| 1. |
- Ahlström, Per
(author)
-
Signalprediktering i vitt gaussiskt brus med hjälp av ett adaptivt signalanpassat filter
- 1976
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Ett signalanpassat filter har ett impulssvar som är den exiterandesignalens spegelbild . Ett dylikt filter maximerar vid en viss tidpunkt signalbrusförhållandet på utgången.Ett adaptivt transversalfilter styrt av en gradientkännande algoritm, vilken maximerar signalbrusförhållandet på filterutgången, har studerats. Det spegelvända impulssvaret har använts som prediktion av signalen. Denna prediktion har, vid simulering gjord på dator, ej visat sig vara bättre än en klassisk prediktion med en ren summering av brusstörda upplagor av signalen. Inte ens då dylika summerade upplagor av den brusstörda signalenanvänts som insignal till filtret har signalprediktionen via filtrets impulssvar uppvisat ett lägre kvadratiskt medelfel än d en klassiska.
|
|
| 2. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(author)
-
Burlins kavitetsteori
- 1979
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Burlins kavitetsteori är en generell teori i den meningen att inga krav finns på detektorns dimensioner jämfört med sekundärelektronernas räckvidder. Detektorn måste dock vara "tunn" för fotonerna dvs inte ge någon nämnvärd attenuering av de mot detektorn infallande fotonerna
|
|
| 3. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(author)
-
Klassisk elektrodynamik : Växelverkan mellan laddade partiklar och elektromagnetiska fält
- 1975
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Varifrån kommer det elektromagnetiska fältet? Elektromagnetiska fält genereras av laddningar i rörelse (en laddning i vila genererar ett elektrostatiskt fält). I definitionen av fältstorheterna ovan tänks i första hand att det elektromagnetiska fält i vilket den betraktade laddningen q rör sig härstammar från alla de övriga laddningarna och deras rörelser i rymden. (Laddningen q genererar även själv ett elektromagnetiskt fält, som under vissa omständigheter återverkar på dess egen rörelse. Denna effekt diskuteras i ett senare avsnitt).
|
|
| 4. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(author)
-
Kvantelektrodynamik för elektroner : Feynmandiagram och strålningskorrektioner av tvärsnitt
- 1975
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Utvecklingen av kvantelektrodynamiken startade strax efter det att den icke-relativistiska kvantmekaniken fullbordats och innebär en kombination av kvantmekaniska principer och klassisk elektrodynamik. Upphovsmän till kvantelektrodynamiken var Dirac, Heisenberg och Pauli. Diracs relativistiska, kvantmekaniska teori för elektroner ledde till den så kallade hålteorin för och förutsägelsen av en positivt laddad elektron = positronen. Väsentliga insatser inom kvantelektrodynamiken har gjorts av R.P. Feynman från vilken de så kallade Feynmandiagrammen härstammar. Genom en omtolkning av lösningarna till Diracs relativistiska, kvantmekaniska ekvation för elektronerna ersättes hålteorin för positroner med en beskrivning enligt vilken positronen representeras av vågor, som går bakåt i tiden. Denna tolkning av positronen möjliggör väsentliga förenklingar i beräkningen av tvärsnitt för växelverkansprocesser mellan elektroner och elektromagnetiska fält -förenklingar, som blir speciellt betydelsefulla vid behandlingen av mer komplicerade växelverkansprocesser inkluderande de så kallade strålningskorrektionerna till de enklare processerna. Feynmandiagram över även enklare växelverkansprocesser börjar dyka upp i moderna läroböcker (t ex Roy & Reed: "Interactions of photons and leptons with matter". Academic Press 1968) liksom tabellverk som ger strålningskorrektioner till olika elektrodynamiska växelverkansprocesser, (t ex Hubbell: "Photon cross sections, attenuation coefficients, and energy absorption coefficients from 10 keV to 100 GeV. NSRDS-NBS 29 (1969)). I det följande göres ett försök att kvalitativt redogöra för innebörden av Feynmandiagrammen och strålningskorrektionerna. (Analoga diagram kan användas vid beskrivningen av växelverkansprocesserna mellan nukleoner och mesonfält. För dessa redogöres dock inte här).
|
|
| 5. |
- Alm Carlsson, Gudrun
(author)
-
Kärnfysikaliska grunder för radioaktiva nuklider
- 1974
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Förståelsen av den joniserande strålningen och dess växelverkan med materia förutsätter kännedom om atomens natur. Atomen (grekiska "atomos" = odelbar) är den minsta del av ett grundämne, som bibehåller ämnets identitet, dvs. uppvisar dess karakteristiska kemiska egenskaper. Individuella atomer är för små för att direkt kunna observeras. Man kan däremot observera vissa egenskaper hos atomen. Med hjälp av dessa försöker man bygga upp en enkel och åskådlig bild av atomen, en atommodell, med vars hjälp man kan förklara experimentellt gjorda observationer. Atomen består av en central, elektriskt positivt laddad kärna, till vilken den största delen av atomens massa är koncentrerad. Runt kärnan kretsar elektriskt negativt laddade elektroner, vilka neutraliserar kärnans positiva laddning, så att atomen utåt verkar elektriskt neutral. Atomkärnan är uppbyggd av två sorters elementarpartiklar, protoner och neutroner. En proton och en neutron har ungefär samma massa, men medan protonen är bärare av en positiv laddning lika stor som elektronens negativa laddning är neutronen elektriskt neutral. En elektriskt neutral atom innehåller alltså lika många protoner i kärnan som elektroner i det omgivande elektronskalet. Ett gemensamt namn på protoner och neutroner är nukleon.
|
|
| 6. |
- Alm Carlsson, Gudrun, et al.
(author)
-
Statistisk precision vid radioaktivitetsmätning och Aktivitetsbestämning ur uppmätt räknehastighet
- 1974
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Radioaktiva sönderfall sker slumpmässigt och det är omöjligt att i förväg veta exakt när en viss atom sönderfaller. Allt man kan säga är att under en halveringstid är sannolikheten 0.5 att en atom sönderfaller och 0.5 att den förblir i sitt ursprungliga radioaktiva tillstånd. Detta gäller en enstaka atom, är det ett stort antal atomer kan man förutsäga att hälften av dem kommer att sönderfalla inom en halveringstid. Antag att i ett experiment aktiviteten av ett prov bestäms under en minut. Räknaren anger 1000 cpm, counts per minute. Om man räknar en gång till kanske scalern anger 985 cpm, nästa gång 1023 cpm osv Skulle man utföra mätningen 1000 gånger skulle man få värdet 1000 12 - 13 gånger, 960 och faktiskt 1040 skulle man få 5-6 gångeroch 940 eller 1060 2 gånger. Detta beror inte på något experimentellt fel eller på någon speciell teknik som experimenttorn använder utan på de statistiska fluktuationerna. (Skulle man få värdet 1000 varje gång skall man kontrollera räknaren, någon kanske har ställt in pre-set counts 1000, dvs då är något fel). Vi skall i denna rapport se hur de statistiska fluktuationerna påverkar mätresultaten, hur osäkerheten presenteras och hur man gör en aktivitetsbestämning ur en uppmätt räknehastighet.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Anward, Jan, et al.
(author)
-
Om lexikaliserade fraser i svenskan
- 1975
-
In: Nysvenska studier : tidskrift för svensk stil- och språkforskning. - Linköping : Linköping University Electronic Press. - 0345-8768. ; 55-56, s. 77-119
-
Journal article (other academic/artistic)abstract
- Man får anta att språkbrukaren har till sitt förfogande ett lexikon innehållande lexikaliska enheter (byggstenar) och en grammatik innehållande regler för hur meningar (el. andra större enheter) konstrueras med de lexikaliska enheterna som byggstenar. De lexikaliska enheterna är inte enstaka morfem; snarare är de stammar eller 'ord', där de senare kan vara grundord, avledningar, sammansättningar etc. (se t.ex. Linell, 1976). Många lexikaliska enheter är emellertid av fraskaraktär. I den här uppsatsen skall vi behandla vissa av dessa s.k. lexikaliserade fraser, varvid vi skall belysa en rad skillnader mellan, på den ena sidan, sådana lexikonlagrade 'fasta förbindelser' och, på den andra sidan, syntaktiska nykonstruktioner (jfr Jespersens (1924: 18 ff.) termer 'formulas' resp. 'free expressions').
|
|
| 10. |
|
|
