| 4. |
- Waltman, Max, et al.
(författare)
-
Stärk prostituerade personers möjlighet att kräva skadestånd [Strenghten Prostituted Persons’ Possibilities to Demand Damages].
- 2011
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- GÖTEBORGS-POSTEN 10 Maj, 2011, Debatt I sexköpsmål betalar köparen i dag främst böter till staten och prostituerade personer kallas endast som vittnen. Möjligheten för prostituerade människor att yrka skadestånd finns, men har aldrig använts sen lagen kom till. Vi vill se en utredning som ser över hur deras förutsättningar för skadestånd kan förbättras, skriver bland andra Carina Hägg (S). Justitieutskottet publicerade nyligen sitt betänkande som föreslår ett skärpt straff för sexköp till riksdagen. Samtidigt skriver majoriteten att en målsägandeställning ”är inte i sig nödvändig för att kunna föra talan om skadestånd eller ens för att få denna talan handlagd,” men åklagaren är inte skyldig att föra talan för andra än målsäganden. Detta förtydligande av rättsläget vad gäller skadestånd är välkommet, men det tycks vara lika tydligt att personen som köps i prostitution är den mot vilken brottet sexköp är begånget. Om denna möjlighet att få skadestånd redan existerar reser det emellertid frågetecken varför ingen prostituerad person ännu har fått sådant skadestånd för att ha blivit köpt för sex. Inte en 14-årig psykiskt utvecklingsstörd flicka (HovR över Skåne & Blekinge mål B 2917-10 & B 3184-10), eller en vuxen som öppet tillstods vara maktlös av en Hovrätt vilken uttalade att sexköparna ”insett och utnyttjat” faktumet, vanligt i prostitution, att den prostituerade personen ”befunnit sig i ett sådant underläge mot de två männen att det måste ha framstått som i det närmaste omöjligt för henne att vägra den andre samlag eller i övrigt påverka situationen” (RH 2008:59). När nu de styrande således har förtydligat sexköpslagen i detta avseende kommer förhoppningsvis polis, åklagare, målsägandebiträden, domstolar, socialarbetare och andra aktörer hädanefter upplysa alla prostituerade personer om deras rättigheter till skadestånd. Icke desto mindre så verkar ytterligare utredning av skadestånd för sexköp vara på sin plats, vilket minoritetsmotionerna har föreslagit utöver deras stöd för regeringens proposition. Mycket är redan känt. En del köpare anser att betalning ger dem rätt att göra vad helst de vill med kvinnan de köper. Många misshandlas svårt av köpare. Bland 200 prostituerade kvinnor i San Francisco våldtogs 70% eller misshandlades på liknande sätt av köpare i genomsnitt 31 gånger. Bland 55 före detta prostituerade kvinnor i Portland, Oregon, blev 78% våldtagna 49 gånger per år (33 gånger av en torsk) och 84% utsattes för grov misshandel i genomsnitt 103 gånger per år (45 gånger av en torsk). Tjugoen procent bland 222 kvinnor som prostituerades i Chicago vilka studerades medgav uttryckligen att de hade våldtagits över 10 gånger i eskortprostitution, gatuprostitution, och när de prostituerats privat i sina hem. De flesta av förövarna var torskar. Två Kanadensiska federala utredningar fann att torskarna utövar mest sexuellt våld mot prostituerade personer (1984, s. 1026; 1985, s. 388). En prostituerad kvinna betrodd av Svea Hovrätt (mål B 4789-09, s. 6) när hon uppgav hur en hallick bestraffade henne genom att skicka henne till (med Södertörns Tingsrätts neutraliserande ord) ”hårdhänta”, ”arga” och de mest ”elaka” torskarna (mål B 13571-07, s. 12) fick likväl inga skadestånd från dessa köpare. Sammanhanget med skador på prostituerade människor i prostitution är obestridlig, vars gottgörelse skulle kunna både ge dem upprättelse och möjliggöra för dem att fatta verkliga val vad gäller deras liv. Maktobalansen i prostitution och följderna av hanteringen av prostituerade personer i sexindustrin visar sig i information om misshandel och ohälsa liksom, hos 68% av 827 respondenter i nio länder, posttraumatiska stressymptom (PTSD) jämförbara med den hos tortyroffer, veteraner från krigszoner, och våldtagna kvinnor. En nyare studie med 46 personer som bland annat prostituerats på bordeller och eskortfirmor i Sydkorea och en kontrollgrupp visade att PTSD var signifikant även när man kontrollerat för olika former av misshandel under barndomen. Resultatet stärker slutsatsen att prostitution i sig själv utsätter majoriteten prostituerade personer för lidande. Åttionio procent av människor i prostitution i nio länder som ställdes frågan ”vad behöver du mest” svarade att ta sig ur prostitution. Men de känner inte att de kan. Skadestånd och stöd skulle kunna göra detta möjligt. Kommer utskottsmajoritetens uppmaning till rättsväsendet att tillämpa gällande rätt och bedöma skadestånd att räcka till? Givet att dessa juridiska och sociala förhållanden har existerat, och med kännedom så existerat över det gångna decenniet efter att sexköpslagen antogs utan skadestånd eller stöd till en enda prostituerad person, så förtjänar frågan minst sagt ytterligare utredning. Minoriteten (s & v) uppmanar således, som ett tillägg till majoritetens förslag, att en departements- eller expertutredning rimligen tillsätts för att ytterligare utreda och återkomma till riksdagen med ett förslag som kommer skapa bättre förutsättningar än som existerar i dag för den prostituerade personen att få skadestånd. Källor Bet. 2010/11:JuU22 Choi, Klein, Shin, & Lee (2009). Posttraumatic Stress Disorder (PTSD) and Disorders of Extreme Stress (DESNOS) Symptoms Following Prostitution and Childhood Abuse. Violence Against Women 15 (8): 933-51. Committee on Sexual Offences Against Children and Youths (1984). Sexual Offences Against Children (Report) (Ottawa, Ont.). Farley, Cotton, Lynne, Zumbeck, Spiwak, Reyes, Alvarez, & Sezgin (2003). Prostitution and Trafficking in Nine Countries. I Farley red. Prostitution, Trafficking and Traumatic Stress (Haworth), 33-74. Farley, Macleod, Anderson, & Golding (2011). Attitudes and Social Characteristics of Men Who Buy Sex in Scotland. Psychological Trauma: Theory, Research, Practice, and Policy 28 (Mars). Hunter (1993). Prostitution is Cruelty and Abuse to Women and Children. Michigan J. of Gender and Law 1:91-104 (inkl. Portland-studie). Mot. 2010/11:Ju10 (S) Mot. 2010/11:Ju11 (V) Raphael & Shapiro (2004). Violence in Indoor and Outdoor Prostitution Venues. Violence Against Women 10 (2): 126-139. Silbert & Pines (1981). Occupation Hazards of Street Prostitutes. Criminal Justice and Behavior 8 (4): 395-99. Special Committee on Pornography and Prostitution in Canada (1985). Pornography and Prostitution in Canada (Ottawa, Ont.).
|
|
