| 4. |
- Edling, Silvia, Universitetslektor, 1974-, et al.
(author)
-
Children’s right not to be subjected to violence – a comparative discourse analysis of educational policy between Sweden and Italy
- 2018
-
Conference paper (peer-reviewed)abstract
- The desire to protect children from violence is clearly formulated in the Children’s Right Convention (CRV). For example, the right of children to be protected from:” /…/all forms of physical or mental violence, injury or abuse, neglect or negligent treatment, maltreatment or exploitation, including sexual abuse, while in the care of parent(s), legal guardian(s) or any other person who has the care of the child is clearly stated in Article 19 of the CRC, which was ratified by Sweden in 1989 (United Nations, 1989). The right of children not to be subjected to various forms of violence is also emphasized in other international treaties signed and/or ratified by the Swedish state (the Universal Declaration of Human Rights, the European Convention of Human Rights, the Convention on the Rights of Persons with Disabilities 2010, the Treaty of Lisbon). In order to assure this right, the Swedish legal framework (Prop., 2009/10:232) stipulates that the subjection of children to violence should be avoided at all cost. Italy assures the right of a childhood free from violence thanks to its legal framework as well. Italy’s legal framework is made up of the international documents previously cited, the CRC (ratified in 1991 with the LEGGE 27 maggio 1991, n. 176. Italy’s legal framework is also made up of national laws, in particular by the founding one: the Constitution. Art. 3. This article is used as a base for the creation of national policy to prevent the subjection of children to violence.In this study, the word violence is used in a broad sense to cover the numerous situations in which people are at risk of being physically and psychologically damaged (Hamby and Grych, 2013), such as in cases of discrimination, bullying, violation, or harassment (cf. Greeff and Grobler, 2008; Parkes, 2007). The ambition to oppose and counteract violence through juridification in schools has increased in Sweden through the introduction of the Discrimination Act (SFS, 2008:567) and the paragraph regarding the treatment of others in the Education Act (SFS, 2010:800, paragraph 6). For what concerns the treatment of others and discrimination, Italy refers to the National Plan for educating to the respect of others (Rispetta le differenze. Piano nazionale per l’educazione al rispetto). This plan aims at promoting the values stated in the 3rd article of the Constitution by educating and training students, teachers and families.There are several studies conducted in Italy and Sweden about how this particular right is approached in policy (Francia and Edling, 2016, Edling and Francia, 2017, Biffi, 2017). Although, children’s right not to be subjected to violence is given attention in many countries today it is still a question of negotiation as concerns how these rights are materialized in each country’s educational policy as well as why they are described as important to consider. Whereas Sweden is described as a highly secular (previously protestant) and individualistic country, Italy is pictured as a non-secular, catholic country premiering the collective (see Meyer, 2014; Integrationsverket, 2005). Against this background, it becomes of interest to compare how two different countries like Sweden and Italy approach children’s right not to be subjected to various forms of violence by analysing educational policy that presents motifs and directives for teachers in different stages. In Italy, the plan for the 2016-2019 teacher training in chapter 4.6 (Piano per la formazione dei docenti 2016-2019) declares that teachers have to be trained in order to teach them how to promote respect for others in their classrooms in order to prevent violence.MethodThe following questions are asked: 1. How do the different policy documents in Sweden and Italy describe and explain teachers’ responsibilities to oppose violence in school? 2. Are there any similarities and/or differences between the countries as regards the question above? If so what kind of similarities and/or differences? To conduct a comparative study, both linkages and differences need to be taken into account. Linkages are created by posing similar questions to the material analysed and differences imply awareness that all comparisons always contain cultural and contextual differences and contestations that need to be addressed (e.g. No´voa & Yariv-Mashal, 2003). As regards linkages, Kazamias (2001) points to the need to use theoretical concepts as lenses to make more 200 coherent comparisons (p. 446) – in this case theoretical understandings of violence. This paper is based on a critical discourse analysis (CDA) of educational policy highlighting teachers’ responsibilities to promote children’s right not to be subjected to violence. Based on Fairclough (1992, 2000, 2001), we argue that CDA facilitates an understanding of the dialectical relation between discourse and social practice. Following Fairclough (2000), the interpretation of the data encompasses three dimensions: (a) text analysis (description), (b) processing analysis (interpretation), and (c) social analysis (explanation). In our study, these dimensions correspond to our research questions.Expected outcomesThe study aims to distinguish how teachers’ responsibilities to oppose violence towards children is expressed and motivated by the various policy documents. The comparison makes it possible to discuss plausible similarities and differences between the countries as well as discuss cultural and political explanations for the findings that can help combat child violence. ReferencesBiffi, Elisabetta. (2017). Protecting minors against violence: from strategy to practice. Education Sciences & Society. 1, 47-64. Fairclough, Norman. (1989). Language and power. London: Longman. London: Longman. Fairclough, Norman. (1992). Discourse and Social Change. Cambridge: Polity Press. Francia, Guadalupe, & Edling, Silvia. (2016). Children's rights and violence: A case analysis at a Swedish boarding school. Childhood, in process. Greeff, P., & Grobler, A. (2008). Bullying during the intermediate school phase. Childhood 15(1), 127-144. Hamby, Sherry , & Grych, John (2013). The Web of Violence Exploring Connections Among Different Forms of Interpersonal Violence and Abuse. New York, London: Springer Dordrecht Heidelberg. Kazamias, Andreas M. . (2001). ‘Re-inventing the Historical in Comparative Education: Reflection on a Protean Episteme by a Contemporary Player’. Comparative Education, 37(4), 439-450. LEGGE 27 maggio 1991, n. 176 Ratifica ed esecuzione della convenzione sui diritti del fanciullo, fatta a New York il 20 novembre 1989. (GU n.135 del 11-6-1991 - Suppl. Ordinario n. 35-), The Universal Declaration of Human Rights; The European Convention of Human Rights; The Convention on the Rights of Persons with Disabilities 2010, and the Treaty of Lisbon. Linee Guida Nazionali -art. 1 comma 16 L. 107/2015- Educare al rispetto: per la parità tra i sessi, la prevenzione della violenza di genere e di tutte le forme di discriminazione Linee di orientamento per la prevenzione e il contrasto del cyberbullismo nelle scuole -art. 4 L. 71/2017- Meyer, Erin. (2014). The cultrure map. Breaking Through the Invisible Boundaries of Global Business. NY: PublicAffairs US. Nóvoa, Antonio , & Yariv-Mashal, Tali (2003). Comparative Research in Education: A Mode of Governance or a Historical Journey? Comparative Education, 39(4), 423-438. Parkes, Jenny. (2007). The multiple meanings of violence. Children's talk about life in a South African neighbourhood. Childhood 14(4), 401-414. Prop. (2009/10:232). Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige. Stockholm. SFS. (2008:567). Diskrimineringslag. SFS. (2010:800). Skollag.
|
|
| 10. |
- Edling, Silvia, Universitetslektor, 1974-, et al.
(author)
-
I skuggan av mobbning och kränkande behandling på mellanstadiet från ett genusperspektiv : Resultat från en fallstudie
- 2024
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Rapporten är en sammanställning av en studie beställd av en kommun med syfte att få en ökad förståelse för varför förhållandevis många flickor på mellanstadiet i kommunen upplever sig mer utsatta än pojkar. Studien tar fasta på forskning som visar på att det inte finns starka biologiska förklaringar till eventuella skillnader mellan könen, vilket pekar mot vikten av att synliggöra kulturens inverkan på könsmönster, så kallad genusmönster. Det finns en ansenlig mängd forskning idag som pekar på att mobbning tar form och vidmakthålls i en socioekologisk miljö där mikro-, meso- och makronivåer samverkar. Med denna bas som utgångspunkt har 44 personer på tre skolor av olika karaktär intervjuats med stöd i semi-strukturerad intervjuteknik och kategoriserats med hjälp av fallstudier och innehållsanalys. De nästan 800 sidorna transkriberat material synliggör en nyanserad bild av elevers, lärares, skolledares, elevhälsopersonal och administrativ personals förståelse och beskrivna handlingar av hur de närmar sig skolans värdegrunds- och trygghetsuppdrag med särskilt fokus på kön. Det finns en stor kompetens och förhållandevis djup förståelse för frågor som rör utsatthet och mobbning i den grupp som har intervjuats – en kompetens som i mångt och mycket ligger i linje med forskning idag. Vi hoppas att en studie som denna kan bidra som ett systematiskt underlag och stöd för professionellt omdöme. Resultaten visar på; a) en bred variation av sätt att förstå vissa flickors utsatthet; b) metoder/åtgärder som används på de tre skolorna; samt, c) olika hinder för att stimulera en trygg socioekologisk miljö. De övergripande resultaten visar att de intervjuade är medvetna om att pojkar och flickor överlag är unika individer och där inte bara vissa flickor, utan även vissa pojkar mår dåligt och behöver lyftas fram liksom ges stöd. Samtidigt finns mönster avseende på hur flickor mår, beter sig och behandlas som är viktiga att lyfta fram. Beskrivningarna av flickors och pojkars skillnader handlar generellt om att de upplevs och upplever sig befinna sig på två olika arenor där könsstereotypa roller utvecklats vilka bygger på stereotyper om den utåtagerande och aggressiva pojken och den tysta flickan som förtrycks och tar åt sig och som ibland själv utöver mobbning i form av exempelvis subtila blickar, förtal och utfrysning. Det är viktigt att påpeka att de stereotypa föreställningar om kön som tycks finnas på skolorna, inte per automatik betyder att enskilda personers sätt att vara och handla i daglig praktik samstämmer med dessa förenklade föreställningar. Stereotyper handlar mer om att ordna och hierarkisera individer på ett visst sätt som stärker en viss maktordning. Användning av social media är något som särskilt tycks skada flickors välbefinnande och känsla av utsatthet, liksom platser i skolan där vuxna inte eller sällan finns och där tävling förekommer. I de fall där flickor är utåtagerande och högljudda så upplever vissa sig inte behandlas på samma sätt som pojkarna. Det framkommer även återkommande berättelser om att flickor och pojkar överlag leker olika lekar och inte blandas under rasterna vilket förstärker särskiljning av de två arenorna.Samtidigt framkommer ett stort engagemang och bred repertoar av åtgärder i aktörernas intervjuer som bygger på en medvetenhet om att mikro, makro- och meso- nivån behöver samverka. Eleverna lyfter särskilt fram vikten av att lärare ser dem, skapar ordnade former av aktiviteter på raster och är konsekventa i sin hantering av olika former av utsatthet. När det kommer till hinder nämns; a) de genusnormer som finns i samhället inklusive social medias inverkan; b) negativa konsekvenser av ökad dokumentation; c) relationella och existentiella villkor; d) ökning av diagnoser; e) bristande tid; f) svårigheter att veta vad man förväntas se och synliggöra i enkät och praktik; g) inkonsekvent beteende bland personal; h) brister i kommunikation mellan olika aktörer; i) svårigheter att nå samsyn och svårigheter att rekrytera vikarier; j) att skapa långsiktighet i ledarskap i skola och klassrum på grund av personalbyten: samt, k) ökning av ett grovt och kränkande språk som väver sig in i dagligt tal.
|
|
