| 1. |
- Dahl, Mikael, et al.
(författare)
-
Undersökning av akvatiska invasiva främmande arter med miljö-DNA
- 2023
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Invasiva arter utgör ett hot mot biologisk mångfald. I Gävlebukten har förekomst av svartmunnad smörbult ökat. Denna art kan leva och fortplanta sig i ett brett spann av salthalt och eDNA har använts för att undersöka om de vandrar upp i vattendrag som mynnar i Gävle och Gävlebukten. En temporal studie med metabarcoding har följt förekomsten av svartmunnad smörbult under en månads tid med en veckas mellanrum mellan provtagningar.
|
|
| 2. |
- Granberg, Maria, et al.
(författare)
-
Miljöundersökning efter hybridoljepåslag i Öckerö kommun
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under onsdagskvällen 13 april 2022 inträffade ett oljeutsläpp utanför Vinga när det svenska bunkringsfartyget Fox Luna (BRP Shipping AB) läktrade olja till fartyget Alpine Penelope (Creole Marine Ltd) vid en yttre ankarplats kring fyren Trubaduren. Spillet uppskattades av fartygsbesättningen till 30 – 50 liter. Kustbevakningen tog upp cirka 500 liter olja vid fartyget och uppskattade vid avslutad saneringsinsats att de sammanlagt hade samlat in 1 000 liter vatteninblandad olja till sjöss. Rester av oljespillet drev oupptäckt norrut och nådde under skärtorsdagen 14 april och långfredagen 15 april Öckerö kommuns stränder, varvid saneringsarbete inleddes. Den 18 april upptäcktes även enstaka oljeklumpar på stränder i Kosterhavets Nationalpark och i Ytre Hvalers Nasjonalpark i Norge. Oljan visade sig bestå av en lågsvavlig VLSFO (Very Low Sulfur Fuel Oil), så kallad hybridolja. IVL Svenska Miljöinstitutet fick i uppdrag av Öckerö kommun att genomföra en miljöundersökning med syftet att 1) undersöka oljeföroreningsgraden och 2) ge förslag på eventuella åtgärder och uppföljning av utsläppet. Den 3 maj 2022 genomfördes provtagning av sediment, ryggradslösa djur (strandsnäcka, Littorina littorea och stillahavsostron, Magallana gigas) och makroalger (blåstång, Fucus vesiculosus och sågtång, Fucus serratus) i fem oljedrabbade (Kröckle, Räveskär, Båteviksholmarna, Norra Öckerö och Saltars) och två referensområden (Halse långe och Tjolmen). Provtagningen genomfördes tillsammans med Öckerö kommuns ekolog och miljö- och hälsoinspektör samt en inspektör från ITOPF. Alla prover, inklusive ett vattenprov med oljeskimmer från Norra Öckerö och ett oljeprov insamlat av kommunen under saneringsarbetet, analyserades för innehåll av alifater, aromater, BTEX, PAHer och alkylerade PAHer. Uppmätta halter jämfördes med ekotoxikologiska gränsvärden för ytvatten, sediment och biota enligt HVMFS 2019:25. Halter i ostron och makroalger/tång jämfördes också med Livsmedels- och Naturvårdsverkets rekommendationer för livsmedel. Sedimenten klassades enligt SGU:s riktlinjer.Provtagningen genomfördes en knapp månad efter påslaget då även ett omfattande saneringsarbete hade slutförts. Förhöjda halter av oljeföroreningar uppmättes i stillahavsostron, i makroalger från tångbältet och i vattnet kring den oljeförorenade tången. Området Norra Öckerö var kraftigt påverkat, och här överskreds både Havs- och vattenmyndighetens gränsvärden för bens(a)pyren i biota och Livsmedelsverkets gränsvärden för både bens(a)pyren och PAH4 i tvåskaliga blötdjur. Det finns inga gränsvärden för makroalger/tång, men om man använder de ekotoxikologiska gränsvärdena för biota (egentligen utarbetade för kräft- och blötdjur) på alger så överskreds halterna med en faktor 13 för fluoranten och 132 för bens(a)pyren. Även Livsmedelsverkets gränsvärden för bens(a)pyren och PAH4 i kött och fisk överskreds kraftigt för tångskott från Norra Öckerö. Sammanfattningsvis fanns det vid provtagningstillfället risk för förgiftning vid konsumtion av alger och ostron (och sannolikt andra stationära organismer) skördade i och kring området Norra Öckerö. Sedimenten påvisade inga miljögifter som kunde kopplas till oljespillet. Det var sannolikt för tidigt för att se någon effekt av oljesedimentation. Halterna av fluoranten i sediment från Kröckle och Tjolmen (referenslokal) motsvarade medelhög halt (klass 3) enligt SGU:s tillståndsklassning. Sedimentet från Kröckle innehöll även förhöjda halter av pyren (medelhög halt, klass 3). Här förekommer sannolikt kontamineringskällor såsom väg- och/eller eller båttrafik att beakta.Vattenprovet från Norra Öckerö innehöll höga halter av fenol. Vidare överskreds det maximala årsmedelvärdet för bens(a)pyren med en faktor 8 och den maximala engångshalten för bens(ghi)perylen med en faktor 3. Vattnet kring tångbältet i området Norra Öckerö var således giftigt. Den relativa halten av 2–6-ringade PAHer var speciellt hög i Öckeröoljan och utgjorde nästan 90% av de relativa miljögiftsinnehållet, vilket i sin tur kan medföra långsiktig miljöpåverkan. Oljespillet innebar trots sitt relativt ringa omfång att en längre kuststräcka drabbats. Oljan var ovanligt klibbig och därför mycket svårsanerad. Förutom den olja som flutit i land och samlats upp till sjöss har tångbältet, som sträcker sig längs hela klippkusten, fungerat som ett samlingsfilter för oljan, där den sedan fastnat och läckt vattenlösliga ämnen till omgivande havsvatten. Eftersom det blivit mer vanligt att plocka vilda alger för husbehov, och flera algodlingar har etablerats längs kusten, bör berörda myndigheter skyndsamt utarbeta gränsvärden för oljeförorening av makroalger. Kommunen rekommenderas att beakta möjliga oljespill i sin kustzonplanering och vid etablering av känsliga verksamheter som t ex vattenbruksanläggningar inom kommunalt vatten. Sammantaget orsakade oljespillet kontaminering av biota på många platser, varav inte alla provtagits i denna studie av praktiska och ekonomiska skäl , med möjliga konsekvenser för både vattenlevande organismer och människors möjlighet att röra sig fritt och äta sjömat från området. En uppföljningsstudie rekommenderas för att förstå de långsiktiga effekterna av hybridoljespillet både ur biologisk och mänsklig synvinkel.
|
|
| 3. |
- Knutsen, H., et al.
(författare)
-
Does population genetic structure support present management regulations of the northern shrimp (Pandalus borealis) in Skagerrak and the North Sea?
- 2015
-
Ingår i: Ices Journal of Marine Science. - : Oxford University Press (OUP). - 1054-3139 .- 1095-9289. ; 72:3, s. 863-871
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Population structuring in the northern shrimp (Pandalus borealis) in the North Sea area (including Fladen and Skagerrak) was studied by microsatellite DNA analyses. Screening 20 sample locations in the open ocean and Skagerrak fjords for nine loci revealed low, but significant genetic heterogeneity. The spatial genetic structure among oceanic samples of Skagerrak and the eastern North Sea was weak and non-significant, consistent with the current management regime of one single stock. However, Skagerrak fjord samples generally displayed elevated levels of genetic differentiation, and significantly so in several pairwise comparisons with other fjords and oceanic samples. Although the Skagerrak fjord populations are of less economic value, some of them are regulated separately (e.g. the Gullmarsfjord) and local stocks may prove important to uphold genetic variability and biocomplexity in a changing environment.
|
|
| 4. |
- Henry, L. A., et al.
(författare)
-
Global ocean conveyor lowers extinction risk in the deep sea
- 2014
-
Ingår i: Deep Sea Research Part I: Oceanographic Research Papers. - : Elsevier BV. - 0967-0637 .- 1879-0119. ; 88, s. 8-16
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- General paradigms of species extinction risk are urgently needed as global habitat loss and rapid climate change threaten Earth with what could be its sixth mass extinction. Using the stony coral Lophelia pertusa as a model organism with the potential for wide larval dispersal, we investigated how the global ocean conveyor drove an unprecedented post-glacial range expansion in Earth's largest biome, the deep sea. We compiled a unique ocean-scale dataset of published radiocarbon and uranium-series dates of fossil corals, the sedimentary protactinium-thorium record of Atlantic meridional overturning circulation (AMOC) strength, authigenic neodymium and lead isotopic ratios of circulation pathways, and coral biogeography, and integrated new Bayesian estimates of historic gene flow. Our compilation shows how the export of Southern Ocean and Mediterranean waters after the Younger Dryas 11.6 kyr ago simultaneously triggered two dispersal events in the western and eastern Atlantic respectively. Each pathway injected larvae from refugia into ocean currents powered by a re-invigorated AMOC that led to the fastest postglacial range expansion ever recorded, covering 7500 km in under 400 years. In addition to its role in modulating global climate, our study illuminates how the ocean conveyor creates broad geographic ranges that lower extinction risk in the deep sea. (C) 2014 The Authors. Published by Elsevier Ltd.
|
|
| 5. |
- Larsson, Ann I., 1965, et al.
(författare)
-
Embryogenesis and larval biology of the cold-water coral Lophelia pertusa : Lophelia Larvae
- 2014
-
Ingår i: PLoS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 9:7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Cold-water coral reefs form spectacular and highly diverse ecosystems in the deep sea but little is known about reproduction, and virtually nothing about the larval biology in these corals. This study is based on data from two locations of the North East Atlantic and documents the first observations of embryogenesis and larval development in Lophelia pertusa, the most common framework-building cold-water scleractinian. Embryos developed in a more or less organized radial cleavage pattern from ∼160 μm large neutral or negatively buoyant eggs, to 120-270 μm long ciliated planulae. Embryogenesis was slow with cleavage occurring at intervals of 6-8 hours up to the 64-cell stage. Genetically characterized larvae were sexually derived, with maternal and paternal alleles present. Larvae were active swimmers (0.5 mm s-1) initially residing in the upper part of the water column, with bottom probing behavior starting 3-5 weeks after fertilization. Nematocysts had developed by day 30, coinciding with peak bottom-probing behavior, and possibly an indication that larvae are fully competent to settle at this time. Planulae survived for eight weeks under laboratory conditions, and preliminary results indicate that these planulae are planktotrophic. The late onset of competency and larval longevity suggests a high dispersal potential. Understanding larval biology and behavior is of paramount importance for biophysical modeling of larval dispersal, which forms the basis for predictions of connectivity among populations. © 2014 Larsson et al.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Flot, Jean-François, et al.
(författare)
-
Lophelia pertusa corals from the Ionian and Barents seas share identical nuclear ITS2 and near-identical mitochondrial genome sequences.
- 2013
-
Ingår i: BMC Research Notes. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1756-0500. ; 6:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: Lophelia pertusa is a keystone cold-water coral species with a widespread distribution. Due to the lack of a mitochondrial marker variable enough for intraspecific analyses, the population structure of this species has only been studied using ITS and microsatellites so far. We therefore decided to sequence and compare complete mitochondrial genomes from two distant L. pertusa populations putatively isolated from each other (in the Barents Sea off Norway and in the Mediterranean Sea off Italy) in the hope of finding regions variable enough for population genetic and phylogeographic studies. RESULTS: The mitogenomes of two L. pertusa individuals collected in the Mediterranean and Barents seas differed at only one position, which was a non-synonymous substitution, but comparison with another recently published L. pertusa mitochondrial genome sequence from Norway revealed 18 nucleotide differences. These included two synonymous and nine non-synonymous substitutions in protein-coding genes (dN/dS > 1): hence, the mitogenome of L. pertusa may be experiencing positive selection. To test for the presence of cryptic species, the mitochondrial control region and the nuclear ITS2 were sequenced for five individuals from each site: Italian and Norwegian populations turned out to share haplotypes of both markers, indicating that they belonged to the same species. CONCLUSIONS: L. pertusa corals collected 7,500 km apart shared identical nuclear ITS2 and near-identical mitogenomes, supporting the hypothesis of a recent connection between Lophelia reefs in the Mediterranean and in the Northern Atlantic. Multi-locus or population genomic approaches will be required to shed further light on the genetic connectivity between L. pertusa reefs across Europe; nevertheless, ITS2 and the mitochondrial control region may be useful markers for investigating the phylogeography and species boundaries of the keystone genus Lophelia across its worldwide area of distribution.
|
|
| 8. |
- Dahl, Mikael, 1976, et al.
(författare)
-
Fine-scale spatial genetic structure and clonal distribution of the cold-water coral Lophelia pertusa
- 2012
-
Ingår i: Coral Reefs. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0722-4028 .- 1432-0975. ; 31:4, s. 1135-1148
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Determining the spatial genetic structure within and among cold-water coral populations is crucial to understanding population dynamics, assessing the resilience of cold-water coral communities and estimating genetic effects of habitat fragmentation for conservation. The spatial distribution of genetic diversity in natural populations depends on the species' mode of reproduction, and coral species often have a mixed strategy of sexual and asexual reproduction. We describe the clonal architecture of a cold-water coral reef and the fine-scale population genetic structure (< 35 km) of five reef localities in the NE Skagerrak. This study represents the first of this type of analysis from deep waters. We used thirteen microsatellite loci to estimate gene flow and genotypic diversity and to describe the fine-scale spatial distribution of clonal individuals of Lophelia pertusa. Within-population genetic diversity was high in four of the five reef localities. These four reefs constitute a genetic cluster with asymmetric gene flow that indicates metapopulation dynamics. One locality, the Sacken reef, was genetically isolated and depauperate. Asexual reproduction was found to be a highly important mode of reproduction for L. pertusa: 35 genetic individuals were found on the largest reef, with the largest clone covering an area of nearly 300 m(2).
|
|
| 9. |
- Pereyra, Ricardo T., 1974, et al.
(författare)
-
Isolation and characterization of nuclear microsatellite loci in the northern shrimp, Pandalus borealis
- 2012
-
Ingår i: Conservation Genetics Resources. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1877-7252 .- 1877-7260. ; 4:1, s. 109-112
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We developed and characterized 20 microsatellite primer loci for the northern shrimp Pandalus borealis. All 20 loci were polymorphic with number of alleles ranging from 3 to 36 and with observed heterozygosity between 0.04 and 0.93. In addition, we tested the utility of these markers in three related shrimp species, P. montagui, Atlantopandalus propinqvus and Dichelopandalus bonnieri. These new markers will prove useful in the identification of stock structure and hence, assessment of the commercially important species P. borealis.
|
|
| 10. |
- Dahl, Mikael, 1976, et al.
(författare)
-
Genetic Diversity and Clonal Structure of the Cold-Water Coral Lophelia pertusa in NE Skagerrak based on Microsatellites
- 2008
-
Ingår i: Deepsea Coral Symposium 2008, 4th ISDSC. Programme and Abstract Book, Wellington, New Zealand, December 1-5, 2008.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Lophelia pertusa is probably the most widespread scleractinian coral in the world. In the northeast Atlantic it is the main reef building species and regarded as an autogenic engineer or a key structural species. The three-dimensional reef structure constitutes the foundation for a diverse and complex habitat that provides food and protection for numerous other species, including several commercial fish species. The main depth distribution is between 200 and 1000 meters on the European continental shelf. Although in fjords, due to special conditions, reefs occur shallower than 100 meter. This is the situation in northeast Skagerrak between Sweden and Norway where five extant reef-complexes lives at 70-120 meters depth. A remotely operated vehicle (ROV) equipped with a manipulator arm was used (non-invasive sampling) to take a few polyps from coral colonies. Microsatellites is a powerful genetic neutral marker. They are highly polymorphic and co-dominant which makes them very useful for population studies. 13 loci have been used to genotype all collected individuals. The results describe the genetic diversity and the genetic structure at a fine-scale in the area. Additionally, microsatellites can with high confidence discriminate sexually derived individuals from clonally derived individuals. This attribute was utilized to construct a clone-map that describes the reefal architecture from a genetic individual perspective. The largest reef in the area, the Tisler reef (1200 meters long and 300 meters wide), has been exhaustively sampled. More than 80 samples have been collected to elucidate how the reefs are built up. Dense thicket of Lophelia cover the top of the deep reef mound, hitherto the genetic constitution of the reefs have been unknown. No one has to our knowledge ever been able to shown how genetic individuals are distributed throughout a cold-water coral reef.
|
|
