| 1. |
- Blystad, Ida, 1972-
(författare)
-
Clinical Applications of Synthetic MRI of the Brain
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Magnetic Resonance Imaging (MRI) has a high soft-tissue contrast with a high sensitivity for detecting pathological changes in the brain. Conventional MRI is a time-consuming method with multiple scans that relies on the visual assessment of the neuroradiologist. Synthetic MRI uses one scan to produce conventional images, but also quantitative maps based on relaxometry, that can be used to quantitatively analyse tissue properties and pathological changes. The studies presented here apply the use of synthetic MRI of the brain in different clinical settings.In the first study, synthetic MR images were compared to conventional MR images in 22 patients. The contrast, the contrast-to-noise ratio, and the diagnostic quality were assessed. Image quality was perceived to be inferior in the synthetic images, but synthetic images agreed with the clinical diagnoses to the same extent as the conventional images.Patients with early multiple sclerosis were analysed in the second study. In patients with multiple sclerosis, contrast-enhancing white matter lesions are a sign of active disease and can indicate a need for a change in therapy. Gadolinium-based contrast agents are used to detect active lesions, but concern has been raised regarding the long-term effects of repeated use of gadolinium. In this study, relaxometry was used to evaluate whether pre-contrast injection tissue-relaxation rates and proton density can identify active lesions without gadolinium. The findings suggest that active lesions often have relaxation times and proton density that differ from non-enhancing lesions, but with some overlap. This makes it difficult to replace gadolinium-based contrast agent injection with synthetic MRI in the monitoring of MS patients.Malignant gliomas are primary brain tumours with contrast enhancement due to a defective blood-brain barrier. However, they also grow in an infiltrative, diffuse manner, making it difficult to clearly delineate them from surrounding normal brain tissue in the diagnostic workup, at surgery, and during follow-up. The contrast-enhancing part of the tumour is easily visualised, but not the diffuse infiltration. In studies three and four, synthetic MRI was used to analyse the peritumoral area of malignant gliomas, and revealed quantitative findings regarding peritumoral relaxation changes and non-visible contrast enhancement suggestive of non-visible infiltrative tumour growth.In conclusion, synthetic MRI provides quantitative information about the brain tissue and this could improve the diagnosis and treatment for patients.
|
|
| 2. |
- Vigren, Patrick, 1977-
(författare)
-
On the Kleine-Levin Syndrome
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Populärvetenskaplig sammanfattning på svenska Kleine-Levins syndrom är en sömnsjukdom som beskrevs av Willi Kleine 1925 och därefter utvecklades i fallbeskrivningar av Max Levin och McDonald Chritchley. De symptom som beskrevs var återkommande sömnperioder (periodisk hypersomnia), en tendens att äta mycket i samband med dessa perioder (hyperfagi) och ökad sexdrift i samband med perioderna (hypersexualitet) och, i senare beskrivningar, kognitiva och beteendemässiga störningar. Enligt tidigare beskrivningar var patienterna återställda mellan sömnperioderna. Dessa varade i dagar-veckor och återkom flera gånger årligen. Sjukdomen debuterade vanligtvis i tonåren och beskrevs gå över efter åtta år.d avhandling beskriver diagnosens utveckling över tid och sätter forskningen i sitt teoretiska sammanhang. Med det senare menas att det diskuteras hur forskningen förhåller sig till en diagnos som förändras över tid och där olika läkare kan ha olika kunskap kring och förhållningssätt till diagnosen.De studier som ingår i avhandlingen har undersökt flera olika aspekter av Kleine-Levins syndrom. Den första studien undersökte arbetsminnet hos patienterna och kunde påvisa att det var nedsatt jämfört med friska försökspersoner, även mellan sömnperioderna, något som inte var visat systematiskt tidigare. Dessutom sågsandra aktiveringsmönster i hjärnan när patienterna försökte klara arbetsminnesuppgiften, jämfört med aktiveringsmönstren hos friska försökspersoner. Hos hälften av patienterna sågs dessutom avvikande blodflöde i delar av hjärnan även när ingen särskild arbetsuppgift utfördes. Detta sågs även hos patienter som tillfrisknat.Då det funnits hypoteser i annan forsking att sjukdomen kan ha ett genetiskt/ärftligt inslag undersöktes huruvida patienterna hade en gen som tidigare har kopplats till sjukdomen. I den grupp av patienter som undersöktes i avhandlingens sista artikel kunde dock ingen sådan koppling ses.Slutsatsen av forskningsresultaten är att (1) patienter med Kleine-Levins syndrom har en störning av arbetsminnet som verkar konstant. (2) De uppvisar andra hjärnaktiveringsmönster än friska personer som gör samma arbetsminnesuppgift. (3) Hälften av patienterna har ett avvikande blodflödesmönster även i vila och efter tillfrisknande. (4) En eventuell ärftlig komponent kan inte påvisas avseende de undersökta generna.
|
|
