| 1. |
- Ludvigsson, Mikael, 1976-
(författare)
-
Subsyndromal depression hos äldre äldre personer
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: Subsyndromal depression (SSD) eller subklinisk depression är ett vanligt affektivt tillstånd som kan beskrivas som depressivitet under gränsen för vad som kallas syndromal eller egentlig depressiv episod. Förekomsten av SSD har rapporterats vara ungefär 10 % i populationen, eller ungefär 2-3 gånger högre än förekomsten av syndromal depression. SSD jämfört med icke-depression (ND) är associerat med en lägre aktivitetsförmåga (ADL, Activities of Daily Living), lägre kognitiv funktion, lägre subjektiv hälsa, sämre psykiska utfall och en högre dödlighet. Emellertid har flertalet studier om SSD hos äldre gjorts i åldersgruppen yngre äldre (60-80 års ålder), medan få studier har undersökt SSD hos äldre äldre personer (80+ års ålder). Eftersom många aspekter (t ex multisjukdom, skörhet, funktionsförmågor och socialt beroende) generellt förändras mellan yngre äldre och äldre äldre åldrar, så finns det ett behov av ökad kunskap om SSD hos äldre äldre. Syftet med denna avhandling var att beskriva SSD, eller det komplexa området mellan syndromal depression och normalt åldrande, hos äldre äldre personer.Metod: studie 1 baserades på kvalitativa intervjuer (n=27), medan studier 2-4 till stor del baserades på data från en prospektiv observationsstudie av en kohort, ”Elderly in Linköping Screening Assessment” (ELSA85). ELSA85 hade en populationsbaserad design där man följde personer från 85 års ålder i tre uppföljande mätvågor. Depressivitet mättes med 15- frågeversionen av Geriatric Depression Scale (GDS-15), som också användes för att definiera SSD i studierna.Resultat: Analysen av de kvalitativa intervjuerna (studie 1) resulterade i fyra teman (livet går ned och kroppen sviktar, att klara sig själv, att hänga med, och att ta en dag i taget), vilka tillsammans gav en helhetsbild av SSD i de högsta åldrarna. I en jämförelse mellan SSD, ND och syndromal depression, så skiljde sig SSD kvalitativt från syndromal depression, men däremot inte tydligt från ND. En tvärsnittsanalys av data från baslinjen av studien (studie 2) identifierade associerade faktorer till SSD bland äldre äldre personer, och enligt analysen med multipel logistisk respektive linjär regression så var det fyra domäner (sociodemografiska faktorer, sviktande fysisk funktion, neuropsykiatriska faktorer och existentiella faktorer) som var signifikant associerade med SSD.I en fem års longitudinell uppföljning (studie 3) visades att direkta hälso- och sjukvårdskostnader per överlevnadsmånad och person var förhöjd hos personer med SSD jämfört med ND med ett storleksförhållande 1.45 (€634 vs €436), vilket var en signifikant skillnad även när man kontrollerade för somatisk multisjukdom. I en åtta års longitudinell uppföljning visades att dödligheten var förhöjd (dödsintensitet eller Hazard ratio (HR))=1.33) för personer med SSD jämfört med ND, liksom sjuklighet avseende personlig ADL (P-ADL), instrumentell ADL (IADL), ensamhet, subjektiv hälsa, och depressivitet. Däremot var inte kognitiv snabbhet, exekutiva funktioner eller global kognitiv funktion signifikant försämrade när man hade kontrollerat för relevanta variabler.Slutsatser: SSD hos äldre äldre personer ser olika ut hos olika personer, och personal i hälso- och sjukvården bör vara uppmärksamma på även andra depressiva tecken förutom de klassiska symtomen i diagnosregistren. SSD hos äldre äldre är associerat med förhöjda sjukvårdskostnader, förhöjd sjuklighet och dödlighet. Med tanke på den höga förekomsten av SSD och den demografiska utvecklingen med ökande antal äldre äldre personer i samhället, så indikerar fynden behovet av att utveckla kliniska och samhälleliga strategier för att förebygga SSD och associerade negativa utfall.
|
|
| 2. |
- Thörne, Karin, 1957-
(författare)
-
Läkare, lärande och interaktion i hälso-och sjukvårdspraktiker
- 2018
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: Komplexiteten i hälso- och sjukvården blir kontinuerligt större, liksom möjligheterna till diagnostik och behandling. Samtidigt pressas hälso- och sjukvården av förändringar i demografier och sjukdomspanoraman, olika uttryck för globalisering och tillämpning av nya teknologier. Ett omfattande antal olika professioner förväntas genomföra och utveckla det dagliga arbetet med ännu mer involvering av patienter. Vi behöver mer kunskap om hur lärande sker och hur det underlättas och utvecklas i dagligt hälso- och sjukvårdsarbete för att kunna möta förändringar och utmaningar. Syfte: Avhandlingens övergripande syfte är att fördjupa kunskap och förståelse om pedagogiska processer och lärande i hälso- och sjukvårdspraktiker, med särskilt fokus på läkare. Metoder: Intervjustudier och fältstudie med interaktiv forskningsansats gav data med både bredd och djup från autentiskt hälso- och sjukvårdsarbete. I pågående hälso- och sjukvårdsarbete studerades läkare, vårdgivare i andra professioner, patienter, redskap som användes och praktikens rumsliga utformning. Data analyserades genom både kulturella och sociomateriella praktikteoretiska linser, vilket möjliggjorde att flera dimensioner av lärande och interaktion i hälso- och sjukvårdspraktiker kunde spåras. Fynd: I arbetet med patienter agerade läkare och andra professioner pedagogiskt med eller utan intentioner, i pedagogiska processer som bestod av att avläsa-färdrikta-lärstödja. Den pedagogiska dimensionen av arbetet var inte synliggjord eller diskuterad i relation till patientarbetet. Dynamiskt inbäddat i arbetet lärde och stöttade läkare också yngre läkares och andra vårdgivares lärande. Läkarnas mobilitet i olika vårdsammanhang, såväl som ansvarsfördelning och delande av olika perspektiv, hade betydelse för vilket lärande som uppstod. Genom att betrakta specifika vårdsammanhang som hälso- och sjukvårdspraktiker under utövning, framträdde vid studiet av en rondmodell både samskapande lärande ronder och operativa ronder med begränsat lärande. Det framträdde genom sättet som deltagande personer, rumsliga och materiella förhållande samspelade på, som ömsesidigt utbyte respektive separata individuella arbetsprocesser. Samspelet mellan hälso- och sjukvårdspraktikers arrangemang (praktikarkitekturer) och genomförande snarare begränsade än underlättade underläkares lärandepraktiker. Underläkarnas arbete hade inte kontinuitet, koherens eller progression för att bredden av kunnande i medicinsk praktiskt arbete skulle kunna utvecklas bra. Implikationer: Att förstå och synliggöra lärande i hälso- och sjukvårdens dagliga arbete genom att gemensamt prata om pedagogiska dimensioner i det arbete som pågår, kan utveckla lärande och lärstödjande ageranden. Samskapande lärande hälso- och sjukvårdspraktiker där alla deltagande gruppers behov och uppdrag medräknas, har implikationer på underläkares kompetensutveckling, studenters lärande, patienters involvering i sin vård och interprofessionellt och interdisciplinärt samarbete. Det ger också ledare möjlighet att knyta arbete med förbättringar av vårdens kvalitetet och säkerhet till dagligt vårdarbete.
|
|
