| 1. |
- Andersson, Sofia, 1972-
(författare)
-
Vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer : närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund I Europa, blir det allt vanligare att äldre personer dör på särskilt boende i stället för på sjukhus. Särskilda boenden spelar därför en viktig roll när det gäller vård i livets slutskede. Målet med palliativ vård för personer med livshotande sjukdom och deras närstående är att öka livskvaliteten och lindra lidande. Strukturerade vårdplaner såsom Liverpool Care Pathway for care of the dying (LCP) kan vara ett sätt att öka vårdkvaliteten. Det saknas dock forskning om vård i livets slutskede på särskilda boenden när en strukturerad vårdplan har använts.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att beskriva vård i livets slutskede på särskilt boende för äldre personer utifrån närstående och vårdpersonals skattade och berättade erfarenheter.Metod Avhandlingen baseras på två kvantitativa (I, II) och två kvalitativa (III, IV) studier. Studie I baseras på frågeformuläret Views of Informal Carers – Evaluation of Services (VOICES) som har besvarats av närstående (n = 189) efter att en anhörig har dött. Data har därefter analyserats med beskrivande och jämförande statistik. Studie II baseras på data om alla förväntade dödsfall (n = 22 855) som registrerats i Svenska palliativregistret (SPR). Dödsfallsenkäten har besvarats av vårdpersonal och svaren har sedan analyserats med beskrivande statistik och univariat och multipel logistisk regressionsanalys. Studie III baseras på fokusgruppsintervjuer och enskilda intervjuer med vårdpersonal. Studie IV baseras på enskilda intervjuer med närstående. Data från studie III och IV har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat Resultatet i studie I visar att majoriteten av de närstående skattade att den äldre personen fick tillräcklig hjälp såväl med personlig vård (78,5 %) som med sjukvård (93,0 %) de sista tre dagarna i livet. De närstående (86,2 %) rapporterade att de var informerade om att det var sannolikt att den äldre personen skulle avlida och majoriteten (94,1 %) av de äldre hade avlidit på önskad plats. Resultatet visade dock på hög förekomst av smärta (46,5 %) och andnöd (55,9 %). Det var ingen skillnad mellan åldersgrupperna när det gällde smärta men de äldre < 85 år hade signifikant högre förekomst av andnöd (70,6 %) jämfört med de äldre äldre, ≥ 85 år, (47,5 %). De äldre, < 85 år, hade signifikant oftare symtomlindring för andnöd (53,1 %) jämfört med äldre äldre, ≥ 85 år, (31,8 %).Resultatet i studie II visar hög förekomst av smärta (68,8 %) och ångest (44,0 %). Faktorer associerade med symtomlindring av smärta, illamående, ångest och andnöd var dels att validerat smärtskattningsinstrument hade använts, dels att munhälsan var bedömd. Starkast samband var det mellan symtomlindring av tre symtom (smärta, andnöd och ångest) och att injektioner var förskrivna vid behov.Resultatet i studie III visar att vårdpersonalen upplevde sig tryggare efter implementeringen av LCP genom att de hade fått ett gemensamt förhållningssätt, kände stöd att skräddarsy vården utifrån den döende personens individuella behov, kände stöd att involvera närstående i beslut och i vården samt hade blivit mer medvetna om vårdmiljön.Resultatet i studie IV visar att närstående upplevde sig tryggare i en välbekant och varm atmosfär, att vara kontra inte vara involverad i vård i livets slutskede och att bli tröstade genom att bevittna vårdpersonalens strävan att lindra lidande.Konklusion Resultatet från studierna i den här avhandlingen pekar på hög vårdkvalitet i livets slutskede på särskilt boende genom god omvårdnad, men resultatet pekar också mot förekomst av inadekvat symtomlindring och hög förekomst av smärta, andnöd och ångest de sista dagarna i livet. Det framkom ett tydligt samband mellan ordinerade injektioner vid behov och symtomlindring av smärta, illamående och ångest. Resultatet indikerar även vikten av att använda smärtskattningsinstrument och göra munhälsobedömningar för symtomlindring vid vård i livets slutskede. Således kan ett sätt att öka vårdkvaliteten för döende personer vara att det finns ordinerade injektionsläkemedel vid behov mot vanliga symtom, att använda validerade smärtskattningsinstrument och att göra munhälsobedömningar. Det framkom också att användandet av en standardiserad vårdplan såsom LCP kan vara ett sätt att förbättra vården för de äldre personerna i livets slutskede. Såväl vårdpersonalen som de närstående upplevde stöd av den struktur för bedömningar och vårdaktiviteter som LCP ger. Vårdpersonalen upplevde också stöd i att involvera närstående i vården och i vårdrelaterade beslut.
|
|
| 2. |
- Daerga, Laila, 1965-
(författare)
-
Att leva i två världar : hälsoaspekter bland renskötande samer
- 2017
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Introduction: There is a gap of knowledge of the health situation among the reindeer herding Sami in Sweden. The Swedish government has also got criticism for not taking responsibility for the Sami health. The aim of this thesis was to get more knowledge to understand the health situation of the reindeer herding Sami in Sweden. Furthermore, gender specific risk factors in the working environment among reindeer herders and their perception of healthcare and social services were investigated.Method: Cross–sectional questionnaires covering different aspects of health such as musculoskeletal disorders, trust for different healthcare providers and work related psychosocial factors was distributed to reindeer herding Sami and non-Sami populations. Interviews with nine reindeer herding Sami about trust in healthcare and social services were carried out and analyzed with thematic analysis. Sixteen discussion meetings with 80 reindeer herders focusing on psychosocial perspectives of working conditions in Sami communities were performed.Result: The prevalence of musculoskeletal symptoms from elbow, hand/wrist and lower back from male reindeer herders were higher compared to blue-collar worker. Psychosocial risk factors for health were identified such as high workload on a few herders, difficulties to get relief and support as well as to get appreciation in work and lack of participation in decisionmaking among women were common in the organization of reindeer husbandry. The trust in healthcare and social services was lower among reindeer herding Sami compared to non-Sami majority population. A hypothesis is that healthcare professionals do not know that the "Reindeer cloud" (metaphor to iCloud) affects all parts in the reindeer herders life. The distrust are influenced by historically traumas, reindeer herding Sami experiences from healthcare professionals and healthcare organization and culturally generated norms.Conclusio: The thesis hypothesized that health disorders, attitude towards healthcare and psychosocial environment are important aspects when trying to understand the health situation among the reindeer herding Sami. There is a need to introduce long-term public health work for all Sami people, to establish ethical guidelines for Sami health research and develop healthcare services that provides access to healthcare for the reindeer herding Sami, on equal terms.
|
|
| 3. |
- Dorell, Åsa, 1974-
(författare)
-
Tröst genom hälsostödjande familjesamtal : upplevelser och effekter av en familjecentrerad intervention
- 2016
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the experiences of nurses and families participated in Family Health Conversations (FamHC) and the effects of this intervention on those families with a family member living in a residential home for older people. Methods: This thesis comprises four studies. The FamHC were structured as three conversations held at two-week intervals and a closing letter. In two of the studies (I and II), group interviews with family members were interpreted using qualitative content analysis. A mixed-method research design was used in study three (III). Data were collected through group interviews with families and by using the instruments FHI and SWED-QUAL completed by the family members. The qualitative and quantitative data were analyzed and then integrated. In the fourth study (IV), registered nurses who had performed the FamHC participated in individual interviews after they had completed four conversation series each. The RNs also wrote diary notes about what they experienced directly after conducting each conversation. The interviews and diary notes were interpreted with qualitative content analyses. Result: The findings from study I one month after participating in the conversations showed that the families felt alleviated from guilty consciences. The FamHC gave the family members confirmation that they were, indeed, good enough. Study II showed that, six months after participating in the conversations, the families had experienced the FamHC as healing because the sharing and reflections through dialogue within the conversations mediated confirmation, which made the families feel consoled. Study III revealed that the families’ emotional wellbeing had increased six months after participating in the FamHC. The families also showed an improved ability to work together. In study IV, the nurses reported that the FamHC was a useful care action in their work with families. Conclusion: The overall conclusion from the findings is that the families were consoled by participating in the FamHC. The conversations offered an arena for families to listen to each other’s narration which provided a better relationship and cooperation within the family and a greater sense of well-being for the family members.
|
|
| 4. |
- Edvardsson, Berit, 1953-
(författare)
-
"Det är inte mig det är fel på, det är huset" : en studie av prognosfaktorer och bemötande med fokus på sjuka hus-syndromet
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: Sick Building Syndrome, SBS, är fortfarande 2015 ett tillstånd som vållar mycket diskussion. Symtomen kan grupperas i slemhinnesymtom, hudsymtom och allmänna symtom. I definitionen ingår att personen/ personerna som fått symtom har exponerats för dålig inomhusluft i en speciell byggnad. När personen inte är i byggnaden så förbättras eller försvinner symtomen. Många olika faktorer kan orsaka eller medverka till uppkomst eller försämringar av SBS-symtom, som t.ex. luftens innehåll av olika ämnen, luftflöden, temperatur, buller, fukt och mögel. Utbredd enighet finns om att fukt och mögel i byggnaderna påverkar eller ger upphov till symtom hos vissa personer som exponeras där. Psykosociala faktorer som arbetets organisation och krav och individuella faktorer som kön och personlighet påverkar också.Syfte: Hypotesen är att faktorer som tidigare hälsa, åtgärder på arbetet, tid, behandling, personlighet och copingresurser alla kan påverka prognosen för SBS-patienterna. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur symtomen påverkar arbetsförmågan och om patienterna återhämtar sig från SBS-symtomen. Ett annat syfte är att undersöka bemötande och de erfarenheter som SBS-symtomen gett en grupp av informanter med SBS. För att förstå om personlighet mätt med självbild och coping hade någon betydelse för progressionen av SBS-symtom och arbetsförmåga gjordes jämförelser av personlighet mellan en patientgrupp med SBS, en patientgrupp med handeksem, en patientgrupp med elkänslighet och en normalpopulation.Metod: En uppföljningsenkät skickades till 239 patienter med SBS-symtom som under åren 1986–1998 blivit undersökta och bedömda på Universitets-sjukhuset i Umeå, Sverige. Frågorna innehöll social och medicinsk status, nuvarande symtom, behandlingar, åtgärder på arbetsplatsen, coping och självbild och svarsfrekvensen var 79,1%. Prognos och riskfaktorer för prognos beräknades för SBS-patienterna. Mätningar av personlighetsfaktorer gjordes med instrumentet Structural analysis of Social Behaviour, SASB, och coping mättes med Coping Resources Inventory, CRI. Likadana uppföljningsenkäter skickades till en grupp patienter med handeksem och patienter med upplevd elkänslighet. Svarsfrekvensen var 68% respektive 73% och enkätsvaren har sedan analyserats och jämförts genom beräknngar av prognos med fokus på självbild och coping för SBS-patienterna och handeksempatienterna. Jämförelser gjordes också mellan de tre olika grupperna och en kontrollgrupp vad gäller självbild och coping. För att undersöka erfarenheterna av SBS-symtomen och bemötandet genomfördes kvalitativa intervjuer med 10 informanter som hade eller hade haft SBS-symtom. Fem av dem hade diagnostiserats en längre tid tillbaka medan de andra fem hade haft SBS-symtomen en kortare period. Semi-strukturerade intervjuformulär användes vid intervjuerna och anlyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Graden och svårigheten av SBS-symtomen minskade över tid trots att nästan hälften av SBS-patienterna beskrev att symtomen var mer eller mindre oförändrade efter 7 år eller mer. Risken att ha symtom vid uppföljningen var större för de patienter som remitterats sent efter symtomdebut men även för de som hade kort uppföljningstid. Risken att inte ha någon arbetsförmåga vid uppföljningen var signifikant ökad om det var mer än ett års skillnad mellan symtomdebut och första läkarbesöket p.g.a. SBS-symtomen eller om patienten vid första undersökningen hade fler än 5 SBS-symtom. Dagliga aktiviteter som t.ex. bussåkning förvärrade också symtomen för patienterna. Informanternas upplevelser av SBS-symtomen från början visar en influensaliknande bild med rinnande näsa och ögon, heshet, hosta och huvudvärk. Informanterna agerar för att klara av situationen när symtomen förvärras. Genom hela processen upplever de en brist på bekräftelse och stöd från arbetsgivare, primärvård, företagshälsovård och fastighetsförvaltare.Alla tre patientgrupperna hade högre värden i spontan och positiv självbild i jämförelse med en kontrollgrupp. De hade också alla lägre värden i kontroll medan patienterna med handeksem och de med elkänslighet hade högre värden i sin negativa självbild. När det gäller coping skilde sig inte patientgrupperna från kontrollgruppen utom i CRI kognitiv där SBS-patienterna hade hög poäng i motsats till handeksempatienterna som hade låg poäng i samma domän. De elkänsliga patienterna hade i stället höga poäng i domänen andlig/filosofisk. Självbild eller copingförmåga var inte associerade med SBS-symtom eller symtom av handeksem vid uppföljningen och deras personlighet påverkade inte arbetsförmågan. Tidigare atopisk dermatit var en signifikant risk för kvarvarande symtom men inte för arbetsförmågan hos handeksempatienterna.Slutsats: En grupp av patienter som tidigare diagnostiserats för symtom från inomhusmiljön har kroniska symtom och påverkan på sitt sociala liv. Över tid minskar symtomen. Resultaten pekar på att ett tidigt omhändertagande är av vikt. SBS-symtomen är från början svåra att upptäcka för alla inblandade och kunskap om hur symtomen kan uppstå i dagligt liv kan bidra till bredare förståelse. Erfarenheterna från personer med SBS visar på avsaknad av bekräftelse och stöd från vården, företagshälsan, arbetsgivare och fastighetsförvaltare. Sambandet mellan symtom och inomhusmiljö får inte glömmas bort. Stöd och bekräftelse innebär också kunskap om skyldigheter för arbetsgivare och fastighetsförvaltare.Skillnad i självbild i jämförelse med en kontrollgrupp ses hos patientgrupperna med symtom som är delvis oförklarade men också hos handeksempatienter med ett väletablerat tillstånd. Det kan innebära att patienter med kroniska tillstånd överlag kan avvika från den allmänna populationen. Patienterna visar som grupp en hög positiv och hög spontan självbild som kan leda till svårigheter att sätta gränser. Detta kan leda till en mental stress och i förlängningen också ge en ökad känslighet/sårbarhet för miljöfaktorer.
|
|
| 5. |
- Pusa, Susanna, 1982-
(författare)
-
Vägen mot implementering av familjecentrerad omvårdnad
- 2019
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund: När människor är inkluderade i varandras liv påverkar en förändring av livssituationen hos en person även de övriga personerna som står den nära. Det innebär att när en person drabbas av ohälsa eller sjukdom påverkas även personens familj. Familjens upplevelse av den situation som uppstår i samband med ohälsa kan dessutom negativt påverka familjemedlemmarnas medvetenhet om familjens tillgängliga styrkor och resurser, vilket i sin tur kan påverka familjers kamp för att återfå och bibehålla hälsa. Traditionellt sett har vården fokuserat på att erbjuda stöd på personnivå, och främst då till patienter. De senaste decennierna har dock en tendens uppmärksammats till ökad förståelse för att hela familjen behöver inkluderas i omvårdnaden. Att anamma ett familjecentrerat förhållningssätt – det vill säga, att se och möta familjen som en enhet och som ett system – har visat sig ha flera fördelar utifrån såväl patient- och familje- som sjuksköterskeperspektiv. Detta har medfört en efterfrågan på forskning om hur familjecentrerad omvårdnad kan läras ut och implementeras i den kliniska hälso- och sjukvården.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att belysa erfarenheter av stöd från distriktssköterskor/sjuksköterskor till familjer i ordinärt boende, samt att utvärdera implementering av familjecentrerade samtal.Metod: Avhandlingen inkluderar tre studier med kvalitativ design och en studie med mixad-metod design. I delstudie I samlades data in genom tio fokusgruppintervjuer med 36 distriktssköterskor och analyserades sedan med en fenomenologisk hermeneutisk metod. Datainsamlingen för delstudie II bestod av ljudinspelade familjecentrerade samtal med sju familjer, samt sju avslutande brev riktade till familjerna som distriktssköterskorna/sjuksköterskorna skrev efter samtalen med familjerna. Familjesamtalen och breven analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I delstudie III analyserades individuella intervjuer med 21 distriktssköterskor/sjuksköterskor med kvalitativ innehållsanalys. Mixad metod användes i delstudie IV, där kvantitativa data från instrumentet Families’ Importance in Nursing Care – Nurses’ Attitudes (FINC-NA) integrerades med kvalitativa data från individuella intervjuer med 14 distriktssköterskor/sjuksköterskor.Resultat: Resultatet visar att distriktssköterskor/sjuksköterskor strävar efter att stödja familjer (I, IV) och att familjecentrerad omvårdnad i form av familjecentrerade samtal kan vara ett sätt att stöda familjer att dela med sig av sina upplevelser och känslor både inom familjen och med distriktssköterskan/ sjuksköterskan (II, IV). Det upplevda stödet från såväl familjen som distriktssköterskan/sjuksköterskan ansågs värdefullt för att bättre hantera situationen och framtiden (II). Distriktssköterskorna/sjuksköterskorna uppfattade den webbaserade utbildningen i familjecentrerad omvårdnad inklusive familjecentrerade samtal som överlag funktionell och välanpassad (III). Utbildningen med den påföljande implementeringen beskrevs bidra till ett förändrat förhållningssätt hos dem, där de tänkte och arbetade mer inkluderande och stödjande gentemot familjer, även när de inte utförde familjecentrerade samtal enligt den tänkta strukturen (III, IV). Utvärderingen av implementeringen av de familjecentrerade samtalen visade att införandet av familjecentrerade samtal fortgick även om de inte hade implementerats fullt ut som avsett. Acceptans och lämplighet utvärderades överlag positivt, dock framkom personliga, sociala och organisatoriska hinder, vilka påverkade genomförandet, användningen och metodtroheten (IV).Konklusion: Stöd från distriktssköterskor/sjuksköterskor till familjer är en omvårdnadshandling som förutsätter medveten omsorg i ett aktivt möte med familjen, där varje enskild person, men även familjen som enhet, behöver beaktas. Detta stöd för familjers hälsa kan ske genom familjecentrerad omvårdnad. En webbaserad utbildning för distriktssköterskor/sjuksköterskor i familjecentrerad omvårdnad och familjecentrerade samtal utgör ett adekvat steg i processen att implementera detta arbetssätt i den kliniska verksamheten. Sammanfattningsvis bidrar avhandlingen till kunskap om hur stödjande familjecentrerade samtal kan implementeras i klinisk verksamhet och vilka aspekter som kan påverka detta.
|
|
| 6. |
- Ragnarsson, Susanne, 1966-
(författare)
-
Att klara skolan när huvudet dunkar och kroppen värker : en studie om återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn
- 2019
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Bakgrund Återkommande smärta är ett av de vanligaste folkhälsoproblemen bland skolbarn. Den höga förekomsten är ingen ny kunskap, trots det finns det lite beskrivet hur smärtan påverkar barnens funktion och då särskilt om det får konsekvenser för barnens skolprestationer.Syfte Det övergripande syftet med avhandlingen var att studera och värdera evidensen för ett samband mellan återkommande smärta och skolprestation. Detta utifrån smärtans frekvens, lokalisation och utbredning, samt utifrån både subjektiva och objektiva mått på skolprestation. Därutöver studerades möjlig modertorer och mediatorer .Metod Processen delades in i två steg. Steg 1 utgjordes av en systematisk litteraturöversikt (delstudie 1) som studerade den tillgängliga evidensen för sambandet mellan återkommande smärta och skolprestation bland skolbarn mellan 4 och 18 år. Samtliga delar med urval, dataextraktion, kvalitets- och evidensbedömningar utfördes systematisk. Några av de kunskapsluckor som upptäcktes i steg 1 blev grunden till Steg 2 som utgjordes av delstudie 2 och 3. Dessa studier baserades på en longitudinell totalpopulationsstudie från Umeå “The Study of Health in School-aged children from Umeå”. Urvalet bestod av 1524 respektive 1567 barn. Oberoende variabeln var återkommande smärta och beroende variablerna var upplevda problem med skolprestation, meritvärde och gymnasiebehörighet. I studie 2 och 3 analyserades data med hjälp av logistisk och linjär regression.Resultat Steg 1: av 6 387 identifierade studier inkluderades 21 studier varav 13 kunde verifiera samband mellan återkommande smärta och nedsatta skolprestationer. Sammantaget fann översikten begränsat evidens för ett samband mellan återkommande smärta och objektiv skolprestation, samt otillräcklig evidens för ett samband mellan återkommande smärta och subjektiv skolprestation. Brister i de enskilda studiernas kvalitet och design bidrog till den låga evidensen. Steg 2: visade att smärta i årskurs 6 fördubblande oddsen för upplevda problem med skolprestation i årskurs 9, vilket gällde vid olika smärtfrekvenser, lokalisationer och antal smärtställen. Skolfrånvaro, koncentrations och sömnproblem kunde inte mediera sambandet mellan återkommande smärta och upplevda problem med skolprestation. Dessutom sågs ett samband mellan återkommande smärta i veckan i årskurs 6 och meritvärde i årskurs 9. Däremot fanns inget samband mellan smärta i årkurs 6 och gymnasiebehörighet, förutom bland flickor med magsmärta. Skolfrånvaro, koncentrationsproblem och upplevda skolprestation medierade delvis sambandet mellan smärta i årskurs 6 och lägre meritvärde i årskurs 9.Slutsats Resultaten indikationer att återkommande smärta kan predicerar nedsatta betyg och en upplevelse av problem med att prestera i skolan. Resultatet kan lägga till grund för prioriteringar av preventiva insatser i skolan och inom hälso-och sjukvården och kan också bidra med underlag inför utvecklandet av insatser riktade till barn med återkommande smärta.
|
|
| 7. |
- Sperens, Maria, 1958-
(författare)
-
Att leva med Parkinsons sjukdom : med fokus på konsekvenser i dagligt liv för kvinnor och män
- 2019
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Parkinson’s disease (PD) is a common, progressive neurodegenerative disorder. It is characterized by motor symptoms, such as stiff muscles, slowness of movements, tremor, gait and balance difficulties, and also by non-motor symptoms such as depression, sleeping disorders, fatigue, sexual dysfunction, cognitive decline and pain. In an advanced stage of the disease, dementia can be developed. The disease occurs in all ethnic groups and affects both women and men. In 2016, the world wide prevalence of PD was estimated to 6.1 million people (2.9 million women, 3.1 men). In Sweden there are currently about 20 000 persons diagnosed with PD. There is no cure for PD. The main goal of treatment is for the patient to achieve best possible quality of life. The basic treatment for PD is oral medication, but for some, with a more advanced disease, alternative ways to distribute medicine, and/or neurosurgery (deep brain stimulation, DBS) may be an alternative. Today, there is an increasing awareness of the need of medical research, based on sex/gender. Among those living with PD, more men than women undergo highly specialised treatment with neurosurgery, even though women after surgery experienced greater benefit in ADL, in emotions and in social life. In a progressive disease as PD, changes in ADL can appear both suddenly and gradually. Earlier studies have shown that PD affects ADL already in an early stage of the disease, and also that maintenance of activities is important for well-being in daily life.The overall aim of this thesis was to gain knowledge of daily life among women and men with Parkinson’s disease and to explore how they relate to and manage aspects of consequences of the disease. The specific aims were to investigate how persons with moderately advanced Parkinson’s disease manage consequences of the disease in their daily life, how they reason about DBS as a treatment alternative, to evaluate the development of ADL over time in persons living with PD, from the time of diagnosis up to eight years, and finally, to explore similarities and differences among women and men.Method: Qualitative interviews were conducted with 24 persons with PD (PwPD), 14 men and 10 women. The interviews were analysed according to Grounded Theory (GT). Comparisons between patterns in men and women were made. The quantitative study included 129 PwPD from the NYPUM project (Ny Parkinsonism in UMeå). Data from baseline assessment, and then from follow-ups at one, three, five and eight years have been used. Participants estimated their ability to perform daily activities based on the ADL-taxonomy. Data have been analysed statistically with respect to development over time, as well as differences between men and women. Linear Mixed Model was chosen for analyses.Results: To achieve the best possible everyday life, in spite of the difficulties PD caused, it was important for the participants to adapt to their medication regime and also to ongoing changes in their abilities. The interviewees tried to think in a positive way, prioritize among social relations and activities, to take advantage of positive environments and to exercise physically. Participants had a good knowledge of DBS as an alternative treatment method although it was not their choice at the actual time point. They worried about the neurosurgical procedure and were hesitant about the outcome of DBS. The treatment was seen as a step-way process, and DBS was seen as the last option. In the quantitative study, nine out of 12 activity domains showed a statistically significant change over time. Seven of these were basic, needed to be performed almost every day. The two remaining ADL-domains (Shopping and Cleaning) also showed a statistically significant difference between women and men, showing that women experienced a higher degree of detoriation. Those 32 remaining at eight years, still fulfilling the ADL-taxonomy, did not seem to experience that PD had a big impact on their ADL-ability. Overall, in these studies, there were more similarities than differences between women and men.Discussion: Our results support the importance of PwPD maintain routines regarding food, medicine and daily activities, adapt their way to perform tasks, and engage in meaningful and values activities as a way to achieve a good, daily life. Occupational therapists with good knowledge in PD could contribute in facilitating to use this strategies. Concerning DBS, the participants had comparatively low expectations on the outcome. This might be explained by a high level of education and a high percentage being member in a PD-society. Of the nine ADL domains showing change over time, seven were likely to be needed to be performed every day (e.g. Mobility and Dressing). The two remaining, (Shopping and Cleaning) are activities that are challenging for PwPD. They are also such activities where it is generally known that there are differences between women and men.Conclusion: Various aspects of activity appear to be important factors in the assessment, treatment and follow-up of PwPD. Meaningful activities, adapting the way of performing various tasks, as well as a functioning schedule based on food, medicines and activity are important elements in the strive for a good daily life. Deep brain stimulation (DBS) seems to be considered as the last step in a step-by-step approach to treatment options. Those who still perform self-assessment according to the ADL taxonomy at eight years follow-up, do not seem to experience that PD have a major impact on their perceived ability. The results also implies that men and women have a similar development over time regarding ADL ability and that they reason in a similar way with regard to strategies for achieving good daily life and about deep DBS as a treatment option.
|
|
| 8. |
- Sturesson, Marine, 1959-
(författare)
-
Primärvårdens arbete med sjukskrivna – patientmötet, bedömningar och samverkan
- 2015
-
Doktorsavhandling (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The ability to work can be reduced if a person has health problems which may lead to periods of sick leave. In Sweden sickness certification is issued by physicians. Many general practitioners (GPs) find sickness certification to be problematic. Some studies indicate that collaboration with other health care professions could be beneficial. The aim of the thesis was to provide knowledge on how the work with the sick leave process in primary health care can be improved and how occupational therapists’ (OT) assessment could be used prior to the decision on sick leave and rehabilitation. Initially seven focus groups were held, four with OTs and three with physicians. The discussions in the focus gropes were analysed by qualitative content analysis. An intervention project was initiated, where four health care centres in northern Sweden tested a working approach where sick listed patients were offered a supplementary assessment of activity and work-related problems by an OT. Data on sick leave, sickness certificates and patient questionnaires were collected from intervention health care centres (IHCC) and other health care centres (OHCC). Interviews were conducted with patients, GPs and OTs. The quality of the information in the collected sickness certificates was evaluated. Average values of sick leave were compared between the IHCCs and the OHCCs in the county. The interviews with sick listed patients were analysed by qualitative content analysis. In order to analyse the implementation of the intervention the Consolidated Framework for Implementation Research, CFIR, was used. An overall theme and four categories emerged from the focus groups. The theme expressed work ability as an obscure, complex and unique concept. The four categories illustrate the affecting factors and confirmed the complex structure of work ability: the person, the context of life, the work, and the society. No significant differences between IHCCs and OHCCs in data on sick leave or the mandatory information in the certificates were found. Thirty-four percent of the collected sickness certificates did not contain all requested information. More certificates issued for women than certificates issued for men lacked the required information. Full-time sick leave was significantly more often prescribed for male patients than for female. Two themes revealed that highlight important areas for persons on sick leave in their healthcare encounters. The theme ‘Trust in the relationship’ contains categories describing the patients’ feelings of participation, being believed, confirmed, and listened to. The second theme ‘Structure and balance’ contains the participants’ views on important factors that could facilitate the return-to-work process such as a structured plan and support to balance activity. The analysis with CFIR clarified that coaching and education for all the users are crucial to get fidelity when new interventions are tested as well as involvement by the clinical department manager. The work with sick leave issues in primary health care can be improved by developing cooperation with several different professionals. To achieve an increased cooperation new working approaches are required. These working approaches must be anchored in management and requires an applied implementation strategy. More focus on the quality of encounters with healthcare professionals can also improve the sick leave process in primary health care centres. The healthcare encounters must build on a mutual trust and sick-listed persons’ return to work can be facilitated by providing a clear structure in the process and support in occupational balance. For issuing sickness certification further education about the descriptions of functioning and the tasks included in the patient’s work is needed. A better gender awareness in the health care encounters is also necessary.
|
|
