| 1. |
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Wejedal, Sebastian, 1984
(författare)
-
Rättegångskostnaderna och den rättvisa rättegången – fyller RF tomrummet i FPL?
- 2021
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - 0015-8585. ; 84:3
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- rågan hur rättegångskostnader – särskilt ombudskostnader – ska hanteras i förvaltningsprocessen har diskuterats i olika offentliga utredningar under flera decennier. 50 år efter att förvaltningsprocesslagen trädde ikraft är emellertid kostnadsfrågan fortfarande oreglerad. I förvaltningsdomstolarnas praxis har avsaknaden av lagstöd för att döma ut kostnadsersättning alltid tolkats – och tolkas alltjämt – som ett hinder mot att tillerkänna enskilda ersättning för kostnader, obeaktat omständigheterna i målet. Konsekvensen av denna ordning blir inte sällan att enskilda parter tvingas att föra sin egen talan mot en betydligt starkare allmän motpart. Som Högsta domstolen har konstaterat i en serie avgöranden kan det dock strida mot rätten till en rättvis rättegång att låta enskilda bära sina egna kostnader vid en framgångsrik process mot det allmänna. I denna artikel görs det därför gällande att enskilda parter numera kan hävda en rätt till kostnadsersättning också i förvaltningsmål, med stöd av RF och/eller EKMR. För vad som är orättvist i allmän domstol kan väl inte rimligen vara rättvist i förvaltningsdomstol?
|
|
| 5. |
- Wejedal, Sebastian, 1984, et al.
(författare)
-
Vem får prövningstillstånd i kammarrätt? – Ett empiriskt bidrag till teorin om ”Party Capability”
- 2020
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - 0015-8585. ; :2
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Enligt teorin om ”Party Capability” har olika kategorier av parter olika förmåga att processa i domstol, vilket är ägnat att påverka utgången till starkare parters fördel. I artikeln appliceras denna teori på svensk domstolsprocess. Närmare bestämt prövas hypotesen att allmänna parter har högre chans att meddelas prövningstillstånd i kammarrätt än enskilda, samt att det inom dessa kategorier finns skillnader mellan stat/kommun respektive företag/privatperson. Hypotesen verifieras genom en empirisk studie, där meddelade/nekade prövningstillstånd i tre målkategorier (socialförsäkringsmål, socialtjänstmål och upphandlingsmål) analyseras statistiskt. Studien visar att det råder ett starkt beroende (korrelation) mellan vem som klagar och om prövningstillstånd meddelas. Statliga organ har högst pt-frekvens (78 procent) följt av kommunala organ (51 procent) och företag (21 procent). Lägst pt-frekvens har privatpersoner (8 procent). Skillnaden mellan parterna är störst i socialförsäkringsmål, där Försäkringskassan har hela 853 procent större chans att få prövningstillstånd än den försäkrade. Dessa resultat problematiseras slutligen i relation till den intressekonflikt, mellan rättssäkerhet och effektivitet, som kravet på prövningstillstånd i mellaninstans innebär.
|
|
| 6. |
- Östlund, Allison, et al.
(författare)
-
"Uppväxtplaceringar" – gråzon eller frizon för barnets bästa?
- 2021
-
Ingår i: Förvaltningsrättslig Tidskrift. - 0015-8585. ; :5–6, s. 911-937
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Artikeln uppmärksammar ett hittills outforskat fenomen: s.k. “uppväxtplaceringar” av tvångsvårdade barn. Termen uppväxtplacering förekommer inte i lagstiftningen och formaliserade beslut om att barn ska uppväxtplaceras fattas inte. Fenomenet beskrivs bäst som en informell socialtjänstpraktik, som innebär att socialtjänsten betraktar en familjehemsplacering som ”permanent”. Är det förenligt med LVU:s återföreningsprincip att socialtjänsten på detta sätt bestämmer sig för att inte verka för en återförening? Har de biologiska föräldrarna några rättsmedel att tillgripa? Har domstolarna någon möjlighet att utöva kontroll? Genom frågor av detta slag läggs grunden för en bredare förståelse av uppväxtplaceringar, som kan uppfattas antingen som en nödvändig frizon för socialtjänstens arbete eller som en problematisk gråzon, som bör bli föremål för reglering. I artikeln integreras rättslig analys med empiriskt intervjumaterial. Genom att återge röster från domare, offentliga biträden och socialsekreterare med erfarenhet av LVU-mål synliggörs en praktik som annars förblivit dold.
|
|
