1. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Adis
- 2020
-
Ingår i: Studia Anthroponymica Scandinavica. - 0280-8633. ; 35, s. 201-203
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
2. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Æiwisl och Roðwisl
- 2023
-
Ingår i: Namn och bygd. - 0077-2704. ; 111, s. 167-170
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
3. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Alan
- 2009
-
Ingår i: Namn och bygd. - Uppsala : Anders Grape, Oskar Lundberg, Jöran Sahlgren. - 0077-2704. ; 97, s. 159-160
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
4. |
|
|
5. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Bergkvara i Kalmar län
- 2011
-
Ingår i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. - Uppsala : Ortnamnssällskapet i Uppsala. - 0473-4351. ; , s. 23-25
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
6. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Brittatorp
- 2014
-
Ingår i: Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. - 0473-4351. ; , s. 23-26
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)
|
|
7. |
- Fridell, Staffan, 1952-
(författare)
-
Bygdeå, Lögdeå, Lögdö - och Lidhult
- 2017
-
Ingår i: Mellannorrland i centrum. - Umeå : Kungl. Skytteanska samfundet. - 9789186438586 ; , s. 73-82
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
8. |
|
|
9. |
|
|
10. |
- Fridell, Staffan, 1952-, et al.
(författare)
-
De äldre runorna på Rökstenen
- 2021
-
Ingår i: Futhark. - : Uppsala University. - 1892-0950 .- 2003-296X. ; 11, s. 167-171
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- A short section of the runic inscription on the Rök stone (Ög 136) is written mainly in runes from the older, 24-type futhark. This use has for a long time been considered a form of cryptography, one of several in the inscription. The older runes are used to represent their corresponding runes from the younger, 16-type futhark, but in a reversed, “mirrored” manner; for example, whereas the younger futhark’s t rune is used for [t] and [d], the ᴅ rune has that same function in this part of the Rök inscription. There are in addition two unique runes in the section, corresponding to a and i respectively, which are probably variants of the old jāra- and ihwaʀ-runes, both of which adhere to the acrophonic principle of orthography.
|
|