| 1. |
- Bergström, Carl Fredrik, 1965-, et al.
(författare)
-
Lissabonfördraget
- 2008
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Elmgren, Maja, 1964-, et al.
(författare)
-
The formation of doctoral education
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report has been translated from Swedish and adapted for an international audience. The original report, Leadership for quality in doctoral education1, was commissioned by the Association of Swedish Higher Education. Here we describe and discuss doctoral education as policy, practice and as an object of knowledge, and highlight a number of questions that are important for the management and leadership of doctoral education, today as well as in the future. The policy trends, changing circumstances, and challenges we discuss here are to a large extent international. Sweden specifically, with its long history of government regulation of doctoral education and swiftness to adapt to the ideas of the knowledge economy, provides an interesting case. We represent two different Swedish universities, three disciplines and four contexts. Together, we have held positions as heads of department, directors of doctoral studies, faculty board members, quality coordinators and educational developers. We have developed and given courses for doctoral supervisors, doctoral students, and leaders of doctoral education in most subject fields. Our research includes assessment practices in doctoral education, the practices of peer review, leadership and management of doctoral education, and the European higher education curriculum reform. Furthermore, we have personal experiences of supervision, supervisor collegia, and the practices of peer review within different subject fields. As a result, we have gained a broad insight into the diverse practices of doctoral education and supervision, and into the different ways in which policies may affect fields of research and doctoral education By describing, contextualizing, contrasting and problematizing doctoral education we aim to provide support for the continued development of this level of education.We are very grateful to The Association of Swedish Higher Education’s Expert panel for quality assurance queries and to the participants at the conference Leadership and quality in education, research and doctoral education for constructive comments on various drafts of this report.
|
|
| 5. |
- Erlingsson, Gissur Ó., et al.
(författare)
-
Hur styrs och granskas kommunala bolag? : Erfarenheter och lärdomar från Norrköpings kommun
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det är vanligt, och blir allt vanligare, att kommuner organiserar sin verksamhet i kommunala bolag. I dagsläget finns omkring 1 700 kommunala bolag (i primärkommunerna). Bolagen spelar en viktig samhällsekonomisk roll. Enligt vissa beräkningar omsätter de ungefär 200 miljarder kronor, sysselsätter omkring 48 000 personer och har ett sammanlagt värde på cirka 1 875 miljarder. Parallellt med att de har vuxit i antal har flera kritiska debatter blossat upp om dem under 2000-talet. Beaktat det samhällsekonomiska perspektivet, samt att bolagens existens motiveras av att de ska ha ett kommunalt ändamål, är rapportens utgångspunkt att det är angeläget att studera frågor som rör styrning och granskning av kommunala bolag.Rapportens övergripande syfte är därför att inventera de verktyg för ägarstyrning som en kommun kan nyttja för att säkra att de kommunala bolagen verkligen gör det de är avsedda att göra. Det är en pilotstudie, oss veterligen den första i sitt slag. Eftersom vi saknar jämförbara data från andra kommuner att ställa våra resultat mot har vi heller ingen möjlighet att säga huruvida det vi finner ska betraktas som ”bra” eller ”mindre bra”. Det är heller inte vår avsikt. Ambitionen är istället att bidra till ökad reflektion kring hur kommuner kan bli bättre som bolagsägare. Med stöd i våra resultat redovisas slutsatserna i form av sex diskussionspunkter. De har en generell prägel och torde ha relevans för alla kommuner som äger bolag.Fullmäktigeledamöter efterlyser ett levande samtal om bolagen. Vår undersökning visar att överraskande många fullmäktigeledamöter anser att bolagen inte diskuteras i tillräckligt stor utsträckning i kommunfullmäktige. Hit hör också att ungefär hälften av fullmäktigeledamöterna (som saknar styrelseuppdrag) som besvarade vår enkät uttrycker missnöje med hur lekmannarevisorernas granskning av bolagen återrapporteras till fullmäktige. Från fullmäktigeledamöternas sida finns sålunda en önskan om att bolagen diskuteras i större utsträckning i kommunfullmäktige liksom att lekmannarevisorernas rapporter lyfts fram på ett bättre sätt i fullmäktige.Det finns en viss opinion för att reformera dagens bolagsstruktur. Flera av dem som besvarade vår enkät anser det vara olämpligt att driva verksamheter inom ”kultur, fritid, turism och event” samt ”kommunikationer, transport och magasinering”. Kritisk diskussion om existensberättigandet för vissa bolag förekom också i våra intervjuer. Hit hör också att en minoritet av dem som besvarade enkäten anser att dagens bolagsstruktur är tydlig och genomskådlig. Siffran betraktar vi som låg mot bakgrund av att kommunfullmäktige bär det yttersta ansvaret för kommunernas bolagsstyrning. Dessa sakförhållanden aktualiserar frågan om kommunen borde initiera en samlad diskussion om hur optimal dagens bolagsstruktur egentligen är.Det finns frågetecken om arkivering, dokumentation och öppenhet. Den upplevda bristen på transparens i bolagsstrukturen tangerar frågor om insyn och ansvarsutkrävande. En förutsättning för kritisk medborgerlig, forskningsmässig eller journalistisk granskning av offentligt utförda verksamheter (och därmed för ansvarsutkrävande) är att det är någorlunda enkelt att granska bolagen. Här finns utvecklingsområden. I vår enkät svarade cirka hälften av fullmäktigeledamöterna (utan styrelseuppdrag) att de helt enkelt inte vet om det är lätt eller svårt att få ut information om de kommunala bolagen. Dessutom angav en majoritet av de svarande att de tror att insyn och granskning blir svårare när verksamhet bedrivs i bolagsform. Också värt att uppmärksamma är att bara drygt hälften av styrelseledamöterna uppgav att de kände till de etiska riktlinjerna för de kommunala bolag i vars styrelse de sitter. Det är en anmärkningsvärd siffra då styrelserna själva ansvarar för att dessa riktlinjer ska vara på plats. Vad avser upprättande av och kännedom om exempelvis etiska riktlinjer förefaller en del arbete återstå i ett par av bolagen.Enligt politiker och styrelseledamöter fungerar lekmannarevisionen bra, men man efterlyser en bättre diskussion av revisorernas granskningar i fullmäktige. Vår enkätstudie, liksom våra intervjuer med lekmannarevisorer, ger vid handen att lekmannarevisionen i Norrköpingfungerar tillfredsställande. Åtta av tio ansåg den fungera mycket eller ganska väl, och lekmannarevisorerna säger sig uppleva en stigande respekt för det arbete de utför. Ett utvecklingsområde som vi noterar imaterialet är att såväl fullmäktigeledamöterna som de intervjuade lekmannarevisorerna tycker att bolagen och revisorernas granskningar diskuteras i för liten utsträckning i fullmäktige. Med tanke på att båda aktörerna delar denna problembeskrivning torde detta vara förhållandevis lätt att åtgärda.Arbetet med att utse styrelser kan stärkas och bli mer transparent; utbildning och kompetensutveckling för styrelserna kan vässas. I enkätstudien spårar vi ett visst missnöje med processen genom vilken styrelseledamöter i Norrköpings kommunala bolag tillsätts. Bland fullmäktigeledamöter som saknar styrelseuppdrag menar bara drygt hälften att processen är genomskinlig och en tredjedel anser att befintliga processer inte säkrar att lämpliga styrelseledamöter ta fram. En anmärkningsvärt låg andel, 15 procent, menar att det rådande sättet på vilket styrelseledamöter tas fram till stor del säkerställer att lämpliga kandidater utses till bolagsstyrelser. I materialet reses också frågetecken kring vilka utbildningsinsatser som erbjuds för styrelseledamöter. Avseende utbildningar för styrelseledamöter förefaller det finnas utrymme för förbättringar genom bättre struktur och systematik avseende frågor som när utbildningarna ska ges, vem som ska ansvara för att de ges och vad utbildningarna ska innehålla.”Personunion”: ett principiellt dilemma. I likhet med de flesta av landets kommuner finns i Norrköping en koncentration av uppdrag till ett mindre antal av kommunens ledande politiker. Vissa ser klara fördelar med ett sådant system. Styrningen blir mer praktisk och effektiv: de som sitter på flera stolar är redan insatta i kommunens organisation och i de aktuella frågorna, vilket gör att det blir lättare att hålla samman den interna styrningen då kommunikationen mellan tunga beslutsfattare underlättas. Samtidigt reser ordningen frågor, främst för att den ger upphov till en ”dubbla stolar”-problematik som kan bidra till försvårad insyn och kontroll, och därmed också besvärligare ansvarsutkrävande. Till ”dubbla stolar”-problematiken hör också följande. I fallet Norrköping sitter en av fyra styrelseledamöter även i kommunfullmäktige; och dessutom sitter flera kommunstyrelseledamöter i moderbolagets (Rådhus AB) styrelse. På papperet är det inte givet att rollerna är förenliga. Kommunfullmäktige har det yttersta ansvaret över kommunens bolagsstyrning och vidare har kommunstyrelsen sedan 2013 förstärkt uppsiktsplikt över bolagen. Det innebär att fullmäktige- och kommunstyrelseledamöter har en ägarrelation till bolagen. Så, för de fullmäktige- och kommunstyrelseledamöter som sitter i kommunala bolagsstyrelser innebär läget en potentiell lojalitetskonflikt: förutom att ha ägaransvar och uppsiktplikt, förväntas de agera utifrån bolagets perspektiv och se till bolagens bästa. Sedan en rapport från kommunrevisionen publicerades år 2012 finns det emellertid en diskussion om dessa frågor som signalerar medvetenhet om personunionens inneboende dilemman. Ett arbete pågår med att formalisera styrningen och uppföljningen av de kommunala bolagen i Norrköpings kommun.
|
|
| 6. |
- Hansson, Joacim, 1966-, et al.
(författare)
-
Profession, utbildning, forskning : biblioteks- och informationsvetenskap för en stärkt bibliotekarieprofession
- 2018
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sekretariatet för nationell biblioteksstrategi vid Kungliga Biblioteket har givit de fem biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningarna vid Högskolan i Borås, Linnéuniversitetet, Lunds univeritet, Umeå universitet och Uppsala universitet uppdraget att utreda och formulera förslag kring utbildning och forskning för en stärkt bibliotekarieprofession. Syftet med föreliggande rapport är, att visa situationen för svensk biblioteks- och informationsvetenskap, tydliggöra relationen till bibliotekarieprofessionen och lämna strategiska förslag på hur ämnet kan förstärkas till förmån för en stärkt professionsutvecklig. En omvärldsanalys med riktning mot bibliotekssektorn görs samt en beskrivning av nuläget för biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning och forskning. Biblioteks- och informationsvetenskapens centrala betydelse för bibliotekarieprofessionen lyfts fram. Utbildingsprogrammen i ämnet attraherar gott om studenter och som svar på bibliotekens konstaterade behov av biblioteks- och informationsvetenskapligt utbildad personal argumenterar rapportförfattarna för möjligheten att expandera utbildningarna på kandidat- och masternivå vid samtliga fem lärosäten. Inom forskningen konstateras, att trots att ämnet idag i grunden fungerar väl finns ännu svårigheter att erhålla finansiering för professionsinriktad biblioteksforskning. Omvärldsanalysen visar upp ett behov av en tydligare struktur för kontinuerlig kompetensutveckling inom bibliotekarieprofessionen. Rapporten mynnar ut i fem strategiska förslag rörande grundutbildning, forskning och kontinuerlig kompetensutveckling:En ökning av antalet studieplatser på program på kandidat- och masternivå i biblioteks- och informationsvetenskap.Nationell forskarskola för biblioteksforskning.Inrättande av en externfinansierad professur med inriktning mot biblioteksforskning.Stärkt finansieringsstruktur för biblioteksforskning.Etablerande av en samlad nationell struktur för kontinuerlig kompetensutveckling.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
