| 1. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
[Book review] Catarina Röjder, Hugo Karlsson & Roger Wadström, Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. XIII
- 2024
-
Ingår i: Journal of Northern Studies. - Umeå : Umeå University. - 1654-5915 .- 2004-4658. ; 16:1, s. 66-68
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Review of: Catarina Röjder, Hugo Karlsson & Roger Wadström, Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län. XIII. Ortnamnen i Stångenäs härad. 1. Bebyggelsenamn, Göteborg: Institutet för språk och folkminnen. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg 2021, ISSN 02841908; ISBN 9789186959746, XXXVII + 208 pp.
|
|
| 2. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
[Book review] Dansk editionshistorie
- 2024
-
Ingår i: Journal of Northern Studies. - Umeå : Umeå University. - 1654-5915 .- 2004-4658. ; 16:1, s. 54-59
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Review of: Dansk editionshistorie, editor-in-chief: Johnny Kondrup. Volume 1, Udgivelse af græsk og latinsk litteratur, edited by Christian Troelsgård with participation of David Bloch.; Volume 2, Udgivelse af norrøn og gammeldansk litteratur, edited by Britta Olrik Frederiksen; Volume 3, Udgivelse af dansk litteratur, edited by Johnny Kondrup; Volume 4, Litteraturlister og registre—Volume 1–4: Charlottenlund: Museum Tusculanums Forlag 2021
|
|
| 3. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
[Book review] Nils-Gustaf Stahre et al., Stockholms gatunamn
- 2024
-
Ingår i: Journal of Northern Studies. - Umeå : Umeå University. - 1654-5915 .- 2004-4658. ; 16:1, s. 86-90
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Review of: Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström, Jonas Ferenius & Gunnar Lundqvist (with participation of Börje Westlund, Lars Wikström, Göran Sidenbladh, Lars Cleve & Carl Magnus Rosell), expanded and revised edition by Staffan Nyström, Stockholms gatunamn, 4th edition (Monografier utgivna av Stockholms stad 50), Stockholm: Stockholm stad 2022, ISSN 02825899; ISBN 9789170313363, 784 pp.
|
|
| 4. |
- Edlund, Lars-Erik, 1953-, et al.
(författare)
-
Litteraturkrönika 2023
- 2024
-
Ingår i: Svenska landsmål och svenskt folkliv. - Uppsala : Kungliga Gustav Adolfs Akademien. ; 2023:146, s. 121-136
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 5. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
[Review] Clas Tollin, Sveriges kartor och lantmätare 1628 till 1680
- 2024
-
Ingår i: Journal of Northern Studies. - Umeå : Umeå University. - 1654-5915 .- 2004-4658. ; 16:1, s. 90-92
-
Recension (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Review of: Clas Tollin, Sveriges kartor och lantmätare 1628 till 1680. Från idé till tolvtusen kartor. (Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Handlingar. Antikvariska serien 58; Skrifter utgivna av Riksarkivet 43), Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien; Riksarkivet 2021, ISBN 9789188763242; ISSN 00836761; ISSN 14024705, 464 pp.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
Fakultetens hedersdoktorer under femtio år
- 2023. - 2
-
Ingår i: Humaniora. - Umeå : Umeå universitet. - 9789178559640 - 9789178559657 ; , s. 204-213
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 8. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
Från nordistikens första decennier
- 2023. - 2
-
Ingår i: Humaniora. - Umeå : Umeå universitet. - 9789178559640 - 9789178559657 ; , s. 41-45
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 9. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
Förord
- 2023
-
Ingår i: Ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren. - Uppsala : Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. - 9789187403484 ; , s. 7-9
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 10. |
- Edlund, Lars-Erik, Professor, 1953-
(författare)
-
[Inledningsföredrag] Nordliga kulturmöten ur ett historiskt perspektiv : Att se världen genom vattendroppen
- 2023
-
Ingår i: Mötesplats Skagsudde - Samtal i Höga kusten. - : Mittuniversitetet. - 9789189786103 ; , s. 11-17
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Min vetenskapliga bakgrund har jag i nordiska språk, där jag arbetat mycket med ortnamn och dialekter, men också intresserat mig för folkkulturen i en bred mening med arkeologi, etnologi, historia m.m. Därav föredragets historiska perspektiv. Det har vid planeringen av detta första möte i ”Mötesplats Skagsudde” varit viktigt att vi skulle uppehålla oss här vid Nolaskogs, alltså området norr om Skuleskogen men söder om Västerbottensgränsen, varför jag hämtar många av mina exempel från detta och en del andra norrländska områden. Därav ett fokus i norr. Jag kommer i inledningsföredraget att stanna upp vid ett äldre, förindustriellt nordsvenskt samhälle, där man livnärde sig på jordbruk, boskapsskötsel, fiske, jakt, sälfänge vid havet, renskötsel längre in, och där man tog tillvara vad markerna gav av bär och växter. Det var ett mycket komplext samhälle, där man var tvungen att på ett begåvat sätt parera alla de svåra problem människor kunde möta med dåliga somrar, besvärliga kommunikationer, sjukdomar. Det var verkligen fråga om ett rikt kunskapssamhälle, för vilket man ska ha stor respekt. Det är nog många som tänker sig ett sådant äldre samhälle som mycket isolerat, med minimala kontakter utåt mot andra grupper av människor. Men var det så? Knappast. Nolaskogs, alltså den nordöstra delen av Ångermanland, är ett mytomspunnet område. I romanen Rövarna i Skuleskogen (1988) skriver Kerstin Ekman mästerligt om trollet Skord som kommer från Skule, men över århundraden reser runt i människornas värld och får se många miljöer, blir alkemist i Uppsala, upplever 30-åriga krigets alla fasor och blir kolonist i Saint-Barthélemy i Västindien, för att till sist återvända hem. I en passage i romanen berättar Ekman att Nolaskogs är ett land där själve Satan satt sin svarta tumme. Det hade skett när han visade Jesus alla länder på jorden för att fresta honom. Här uppe bodde därför ett fruktansvärt folk – med svinborst i nacken, tänder som fargaltar som fick fragga i munnen när de talade, som hon skriver. Ekman bottnar säkert denna berättelse i en sägen som finns om att Gud Fader vid skapelsen den sjätte dagens afton vart trött, men fortfarande hade en näve stoft kvar: vad skulle han göra av detta skaparstoft? Han kastade ut det över Nolaskogs och sade bara – bli vad de vill, och så vart de nolaskogsar’n. Den mörka Skuleskogen och det mäktiga Skuleberget må av oss som reser efter E4:an upplevas som stora barriärer, men var det på båt man tog sig fram, var det ju lätt att passera förbi berget. Faktum är att de språkliga förbindelserna mellan folket norr om och söder om skogen varit betydelsefulla och avsatt tydliga spår. Man kan nämligen se att en del språkdrag som är medeltida och har sitt centrum norr om skogen, spridits söderut: i gammal tid stavades ordet för färgen hvit med hv i början, och uttalades så, det som i norska blivit kvit, och detta uttalas i en stor del av Nolaskogs (men också i Nordmaling och Bjurholm) med gv i början, vit heter alltså gvit. Detta språkdrag har hos en äldre generation dialekttalare funnits ända ner till Nora och Nordingrå i södra Ångermanland. Det är tydligen ett prestigedrag från Nolaskogs som man tagit efter längre ner efter kusten. Frågan är: hur går det till när språk, kulturföreteelser, seder och bruk sprids? Jo enkelt talat: två grupper med olika företeelser eller drag möts, kontakt, och så kan det hända saker. Grupp A kan av prestigeskäl ta efter grupp B och helt enkelt låna in en nyhet, eller grupp A kan välja att bibehålla sitt drag, man identifierar sig mot den egna gruppen och avvisar inlånet. Prestige och identifikation är likartade begrepp: identifikation (och solidaritet) mot den egna gruppen eller mot den angränsande gruppen. Detta rör sig här som man lätt inser om sociala fenomen, där det inte är naturens barriärer som sätter gränser utan de gränser man själv upprättar ”inuti huvudet”. Det är därför språkgränser kan gå över slätter som i Frankrike eller i Västergötland. Man har haft sina äktenskapsfält och kontaktmönster utåt mot grannarna eller inåt mot den egna gruppen – och till följd av detta tagit till sig nyheter utifrån eller avvisat dem. Den erfarenhet som kulturforskaren har av denna äldre tiders människor, är att de var rörliga och rörde sig över vidsträckta geografier. Ett exempel: Gävle är den enda medeltida staden i Norrland och en hel del av handeln Nolaskogs kom att bedrivas av Gävlefiskare. Dessa kom hit upp för strömmingsfisket ända upp till Västerbottensgränsen, och till en början kom de inte bara från Gävle utan även från mellansvenska städer som Köping, Södertälje, Norrtälje, Strängnäs och Uppsala. Från 1557 hade fiskarborgarna i Gävle privilegium på allt fiske av strömming här mot att erlade var tionde tunna fisk till kronan. Ångermanland fick alltså en tidig anknytning till Gävle, Älvkarleby marknad och norra Roslagen, i någon mån också Stockholm. Dessa kontakter skedde med båt. Men vintertid forslade sörkörarna, dvs. forbönder, varor på slädar, söderöver. Norra Ångermanland är en övergångszon vad gäller kommunikationerna söderöver. Gävlefiskarena alltså, de hade sedan länge funnits i de ångermanländska kusttrakterna, de fiskade och bedrev handel, säkert också en del olovlig handel. När Härnösands stad kom till 1586 kändes det säkert inte fel för nolaskogsarna att gå Härnösandsborgarna förbi och handla direkt med gävleborna. När gävlefiskarena på hösten återvände hemåt, hände det att en välbeställd bonde kunde låta sina söner följa med ner till trivialskolan i Gävle – trivialskola var namnet på en lägre lärdomskola som gav senare ingång till högre studier –, som tillkommit på 1550-talet. Och på våren kunde sönerna följa gävlefiskarena upp till de ångermanländska hemtrakterna. Så gick det säkert till när bonden Anders Olofsson i By i Sidensjö sände sina söner Abraham och David ner till Gävle för studier – David läste vidare i Greifswald och blev kyrkoherde i Ytterselö i Södermanland, – medan Abraham, som vi känner under det fullständiga namnet Abraham Andrae Angermannus, efter Gävle trivialskola läste vidare vid universitetet i Rostock och blev ärkebiskop – tyvärr blir han avsatt till följd av stridigheter i spåren efter uppgörelser mellan Sigismund och Karl IX. Han dog 1608. Det kommunikativa ”kretslopp” som naturligt skapades med hjälp av gävlefiskare fick alltså också sådana intellektuella resultat. På samma sätt som det så kallade terminarhus (alltså ett slags härbärge för munkarna när de var på resa efter kusten; ibland felaktigt kallat kloster) som franciskanmunkarna hade vid kusten uppe i Bureå söder om Skellefteå, vilket gav medlemmar av det som blev den välbekanta Buresläkten möjligheter att komma ner till Uppsala och Stockholm, där de blev biskopar och ärkebiskopar, och under 1600-talet hade flera viktiga funktioner inom den svenska fornminnesvården och statliga administration. Munkhärbärget vid kusten uppe vid Bureå utgjorde en tidig intellektuell nod i norr! Men Nolaskogs, även vidgat till området norr om Ådalen, är också i andra hänseendeen kulturell gränsbygd. Här finns byar intill vilka fjäll- och skogssamerna haft sina vinteruppehåll i kusten, här finns de sydligaste skogssamerna, med sina sydda båtar i gränstrakterna mellan Ångermanland och södra Lappmarken. Ett betydelsefullt samiskt kulturfenomen utgör de rep till noten (dvs. nät som man drog in för att fånga fisk), rep som gjordes av rottågor, dvs. trådarna från en trädrot. Dessa rep var utomordentligt starka, och tillverkades ända in på 1930-talet av kustboende samer i Nolaskogs och i Ådalen. Samerna och nybyggarna i den södra svenska Lappmarken (Åsele lappmark med Vilhelmina) hade i samband med 1600- och 1700-talets bebyggelseexpansion i Lappmarken mötts. Nybyggarna kom från kusten men också från sydligare delar av Sverige som Dalarna, i vissa fall också från Norge. Dessutom fanns sådana som kom från Savolax i den del av Sverige som Finland utgjorde, och som alltså talade finska. Visst kunde det uppstå gnissel i mötet mellan grupperna, som när nybyggarnas slåtterhässjor på markerna blev renhjordens föda. Höhässjorna på myrarna var ett omistligt kapital för nybyggarna. För samerna å sin sida kunde svedjandet i skogarna innebära att ett renbete förstördes för att nybyggarna skulle få ett bra sommarbete. Renbetet var utomordentligt viktigt för samerna. Man möter dock förvånansvärt få rättsprocesser som berör dessa konflikter, kanske beroende på att nybyggarna och framför allt samerna sällan drog frågorna inför tinget. Folktraditionen utmålar däremot bilden av stora konflikter, och de få rättsfall man möter utgör nog bara toppen på isberget. Men trots allt – samtidigt behövde ju grupperna varandra. Renprodukter var viktiga för nybyggarens hushåll: köttet, bällingskorna (skor som var gjorda av det skinn som dragits av från renens underben), renfällar och annat. Nybyggaren ägde skötesrenar hos samen, det var en värdefull resurs. Samen kunde få husrum hos nybyggaren vid flyttningen, förvara transportredskap och husgeråd hos honom, beställa skohö (dvs. torkad starr som användes istället för strumpor) och andra viktiga förnödenheter. Man var beroende av varandra för sin överlevnad. Samerna besatt också betydande geografiska kunskaper, även de viktiga. När finnen Mattis den dumbe (dövstumme) som bodde nere vid kusten i Nätra på 1680-talet bosätter sig i Hälla ända uppe i Åsele, misstänker man att Mattis fått veta om dessa nybyggesmarker just av de samer som regelbundet brukade finnas nere i Nätra. Sådant kuns
|
|
