| 1. |
- Zucchelli, Marco, et al.
(författare)
-
PepT1 oligopeptide transporter (SLC15A1) gene polymorphism in inflammatory bowel disease
- 2009
-
Ingår i: Inflammatory Bowel Diseases. - : Oxford University Press (OUP). - 1078-0998 .- 1536-4844. ; 15:10, s. 1562-1569
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Human polymorphisms affecting gut epithelial barrier and interactions with bacteria predispose to the inflammatory bowel diseases (IBD) Crohn's disease (CD) and ulcerative colitis (UC). The intestinal transporter PepT1, encoded by the SLC15A1 gene, mediates intracellular uptake of bacterial products that can induce inflammation and NF-kappaB activation upon binding to NOD2, a protein often mutated in CD. Hence, we tested SLC15A1 polymorphisms for association with IBD.METHODS: Twelve SLC15A1 single nucleotide polymorphisms (SNPs) were genotyped in 1783 individuals from 2 cohorts of Swedish and Finnish IBD patients and controls. An in vitro system was set up to evaluate the potential impact of SLC15A1 polymorphism on PepT1 transporter function by quantification of NOD2-mediated activation of NF-kappaB.RESULTS: The common allele (C) of a coding polymorphism (rs2297322, Ser117Asn) was associated with CD susceptibility both in Sweden and in Finland, but with genetic effects in opposite directions (risk and protection, respectively). The best evidence of association was found in both populations when the analysis was performed on individuals not carrying NOD2 common risk alleles (Sweden allelic P = 0.0007, OR 1.97, 95% confidence interval [CI] 1.34-2.92; Finland genotype P = 0.0013, OR 0.63, 95% CI 0.44-0.90). The PepT1 variant encoded by the C allele (PepT1-Ser117) was associated with reduced signaling downstream of NOD2 (P < 0.0001 compared to Pept1-Asn117).CONCLUSIONS: A functional polymorphism in the SLC15A1 gene might be of relevance to inflammation and antibacterial responses in IBD. Whether this polymorphism truly contributes to disease susceptibility needs to be further addressed, and should stimulate additional studies in other populations.
|
|
| 2. |
- Lindgren, Jan-Gunnar, et al.
(författare)
-
Riksantikvarieämbetets kulturmiljöövervakningUtvärdering av indikatorn ”Skyddadefjällmiljöer”En fallstudie om hur kulturvärden skyddas och vårdas itolv fjällområden
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Riksantikvarieämbetet har gett Ájtte i uppdrag att utvärderaindikatorn ”Skyddade fjällmiljöer” med avseendepåkulturvärden. Ájtte har analyserat 38 beslut om inrättandeavnaturreservat och nationalparker: från Långfjälletsnaturreservati Dalarna i söder till Padjelantanationalparki Norrbotten i norr. Tolv miljöer, vilka samtliga innehållerkändakulturvärden,utvaldesfören mer detaljeradfallstudie innefattande fältbesök.Studien visar att avståndet mellan miljökvalitetsmåletsmålformuleringar om kulturmiljövärden, särskilt detsamiskakulturarvet,och skötselplanernas ensidiga naturvårdsinriktningär stort. Avståndet framstår som ännu större,när den faktiska bevarande- och skötselsituationen vägs.I endast två av de analyserade 38 besluten för skyddadeområden finns skötsel av kulturvärden enligt skötselplan: iHamrafjällets naturreservat i Jämtlands län sköts en fäbodmiljöoch i Yrafdeltats naturreservat i Norrbottens län hävdasett slåtterlandskap. I ytterligare ett par fall hävdas gräsmärkei fjällbondekulturens miljöer inom naturreservat.Samiska kulturvärden finns endast upptagna i skötselplaneni ett fall (ett delområde i Vålådalens naturreservat),men i detta fall har länsstyrelsen valt att prioriterabortdettadelområde.När skötsel och restaureringavsamiskakulturmiljöer förekommer inom skyddadeområden,skerSammanfattningdetta utan stöd i skötselplan. Sådanainsatserharutförtsoch utförs med hjälp av det statliga kulturmiljöanslaget,miljöstödet för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöeri renskötselområdet eller som enskilda initiativ.Fallstudien av de tolv skyddade områdena visar attigenväxningen av samiska visten och renvallar samt andratidigarehävdade marker som ängs-, betes- och våtslåttermarkerär ett generellt problem längs hela fjällkedjan.Särskiltide sydliga fjällen skadas samiska kulturmiljöerocksågenom det högre besökstrycket, jämfört med denordliga fjällen. Det är uppenbart att viktiga kulturvärdenär hotade eller går förlorade. De långsiktiga effekterna avdenna förändring och påverkan för den biologiska mångfaldenbör också utredas och belysas ytterligare.Studien visar också att beräkningsunderlaget för indikatorn”Skyddade fjällmiljöer” ger en missvisande bild avhur stora arealer egentlig fjällmark som skyddats. Arealenförde skyddade fjällområden, som helt eller delvis ärbelägnaovanen definierad gräns för fjällmark, har i sinhelhet tagits med i beräkningsunderlaget.Sammanfattningsvis går det att konstatera att indikatorn”Skyddade fjällmiljöer” inte kan användas för uppföljningav skyddet och skötseln av kulturvärden i fjällområdet.Indikatornuttrycker inte hur kulturvärden tagits tillvara.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Lindgren, Jan-Gunnar
(författare)
-
Riksantikvarieämbetets kulturmiljöövervakning Restaurerade vattendrag Metod för utvärdering av indikator Rapport från Riksantikvarieämbetet 2007:14
- 2007
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattande diskussionVid våra vattendrag finns talrika lämningar som vittnar om hur människor nyttjat vattenresursen för bl.a. flottning, kraftutvinning, kommunikationer samt fångst. Dessa kulturhistoriska anläggningar med skilda regionala uttryck speglar vattendragens betydelse under olika tider. Lämningarna uppfattas ibland som hinder för natur- och fiskevården. Få restaureringsinsatser utmed vattendrag görs ur kulturmiljövårdande syfte. Biotoprestaurering utifrån natur- och fiskevårdsintressen för att säkerställa olika arters fortlevnad är desto mer vanliga. Det kan röra sig om insatser för att åstadkomma biologisk återställning vid tidigare rensade vattendrag, förbättra vattenföring och fiskvandring. De vanligaste restaureringsåtgärderna är borttagande av vandringshinder, återskapande av naturlig vattenfåra eller bottenstruktur samt byggande av fiskväg. Det innebär i många fall att kulturhistoriskt värdefulla lämningar riskerar att förstöras.Enligt delmål två för Levande sjöar och vattendrag ska minst 25 procent av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats till senast 2010.Indikatorn Antal restaurerade vattendrag för naturvård, fiske och bevarande av kulturmiljö är tänkt att användas för att redovisa måluppfyllelse på miljömålsportalen, www.miljomal.nu men är ännu inte i drift. Eftersom indikatorn endast anger omfattningen av genomförda åtgärder är det inte möjligt att utifrån denna bedöma hur restaureringar som utförts i natur- och fiskerifrämjande syfte påverkat kulturmiljön och kulturhistoriska värden i anslutning till vattendrag.Riksantikvarieämbetet har som en del av kulturmiljöövervakningen och miljömålsuppföljningen utarbetat en utvärderingsmetodik för att följa hur landskapets kulturmiljövärden påverkas av restaurering av vattendrag. Denna rapport beskriver utarbetandet av metoden och hur det är möjligt att utvärdera vilka effekter restaurering av vattendrag har på kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena.För att utvärdera metoden genomförde konsultfirman AKT Landskap på uppdrag av Riksantikvarieämbetet en fallstudie under 2006. Ett urval restaurerade vattendrag besöktes utifrån den framtagna fältdokumentationsmetodiken. Kriterier som ingick i undersökningen var bland annat restaureringens syfte, genomförda åtgärder, effekter på kulturmiljön och handläggning av ärendet på länsstyrelsen. En samlad bedömning gjordes sedan av hur restaureringen påverkat kulturmiljöns upplevelsevärden respektive dokumentvärde.Resultat av fallstudienFallstudien genomfördes för att analysera Riksantikvarieämbetets metod för utvärdering av indikatorn Restaurerade vattendrag. Fältarbetet visade att metoden är användbar, men att den var svår att använda i de fall det saknades dokumentation av genomförda åtgärder. En del justeringar har gjorts av fältblanketten för att bättre svara mot de aktuella frågeställningarna.För att kunna göra en kvalitativ bedömning av hur kulturmiljövärden beaktas i samband med restaureringsåtgärder krävs att åtgärderna föregåtts av någon form av dokumentation. Avsaknaden av relevant underlagsmaterial gjorde det svårt att besvara vissa av de utvärderingsfrågor som ingick i frågeunderlaget. Detta har lett till att den samlade bedömningen inte kunnat utföras vid vissa av de restaureringsexempel som ingått i undersökningen.När det gäller resultatet av själva fallstudien så visar den att ingen av åtgärderna utförts med syfte att bevara kulturmiljön och att de, även om de utförts mycket varsamt, inte haft någon positiv nytta i den mening att de förstärkt befintliga kulturmiljökvaliteter. En annan slutsats är att kulturhistoriskt landskapsperspektiv tydligare bör formuleras både i samband med ställningstaganden inför restaureringsåtgärder och i samband med uppföljning. Det är viktigt att komplettera den teknikhistoriska och arkitektoniska värderingen, som ofta görs av de enskilda objekten, med ett brett perspektiv som omfattar hela landskapet och de många gånger komplexa industriella system som lämningarna ingått i.Hur går vi vidare?Utifrån resultatet från fallstudien har fältblanketten reviderats, se bilaga 1. Målet har varit att minska graden av subjektivitet i bedömningen och få ett jämförelsematerial över tiden. Det är viktigt att Riksantikvarieämbetet saordnar utvärderingen av restaurerade vattendrags effekter på kulturmiljön och att all data samlas in på samma sätt över hela landet. Den metod som beskrivs i denna rapport fungerar väl för detta syfte. För framtiden blir det också viktigt att uppgifter lagras i en databas som alla berörda parter har tillgång till.Tanken är att denna metod ska användas för återkommande utvärderingar av indikatorn, troligtvis i samband med den fördjupade utvärderingen av miljömålen vart fjärde år. Fortfarande återstår att utreda vidare kring urvalsprocesser och omfattning för att få ett statistiskt tillförlitligt underlag.
|
|
| 5. |
- Awebro, Kenneth, et al.
(författare)
-
Några nedslag i Uddens krönika
- 2006
-
Ingår i: Gültzauudden. - Luleå : Gültzauz vänner. - 9163195747
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 6. |
- Karlsson, Britt-Marie, et al.
(författare)
-
Efficiency of percutaneous core biopsy in pancreatic tumor diagnosis
- 1996
-
Ingår i: Surgery. - 0039-6060 .- 1532-7361. ; 120:1, s. 75-79
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Radiologic diagnosis of pancreatic tumors exhibits limited precision. The aim of this study was to investigate the outcome and complications of pancreatic core biopsy in patients with suspected pancreatic neoplasms. METHODS: One hundred patients underwent ultrasonography-guided core biopsy of 1.2 mm external diameter. Medical charts were examined for biochemical and clinical signs of complications. Final diagnosis was settled by operation, autopsy, and clinical signs of the disease including survival with at least 2.3 years of follow-up. RESULTS: Histopathologic biopsy evaluation showed correct discrimination between exocrine and endocrine tumors and nonneoplastic conditions in 89 patients. No false-positive cancer diagnosis was found, and guidance on nature of primary tumors was obtained for eight of eight metastases. The sensitivity was 91% for exocrine and 87% for endocrine pancreatic tumors, and negative predictive values of these diagnoses were 83% and 97%, respectively. No clinically significant complications were noted. CONCLUSIONS: Core biopsy is an attractive alternative to diagnostic laparotomy in unresectable pancreatic cancer and efficiently provides diagnosis of endocrine tumors and pancreatic metastases in conjunction with rare complications. Benign biopsy findings cannot be used to exclude presence of primary or metastatic pancreatic neoplasms.
|
|
| 7. |
- Lindgren, Jan-Gunnar
(författare)
-
Hur förvaltar man ett kulturarvsområde?
- 1995
-
Ingår i: Kulturmiljövård. - Stockholm : Riksantikvarieämbetet. - 1100-4800. ; :4, s. 46-47
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Att förvalta ett världsarv innebär bl a att man tagit på sig ansvaret att vårda och bevara objektet för "all framtid". När det gäller ristningarna i Tanum skall förutom själva ristningslokalerna även det omgivande landskapet med sin bebyggelse omfattas av vården.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
