| 1. |
- Gullberg, Kajsa, et al.
(författare)
-
In Scriptura Veritas? : Exploring Measures for Identifying Increased Cognitive Load in Speaking and Writing
- 2024
-
Ingår i: Languages. - : MDPI AG. - 2226-471X. ; 9:3, s. 85
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims to establish a methodological framework for investigating deception in both spoken and written language production. A foundational premise is that the production of deceitful narratives induces a heightened cognitive load that has a discernable influence on linguistic processes during real-time language production. This study includes meticulous analysis of spoken and written data from two participants who told truthful and deceitful narratives. Spoken processes were captured through audio recordings and subsequently transcribed, while written processes were recorded using keystroke logging, resulting in final texts and corresponding linear representations of the writing activity. By grounding our study in a linguistic approach for understanding cognitive load indicators in language production, we demonstrate how linguistic processes, such as text length, pauses, fluency, revisions, repetitions, and reformulations can be used to capture instances of deception in both speaking and writing. Additionally, our findings underscore that markers of cognitive load are likely to be more discernible and more automatically measured in the written modality. This suggests that the collection and examination of writing processes have substantial potential for forensic applications. By highlighting the efficacy of analyzing both spoken and written modalities, this study provides a versatile methodological framework for studying deception during language production, which significantly enriches the existing forensic toolkit.
|
|
| 2. |
- Gullberg, Kajsa, et al.
(författare)
-
In scriptura veritas: ett metodologiskt förslag för att jämföra att skriva och att tala för forensiska ändamål
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Can language production processes in writing and speaking facilitate identification of fabrications? If so, are fabrications easier to detect in the written modality compared to the spoken modality? The aim of this study is to examine how language production processes manifest across truthful and fabricated narrative accounts of witnessed events. Specifically, the study asks if and how differences and similarities are manifested across written and spoken modalities, and if/how these differences/similarities can be analyzed within and across modalities. Linguistic processes in written and spoken language production are subject to working memory constraints (Goldman Eisler, 1970; McCutchen, 1996), and this can be seen in for example increased pause duration, frequency, and other disfluencies (Heldner & Edlund, 2010; Matsuhashi, 1981). It has also been found that lying leads to increased cognitive load (Williams, Bott, Patrick, & Lewis, 2013), leading to the hypothesis that fabrication would be visible in the production patterns in both modalities. Due to the synchronous nature of speaking, where the production process is overt, compared to the asynchronous nature of writing, where the process is covert, another hypothesis is that it will be easier to detect fabrication during writing.Two truthful and two fabricated narratives (whereof two spoken and two written) from a corpus of written and spoken narratives were used to qualitatively examine how pauses and disfluencies manifest in the two conditions across modalities. Written data consisted of a keystroke logging file and spoken as an audio file and transcription. Cognitive load was analyzed through text length, pause analyses and revisions (in writing) and reformulations (in speaking). The results show that, taking the difference in production speed across modalities into consideration, cognitive load can meaningfully be operationalized as pause frequency in relation to text length. Further, when measuring text length, the number of written/transcribed charactersis proposed as a way of measuring this while taking repetitions (in speaking) and fragments (in writing) into consideration. In conclusion, the study suggests that comparable results in the modalities can be reached by making informed analytical choices.
|
|
| 3. |
- Gullberg, Kajsa, et al.
(författare)
-
Using keystroke logging to explore differences in written language production processes between self-experienced and invented narrative accounts : A forensic linguistic approach
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- This study aims at investigating if/how writing processes, such as planning and revision, differ between accounts of self-experienced and invented narratives. The underlying assumption is that cognitive load will increase for the writer when s/he is is changing or inventing parts of an otherwise self-experienced series of events. This builds on theories of how limited working memory capacity leads to increased pausing behavior in accordance with increased cognitive demands (Kellogg, 1996; McCutchen 2000), and that the need for revisions will increase when the writer wants to meet the goal of convincing the reader that something is true (cf. the relation between planning, translating and revision described in e.g. the writing model of Hayes and Flower, 1980). This presentation primarily focusses on comparing written accounts, collected with an experimental design. Participants (n=45) were presented with 4 elicitation videos, depicting misdemeanors (e.g., cheating on an exam, stealing a bike). Each participant performed 4 accounts across the 4 films: two written, and two spoken. For one account in each modality the participant is asked to lie and alter “who did it”. Modality, films and invented/self-experienced accounts are balanced for order. The written data was collected online through keystroke logging (ScriptLog). The participants repeated the experiment 4 times with 2 weeks apart, to allow for comparisons of consecutive accounts of both invented and self-experienced narratives. The first results showed no differences between time on task between invented and self-experienced narratives, but the invented narratives required overall more pause time. In addition, time on task and overall pause time decreased over the consecutive accounts, indicating that the retelling task became easier independent of condition. There were no overall differences in the amounts of deleted text between the conditions, but during the writing of the invented narratives, less characters were written between pauses, indicating theneed to pause (and plan?) more often. The general picture is that there are many individual differences, and that individual baselines may need to be established, as well as including comparisons within subjects in the further explorations of the data. Continuing analyses will look more closer at the linguistic contexts where the writers need to pause and revise, and will also compare the written accounts to spoken equivalents. The overall picture is however that using keystroke logging to investigate “true” and “false” narratives may be a rewarding avenue for forensic linguistics, and could be used (in addition to other tools) to identify instances where information needs to be further investigated.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Johansson, Victoria
(författare)
-
Developing revision strategies. Revisiting the knowledge telling, transforming and crafting paradigm
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- This contribution aims to explore how revision during writing is used by writers across the school curriculum until adulthood. The description is made against the seminal theoretical framework outlining writing development in three macro-stages: the knowledge telling–knowledge transforming–knowledge crafting paradigm presented by Bereiter and Scardamalia (1987), and expanded by Kellogg (2008). The knowledge telling stage characterizes younger and inexperienced writers, typically generating text by adding one sentence to the next, focusing on expressing the authors’ view. During the knowledge transforming stage writers will incorporate activities focused on improving the text for the authors’ benefit, leading to, e.g., attention to more global reorganization of the text. The knowledge crafting stage is typical for professional and experienced writers who adapt their texts for the readers’ benefit. The developmental model further connects increased writing practice to decreased working memory constraints. The research questions are quantitative and qualitative: Does the amount of revision (in proportion of time on task, and in number of revised characters) differ across ages? How can the qualitative differences be described and explained when revision strategies of children, adolescents and adults are investigated? The cross-sectional comparisons are consisting of experimentally collected texts, using keystroke logging, which allows for the in-depth study of what has been deleted and when, and for analyzing revisions and planning patterns (through pauses) at the same time. In total, 170 narrative and expository texts by L1 writers age 9–18, and adults are analyzed. The results show no linear connection between increase in age and amount of deleted text. The analyses of revision strategies reveal that students until 15 years of age are linear in both text generation and revision. In the later part of adolescence more students rearrange the texts more, both through text deletion, by reformulating the text-so-far, andby adding information. The adults adapt a more global revision perspective, and often rework and revise a major part of their texts. This tendency increases with the adults’ experience of writing. The results are used for suggesting an outline of revision development within (and perhaps between) each developmental stage.made through empirical data
|
|
| 6. |
- Johansson, Victoria, et al.
(författare)
-
Lögnproduktion: En språkprocessanalys av falska och sanningsenliga berättelser i tal och skrift
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Denna studie utgår från psykolingvistiska teorier om språkproduktion i tal och skrift, och undersöker om det genom studiet av disfluenser i talet eller skriften går att se skillnader beroende på om en person berättar sanningsenligt eller hittar på. Studien har alltså en möjlig forensisk tillämplig. En central utgångspunkt är att den kognitiva belastningen ökar när en talare/skribent tvingas ändra hela eller delar av en återberättelse, och att detta avspeglar sig under språkproduktionen. Tidigare studier har visat hur ökad kognitiv belastning leder till ökade disfluenser, såsom fler och längre pauser, under både skriven och talad språkproduktion (Goldman Eisler, 1970; Kellogg, 1987; Matsuhashi, 1981; McCutchen, 1994). En hypotes är att det är enklare att efterlikna en sanningsenlig berättelse i tal, eftersom vi hört många talade utsagor, medan det är svårare att efterlikna en ”normal” skrivprocess då vi sällan observerar hur andra skriver, och vet hur pauseringsmönster och revisioner brukar se ut. En förväntanär att upptäcka tydligare skillnader i språkproduktionsmönster mellan skribenter än talare när sanningsenliga och falska berättelser jämförs. Syftet med studien är således att undersöka om/hur skriv- och talprocesser, som att planera och revidera, skiljer sig mellan sanningsenliga och falska utsagor av händelser. Forskningsfrågorna som undersöks är: Är det är möjligt att identifiera en falsk utsaga baserad på språkproduktionen i tal/skrift? Finns det några skillnader mellan tal och skrift i hur språkproduktionen påverkas av att hitta på en utsaga jämfört med att berätta sanningsenligt? Hur påverkas språkprocesserna om talare/skribenter upprepar dessa utsagor? Dessa frågor undersöks genom att jämföra språkproduktionsprocessen i sanningsenliga och falska utsagor av händelser i tal och skrift. Data samlades in i ett experiment där deltagare (n=40) fick se fyra särskilt framställda filmer som skildrade mindre förseelser (t.ex. cykelstöld, tentafusk). Deltagarna ombads återberätta filmernas innehåll och fyra återberättelser gjordes: två sanningsenliga (en i tal, en i skrift) och två falska (en i tal, en i skrift), med randomiserad ordning. I den falska återberättelsen ombads deltagarna att lägga skulden för det som skedde på en annan karaktär i filmen. Deltagarna upprepade sina berättelser totalt fyra gånger med två veckors mellanrum för att möjliggöra jämförelser av hur återberättelserna förändras över tid och vid upprepning. Skrivna data samlades in med tangentloggning (ScriptLog) och talade data spelades in med Audacity. Jämförelsen av de skrivna återberättelserna visade inga signifikanta skillnader i skrivtid mellan falska och sanningsenliga återberättelser, men de falska berättelserna krävde överlag mer paustid. Den totala skrivtiden och paustiden minskade för varje upprepad återberättelse vilket indikerar att det blev enklare för deltagarna att återberätta oberoende av villkor. Det fanns ingen skillnad i antal raderade tecken mellan de två villkoren, men i de falska berättelserna så skrevs färre tecken mellan pauser vilket kan indikera att skribenterna oftare behövde pausa (för att läsa och planera?). Den övergripande bilden är att det finns stora individuella skillnader. Preliminära resultat för de talade återberättelserna visade ingen signifikant skillnad i lexikal variation mellan villkoren, något som tidigare forskning indikerat. Fortsatta analyser kommer att undersöka taltid, samt pauser och disfluenser i tal jämfört med skrift. Goldman Eisler, F. (1970). Psycholinguistics; Experiments in Spontaneous Speech. Lingua: International Review of General Linguistics, 25, 152-164. Retrieved from http://ludwig.lub.lu.se/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=mzh&AN=1970300786&site=eds-live&scope=site Kellogg, R. T. (1987). Effects of Topic Knowledge on the Allocation of Processing Time and Cognitive Effort to Writing Processes. Memory & Cognition, 15(3), 256-266. Matsuhashi, A. (1981). Pausing and Planning: The Tempo of Written Discourse Production. Research in the Teaching of English, 15(2), 113-134. Retrieved from http://ludwig.lub.lu.se/login?url=https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=edsjsr&AN=edsjsr.40170920&site=eds-live&scope=site McCutchen, D. (1994). The Magical Number Three, Plus or Minus Two: Working Memory in Writing. Advances in Cognition and Educational Practice, 2, 1-30.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Johansson, Victoria
(författare)
-
Vad vi säger när vi tänker på annat : Om hur vi utvecklar förmågan att använda pauser och uttryck medan vi planerar vad vi egentligen ska säga.
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- I en talsituation måste en talare planera både innehåll och form mer eller mindre samtidigt. Modeller för talproduktion (t ex Fromkin, 1973; Levelt 1989) urskiljer (något förenklat) talproduktionens olika stadier som: conceptualization (innehållet bestäms), sentence formation (ordval), syntactic structuring (ordföljd) och articulation (yttrandet). Andra teorier betonar att talprocessen underlättas av andra mekanismer. Linell (2009) poängterar exempelvis att grammatiska konstruktioner som vi använder oss av har övats i en mängd situationer och internaliserats av språkanvändaren (jfr Clark, 1996, som beskriver hur mycket i ett samtal som är givet, exempelvis fråga–svar-konstruktioner). Trots sådana underlättande faktorer kan pressen vara stor i samtalssituationen när planeringen av vad man ska säga måste ske parallellt med att man talar. Talaren behöver inte bara en fungerande grammatik och lexikon utan också strategier för hur hen ska behålla ordet utan att bli avbruten av andra. Strategierna kan utgöras av signalering med intonation att man inte är färdig (jfr Heldner & Edlund, 2010), eller av att pausering sker mitt i grammatiska konstruktioner, vilket visar att mer kommer (Goldman-Eisler, 1968). Syftet med denna studie är att utforska och ge exempel på hur planering i tal tar sig uttryck i form av fyllda och tomma pauser, samt genom ord och fraser hos talare av svenska från 10 år till vuxen ålder. Forskningsfrågor som ställs är: Hur syns planering i tal hos barn och ungdomar? Skiljer sig deras strategier från vuxnas? Studien utgår från psykolingvistiska teorier, använder till viss del kvantitativa korpusmetoder, men har en kvalitativ ansats och vill genom exempel visa på hur talare i olika åldrar gör. Materialet utgörs av talade narrativa och utredande texter från en korpus från svenska förstaspråkstalare bestående av barn i olika åldrar: 10, 13 och 17 år, samt vuxna (≈ 30 år) (Johansson, 2009). Totalt ingår 158 monologiska texter, 64 757 ordförekomster. Alla texter har transkriberats enligt CHAT-konventioner, och som korpusverktyg har CLAN använts (McWhinney, 2000). Resultaten visar att alla talare typiskt använder (fyllda och tomma) pauser i grammatiska kontexter som tydligt signalerar att man inte är färdig, exempelvis efter meningsinledare (”och”; ”eller”), mellan subjekt och predikat, eller predikat och objekt/predikativ. Vad gäller ord och uttryck använder barn och ungdomar i ganska stor utsträckning diskurspartiklar (”typ”; ”liksom”) och andra modifierande uttryck (”kanske”; ”lite”). Dessa utgör en relativt stor andel av totala antalet ord, och märks därför mycket. 10- och 13-åringar upprepar ofta funktionsord, medan 17-åringarna omformulerar längre bitar av det de säger, samt använder sig av uttryck som signalerar att de formulerar sig (”vad heter det”). Dessa strategier används också av vuxna, men vuxengruppens repetitioner kan ske genom synonymer och genom återanvändning av mer lågfrekventa uttryck. Sammanfattningsvis kännetecknas yngre talares texter av repetition av ganska högfrekventa ord och fraser, och därmed blir planeringen mer synlig. Vuxnas tendens att med variation upprepa sina egna ord och uttryck märks inte lika mycket, men verkar i grunden vara en liknande strategi för att få mer planeringstid. Den här studien bidrar genom korpusexempel till förståelsen för hur planeringsstrategier används i tal. Clark, H. H. (1996). Using Language. Cambridge University Press. Fromkin, V.A. (1973). Speech Errors as Linguistic Evindence. The Hague, Netherlands: Mouton. Goldman-Eisler, F. (1968). Psycholinguistics. Experiments in Spontaneous Speech. Academic Press Inc., London. Heldner, M. & Edlund, J. (2010). Pauses, gaps and overlaps in conversation. Journal of Phonetics 38, 555–568. Johansson, V. (2009) Developmental aspects of text production in Writing and Speech. Traveaux de l’Institut de Linguistique de Lund 48. Doctoral thesis. Lund university. Levelt, W. J. M. (1989). Speaking: from intention to articulation. MIT Press, Cambridge, London. Linell, P. (2009). Rethinking Language, Mind, and World Dialogically. Advances in Cultural Psychology: Constructing Human Development. Age Publishing. MacWhinney, B. (2000). The CHILDES project: Tools for analyzing talk. 3rd Edi- tion. Mahwah, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.
|
|
| 10. |
- Lindgren, Eva, et al.
(författare)
-
Runda bords-diskussion: Keystroke logging-program, deras kompablitet och samarbete
- 2024
-
Konferensbidrag (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Keystroke logging has become a mainstream method in writing studies. Throughout the previous decades different software tools have been developed to log keystrokes (and mouse activities). Although these loggers have their specific focus and limitations, the data each of these programs generate, has a lot in common. The proposal is to publicly discuss the implementation of a standard for keystroke loggers (= identical log can be utilised in various programmes). The adoption of such a technical standard would lead to significant improvements in the collection, sharing, analysis and archiving of our digital process data. Standardization is a key to interoperability between systems and it allows cross system analysis. This will allow data collected with a specific software to be analyzed in one or more other(s) regardless the way it was collected. Thus, the decision about the analysis to be performed on data does not necessarily need to be decided before the data collection, and the set of available tools for analysis will be enhanced by creating a kind of common standard (in XML or Json). Common standards (e.g., regarding how keypresses are measured, definition of pauses, and how and what keypresses that incorporated in certain automatic calculations) between keystroke loggers would minimally result in a twofold impact. First, it would facilitate the exportation of data collected in one program to another (for extended analyses). This is a relationship that already exists between ScriptLog and Inputlog today. Second, we would like to discuss what is needed to further build a keystroke logging community that is sharing data, scripts (in R or Python) and functions as an open forum to discuss technical and theoretical issues related to the use of keystroke logging in writing research in general, and specific sub domains in particular.
|
|
