| 1. |
- Andersson, Sofia, et al.
(författare)
-
Translation, Adaptation, and Validation of the Swedish Serious Illness Conversation Guide
- 2024
-
Ingår i: Journal of Palliative Care. - : Sage Publications. - 0825-8597. ; 39:1, s. 21-28
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To translate and adapt the Serious Illness Conversation Guide for use within the Swedish healthcare setting and examine the validity and acceptability of the Swedish Serious Illness Conversation Guide. Methods: Three rounds of cognitive interviews were conducted (T1-3); patients (T1 n = 11; T2 n = 10; T3 n = 8), family members (T1 n = 5; T2 n = 2; T3 n = 2), and healthcare professionals (T1 n = 6; T2 n = 6; T3 n = 5). The guide was iteratively adapted based on interview feedback, clinical experience, and the literature. The guide was tested on training days with physicians and nurses. Results: The Swedish Serious Illness Conversation Guide was found to be useful in supporting serious illness conversations. Clinicians reported that some questions were emotionally challenging. Explicit questions about prognosis and timing were excluded. Instead, the dual approach of "hoping for the best and preparing for the worst" was used to explore patients' thoughts about the future. Conclusions: Patients, family members, and healthcare professionals found the Swedish Serious Illness Conversation Guide to be appropriate, sensitive, and responsive to their needs. The Swedish Serious Illness Conversation Guide may facilitate a more health-promoting approach to serious illness conversations. Further research is needed to understand the impact of these conversations on person-centered and goal-concordant care.
|
|
| 2. |
- Granat, Lisa, et al.
(författare)
-
Evaluation of the Swedish Self-Efficacy in Palliative Care Scale and exploration of nurses' and physicians' self-efficacy in Swedish hospitals : A cross-sectional study
- 2024
-
Ingår i: Scandinavian Journal of Caring Sciences. - : John Wiley & Sons. - 0283-9318 .- 1471-6712.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Previous research found that healthcare professionals had low preparedness for palliative care. Thus, it is necessary to explore healthcare professionals' self-efficacy. The Swedish Self-Efficacy in Palliative Care Scale (SEPC-SE) evaluates readiness in communication, patient management and multidisciplinary teamwork; however, it should be tested on a larger population. Furthermore, the constructs of the SEPC-SE should be compared to that of the original SEPC. Aim: This study aimed to evaluate the consensus between the construct validity and reliability of the SEPC and the translated and adapted SEPC-SE. Furthermore, it aimed to describe and compare the self-efficacy of nurses and physicians in hospitals and explore the associated factors. Methods: The nurses (n = 288) and physicians (n = 104) completed the SEPC-SE. Factor analysis with Cronbach's alpha evaluated validity and reliability, and an analysis using the Mann-Whitney U test compared self-efficacy and multiple linear regression-associated factors. Results: The SEPC-SE revealed three factors with high reliability. Education or experience in specialised palliative care was minor, especially for nurses. Self-efficacy was highest in patient management (nurses, median [md] = 74.57, physicians md = 81.71, p = 0.010) and communication (nurses md = 69.88, physicians md = 77.00, p = 0.141) and lowest in multidisciplinary teamwork (nurses md = 52.44, physicians md = 62.88, p = 0.001). The strongest associations with self-efficacy were education at work and advanced homecare experiences. In addition, there were significant associations between years in the profession, male sex, physicians and university education. Conclusion: The SEPC-SE is valid and reliable for measuring self-efficacy. Nurses had lower self-efficacy than physicians. Physicians were associated with higher self-efficacy and had more education and experience in palliative care settings, which may explain their levels of self-efficacy.
|
|
| 3. |
- Pusa, Susanna, 1982-, et al.
(författare)
-
Core competencies for serious illness conversations : an integrative systematic review
- 2024
-
Ingår i: Journal of Palliative Care. - : Sage Publications. - 0825-8597.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: The Serious Illness Care Program was developed to support goals and values discussions between seriously ill patients and their clinicians. The core competencies, that is, the essential clinical conversation skills that are described as requisite for effective serious illness conversations (SICs) in practice, have not yet been explicated. This integrative systematic review aimed to identify core competencies for SICs in the context of the Serious Illness Care Program. Methods: Articles published between January 2014 and March 2023 were identified in MEDLINE, PsycINFO, CINAHL, and PubMed databases. In total, 313 records underwent title and abstract screening, and 96 full-text articles were assessed for eligibility. The articles were critically appraised using the Joanna Briggs Institute Critical Appraisal Guidelines, and data were analyzed using thematic synthesis.Results: In total, 53 articles were included. Clinicians' core competencies for SICs were described in 3 themes: conversation resources, intrapersonal capabilities, and interpersonal capabilities. Conversation resources included using the conversation guide as a tool, together with applying appropriate communication skills to support better communication. Intrapersonal capabilities included calibrating one's own attitudes and mindset as well as confidence and self-assurance to engage in SICs. Interpersonal capabilities focused on the clinician's ability to interact with patients and family members to foster a mutually trusting relationship, including empathetic communication with attention and adherence to patient and family members views, goals, needs, and preferences.Conclusions: Clinicians need to efficiently combine conversation resources with intrapersonal and interpersonal skills to successfully conduct and interact in SICs.
|
|
| 4. |
- Pusa, Susanna, et al.
(författare)
-
Core Competencies for Serious Illness Conversations : An Integrative Systematic Review
- 2024
-
Ingår i: Journal of Palliative Care. - : Sage Publications. - 0825-8597.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: The Serious Illness Care Program was developed to support goals and values discussions between seriously ill patients and their clinicians. The core competencies, that is, the essential clinical conversation skills that are described as requisite for effective serious illness conversations (SICs) in practice, have not yet been explicated. This integrative systematic review aimed to identify core competencies for SICs in the context of the Serious Illness Care Program. Methods: Articles published between January 2014 and March 2023 were identified in MEDLINE, PsycINFO, CINAHL, and PubMed databases. In total, 313 records underwent title and abstract screening, and 96 full-text articles were assessed for eligibility. The articles were critically appraised using the Joanna Briggs Institute Critical Appraisal Guidelines, and data were analyzed using thematic synthesis. Results: In total, 53 articles were included. Clinicians' core competencies for SICs were described in 3 themes: conversation resources, intrapersonal capabilities, and interpersonal capabilities. Conversation resources included using the conversation guide as a tool, together with applying appropriate communication skills to support better communication. Intrapersonal capabilities included calibrating one's own attitudes and mindset as well as confidence and self-assurance to engage in SICs. Interpersonal capabilities focused on the clinician's ability to interact with patients and family members to foster a mutually trusting relationship, including empathetic communication with attention and adherence to patient and family members views, goals, needs, and preferences. Conclusions: Clinicians need to efficiently combine conversation resources with intrapersonal and interpersonal skills to successfully conduct and interact in SICs.
|
|
| 5. |
- Andersson, Elin Sofia, et al.
(författare)
-
Navigating cultural transitions during resettlement : the case of unaccompanied refugee minors
- 2023
-
Ingår i: Frontiers in Psychology. - 1664-1078. ; 14
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: Refugees face the process of cross-cultural transitions upon arrival in their host country. This process is commonly referred to as acculturation and can be particularly challenging for asylum-seeking children and adolescent unaccompanied by a caregiver. To more effectively facilitate unaccompanied refugee minors (URMs) resettlement, this study sought to obtain an enhanced understanding of the acculturation processes of these youth’.Methods: Thus, interviews with 48 URMs, all of whom arrived before the age of 16 years, were analyzed in two steps. First, how the youth described their host country’s society and culture, followed by how they navigated within this societal and cultural landscape during resettlement.Results: The youth described how they navigated the Norwegian cultural and societal landscape by gaining cultural competence, adapting and finding ways to contribute, which made it easier for the youth to gain access to the society, to succeed as well as enhance their sense of agency. However, the youths also reported having to navigate between the expectations of their original and host country cultures, struggling with finding a balance between the two cultures.Discussion: The youth’ acculturation processes seemed to be the result of both their own needs, wishes and behavior as well as specific features in their host country culture, which supports the notion that acculturation processes to some degree are context- and culture-dependent. Knowledge regarding the cultural and societal framework that these youth face and how they navigate within it during resettlement is critical for identifying possible cross-cultural challenges and promoting positive developmental tracks. To understand more about acculturation and integration processes, future research should include specific cultural and societal features as well as immigrants’ own perspectives and experiences during resettlement.
|
|
| 6. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
Långtidsförsök med membranbioreaktor för förbättrad avloppsvattenrening i kombination med kompakt slambehandling
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Henriksdals reningsverk i Stockholm byggs nu ut och om för ökad kapacitet (från 0,8 till 1,6 miljoner PE) och för förbättrad reningsgrad (6 mg TN/l, 0,20 mg TP/L, 5 mg BOD7/l). Projektet inkluderar uppgradering av den befintliga konventionella aktivslamprocessen till en ny membranbioreaktorprocess (MBR) med mer än 1,6 m2 installerad membranyta.Det inkluderar även utökad förbehandling och ett nytt steg för primärslamförtjockning. Termofil rötning av tjockt slam (~6 % TS) vid hög organisk belastning och relativt låg uppehållstid kommer ersätta dagens mesofila rötning.För att öka kunskapen om MBR-teknik i nordiskt klimat har Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) och IVL Svenska Miljöinstitutet genomfört långtidsstudier på en membranprocess i pilotskala på FoU-anläggningen Hammarby Sjöstadsverk, som ligger i anslutning till Henriksdals reningsverk. MBR-piloten togs i drift 2013 och byggdes om till sin nuvarande utformning under 2016. År 2017 kompletterades MBR-piloten med en slamlinje för att kunna studera olika aspekter av slamrötning.Under 2021 kördes MBR-piloten med ett fast inflöde på 4,1 m3/h, vilket är 37 % högre än det designade medelflödet, med externt tillförskaffad glycerol och internt producerad VFA-kolkälla för efterdenitrifikation.Aluminium (PAX) användes i stället för trevärt järn (PIX) som komplement till tvåvärt järn (FeSO4) för fosforutfällning. Detta gjordes för att testa driftstrategin för den första MBR-linjen i Henriksdals reningsverk. Medelhalter av kväve och fosfor i utgående vatten var 3,9 mg TN/L respektive 0,07 mg TP/L, vilket innebär att utsläppsvärden uppfylldes även i år. För att uppnå detta krävdes 8,6 g Fe2+/m3 och 0,9 g Al3+/m3.Under försök med fluxförhöjare tillsattes totalt 17,8 g järn (Fe2++ Fe3+)/m3. Glyceroldosen motsvarade 17,3 g COD/m3, och för användning av internt producerad VFA motsvarande dosen 15,5 g COD/m3. Den något högre förbrukningen av fosforfällningskemikalier jämfört med 2020, 1,29 mol metall per mol avlägsnad fosfor, berodde främst på en lägre bio-P aktivitet under 2021. År 2021 var fosforsläppshastigheten mycket låg under våren, ex. < 1 g PO4-P/kg VSS,h i juni men återhämtade sig under sommaren med t.ex. 5,5 g PO4-P/kg VSS,h i juli, efter att doseringen av skumdämpare stoppades.Järn- och aluminiumhalten i det aktiva slammet var 6,2 respektive 0,7 %. Genomsnittlig total slamålder under 2021 var 17,2 dagar och luftad medelslamålder var 7 dagar. Nitrifikation var alltid komplett med utgående ammoniumkoncentrationer under 2 mg/L, förutom vecka 25.Tester med användning av internt producerad VFA som kolkälla visade att den specifika COD-förbrukningen var nästan densamma som för glycerol när man jämförde årsgenomsnittet från 2021 och 2020. Utgående nitrat och total kvävereduktion var liknande under försöket med VFA som resten av året, då glycerol användes.Liksom tidigare år rengjordes membranen i membrantank 1 (MT1) med oxalsyra och membranen i MT2 med citronsyra. Båda membranen rengjordes också med natriumhypoklorit. Membranen kördes med ett genomsnittligt flux på 21 till 25 L/(m2·h), men med startvecka 25 testades fullskaledesignens maximala nettoflux på 30 L/(m2·h) i piloten under 25 veckor. Netto-TMP varierade mellan 49 och 218 mbar för MT1 och mellan 51 och 146 mbar för MT2. TMP reducerades efter varje återhämtningsrengöring (RC) med hypoklorit, men effekten varade inte länge. Permeabiliteten var generellt över 200 L/(m2·h·bar) under hela 2021–2022 för båda membranen. Återhämtningsrengöringar gjordes två gånger med hypoklorit och en gång med syror under 2021. Under 2022 genomfördes en slutlig RC, först med hypoklorit sedan med syror. Den första RC för MT1 resulterade i en tydlig ökning av permeabiliteten efter rengöring. För MT2 var den största ökningen av permeabiliteten resultatet av en citronsyra-MC (en vecka efter hypoklorit-RC).Följande RC i slutet av 2021 och i mars 2022 hade tydliga men mindre positiva inverkan på permeabiliteten. Före den första RC var permeabiliteten högre för MT1 (rengöras med oxalsyra) jämfört med MT2 (rengöras med citronsyra). Efter de första RC hade båda membranen liknande permeabilitet. Som ett resultat av den tuffa driftstrategin från vecka 25 2021 minskade permeabiliteten ganska snabbt efter RC. MT2 nådde en stabil nivå runt 250-300 L/(m2·h·bar) medan MT1 sjönk ytterligare till som lägst 200 L/(m2·h·bar).Utsläpp av klorerade föreningar mättes under den slutliga återställningsrengöringen med natriumhypoklorit. Utsläppsprocessen var långsammare än förväntat och generellt sett observerades inga tydliga tecken på dämpning av utsläppen under provtagningens 21 timmar. Även om sammansatta prover på flera timmar under natten inte ger tillräckligt med detaljer, drogs slutsatsen att utsläppen kan vara skadliga under hela RC-processen ur ett exponeringsperspektiv. Exempelvis nådde trikloramin sin topp vid 36 gånger den rekommenderade gränsen, klorgas vid 73 % av korttidsexponeringsgränsen (15 min exponering) och kloroform vid 9 % av den yrkesmässiga exponeringsgränsen (genomsnittlig arbetsdag på 8 timmar).För att följa upp tidigare mätningar av växthusgaserna lustgas (N2O) och metan (CH4) genomfördes en ny mätkampanj under flera månader i 2021. Generellt sett var utsläppen som observerades 2021 betydligt högre än i tidigare kampanjer och särskilt höga N2O-utsläpp från membrantanken kunde observeras. Någon tydlig orsak kunde inte identifieras men den högre inkommande belastningen med bibehållna reningskrav och ett "bättre" provtagningsupplägg kan delvis vara en förklaring.I samarbete med Kemira genomfördes tester med en fluxförhöjande produkt (flux enhancer). Ingen uppenbar positiv eller negativ förändring i permeabiliteten på grund av dosering av fluxförhöjare kunde dock identifieras utifrån de kontinuerliga processparametrar som övervakades och vanliga variationer i permeabilitet samt effekten av membranrengöring.Eftersom skumbildning är ett vanligt fenomen i MBR-anläggningar genomfördes tester med ett skumdämpande medel som doserades i pulser och kontinuerligt till den biologiska behandlingen under perioden med kraftig skumbildning (mars-juni). Även om skumning inte upphörde helt så kunde en god minskning och kontroll av skumning uppnås. En optimal effekt konstaterades vid en kontinuerlig dos på > 10 ppm. Men även om produkten har visat sig ha en positiv effekt på skumning i MBR-piloten, framstår inte en permanent användning i fullskala som ekonomiskt genomförbar på grund av den höga förbrukningen.Tester med reducerat RAS-flöde från 4×Qin enligt design till 2×Qin syftade till att minska energiförbrukningen. Ett minskat RAS-flöde skulle dock innebära en ökad slamkoncentration i membrantankarna, vilket kan ha negativa effekter på membranets prestanda med mer igensättning, vilket i sin tur kan leda till ökad luftning för membranrengöring och behov av tätare membrantvättar. Projektgruppen kunde dock inte observera några negativa effekter av det minskade RAS-flödet på membranets prestanda.Under 2021 genomfördes tester med övergång från mesofil till termofil rötning, avvattning av rötslam efter mesofil och termofil rötning, samt termofil rötning vid hög organisk belastning (OLR) och låg hydraulisk uppehållstid (HRT) i slampiloten. Resultat visar att övergången från mesofil till termofil rötning kan ske utan större problem om den organiska belastningen minskades lite vid den mest kritiska temperaturen och att stabil drift uppnåddes efter 10-12 dagar. Att utvärdera avvattningen av mesofilt och termofilt rötat slam var svårare och inga tydliga skillnader kunde observeras. En slutsats var dock att de metoder som användes för att bestämma avvattningsbarhet eller optimal polymerdos inte framstår som tillförlitliga. Försök med hög organisk belastning vid termofil rötning visade att rötkammarens prestanda kunde bibehållas upp till en OLR på cirka 4 kg VS/m3, d och en HRT på 12 d. När belastningen ökades ytterligare och HRT minskade, minskade prestandan vad gäller utrötningsgrad och biogas-/metanproduktion, även om själva reaktordriften fortfarande var stabil.Den totala resursåtgången i piloten visade att konsumtionen av glycerol var densamma som för den framtida Henriksdalsdesignen, även om kvävebelastningen i piloten var 21 % högre och den genomsnittliga totala kvävekoncentrationen i utgående vatten var med 3,9 mg TN/L lägre än design på 6 mg TN/L. Järn-/metallförbrukningen var också 73 % av den framtida Henriksdalsdesignen, även om fosforbelastningen till piloten var cirka 50 % högre jämfört med designvärden och utgående fosfatkoncentrationerna låg under målkoncentrationen. Detta förklaras främst av EBPR-aktiviteten i pilotprojektet. Dessutom var förbrukningen av rengöringskemikalier lägre än den framtida Henriksdalsdesignen även om inflödet till piloten var 30 % högre än designen.
|
|
| 7. |
- Andersson, Sofia Lovisa, et al.
(författare)
-
MBR-tekniken − utmaningar och möjligheter för svenska avloppsreningsverk : Praktiska erfarenheter och framtidsutsikter baserat på nio år avpilotverksamhetoch en fullskaleimplementering
- 2023
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Under nio år (2013–2022) har membranbioreaktorteknik (MBR) för rening av avloppsvatten utvärderats i pilotförsök vid FoUanläggningen på Hammarby Sjöstadsverk i Stockholm − inför fullskaleimplementering vid Henriksdals avloppsreningsverk där en av sju fullskalelinjer är i drift sedan 2021. Rapporten sammanfattar erfarenheter, utmaningar och möjligheter med tekniken. Membranen i Henriksdals reningsverk ska ersätta slutsteget i den konventionella aktivslamprocessen. Slammet avskiljs med filtrering genom membran med mycket små porer. Totalt kommer 1,6 miljoner m2 membranyta att installeras vilket kommer att ge fördubblad kapacitet i befintliga bassänger. Många svenska VA-organisationer behöver mer kompakta reningsverk, och flera kommuner utreder därför möjligheten att införa MBR, som blir ett allt mer konkurrenskraftigt alternativ när reningskraven höjs. I MBR-piloten renades kväve biologiskt med för- och efterdenitrifikation till mycket låga halter, <5 mg/l, vilket krävt tillsats av extern kolkälla (sju olika testades). Fosfor avskildes till som lägst 0,05 mg/l genom kemisk fällning i tre punkter med metallsalter (tre olika testades). Reningen var stabil även vid hög belastning och låga temperaturer, och utgående föroreningshalter låg under de framtida utsläppskraven på 6 mg/l kväve och 0,20 mg/l fosfor, samtidigt som förbrukningen av processkemikalier var lägre än förväntat. Biologisk fosforrening uppstod oväntat i processen; detta har dock inte noterats ännu i fullskalelinjen. Membrandriften i piloten har varit stabil. Permeabiliteten, genomsläppligheten, var mycket god och låg mellan 600 och 200 lmh/bar. Ingen negativ inverkan av de olika process kemikalierna kunde påvisas på membranen, utom vid extremt hög dosering av järn. Till utmaningarna med MBR-tekniken hör hög resursförbrukning då membranen rengörs med luftning och kemikalier, och återcirkulationen av slam är hög. Optimering av resursanvändningen har därför varit i fokus och bland annat resulterat i 60 % minskning av kemikaliebehovet för membranrengöring samt visat att återcirkulationen av slam kunde minskas utan att membranen stördes. En annan utmaning är ansamling av flytslam/skum i det biologiska reningssteget vilket till viss del kunde stävjas med dosering av en skumdämpande produkt, även om tekniska lösningar för avlägsnande av flytslam främst rekommenderas. En nyckel till den stabila driften och den minskade resursförbrukningen är utvecklingen av styrstrategier för biologisk och kemisk rening samt styrning av membranen. Delar av styrningen användes senare i fullskalelinjen där även membranrengöringen minskats baserat på pilotens resultat. En kartläggning visade att MBR-tekniken inte gav bättre avskiljning av mikroföroreningar och PFAS än konventionella aktivslamprocesser. Däremot visade tester att ozon och aktivt kol är mer effektivt på vatten som renats i MBR då det är helt partikelfritt. MBR-piloten har också använts för att mäta växthusgasutsläpp samt utsläpp av klorerade föroreningar i vatten och gasform, test av en membranförbättrande flux- enhancer, och för att visa hur MBR kan underlätta återanvändning av renat avloppsvatten. Rapporten avslutas med diskussion om hantering av uttjänta membran, nyttan av pilotförsök samt framtida utvecklingspotential och utmaningar för MBR-tekniken. Rapportens innehåll och resultat presenteras i korthet i början av rapporten.
|
|
| 8. |
- Baxter, Rebecca, 1989-, et al.
(författare)
-
Core elements of serious illness conversations : an integrative systematic review
- 2023
-
Ingår i: BMJ Supportive & Palliative Care. - : BMJ Publishing Group Ltd. - 2045-435X .- 2045-4368.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Ariadne Labs' Serious Illness Care Program (SICP), inclusive of the Serious Illness Conversation Guide (SICG), has been adapted for use in a variety of settings and among diverse population groups. Explicating the core elements of serious illness conversations could support the inclusion or exclusion of certain components in future iterations of the programme and the guide.Aim: This integrative systematic review aimed to identify and describe core elements of serious illness conversations in relation to the SICP and/or SICG.Design: Literature published between 1 January 2014 and 20 March 2023 was searched in MEDLINE, PsycINFO, CINAHL and PubMed. All articles were evaluated using the Joanna Briggs Institute Critical Appraisal Guidelines. Data were analysed with thematic synthesis.Results: A total of 64 articles met the inclusion criteria. Three themes were revealed: (1) serious illness conversations serve different functions that are reflected in how they are conveyed; (2) serious illness conversations endeavour to discover what matters to patients and (3) serious illness conversations seek to align what patients want in their life and care.Conclusions: Core elements of serious illness conversations included explicating the intention, framing, expectations and directions for the conversation. This encompassed discussing current and possible trajectories with a view towards uncovering matters of importance to the patient as a person. Preferences and priorities could be used to inform future preparation and recommendations. Serious illness conversation elements could be adapted and altered depending on the intended purpose of the conversation.
|
|
| 9. |
- Martinsson, Lisa, et al.
(författare)
-
Symptom assessment in the dying : family members versus healthcare professionals
- 2023
-
Ingår i: BMJ Supportive & Palliative Care. - : BMJ Publishing Group Ltd. - 2045-435X .- 2045-4368.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objectives: Symptom management and support of the family members (FMs) are consideredessential aspects of palliative care. During end of life, patients are often not able to self-reportsymptoms. There is little knowledge in the literature of how healthcare professionals(HCPs) assess symptoms compared with FMs.The objective was to compare the assessment ofsymptoms and symptom relief during the final week of life between what was reported by FMsand what was reported by HCPs.Methods: Data from the Swedish Register of Palliative Care from 2021 and 2022 were usedto compare congruity of the assessments by the FMs and by HCPs regarding occurrence and reliefof three symptoms (pain, anxiety and confusion), using Cohen’s kappa.Results: A total of 1131 patients were included. The agreement between FMs and HCPs was poorfor occurrence of pain and confusion (kappa 0.25 and 0.16), but fair for occurrence of anxiety(kappa 0.30). When agreeing on a symptom being present, agreement on relief of thatsymptom was poor (kappa 0.04 for pain, 0.10 for anxiety and 0.01 for confusion). The trendwas that HCPs more often rated occurrence of pain and anxiety, less often occurrence ofconfusion and more often complete symptom relief compared with the FMs.Conclusions: The views of FMs and HCPs of the patients’ symptoms differ in the end-of-life context, but both report important information and their symptom assessments should beconsidered both together and individually. More communication between HCPs and FMs couldprobably bridge some of these differences.
|
|
| 10. |
- Andersson, Sofia, et al.
(författare)
-
Organizational readiness to implement the Serious Illness Care Program in hospital settings in Sweden
- 2022
-
Ingår i: BMC Health Services Research. - : BioMed Central. - 1472-6963. ; 22:1
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background The Serious Illness Care Program (SICP) is a model developed for structured communication, identifying patients, and training physicians to use a structured guide for conversations with patients and family members. However, there is a lack of knowledge regarding the sustainable implementation of this conversation model. Therefore, the aim of this study was to identify barriers and enablers during the implementation of the SICP in hospital settings. Methods The SICP was implemented at 20 units in two hospitals in Sweden. During the implementation process, seven individual interviews and two group interviews were conducted with seven facilitators (five physicians, one behavioral therapist, and one administrator). Data were analyzed using qualitative content analysis, first inductively, and then deductively using the organizational readiness for change as a theoretical framework. Result The analysis resulted in three factors acting as enablers and eight factors acting as enablers and/or barriers during the implementation of the SICP. The three factors considered as enablers were preliminaries, identifying patients, and facilitator's role. The eight factors considered as enablers and/or barriers were broad implementation, leadership, time, confidence, building foundation, motivation to work change, motivation for training in serious illness conversations, and attitudes. Conclusion This study indicates limited readiness to implement the SICP in hospital settings due to considerable variation in organizational contextual factors, change efficacy, and change commitment. The identified enablers and barriers for implementation of the SICP could guide and support future implementations to be sustainable over time.
|
|
