| 1. |
- Norberg, Maria, et al.
(författare)
-
Screening for Cytotoxic Compounds in Poor-prognostic Chronic Lymphocytic Leukemia
- 2012
-
Ingår i: Anticancer Research. - 0250-7005 .- 1791-7530. ; 32:8, s. 3125-3136
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background/Aim: For chronic lymphocytic leukemia (CLL) patients with poor-prognostic genomic aberrations the therapeutic options are limited. We used the Spectrum Collection library to identify compounds with anti-leukemia activity in high-risk CLL.Materials and Methods: We identified substances with equal high cytotoxic activity in vitro in samples from poor-prognostic CLL (11q-/17p-, n=3) as compared to those from favourable-prognostic CLL (13q-, n=3). Cell survival was measured by fluorometric microculture cytotoxicity assay.Results: Out of 2,000 compounds, 65 had a similar effect in both prognostic groups. Fifteen compounds were selected for dose-response experiments in 16 additional CLL samples. Of these compounds, 12 continued to have similar cytotoxicity between prognostic subgroups. Additional experiments demonstrated that in CLL cells with 11q or 17p deletion, 5-azacytidine induced apoptosis in a dose-dependent manner and lipoprotein lipase expression was reduced following orlistat treatment.Conclusion: Using primary cultures of cells from high-risk CLL patients for compound screening is a feasible approach and that 5-azacytidine and orlistat exemplify substances that exhibit cytotoxicity in poor-risk CLL.
|
|
| 2. |
- Ahmadi, Fereshteh, et al.
(författare)
-
Aggressiv musik som copingstrategi
- 2010
-
Ingår i: Socialmedicinsk Tidskrift. - 0037-833X .- 2000-4192. ; 87:2, s. 78-86
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- I artikeln ”aggressiv musik och coping” diskuteras aggressiv musik (heavy metal, hårdrock, punkrock, hård rap och aggressiv popmusik) som copingstrategi vid den rollkonflikt som kan uppstå i samband med att någon drabbas av cancer. Detta eftersom den sjukroll som tenderar att tillskrivas individen i många fall strider mot den roll personen själv önskar inneha. Diskussionen förs utifrån två fallbeskrivningar hämtade från en studie som fokuserar på musikens roll för personer som drabbats av cancer. I analysen av de två fallbeskrivningarna framgår att aggressiv musik har fungerat som en copingmetod genom att hjälpa informanterna att hantera den ovan nämnda rollkonflikten. Emellertid visade analysen på att ålder kan vara en aspekt av betydelse beträffande vid vilken tidpunkt som ett motstånd gentemot sjukrollen växer fram och en konflikt mellan rollerna uppstår. Det är viktigt att se att en copingstrategi är en mötesplats mellan individ och situation. Den är komplex, mångbottnad och högst kontextuell. Diskussionen i denna artikel, vilken förs utifrån detta synsätt, visar på att aggressiv musik, som ofta förknippas med aggressivitet och våld, kan verka som en funktionell och högst användbar copingstrategi för unga personer som drabbas av cancer.
|
|
| 3. |
- Ahmadi, Fereshteh, et al.
(författare)
-
Aggressiv musik som copingstrategi (Aggressive music as a coping method)
- 2010
-
Ingår i: Socialmedicinsk Tidskrift. - 0037-833X .- 2000-4192. ; 87:2, s. 78-86
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- I artikeln ”aggressiv musik och coping” diskuterar vi aggressiv musik (heavy metal, hårdrock, punkrock, hård rap och aggressiv popmusik) som copingstrategi vid den rollkonflikt som kan uppstå i samband med att någon drabbas av cancer. Detta eftersom den sjukroll som tenderar att tillskrivas en person i många fall strider mot den roll man själv önskar inneha. Diskussionen förs utifrån två fallbeskrivningar hämtade från en studie som fokuserar på musikens roll för personer som drabbats av cancer.I analysen av de två fallen, fann vi att ålder var en aspekt av betydelse beträffande vid vilken tidpunkt under sjukdomstiden som ett motstånd gentemot sjukrollen växte fram och därmed skapade en konflikt mellan rollerna.Det är viktigt att se att en copingstrategi är en mötesplats mellan individ och situation. Den är komplex, mångbottnad och högst kontextuell. Vi visar på att aggressiv musik, som ofta förknippas med aggressivitet och våld, kan verka som en funktionell och högst användbar copingstrategi för unga personer som drabbas av cancer.
|
|
| 4. |
- Norberg, Maria, 1976-
(författare)
-
In Vitro Drug Sensitivity and Apoptosis in Chronic Lymphocytic Leukemia
- 2010
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Chronic lymphocytic leukemia (CLL) is a heterogeneous malignancy displaying varying clinical outcome, where molecular markers today can divide patients into prognostic subgroups. Despite the introduction of new agents for treatment, remissions are usually not sustained in CLL and resistance towards treatment can partly be explained by aberrant apoptosis. The aim of this thesis was to find new drugs for CLL patients resistant to conventional therapy and to analyze genes involved in apoptosis within different prognostic subgroups. In paper I-II, the in vitro activity of substances was investigated using the fluorometric microculture cytotoxicity assay (FMCA). When evaluating rapamycin (paper I), an inhibitor of mTOR, in 97 tumor samples from different entities, CLL was found to be one of the most sensitive tumor types. Combination experiments on patient CLL cells indicated that rapamycin acted synergistically with the CLL drugs vincristine and chlorambucil. An investigation of 20 anti-cancer agents in cells from 40 CLL patients (paper II) revealed that prednisolone and rolipram displayed high activity in poor-prognostic patients, in particular IGHV unmutated CLL. Furthermore, when used in combination these agents were found to produce a synergistic effect. In paper III, the anti-apoptotic BCL2 family member BFL1 was evaluated in 37 CLL cases. Levels of BFL1 were higher in fludarabine-resistant patients compared to fludarabine-sensitive patients. In addition, the high expression of BFL1 inversely correlated to fludarabine-induced apoptosis in CLL cells. A single nucleotide polymorphism in the anti-apoptotic BCL2 gene (-938C>A) has been suggested as a novel poor-prognostic marker in CLL. In paper IV, we investigated this BCL2 polymorphism in 268 CLL patients and correlated genotypes to clinical data. However, no association could be confirmed between this polymorphism and clinical outcome or established prognostic markers. In conclusion, this thesis has shown that rapamycin is a potential drug for treatment in CLL. Furthermore, prednisolone and rolipram were identified as interesting candidates for treatment of poor-prognostic patients. Finally, the anti-apoptotic protein BFL1 may contribute to chemoresistance and hence represents a potential therapeutic target in CLL, whereas from our data, the BCL2 -938C>A polymorphism does not appear to have any prognostic significance.
|
|
| 5. |
- Lindhagen, Elin, et al.
(författare)
-
In vitro activity of 20 agents in different prognostic subgroups of chronic lymphocytic leukaemia : rolipram and prednisolone active in cells from patients with poor prognosis
- 2009
-
Ingår i: European Journal of Haematology. - : Wiley. - 0902-4441 .- 1600-0609. ; 83:1, s. 22-34
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: There is a need for development of new drugs for treatment of B-cell chronic lymphocytic leukemia (CLL), especially for poor-prognostic subgroups resistant to conventional therapy. Objective: The in vitro antileukaemic activity of 20 different anticancer agents was characterized in tumour cells from CLL, aiming at identifying agents active in poor-prognostic subgroups.Design and methods: In tumour cells from 40 CLL patients and in peripheral blood mononuclear cells (PBMC) from 3 healthy controls, the activity of 20 substances was assessed using a non-clonogenic assay. The CLL samples were characterized regarding genomic aberrations by interphase FISH and immunoglobulin heavy-chain variable (IGHV) gene mutational status.Results:In line with clinical experience, cells from patients with unfavourable genomic aberrations (del(11q)/del(17p)) showed lower drug sensitivity to fludarabine and chlorambucil than cells from patients with favourable cytogenetics (del(13q)/no aberration). Most investigated drugs demonstrated similar activity in CLL cells from patients with unmutated and mutated IGHV genes as well as in CLL cells versus PBMC. Interestingly, prednisolone and rolipram displayed high CLL specificity, high activity in CLL cells with unmutated IGHV genes and retained the effect in several cases with 11q/17p deletion. Further studies on prednisolone and rolipram revealed a synergy when these agents were combined in CLL cells, and suggested correlation between drug sensitivity and difference in downstream signalling.Conclusion:Prednisolone and rolipram are interesting for further studies in CLL with inferior prognosis. The study can also be considered a basis for future efforts to find drugs active in subsets of CLL patients that are resistant to conventional therapy.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Norberg, Maria, et al.
(författare)
-
Därför går jag inte till skolan : Tre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade berättar om skolk
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Med detta arbete är syftet att ge en kvalitativ förståelse för hur livssituationen kan vara hos elever som skolkar på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade. Arbetet är en tilläggsstudie till rapporten Vi är en grupp fast två ändå. Om döva och hörselskadade elevers erfarenheter från Riksgymnasiet (Norberg, Yström & Brunnberg, 2008). När skolk tas upp i den ovan nämnda rapporten berättar elever att de oftast arbetar i små grupper och på så sätt är vana att få mycket stöd i skolarbetet. Det kan i sin tur leda till en slapp inställning till skolan. Utöver det berättar elever också om hinder i kommunikationen mellan elever och lärare. Det kan i sin tur leda till att eleverna inte blir så motiverade för att engagera sig i skolarbetet. Det finns på RGD/RGH precis som på andra skolor elever som ofta skolkar. Skolk är ett utåtagerande beteende som antingen syftar till att synas eller till att inte synas. Personer som tidigt fått klara sig själva får sina behov tillfredsställda genom att själva ta ansvar för det här och nu, vilket kan vara svårt att göra i skolan på samma sätt som hemma. Metoden i den aktuella studien, som är en kompletterande studie, är djupintervjuer med tre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade som ofta skolkar. I resultatet ges en beskrivning av de tre intervjuade elevernas livssituation. Tiden före de började på gymnasiet har hos intervjupersonerna kantats av trassliga hemförhållanden med skilsmässor och alkoholiserade föräldrar. Den miljö som eleverna levt och lever i är komplicerad och en av eleverna berättar att denne har ett eget alkoholmissbruk idag. Vuxenkontakten, både i skolan och på boendet, är bristande och de jämnåriga får då en stor betydelse. Livet i Örebro beskrivs både som skrämmande och roligt, på grund av kompistrycket. Något som påverkar vuxenkontakterna är möjligheter eller snarare bristande möjligheter till kommunikation.Föräldrar och lärare med bristande teckenspråkskunskaper utgör en svag länk till vuxenvärlden.Således är det flera faktorer som tillsammans leder till elevernas utåtagerande beteende;skolkandet. Diskussionen manar till egen reflektion kring elevernas brist på behovstillfredsställelse, kring elevernas vuxenkontakter och kring elevernas livssituation förr och nu.
|
|
| 8. |
- Norberg, Maria, et al.
(författare)
-
Vi är en grupp fast två ändå : om döva och hörselskadade elevers erfarenheter av Riksgymnasiet
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Signaler om hög frånvaro och lågt antal fullständiga slutbetyg på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade (RGD/RGH) är bakgrunden till att denna studie inleddes. Vid RGD/RGH fannsnär studien genomfördes under läsåret 2007/2008 436 elever registrerade. Studiens syfte är att kartlägga och beskriva de erfarenheter och uppfattningar döva och hörselskadade elever vid RGD/RGH har om sin skolgång ur ett pedagogiskt, språkligt och socialt perspektiv. Centralt är ungdomarnas möjlighet att göra sin röst hörd och vara delaktiga. Studien har gjorts utifrån två övergripande frågeställningar; Hur upplevs delaktighet i utbildningssituationen i skolan av eleverna? Hur fungerar samspelet eleverna emellan och mellan elever och lärare? Frågeställningarna har besvarats utifrån sex beskrivningskategorier. Beskrivningskategorierna har behandlat utbildningens kvalitet, språk, social miljö, tolkanvändning/tekniska hjälpmedel i undervisningssituationen, förberedelser inför skolstarten på RGD/RGH samt förväntningar inför framtiden. Andra beskrivningskategorier har behandlat det sociala klimatet på skolorna, men också förberedelser inför skolstarten på RGD/RGH samt förväntningar inför framtiden. Metoder som använts i studien är dels individuella djupintervjuer och dels PI-intervjuer. Totalt har 25 elever intervjuats individuellt medan 209 elever har medverkat vid PI-intervjuer. En PI-intervju är en fokusgruppsintervju med kreativt inslag. Studien har ett bortfall när det gäller elever med hög frånvaro. En kompletterande studie kommer att göras med elever som ofta skolkar. Resultaten visar att informationen eleverna fått inför studiestarten på RGD/RGH varierar beroende på vilken skolform de gått i. Elever som gått på specialskolor har fått bra information, medan elever som gått integrerade i grundskolan ofta fått bristfällig information. Under det första läsåret sätter många elever det sociala livet i främsta rummet, då en övervägande andel av eleverna kommer till en ny stad, en ny familj eller annat boende, och nya kompisrelationer ska etableras. Denna omställning påverkar utbildningssituationen. Resultatet visar också att en utbildningssituation med hjälpmedel och/eller med tolk innebär en kommunikativt annorlunda situation än vad många elever är vana vid. Hörseltekniken krånglar ibland och den indirekta kommunikationen via tolk blir ofta osäker, vilket påverkar upplevelsen av delaktighet. Eleverna oroar sig för att den indirekta kommunikationen kan påverka deras betyg negativt. Tolksituationen skapar en distanserad relation till läraren. Eleverna beskriver klyftor mellan RGD/RGH elever och de hörande eleverna, men också mellan RGD och RGH elever. Nyckeln för umgänge mellan grupperna är kommunikationen. Flera elever på RGH behärskar inte att kommunicera på teckenspråk och flera elever på RGD behärskar inte tal. Kommunikationssvårigheterna kan tolkas som att språket, mer än funktionshindret är en gränsskapande barriär som skapar distans mellan grupperna och minskad delaktighet. Men det kan också tolkas som att språket är en sammanbindande faktor för grupperna när språkkunskapen finns. Detta gäller såväl i undervisningssituationen som i den sociala situationen. Både döva och hörselskadade elever uttrycker önskemål om att på ett friare sätt än idag kunna välja kurser och därmed också språk i olika undervisningssituationer. Detta istället för att som nu välja RGD eller RGH och därmed språk för hela studietiden. En vision som eleverna gav uttryck för om utbildningens organisering var en social modell där språkliga och kunskapsbundna dimensioner spelade en central roll istället för, som nu vara en handikappbunden utbildning. Programinnehåll och kunskapsnivå skulle styra utbildningens längd istället för elevens grad av hörselnedsättning. Eleverna ville också att språkvalet skulle vara friare. Citatet i studiens titel visar att elever på RGD/RGH oftast av omgivningen betraktas som en gemensam minoritetsgrupp medan eleverna själva ser sig som två olika minoriteter med olika språk och kultur. Samtidigt känner eleverna på RGD och RGH ändå tillhörighet till varandra och uttrycker en önskan om ökad samverkan. Det gäller även med hörande ungdomar framförallt de med intresse för teckenspråk.
|
|
| 9. |
- Åleskog, Anna, et al.
(författare)
-
Rapamycin shows anticancer activity in primary chronic lymphocytic leukemia cells in vitro, as single agent and in drug combination
- 2008
-
Ingår i: Leukemia and Lymphoma. - : Informa UK Limited. - 1042-8194 .- 1029-2403. ; 49:12, s. 2333-2343
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The mammalian target of rapamycin inhibitor rapamycin and its analogues show promising anticancer activity in various experimental tumor models and are presently evaluated in clinical trials. We, here, evaluated the in vitro activity of rapamycin with regard to tumor-type specificity and possible mechanisms of drug resistance in 97 tumor cell samples from patients and in a resistance-based cell line panel, using the fluorometric microculture cytotoxicity assay. Rapamycin was dose-dependently cytotoxic in patient tumor cells and in cell lines. In primary cells, rapamycin was more active in hematological than in solid tumor samples, with chronic lymphocytic leukemia (CLL) and acute lymphocytic leukemia being the most sensitive tumor types. Considerable inter-individual differences in sensitivity were apparent among CLL samples, but no difference was observed between IGHV mutated and unmutated CLL samples, whereas a tendency to lower rapamycin sensitivity was indicated for samples displaying poor-prognostic genomic markers. Combination experiments in CLL cells indicated that rapamycin acted synergistically with vincristine, cisplatin, chlorambucil and taxotere. These results and the clinically-experienced good tolerance to rapamycin analogues encourage clinical studies of rapamycin in CLL treatment as single agent but also in combination with, e.g., vincristine and chlorambucil.
|
|
| 10. |
- Olsson, A., et al.
(författare)
-
Upregulation of bfl-1 is a potential mechanism of chemoresistance in B-cell chronic lymphocytic leukaemia
- 2007
-
Ingår i: British Journal of Cancer. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0007-0920 .- 1532-1827. ; 97:6, s. 769-777
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- B-cell chronic lymphocytic leukaemia (B-CLL) is characterised by the progressive accumulation of monoclonal CD5+ B cells. In a previous study, we have analysed the expression profile of apoptosis-regulating genes using a cDNA-based microarray and found overexpression of the antiapoptotic bcl-2 family member, bfl-1, in B-CLL cells with an apoptosis-resistant phenotype. In this study, bfl-1 mRNA levels have been determined by competitive PCR in an extended population of B-CLL patients to characterise its role in disease progression and development of chemoresistance. bfl-1 levels were significantly higher in patients with no response (NR) to last chemotherapy than in patients responding (partial response (PR)) to last chemotherapy (P<0.05) and in patients who had not required treatment (P<0.05). We found no correlation between bfl-1 mRNA levels and disease progression, IGHV mutational status or other clinical parameters. In addition, bfl-1 mRNA levels were inversely correlated with apoptotic response to in vitro fludarabine treatment of B-CLL cells. Specific downregulation of bfl-1 using siRNA induced apoptosis in resistant cells. Our data suggest that bfl-1 contributes to chemoresistance and might be a therapeutic target in B-CLL.
|
|
