| 1. |
- Häggqvist, Henric, 1981-
(författare)
-
Iron for spices – Swedish-Spanish commodity exchange 1738–1813
- 2024
-
Ingår i: Forum navale. - 0280-6215 .- 2002-0015. ; 81:1, s. 36-63
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Vad drev handelsrelationer på 1700-talet? Ofta lyfts det att det under den”merkantilistiska eran” existerade många och restriktiva handelshinder,samtidigt som annan forskning menar att inom-europeisk handel trotsdet fungerade relativt effektivt. Den här artikeln undersöker varuutbytetmellan Sverige och Spanien från 1738 till 1813, baserat på svenska primärdata.De två länderna hade relativt lika handelspolitik under århundradet,med protektionistisk politik inom viktiga näringar, såsom järnbruken. I detsvenska fallet inkluderade politiken även flera hundra importförbud understörre delen av perioden. Den svenska politiken har beskrivits som enbidragande faktor till varför handeln med Holland stagnerade under 1700-talet.Både Sverige och Spanien hade planer på att öka exporten till denandra. I det förra fallet gällde det till exempel svenskt järn till spanskakolonier, medan det senare gällde spansk tobaksexport. Trots det skrevsaldrig något bindande handelsavtal mellan länderna, och i stora drag sårealiserades inga planer på handelsexpansion. Artikeln visar att svenskspanskhandel höll sig på låga nivåer med kraftiga fluktuationer underbörjan av perioden, medan den ändå ökade något under slutet. Handelsutbytetvar specifikt i termer av vilka varor som rörde sig mellan länderna,vilket på ett sätt var typiskt för förindustriella handelsrelationer. Sverigeexporterade mest järn till Spanien, men expansionsmöjligheterna varbegränsade i och med att Spanien hade en egen järnindustri med högttullskydd. Spanien i sin tur exporterade mest salt och andra kryddor ochlivsmedel till Sverige. Saltet var en viktig svensk import, men där hadeSpanien hög konkurrens av andra länder i Sydeuropa, främst Portugal ochFrankrike. Tider av krig kunde innebära hinder för den svensk-spanskahandeln, men även möjligheter när länderna ingick i samma allians. Denbilaterala handelsbalansen gick allt som oftast i svensk favör, men om manräknar med importen av spanskt silver så ändras bilden ganska dramatiskt.Artikeln lyfter fram svårigheten för länder med lika handelspolitik attutöka handelsutbytet i den förindustriella ekonomin. Liknande politikgjorde det troligtvis också svårare att sluta bindande handelsavtal, vilketmöjligtvis hade kunnat vara en faktor som underlättade handelsutbytet.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Thomasson, Fredrik, 1965-
(författare)
-
“With the sabre in one hand and the Koran in the other”. : Turkish seamen in the Baltic and the decline of Swedish-Ottoman relations in the 1790s
- 2010
-
Ingår i: Forum Navale. - Stockholm : Sjöhistoriska Samfundet. - 0280-6215. ; 66, s. 16-43
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Sweden enjoyed friendly relations with the Ottoman empire for most of theeighteenth century. However, when Sweden signed a peace treaty with Russiain August 1790 this severed its alliance with Constantinople. Russia, a mutualenemy, had served as the glue binding the Turco-Swedish friendship. This article discusses the change in relations after Sweden’s breach of the treaty. It describes and contextualizes a little known episode following the Russo-Swedish war of 1788–90. During the war Sweden had captured a number of Turkish seamen that were fighting with the Russians in the Baltic. That European seamen and travellers were frequently seized in the Mediterranean by North African corsairs is well known. We know less about Ottoman subjects and their experiences of captivity in the hands of European powers. I will attempt to follow these sailors’ destinies as far as is possible. The Swedish king arranged for the Turkish prisoners to be sent to Constantinople in order to appease Turkey. Sweden also offered naval assistance toward the Ottoman empire’s reform of its navy. Both the transport of the Turkish sailors and the naval assistance proved difficult. I use these maritime episodes to illustrate Sweden’s role in the Mediterranean and the waning of its relationship with Turkey.
|
|
