| 1. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (sjätte reviderade upplagan)
- 2011. - 6
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 2. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (andra reviderade upplagan)
- 2000. - 2
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 3. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (Tredje reviderade upplagan)
- 2003. - 3
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 4. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (fjärde reviderade upplagan)
- 2006. - 4
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler.Vad som förväntas av uppsatsskribenten å respektive nivå, inklusive villkoren för den avslutande seminariebehandlingen, meddelas vid kursstart.
|
|
| 5. |
- Kolsgård, Svante, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (femte reviderade upplagan)
- 2008. - 5
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Syftet med den grundläggande utbildningen i historia är att lära sig att själv förstå och förklara ett historiskt förlopp. Det är alltså förmågan att förklara och inte förmågan att beskriva som är det viktigaste. Utbildningens målsättning är att utveckla ett kritiskt tänkande. Att kritiskt kunna välja, granska och bedöma fakta från källor och historisk litteratur och ställa samman dessa till en förklaring eller tolkning av ett händelseförlopp är ett av utbildningens huvudmål. Därför utgör också uppsatsskrivandet något av historieämnets karakteristika och kärna. En historiker är inte bara den som kan återge vad andra före henne eller honom har förklarat utan främst den som själv deltar i kunskapsprocessen genom vetenskapliga uppsatser, artiklar och böcker. Uppsatser skrivs därför på B-, C- och D-nivåerna inom historieämnet.Att skriva uppsats är någonting som man framför allt lär sig genom vetenskaplig träning. Av den anledningen spelar den teoretiska och metodiska skolningen en stor roll i den grundläggande utbildningen. Det finns en mängd litteratur på området, liksom böcker som talar om ”hur man ska göra det”. Men att skriva uppsats ställer olika krav beroende på vilket forskningsproblem man ställer sig. Risken är överhängande att den överambitiöse uppsatsskribenten drunknar i detaljerade anvisningar och regler och därmed förlorar både sin självständighet och sin förmåga att söka de lösningar som bäst passar just det problem som ställts.Föreliggande skrift vill fokusera på uppsatsskrivandet som sådant och de krav historieämnet i Linköping ställer, utifrån olika utbildningsnivåer. Föreliggande skrift är därför inte ett försök att ersätta handbokslitteraturen i övrigt. Tvärtom. Vi utgår ifrån att uppsatsförfattare i historia självständigt och med stöd av sina handledare kan ta till sig de erfarenheter som samlats i handbokslitteraturen. Med denna skrift försöker vi mer skjuta in oss på uppsatsförfattandets allmänna villkor och hur dess problem kan lösas under grundutbildningen.Skriften vänder sig till uppsatsförfattare vid historieämnet vid Linköpings universitet, men också till handledare och examinatorer, och skall främst ses som en guide till uppsatsarbetet.I det följande behandlas först några allmänna anvisningar om förutsättningar, nivåer och progression liksom om bedömningsgrunder och former. Därefter kommer ett avsnitt om uppsatsskrivning samt ett om seminariet och opponentskapet, följt av några tips och tumregler. Skriften avslutas med en hänvisning till några relevanta handböcker inom området.
|
|
| 6. |
- Kvarnström, Lasse, et al.
(author)
-
Att skriva uppsats : Handbok för uppsatsskrivande i historia (Första upplagan)
- 1999. - 1
-
Book (other academic/artistic)abstract
- I stället för att publicera intressanta uppsatser skrivna på C- och D-nivån, som huvudregeln hittills varit för skriftserien, innehåller detta nummer av Socialhistoria i Linköping en handledning i den ädla konsten att skriva uppsats på B-, C-, och Dnivåema i historia. Handboken är författad av Lasse Kvarnström och Svante Kolsgård, lärare vid avdelningen för historia vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet, och är resultatet av ett kollektivt utvecklingsarbete inom avdelningen. Arbetet med handboken har delvis finansierats med anslag från Centrum för utvecklingspedagogik (CUP) vid Linköpings universitet.
|
|
| 7. |
- Kvarnström, Lasse, et al.
(author)
-
Historia i Linköping
- 1999
-
Book (other academic/artistic)abstract
- Forskningsinriktningen vid den historiska avdelningen vid Linköpings universitet har sedan länge en stark socialhistorisk profil. kollektivens vardag studeras på en rad områden, på olika nivåer och över sinsemellan skilda tidsperioder. Det gäller inom såväl agrara som industriella miljöer, på samhällelig liksom på grupp-, familje- och individnivå samt över tid som omspänner senantiken till det sena 1900-talets historia. Hur identiteter skapas, tillägnas och förändras är en alltmer växande inriktning, liksom anknytningen till socialpolitiska ideer, normsystem, attityder, värderingar och mentaliteter. Även den rättshistoriska och ekonomiskhistoriska forskningen ryms inom detta fält. Den historiska demografin utgör också traditionellt en stark del av det socialhistoriska fältet. Studier av arbeta och ohälsa, sjuklighet, dödlighet och hälsopolitik ligger långt framme. Bredden i den socialhistoriska profilen morsvaras av en mångfald melodologiska inslag.Skriftserien Socialhistoria i Linköping uppmärksammar denna profil och vilka uttryck den tar sig i grundutbildningen. I serien publiceras i första hand uppsatser skrivna på C- och D- nivå, men även bidrag från lärare och doktorander vid avdelningen förekommer.Detta nummer av Socialhistoria i Linköping är en specialutgåva till Svenska historikermötet i Linköping 23-25 april 1999
|
|
