| 1. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Den missförstådda ortodoxin
- 2005
-
Ingår i: Kyrkohistoriska omvärderingar. - 9189515110
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Ortodoxin har på flera sätt varit missförstådd: negativt genom att den bedömts inte utifrån sina egna förutsättningar, utan med en i sin tur ofta missförstådd reformation, pietism eller upplysning som mall och mått, positivt genom att man föreställt sig att lagstiftningen återspeglat de faktiska förhållandena och dominerat kyrkolivet och att den folkliga föreställningen direkt avspeglat teologin. Därtill kommer att den lutherska ortodoxin var en mycket mera komplex och sammansatt företeelse än man kunnat föreställa sig, när man utgått från ett begränsat eller ensidigt källmaterial. En förenklad generalisering av det som från moderna utgångspunkter framstår som det mest ovanliga eller exklusiva kan aldrig ersätta studiet av det vanliga, gemensamma eller strukturbärande. Rikedomen mer än enhetligheten, spännvidden mer än ensidigheten präglade ortodoxins värld. Kanske är det snarast vår tids svårigheter att kombinera form och känsla, rättfärdighet och kärlek, ära och ödmjukhet, kallelse och individualitet, som gör det svårt att förstå att människorna i det tidigmoderna samhället var oss ganska lika, fastän de ofta uttryckte sig på ett helt annorlunda sätt.
|
|
| 2. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Kan romaner ge själavård? Pastorala tankar kring Bo Giertz författarskap
- 2005
-
Ingår i: Bo Giertz - präst, biskop, författare. - 9172710454
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kan romaner ge själavård? Det kan även svåra och långt ifrån kristna romaner göra, men aldrig ensamma. I en tid som strävar efter individuellt avpassade svar på allting, har romanen emellertid en märklig förmåga att ge just mina frågor, min längtan och mina tillkortakommanden ett inre sammanhang och en plats i ett större mönster, som jag annars kan ha svårt att finna. I bästa fall kan romanen också ge den direkta själavård som det innebär att förstå att Jesus är vägen och sanningen och livet, inte bara då, inte bara för andra – verkliga eller fiktiva människor – utan för mig här och nu. Men romanen kan aldrig ersätta den enskilda själavårdens avlösning, inte ersätta nattvardens sakramentala gemenskap med Kristus och hans kyrka i alla tider och folk. Men den kan bli en väg till en öppnare gemenskap i församlingen. En fördel är nämligen den helt praktiska, att vi kan samtala med varandra fritt och öppet om den själavård som vi får genom romanen – utan att varken lämna ut oss själva eller bryta mot tystnadsplikten.
|
|
| 3. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Kyrkohistoriens objekt
- 2000
-
Ingår i: Kyrkohistoria i Lund : fyra föreläsningar. - 9189515021
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I denna provföreläsning över förelagt ämne ställs frågorna hur vi närmar oss kyrkohistoriens objekt, hur man tidigare försökt besvara frågan och hur vi idag kan förhålla oss till och bestämma kyrkohistoriens objekt. Lösningen blir det kyrkohistoriska mötet mellan den kristna kyrkan och människan. Kyrkohistorien undersöker hur den kristna kyrkan – i teologi, förkunnelse och strukturer – mött de faktiska människorna – som individer, grupper eller kulturer –, med de idéer och strukturer och den spiritualitet som det mötet genererat eller inspirerat. Det kyrkohistoriska arbetet kan beskrivas som ett möte mellan historisk och teologisk förståelse av förändring inom kyrkan, fattad både som insitution, som social och from gemenskap, och som teologisk ort. Därför är kyrkohistoria både institutionshistoria, mentalitetshistoria, fromhetshistoria och teologihistoria. I vidaste mening är kyrkohistoriens syfte att väcka förståelse för och ge insikt i den historiska dimensionens oerhörda betydelse för hela det kristendomsvetenskapliga studiet.
|
|
| 4. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Muntlig kyrkohistoria som vetenskapligt program och problem
- 2000
-
Ingår i: Kyrkohistoria i Lund. Fyra föreläsningar (Meddelanden från Kyrkohistoriska arkivet i Lund. Ny följd. 2). - 9189515021
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I installationsföreläsningen presenteras följande teser: 1. Kyrkohistorien är till största delen muntlig historia, 2. Muntlig kyrkohistoria kan inte identifieras med skrivna förebilder eller med skriftliga spår, men delvis rekonstrueras därifrån, 3. Muntlig kyrkohistoria visar att människornas verklighet är annorlunda än lagarnas, 4. Muntlig kyrkohistoria visar att historien inte kan reduceras till förhistoria eller efterklanger, 5. Muntlig kyrkohistoria öppnar för en historia underifrån, som kyrkohistorien alltid borde vara, eftersom den kristna kyrkan säger sig vara en gemenskap av syndare, 6. Muntlig kyrkohistoria som vetenskapligt problem är vetenskapligt problematisk, 7. Muntlig kyrkohistoria ställer kritiska frågor och kan därigenom bli en aktiv deltagare i samhällsdialogen.
|
|
| 5. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Nygren, Aulén och nationalsocialismen - omvärderingar av historiska positioner
- 2005
-
Ingår i: Kyrkohistoriska omvärderingar. - 9189515110
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Mina slutsatser är att Gustaf Aulén, som ännu sommaren 1933 ställde sig positivt avvaktande till nyordningen i den tyska rikskyrkan, ändrade sin position till den tyska kyrkostriden först på grund av Anders Nygrens offentliga kritik mot nationalsocialismen 1933–34, sedan även på grund av ekumeniska kontakter, enkelt uttryckt: Aulén var inte ”hela tiden” motståndskämpe, han blev det, främst genom Nygren. Under åren 1933–35 ändrade Aulén endast position, inte motivering. I sitt tänkande utgick han alltjämt från agapeetiken. Under denna tid kan han till och med förefalla mer kyrkocentrerad än Nygren (artikeln Splittringen tyska kyrkans största fara i augusti 1935 ). Först under Abessinienkrisen 1935 ändrades hans motiv till att utgå även från rätten. Denna positionsförändring innebär också en reaktion mot hans egen tidigare negativa syn på rättens teologiska funktion. Därigenom blir han bättre än Nygren rustad att möta den nya situation som det andra världskriget innebar. Hans nya motivering till motstånd hade ju – till skillnad från Nygrens – formulerats i mötet med en krigssituation. Teologin är inte höjd över historiens växlingar, dess positioner konstrueras alltid i relation till omvärlden. Nygren hade formulerat sin skarpa, teologiska motståndsposition i en förkrigssituation. Han insåg först sent att själva angreppskriget, som på ett nytt sätt konstruerade sambandet mellan Tyska riket, nationalsocialismen och de tyska kyrkorna, skapat en ny situation också för det teologiska motståndet mot nationalsocialismen, en situation som krävde nya positioneringar gentemot den nazistiska ideologin. Agapeetiken visade sig ensam vara alltför begränsad som utgångspunkt för kritik och motstånd mot den totalitära statens brutala krigföring och förföljelser. Av Aulén inspirerades Nygren omsider att motivera sin kritik även utifrån rätten. Något stort avstånd mellan de båda teologerna kan inte iakttagas under tiden närmast efter Andra världskrigets slut. Vi kan konstatera att Aulén aldrig hade kunnat formulera sin motståndsposition utan Nygrens agapeetik. Däremot ändrade han sin position genom historiens växlingar, först med samma, sedan därtill också med en ny motivering, som Nygren först senare följde. Aulén hade sin styrka i denna historiska empati, sin svaghet i den politiskt-ekumeniska naivitet han 1933(–34) gett prov på. Nygren hade sin styrka i den tidigt formulerade, välgrundade teologiska analysen, sin svaghet i det slutna systemets (agapeetikens) bristande öppenhet för den nya historiska situationens krav på en kompletterande analys utifrån även andra aspekter. Som något självklart tycks Nygren ha identifierat kravet på förkunnelsens frihet med en teologisk bestämning av förkunnelsens innehåll gentemot samhället som just agapeetik. Här ställer kyrkohistorien frågan till dagens teologer om det inte är en nödvändig förutsättning för ett nytt ställningstagande till Nygrens teologi att hålla isär de olika plan i hans teologi som inte nödvändigtvis måste hänga samman. En annan fruktbar forskningsuppgift borde vara att undersöka hur Auléns skapelsemotiverade ”saklig omsorg om nästan” under 1940-talet förhöll sig till den agapeetik som han samtidigt omfattade. Forskningens omvärderingar av problemet Nygren, Aulén och nationalsocialismen påminner oss om den källkritiska vådan av att blanda material från olika tidpunkter inom ett skede och sedan behandla det utan åtskillnad. En annan metodisk lärdom är att historieskrivningen bör vara moralisk utan att moralisera. En moraliserande attityd kan lätt ta överhanden över den historiska förståelsen och i sina konsekvenser bli omoralisk. Vi kan också lära oss att teologiska positionsförändringar generellt äger rum i en historisk kontext och i växelverkan mellan historiska omständigheter och teologisk forskning, inte enbart genom teologers studium av texter. I synnerhet gäller detta om teologer som innehar kyrkliga uppdrag och ämbeten.
|
|
| 6. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Prostmötet i Göteborgs stift eller Konsten att skriva kyrkohistoria utan källor
- 2004
-
Ingår i: Arkiv, fakultet, kyrka : festskrift till Ingmar Brohed. - 9189515129
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- När Ingmar Brohed 1975 undersökte prostmötets framväxt saknades originalprotokoll från Göteborgs stift. De återfanns av förf. 1990. Likväl är hans beskrivning i stort sett korrekt. Protokollen vidgar dock avsevärt kunskapen om vilka frågor som behandlades. Prostmötet i Göteborgs stift fick under biskop Blocks tid (1929-48) aldrig en så fast och regelbunden organisation som mötet i Lunds stift redan under Gottfrid Billing, men användes av biskopen för att driva ärenden i önskad riktning. Det fick en växande social funktion. Artikeln reflekterar över forskning utan tillgång till originalkällor samt källvärdet av muntliga uppgifter, som ofta ger svar på andra frågor än de ställda.
|
|
| 7. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Schartau och herrnhutismen: Erfarenheten, själavårdsbreven, efterverkningarna
- 2005
-
Ingår i: Henric Schartau 1757-1825 : syfte, samtid, samhälle. - 9175802880
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- 1. Som en reaktion mot herrnhutismens ”blandade” lära definierades den rätta läran av Schartau och än mer av hans efterföljare ofta mycket snävt. Den så kallade bokstriden som bröt ut när andra bandet av Schartaus brev 1830 publicerats, avgränsade negativt schartaulärjungarna genom att de undvek de flesta uppbyggelse- och andaktsböcker. Schartau drev på den konfessionalisering som från omkring 1820 ersatte 1810-talets förmedlande strömningar, en konfessionalisering som bland hans lärjungar kulminerade med etableringen av en schartauansk nyortodoxi efter 1800-talets mitt. 2. Den introspektiva själviakttagelse som utmärkte herrnhutismen drevs ännu längre av Schartau. Samtidigt innebar Schartaus reaktion att den kristna människan inte längre som i herrnhutismen behövde leva utlämnad åt sina egna känslor och beroende av dem. Hon riskerade istället att fixeras vid iakttagelsen av sin egen kunskap, sin vilja och sitt samvete. I sin framställning om andens fattigdom som en frånvaro av både känsla och kunskap om människans eget läge skapade han dock ett korrektiv mot självfixeringen. Koncentrationen på omvändelsen som en tillämpning av Kristi försoning förblev ett positivt arv från herrnhutismen. 3. Schartaus kritik mot herrnhutismen för en felaktig framställning av Nådens ordning skapade hos honom ett behov av att mejsla ut detaljerna i denna ordning skarpare än någon förut gjort. Detta blev hos hans efterföljare till ett slags dogma om dogmat. Den rätta lärans tillämpning blev i sig en lära, och ett intressant exempel på ny traditionsutveckling på luthersk botten. Medan omvändelsen i äldre lutherdom är en omvändelse till en konfessionell position, får läran om den omvändelseprocess Schartau själv genomgått hos hans lärjungar på pietistiskt vis en så central plats, att den kan kallas konversion eller omvändelse som konfession. 4. Avståndstagandet från särskilda gudstjänstordningar och mänskliga organisationer bredvid den offentliga och gemensamma församlingens arbetsformer, framkallade ibland en påtaglig rädsla för föreningar och nya verksamhetsformer, men bidrog samtidigt till att bevara Schartaus efterföljare från sekteriska tendenser. ”Utlämnad åt sin känsla” – så kan den herrnhutiska frihetens baksida beskrivas. Så kan i än högre grad det begynnande 2000-talets människa beskrivas. Frågan är alltså mycket aktuell. Vad det handlar om är om tron säger sig bygga på något verkligt utanför sig själv, och därför också kan föra med sig det som för Luther var något av det viktigaste i den kristna människans frihet: friheten från jaget och de egna gärningarna, till vilka han ju också räknade den självgjorda tron. Det var bort från en sådan självgjord tro som Henric Schartau inriktade sin gärning, och det är i ljuset av den inriktningen som hans bedömning av herrnhutismen – som han också fått positiva och varaktiga intryck av – måste förstås.
|
|
| 8. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Teori och empiri i kyrkohistorien
- 2009
-
Ingår i: Kyrkohistoria - perspektiv på ett forskningsämne. - 9789174023862 ; 70, s. 71-78
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
- Jarlert, Anders, et al.
(författare)
-
Väckelse och ledarskap i en ny tid - reflexioner kring Bo Giertz första tid som biskop i Göteborgs stift
- 2005
-
Ingår i: Bo Giertz - präst, biskop, författare. - 9172710454
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I striden om konfirmandläroboken Grunden blev det tydligt att inte bara biskopens yttre maktställning, utan också hans på många sätt moderna framtoning snarast skärpte motsatsen till moderniseringsprojektet på en bestämd front. Samtidigt skärptes den schartauska väckelsens gamla svårighet att förena väckelseperspektivets inriktning på individens tro med ämbets-perspektivets inriktning på kyrkans ordning, vilket naturligtvis starkt bidragit till väckelsetraditionens marginalisering i folkkyrkan. Kombinationen av att vara stiftschef och samtidigt talesman för en politiskt allt mindre acceptabel minoritet skärpte sedan ytterligare den gamla spänningen mellan ämbetsauktoritet och andlig auktoritet.
|
|
| 10. |
- Ciardi, Anna Minara, et al.
(författare)
-
Consuetudines Lundenses – lundakanikernas levnadsregel vid 1100-talets början
- 2004
-
Ingår i: Lund – medeltida kyrkometropol. Symposium i samband med ärkestiftet Lunds 900-årsjubileum, 27–28 april 2003. - 0346-5438. - 9188552470 ; 47, s. 105-122
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- A general and somewhat popularized introduction to the Consuetudines Lundenses, i.e. the customary of the cathedral chapter of early twelfth-century Lund, its employment, and content.
|
|
