| 1. |
|
|
| 2. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [1] : Metoder och strategier
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 3. |
- Ahlgren-Moritz, Charlotte, et al.
(författare)
-
Vägen till samverkanssäkrad utbildning. [2] : Möjligheter och utmaningar
- 2016
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Universitet och högskolor bidrar till samhällsutvecklingen genom att forskningsbaserad kunskap tillämpas av olika aktörer i samhället. För att möta dagens och morgondagens samhällsutmaningar utgör således kunskapsutbyte och samverkan mellan lärosäten och samhället en värdefull möjlighet. Att ha starka relationer med samhällets aktörer identifieras också som viktigt i utvecklingen av ett internationellt starkt lärosäte.Samverkan i högre utbildning främjar samhällets förändringsförmåga och stärker utbildningens kvalitet, men samverkan förbereder också studenterna för ett livslångt lärande och underlättar övergången mellan utbildning och arbetsliv. Ett lärosäte i nära samverkan med aktörer i samhället är ett relevant lärosäte, det vill säga ett lärosäte som är till nytta för sin omvärld och för sina medarbetare och studenter.Ett grundläggande problem vad gäller möjligheterna att integrera samverkan i akademisk utbildning står att finna i statens fördelning av medel till lärosätena. De statliga medlen utgår nämligen i två separata anslag, ett vardera för de båda huvuduppdragen utbildning och forskning. Samverkan kan sägas ingå i bägge uppdragen. Till skillnad från forskningssamverkan finns det för utbildningssamverkan ingen särskild uppföljning och inte heller några ekonomiska incitament. Utvärdering av forskning och utbildning bör således breddas så att kvalitetsstärkande samverkansinslag också inkluderas i resursfördelningsprinciperna. Statens bristande strukturer för fördelning och uppföljning återspeglas i hur lärosätena fördelar resurser till och följer upp samverkan: lärare ges sällan resurser (i form av särskild tid) för att på ett pedagogiskt genomtänkt sätt kunna inkludera samverkansinslag i undervisningen; samverkan är sällan meriterande eller lönegrundande; och den utbildningssamverkan som bedrivs följs sällan upp – varken på institutions-, fakultets- eller lärosätesnivå. Samma sak kan sägas gälla på nationell nivå – det samverkande lärosätet erhåller inga extra anslag och det bestraffas ej heller för försummelse av detsamma. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen innebär att samverkan bör ingå i de pedagogiska modeller som lärare använder för att leda studenternas kunskapsutveckling mot de mål som finns angivna i kurs- och utbildningsplaner. Det betyder också att arbetet med samverkan bör inkluderas i processer för styrning, planering och uppföljning av utbildning och undervisning på såväl kurs- och programnivå som på institutions-, fakultets- och lärosätesnivå. Att göra samverkan till en integrerad del av utbildningen är att sträva mot att externa aktörer ska bli en självklar del i den dagliga verksamheten – för studenter såväl som för medarbetare och för de organisationer man samverkar med. För att svenska lärosäten ska ges en realistisk möjlighet att göra samverkan till en integrerad del av utbildningsverksamheten krävs det framför allt följande:att politiker och departement utformar ett fördelningssystem där framgångsrika samverkansinsatser inom utbildningen leder till en förstärkning av resursbasen på lärosätena;att lärosätesledningar tar tydlig ställning för samverkansfrågan i sina strategiska styrdokument och att samverkan införs i lärosätenas kvalitetssäkringssystem för utbildning, samt att lärosätena inför system för att styra och följa upp samverkan i utbildningen på lärosätesövergripande nivå;att ledningen för fakulteter, institutioner eller motsvarande omsätter lärosätets strategiska åtaganden i handlingsplaner och lokala styrdokument samt utformar system för dokumentation, styrning och uppföljning av samverkan i utbildningsprogram;att lärare samt kurs- och programansvariga inför samverkan i utbildningens styrande dokument (t.ex. kurs- och utbildningsplaner) samt i den ordinarie undervisningsverksamheten.Dessutom bör lärosätena – både gemensamt men också vart och ett för sig – införa system och karriärvägar där medarbetares insatser i det vardagliga samverkansarbetet uppmärksammas och belönas.Mot bakgrund av detta kan man konstatera att det är angeläget att lärosätenas strategiska arbete avseende utveckling och uppföljning av samverkan i utbildningen vidareutvecklas. Men, med vilka verktyg, var i verksamheten och på vilka sätt?I följande skrift samlas erfarenheter och goda exempel gjorda inom ramen för ett flerårigt lärosätesövergripande samarbetsprojekt, Samverkanssäkrade utbildningsprogram, där utgångspunkten har varit att identifiera strategier och metoder för att integrera samverkan i utbildningsprogram. Målet har varit att undersöka och beskriva hur samverkan kan vara ett medel som bidrar till att stärka utbildningens kvalitet och relevans, samt ge förslag på hur vägen till samverkanssäkrad utbildning kan se ut.Den centrala slutsatsen är att samverkan, när den är en integrerad del av utbildningen, bidrar till kvalitet och säkerställer att utbildningen blir till nytta för samhället. Det finns också andra vinster med att bedriva ett systematiskt samverkansarbete, till exempel att det leder till pedagogisk utveckling för undervisande personal, att det ökar förutsättningarna för ett utmaningsbaserat lärande med studenten i centrum, att det underlättar övergången från studier till arbetsliv, och att det möjliggör fördjupade relationer med den värld lärosätet finns i. Resan mot samverkanssäkrad utbildning är, med andra ord, mödan väl värd.
|
|
| 4. |
- Almqvist, Roland M., et al.
(författare)
-
Boken om ekonomistyrning
- 2016. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna bok ger en bred introduktion till ämnet ekonomistyrning. Boken speglar ekonomistyrningens relevans för dagens organisationer inom näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. Författarna går igenom de grundläggande modeller, verktyg och processer som traditionell ekonomistyrning erbjuder. Här märks ekonomiska ansvarsenheter, resultat- och balansräkning, kassaflödesanalys, nyckeltal, belöningssystem, budgetering, kalkylering på kort och lång sikt, internpriser samt avvikelseanalys.Boken om ekonomistyrning utgår från att ekonomistyrningen har en central roll i att skapa mer hållbara organisationer och lägger betydande vikt vid aspekter som sociala och miljömässiga kostnader, projektstyrning, miljöinvesteringar och humankapital. Boken har därmed ett tydligt hållbarhets- och samhällsperspektiv.Författarna betonar även vikten av att ekonomistyrningen utgör en välavvägd helhet genom den så kallade styrmixen. En genomtänkt styrmix ger verktyg för att motivera medarbetare att arbeta mot gemensamma mål och skapa konkurrenskraftiga organisationer. Till boken finns ett rikt övningsmaterial i form av en övningsbok.
|
|
| 5. |
- Aman, Robert, 1982-
(författare)
-
Decolonising Intercultural Education : Colonial Differences, the Geopolitics of Knowledge, and Inter-Epistemic Dialogue
- 2017. - 1
-
Bok (refereegranskat)abstract
- At the centre of Decolonising Intercultural Education is a simple yet fundamental question: is it possible to learn from the Other? This book argues that many recent efforts to theorise interculturality restrict themselves to a variety of interpretations within a Western framework of knowledge, which does not necessarily account for the epistemological diversity of the world.The book suggests an alternative definition of interculturality, framed not in terms of cultural differences, but in terms of colonial difference. It brings analysis of the Latin American concept of interculturalidad into the picture and explores the possibility of decentring the discourse of interculturality and its Eurocentric outlook, seeing interculturality as inter-epistemic rather than simply inter-cultural.Decolonising Intercultural Education will be of interest to educational practitioners, researchers and postgraduate students in in the areas of education, postcolonial studies, Latin American studies and social sciences.
|
|
| 6. |
- Anshelm, Jonas, 1960-, et al.
(författare)
-
Discourses of global climate change : apocalyptic framing and political antagonisms
- 2015. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "This book examines the arguments made by political actors in the creation of antagonistic discourses on climate change. Using in-depth empirical research from Sweden, a country considered by the international political community to be a frontrunner in tackling climate change, it draws out lessons that contribute to the worldwide environmental debate.The book identifies and analyses four globally circulated discourses that call for very different action to be taken to achieve sustainability: Industrial fatalism, Green Keynesianism, Eco-socialism and Climate scepticism. Drawing on risk society and post-political theory, it elaborates concepts such as industrial modern masculinity and ecomodern utopia, exploring how it is possible to reconcile apocalyptic framing to the dominant discourse of political conservatism. This highly original and detailed study focuses on opinion leaders and the way discourses are framed in the climate change debate, making it valuable reading for students and scholars of environmental communication and media, global environmental policy, energy research and sustainability"--Provided by publisher."This book demonstrates the media's role in the creation of dominant discourses on climate change and examines the arguments made by political actors in the mass media arena. Using in-depth empirical research of Sweden, a country considered by the international political community to be a frontrunner in tackling climate change, the book analyses the worldwide climate change debate. This highly original and detailed study focuses on opinion leaders and the way discourses are framed in the climate change debate, making it valuable reading for students and scholars of environmental communication and media as well environmental policy and politics"--Provided by publisher.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Anward, Jan
(författare)
-
Doing language
- 2015
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- In this book, I demonstrate how people in conversation (and other forms of communicative practices) on-line construct working, and re-usable, systems of linguistic resources, through turn-taking and a method of turn construction (recycling with différance), which together structure material at hand - syllables and intonation units - like a language.Moreover, I explore a number of properties of such systems, in particular their character of embedded and dynamic systems, solidly entrenched in space, time, and social relations.
|
|
| 9. |
- Arnesdotter, Ingrid, 1945-
(författare)
-
Företagets eget kapital : för juristen och ekonomen
- 2015. - 1
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Jurister och ekonomer som arbetar med finansiering, handel med finansiella instrument, företag i ekonomisk kris, företagsanalys eller skattefrågor förväntas kunna integrera juridiska och ekonomiska synsätt och kunskaper. En förståelse av företeelsen företagets eget kapital är en oumbärlig del av denna färdighet. I denna bok tillhandahålls redskap för att uppnå sådan förståelse. Boken tar bland annat upp: juristers respektive ekonomers sätt att beskriva och förstå det som avbildas i en balansräkning,hur den rättsliga regleringen av företagets eget kapital samspelar med redovisningsrätten,de ekonomiska effekter som uppnås med hjälp av/blir följden av associationsrättsliga förfaranden, som berör det egna kapitalet,de förändringar av maktbalansen inom företagsägarkretsen som uppnås med hjälp av/blir följden av dessa förfaranden,den juridiska och ekonomiska innebörden av andelar i bolag och kooperativa ekonomiska föreningar,vilka slags rättshandlingar den företar som förvärvar sådana andelar.Företagets eget kapital vänder sig till studenter på jurist- och ekonomutbildningar och lämpar sig för kurser i associationsrätt, obeståndsrätt, skatterätt, börsrätt, värdepappersrätt, finansiering och externredovisning.Boken passar väl, även för praktiker med behov av att kombinera juridik och ekonomi.
|
|
| 10. |
- Aronson, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Confessio Augustana : Augsburgska Bekännelsen: Nyöversatt och kommenterad
- 2017
-
Bok (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Confessio Augustana utgavs år 1530 och utgör en av den reformatoriska rörelsens centrala dokument och har även använts som en ekumenisk utgångspunkt. Denna utgåva av Augsburgska bekännelsen är en nyöversättning med kommentarer av Rune Söderlund. Utgåvan innehåller även en parafrasering, av Hans Lindholm, som gör texten ännu mer lättillgänglig. Den svenska texten presenteras parallellt med originaltexten på latin.Augsburgska bekännelsen är en nyöversättning med kommentarer av Rune Söderlund. Utgåvan innehåller även en parafrasering, av Hans Lindholm, som gör texten ännu mer lättillgänglig. Den svenska texten presenteras parallellt med originaltexten på latin.
|
|
