CouBa -modellen. Drivningen har utformats som vattenstånds- och täthetsvariationer för den hydrauliska randen mot Nämdöfjärden, vinddriven vertikal omblandning samt sötvattentillrinning. Hypsografiska sund- och bassängdata har omformats till det format som modellen kräver, men har för övrigt inte modifierats t.ex. för den vassbeväxning som föreligger i sunden. Långtidsmedelvärdet för det utbytta volymflödet till hela Björnöfjärdsområdet har beräknats till 0,96 m3/s, vilket är i det närmaste identiskt med tidigare uppskattning baserad på massbalans för salt. Den genomsnittliga uppehållstiden för vattnet (AvA) i Björnöfjärdssystemet har på samma sätt beräknats till cirka 4,5 månad för ytvattnet respektive 3 månader för bottenvattnet. I jämförelse med majoriteten av Östersjöns kustområden är detta att betrakta som ett mycket långsamt vattenutbyte, vilket förklaras av de morfologiska förhållandena med ett smalt och grunt sund mellan Björnöfjärdssystemet och den utanförliggande Nämdöfjärden.
|
|
| 2. |
- Baresel, Christian, et al.
(författare)
-
WEBAP - Vågdriven syrepump för Östersjön
- 2013
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Projektets huvudsakliga syfte har varit att utveckla och testa en metod för syresättning av djupvatten i Östersjön genom nedpumpning av syrerikt ytvatten med hjälp av vågdrivna syrepumpar. Inom projektet har två olika pilotanläggningar tagits fram, byggts och varit i drift mellan 2010 och 2013. En vågdriven pump (WEBAP I) testades under 2 år i Hanöbukten utanför Simrishamn och en elektrisk pump (WEBAP II) placerades i Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård. Förutom tester for att undersöka den vågdrivna pumpens effektivitet och framtida utformning så har även effekterna av syresättning på omgivande vattens syre- och fosforkoncentrationer studerats under projektet. Med hjälp av modeller studerades uppskalning av tekniken samt beräkningar av åtgärdens klimatavtryck (carbon footprint) med hjälp av förenklad livscykelanalysmetodik (LCA). Projektet har tagit fram olika tekniska alternativ av syrepumpar för olika behov. Den vågdrivna syrepumpen använder sig direkt av vågorna som energi- och syreresurs vilket har flera fördelar, bland annat en enkel och robust konstruktion samt lokalt tillförd energi genom att vågor nyttjas. Den eldrivna pumpen är en nyutveckling som möjliggör att pumpning kan drivas av vind- och solenergi eftersom effektförbrukningen i pumpen är låg. De två testade systemen visade sig kunna pumpa ner stora mängder ytvatten, men ytterligare förbättringar och utveckling krävs för långsiktigt störningsfri funktion. Rapporten ger en del förslag till sådan utveckling.
|
|
| 3. |
- Corell, Hanna, 1977, et al.
(författare)
-
Depth distribution of larvae critically affects their dispersal and the efficiency of marine protected areas
- 2012
-
Ingår i: Marine Ecology Progress Series. - : Inter-Research Science Center. - 0171-8630 .- 1616-1599. ; 467, s. 29-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims to improve estimates of dispersal by including information on larval traits, and in particular to explore how larval depth distribution affects connectivity and MPA (marine protected area) functionality in the Baltic Sea. A field survey showed that both invertebrates and fish differed in their larval depth distribution, ranging from surface waters to >100 m. A biophysical model of larval dispersal in the Baltic Sea showed that decreased depth distribution increased average dispersal distance 2.5-fold, decreased coastal retention and local recruitment, and substantially increased connectivity. Together with pelagic larval duration (PLD), depth distribution explained 80% of total variation in dispersal distance, whereas spawning season, and geographic and annual variations in circulation had only marginal effects. Median dispersal distances varied between 8 and 46 km, with 10% of simulated trajectories dispersing 30 to 160 km depending on drift depth and PLD. In the Baltic Sea, the majority of shallow Natura 2000 MPAs are <8 km in diameter. In the present study, only 1 of the 11 assessed larval taxa would have a recruitment >10% within MPAs of this size. Connectivity between MPAs was expected to be low for most larval trait combinations. Our simulations and the empirical data suggest that the MPA size within the Natura 2000 system is considerably below what is required for local recruitment of most sessile invertebrates and sedentary fish. Future designs of MPA networks would benefit from spatially explicit biophysical models that consider dispersal and connectivity for complex circulation patterns and informed larval traits.
|
|
| 4. |
- Engqvist, Anders, et al.
(författare)
-
Flow regimes and long-term water exchange of the Himmerfjarden estuary
- 2009
-
Ingår i: Estuarine, Coastal and Shelf Science. - : Elsevier BV. - 0272-7714 .- 1096-0015. ; 83:2, s. 159-174
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A numerical model of processes determining the water exchange encountered in Baltic coastal archipelagos is calibrated and validated against salinity and temperature field data spanning two decades with approximately bi-weekly resolution assessed in the Himmerfjärden estuary. This area is resolved into 17 basins interconnected by 38 individual straits of varying geometrical properties using GIS-based methods. All formulations of the strait exchange flows are free from parameters that need calibration and permit computations of the flow through a strait contraction with or without a coincident sill under a flow classification scheme, of which the first one (a) consists of two groups of multiple layers including aspirated layers from levels beneath the sill crest. The other regimes are as follows. (b) Pure barotropic flow; (c) rotationally controlled flow and (d) plug-flow, which serves as resort solution for flow situations that cannot be solved with (a) and also for computation of the barotropic part of the total flow. For long canals where friction effects act to reduce the flow, a fifth exchange regime is used. The vertical mixing formulation is based on energy balances between supplied wind energy and its work against buoyancy forces. The values of semi-empirical parameters involved in the mixing scheme have been established by calibration against measured data of the first decade period. A statistical evaluation is performed comparing the model results with the measurements of the second decade. It is found that the accuracy of the model is yet limited by the poor temporal resolution in the boundary and the thermal forcing. The overall accuracy of this approach is found to be comparable to earlier model studies in the same area. Since the exchange flows are now based on first principles and are applied to four times more basins, it seems that this more articulated model approach can confidently be applied to more complex archipelago areas.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Corell, Hanna, 1977-, et al.
(författare)
-
Larval depth distribution critically affects dispersal and the efficiency of marine protected areas
-
Ingår i: Marine Ecology Progress Series. - 0171-8630 .- 1616-1599.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims to improve estimates of dispersal by including information on larval traits, and in particular to explore how larval depth distribution affects connectivity and MPA functionality in the Baltic Sea. A field survey showed that both invertebrates and fish differed in their larval depth distribution ranging from surface waters to more than 100 m. A biophysical model of larval dispersal in the Baltic Sea showed that decreased depthdistribution increased average dispersal distance 2.5 times, decreased coastal retention and local recruitment, and increased connectivity substantially. Together with pelagic larval duration (PLD), depth distribution explained 80% of total variation in dispersal distance, whereas spawning season, geographic and annual variations in circulation had only marginal effects. Median dispersal distances varied between 8 and 46 km, with 10% of simulated trajectories dispersing beyond 30-160 km depending on drift depth and PLD. In the Baltic Sea, the majority of shallow Natura 2000 MPAs are smaller than 8 km. In the present study, only one of the 11 assessed larval taxa would have a local recruitment >10% within MPAs of this size. Connectivity between MPAs was expected to be low for most larval trait combinations. Our simulations and the empirical data suggest that the MPA size within the Natura2000 system is considerably below what is required for local recruitment of most sessile invertebrates and sedentary fish. Future designs of MPA networks would benefit from spatially explicit biophysical models that consider dispersal and connectivity for complex circulation patterns and informed larval traits.
|
|
