1. |
- Andersson, Sofia, 1972-
(författare)
-
Vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer : närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund I Europa, blir det allt vanligare att äldre personer dör på särskilt boende i stället för på sjukhus. Särskilda boenden spelar därför en viktig roll när det gäller vård i livets slutskede. Målet med palliativ vård för personer med livshotande sjukdom och deras närstående är att öka livskvaliteten och lindra lidande. Strukturerade vårdplaner såsom Liverpool Care Pathway for care of the dying (LCP) kan vara ett sätt att öka vårdkvaliteten. Det saknas dock forskning om vård i livets slutskede på särskilda boenden när en strukturerad vårdplan har använts.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer utifrån närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter.Metod Avhandlingen baseras på två kvantitativa (I, II) och två kvalitativa (III, IV) studier. Studie I baseras på frågeformuläret Views of Informal Carers – Evaluation of Services (VOICES) som har besvarats av närstående (n = 189) efter att en anhörig har dött. Data har därefter analyserats med beskrivande och jämförande statistik. Studie II baseras på data om alla förväntade dödsfall (n = 22 855) som registrerats i Svenska palliativregistret (SPR). Dödsfallsenkäten har besvarats av vårdpersonal och svaren har sedan analyserats med beskrivande statistik och univariat och multipel logistisk regressionsanalys. Studie III baseras på fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer med vårdpersonal. Studie IV baseras på enskilda intervjuer med närstående. Data från studie III och IV har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat Resultatet i studie I visar att majoriteten av de närstående skattade att den äldre personen fick tillräcklig hjälp såväl med personlig vård (78,5 %) som med sjukvård (93,0 %) de sista tre dagarna i livet. De närstående (86,2 %) rapporterade att de var informerade om att det var sannolikt att den äldre personen skulle avlida och majoriteten (94,1 %) av de äldre hade avlidit på önskad plats. Resultatet visade dock på hög förekomst av smärta (46,5 %) och andnöd (55,9 %). Det var ingen skillnad mellan åldersgrupperna när det gällde smärta men de äldre < 85 år hade signifikant högre förekomst av andnöd (70,6 %) jämfört med de äldre äldre, ≥ 85 år, (47,5 %). De äldre, < 85 år, hade signifikant oftare symtomlindring för andnöd (53,1 %) jämfört med äldre äldre, ≥ 85 år, (31,8 %).Resultatet i studie II visar hög förekomst av smärta (68,8 %) och ångest (44,0 %). Faktorer associerade med symtomlindring av smärta, illamående, ångest och andnöd var dels att validerat smärtskattningsinstrument hade använts, dels att munhälsan var bedömd. Starkast samband var det mellan symtomlindring av tre symtom (smärta, andnöd och ångest) och att injektioner var förskrivna vid behov.Resultatet i studie III visar att vårdpersonalen upplevde sig tryggare efter implementeringen av LCP genom att de hade fått ett gemensamt förhållningssätt, kände stöd att skräddarsy vården utifrån den döende personens individuella behov, kände stöd att involvera närstående i beslut och i vården samt hade blivit mer medvetna om vårdmiljön.Resultatet i studie IV visar att närstående upplevde sig tryggare i en välbekant och varm atmosfär, att vara kontra inte vara involverad i vård i livets slutskede och att bli tröstade genom att bevittna vårdpersonalens strävan att lindra lidande.Konklusion Resultatet från studierna i den här avhandlingen pekar på hög vårdkvalitet i livets slutskede på särskilt boende genom god omvårdnad, men resultatet pekar också mot förekomst av inadekvat symtomlindring och hög förekomst av smärta, andnöd och ångest de sista dagarna i livet. Det framkom ett tydligt samband mellan ordinerade injektioner vid behov och symtomlindring av smärta, illamående och ångest. Resultatet indikerar även vikten av att använda smärtskattningsinstrument och göra munhälsobedömningar för symtomlindring vid vård i livets slutskede. Således kan ett sätt att öka vårdkvaliteten för döende personer vara att det finns ordinerade injektionsläkemedel vid behov mot vanliga symtom, att använda validerade smärtskattningsinstrument och att göra munhälsobedömningar. Det framkom också att användandet av en standardiserad vårdplan såsom LCP kan vara ett sätt att förbättra vården för de äldre personerna i livets slutskede. Såväl vårdpersonalen som de närstående upplevde stöd av den struktur för bedömningar och vårdaktiviteter som LCP ger. Vårdpersonalen upplevde också stöd i att involvera närstående i vården och i vårdrelaterade beslut.
|
|
2. |
- Boman, Erika, 1975-
(författare)
-
Inner strength as a health resource among older women
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background Long life does not inevitably mean more healthy years; older women have an increased risk of disabilities, diseases and adverse life events. Nevertheless, many older women experience health. This may be explained by possessing resources that promote health, despite adversities. Inner strength is seen as a resource as such. In this thesis inner strength is interpreted according to a theoretical model where inner strength comprises four interrelated and interacting dimensions: connectedness, creativity, flexibility and firmness, and being rated by the Inner Strength Scale (ISS).Aim and methods The overall purpose of this thesis was to explore inner strength as a health resource among older women. In study I six focus group interviews were performed with older women (66-84 years; n = 29) and the interviews were analysed by a concept driven approach and by means of qualitative content analysis. Studies II–IV had a quantitative, cross-sectional design. A questionnaire was sent to all older women (65 years and older) living in Åland, an autonomous island community in the Baltic Sea, and 1555 (57%) women responded. The data was analysed using descriptive and inferential statistics.Results In study I, exploring how inner strength and its dimensions can be identified in narratives of older women, connectedness was interpreted as a striving to be in communion, creativity as the ability to make the best of the situation, firmness as having a spirit of determination – “it is all up to you”, and flexibility as a balancing act. The results of study II showed that strong inner strength was associated with better mental health, but not physical health. In exploring factors associated with health-related quality of life, fewer symptoms of depressive disorders was the strongest explanatory variable, and together with not feeling lonely associated with better both physical health and mental health. Better physical health was also explained by not having a diagnosed disease, being of lower age and the opportunity to engage in meaningful leisure activities. Better mental health was additionally explained by having enough money for personal needs. In study III the result showed that non-depressed women were likely to have a strong inner strength, as well as never or seldom feeling lonely, taking fewer prescribed drugs, feeling needed and having the opportunity to engage in meaningful leisure activities. In study IV poorer mental health was associated with weaker inner strength in total, and in all four dimensions of inner strength. Symptoms of depressive disorders and feeling lonely were related to lower scores in three of the dimensions (except firmness and creativity, respectively) and poorer physical health was associated with lower scores in two of the dimensions (firmness and flexibility). Some other health threats were significantly associated with only one of the dimensions (connectedness or creativity), and others were not significantly associated at all.Conclusion The results add nuance to the notion of inner strength and deepen empirical knowledge about the phenomenon. It is elucidated that the ISS can be used not only to rate inner strength but also to offer guidance as to the areas (i.e. dimensions) in which interventions may be profitable. It is further shown that inner strengths can be identified in narratives of older women. Mental ill health has shown to have overall the strongest association with weakened inner strength among community-dwelling older women. The causality can, though, not be studied due to the cross-sectional design; therefore, longitudinal studies are recommended. Notwithstanding that limitation, the findings can be used as a knowledge base in further research within this field.
|
|
3. |
- Claesson Lingehall, Helena, 1965-
(författare)
-
Delirium in older people after cardiac surgery : risk factors, dementia, patients’ experiences and assessments
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Background:Delirium is common in older people undergoing cardiac surgery. Delirium is an acute or subacute neuro-psychiatric syndrome, characterized by a change in cognition, disturbances in consciousness; it fluctuates, develops over a short period of time and always has an underlying cause. It is associated with a disturbance in psychomotor activity, and is classified according to different clinical profiles such as hypoactive, hyperactive and mixed delirium. Delirium after cardiac surgery is not harmless, it increases the risk of complications such as prolonged stay in hospital, falls, reduced quality of life, reduced cognitive function and increased mortality.Aim:The overall aim of this thesis was to investigate postoperative delirium in older people undergoing cardiac surgery with Cardiopulmonary Bypass (CPB), focusing on risk factors, dementia and patients’ experiences; and to evaluate an assessment for screening delirium.Methods:This thesis compromises four studies. All participants (n=142) were scheduled for cardiac surgery with use of CPB at the Cardiothoracic Surgery Department, Heart Centre, Umeå University Hospital, Sweden, between February and October 2009. Six structured interviews were conducted preoperatively, day one and day four postoperatively, and in home visits, one, three and five years after surgery (2010, 2012 and 2014). The assessment scales used in Studies I, II and IV were: the Mini-Mental State Examination (MMSE) for cognition, the Organic Brain Syndrome Scale (OBS) for delirium, Geriatric Depression Scale 15 (GDS-15) for depression, Katz staircase with Activities of Daily Living (ADL) for participants’ functional status and the Numerical Rating Scale (NRS) for pain. During the hospital stay, nursing staff used the Swedish version of the Nursing Delirium Screening Scale (Nu-DESC) to assess delirium. Semi-structured interviews were also carried out (III) in the one-year follow up. Delirium, dementia and depression were diagnosed according to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM IV TR).Results: Out of 142 participants 54.9% (78/142) developed delirium after cardiac surgery (I). Independent risk factors, predisposing and precipitating, associated with delirium were: age, diabetes, gastritis/peptic ulcer, volume load during operation, longer time on ventilator in intensive care, increased temperature and plasma sodium concentration in the intensive care unit. Out of 114 participants thirty (26.3%) developed dementia within the five years of follow-up. It was shown that a lower preoperative MMSE score and postoperative delirium were factors independently associated with development of dementia (II). One year after cardiac surgery, participants diagnosed with postoperative delirium described in detail feelings of extreme vulnerability and frailty. Despite this, the participants were grateful for the care they had received (III). Hypoactive was the most common symptom profile for delirium. The Swedish version of Nu-DESC showed high sensitivity in detecting hyperactive delirium, but low sensitivity in detecting hypoactive delirium (IV).Conclusion:Delirium was common among older patients undergoing cardiac surgery. Both predisposing and precipitating factors contributed to postoperative delirium. Preventive strategies should be considered in future randomized studies. It might also be suggested that cognitive function should be screened for preoperatively and patients who develop delirium should be followed up to enable early detection of symptoms of dementia. Whether prevention of postoperative delirium can reduce the risk of future dementia remains to be studied. To minimise unnecessary suffering, patients and next of kin should be informed about and prepared for the risk of delirium developing during hospitalization. The Swedish version of Nu-DESC should be combined with cognitive testing to improve detection of hypoactive delirium, but further research is needed. Healthcare professionals need knowledge concerning postoperative delirium in order to prevent, detect and treat delirium so as to avoid and relieve the suffering it might cause.
|
|