1. |
- Ambjörnsson, Joakim, et al.
(författare)
-
Prehospital suspicion and identification of adult septic patients : Experiences of a screening tool
- 2016
-
Ingår i: 2nd Global Conference on Emergency Nursing and Trauma Care, Melia Sitges, September 22-24, 2016.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Introduction: Sepsis is life threatening and requires urgent healthcare to reduce suffering and death. Therefore it is important that septic patients are identified early to enable treatment. Aim: To investigate to what extent EMS personnel identified patients with sepsis using the “BAS 90-30-90” model, and to describe assessments and medical procedures that were undertaken by the personnel.Methods: This was a retrospective study where 185 EMS medical records were reviewed. The inclusion was based on patients who were later diagnosed with sepsis in the hospital. Results: A physician assessed the patients in 74 of the EMS cases, which lead to exclusion of these records in regard to the EMS personnel’s ability to identify sepsis. The personnel documented suspicion of severe sepsis in eight (n=8) of the remaining 111 records (7.2%). The proportion of patients ˃65 years of age was 73% (n=135) of which 37% (n=50) were over 80 years old. Thirty-nine percent (39%, n=72) were females. The personnel documented blood pressure in 91% (n=168), respiratory rate in 76% (n=140), saturation in 100% (n=185), temperature in 76% (n=141), and heart rate in 94% (n=174) of the records. Systolic blood pressure <90 mmHg was documented in 14,2% (n=24), respiratory rate ˃30 in 36% (n=50), saturation <90 in 49% (n=91), temperature >38°C in 37.6% (n=53), and heart rate ˃90 in 70% (n=121) of the records. Documented medical procedures and treatments were intravenous lines (70%, n=130), intravenous fluids (10%, n=19) and administration of oxygen (72%, n=133).Conclusion: The EMS personnel identified only a few septic patients with the help of the BAS 90-30-90 model when all three criteria would be met for severe sepsis. Either advanced age (>65 years), fever (>38°C) or tachypnea (˃20 breaths/min) appeared to increase the personnel’s suspicion of sepsis. Oxygen, but not intravenous fluids, was given in an adequate way.
|
|
2. |
- Axelsson, Monica, 1952-, et al.
(författare)
-
Elaboration and negotiation of new content : The use of meaning making resources in multilingual science classrooms
- 2017
-
Ingår i: NFSUN Nordic Research Symposium on Science Education 2017. ; , s. 17-20
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- This presentation reports results from a study aiming at examining multilingual students’ meaning-making in science when instructed through Swedish. Focus is on how new content is elaborated and negotiated through various semiotic resources such as written and spoken language, still and moving images, gestures and physical artefacts. Data consist of video and audio recordings and digital photographs from two multilingual physics classrooms (students aged 11-12 and 14-15 respectively) and one biology classroom (students aged 14-15 years). Theoretically, the project takes its stance in social semiotics and pragmatist theory. Data are analysed through systemic functional linguistics, multimodal analyses and Dewey’s principle of continuity. The results show that the teachers and the students were engaged in meaning-making activities involving a variety of semiotic resources in ways that sometimes matched both students’ linguistic and scientific level. However, some observations indicate classroom practices that might constitute a hindrance for meaning-making. The study has implications for ways of promoting multilingual students’ meaning-making in science, including learning science, competent action, that is, norms about how to act in the science classroom, and communicating through different modes.
|
|
3. |
- Axelsson, Monica, 1952-, et al.
(författare)
-
Multilingual students' meaning making in science
- 2017
-
Ingår i: European Science Education Research Association, ESERA 2017 Conference.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- We present results from a study aiming at investigating multimodal classroom interaction and its contribution to multilingual students’ meaning-making in science. The focus is on how science content is elaborated and negotiated through various semiotic resources. Data consist of video and audio recordings and digital photographs from three multilingual classes: a middle school physics classroom during the unit “measuring time”, a lower secondary physics classroom during the units “sound and light” and a lower secondary biology classroom during the unit “human body”. The project takes its stance in social semiotics and pragmatist theory. Data are analysed through systemic functional linguistics, multimodal analyses and Dewey’s principle of continuity. The results reveal that teachers and students were engaged in meaning-making activities involving a variety of semiotic resources with a potential to develop multilingual students’ scientific literacy. However, the teachers’ scientific starting points and perspectives on scientific literacy as well as their use of semiotic resources to some extent vary, affording different entries to science meaning-making. The study has implications for ways of promoting scientific literacy, including learning science, competent action, and communicating through different modes.
|
|
4. |
- Bremer, Anders, 1957-
(författare)
-
Ambulanssjukvård mellan liv och död : ett etiskt perspektiv
- 2009
-
Ingår i: Vårdvetenskapens dag, Växjö universitet.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Patienters hjärtstopp utanför sjukhus orsakar lidande och död. Det påverkar även närståendes fortsatta livssituation. Bakgrund: För ambulanspersonal kan det vara svårt ta etiskt riktiga beslut vid vård av patient med hjärtstopp. I balansen mellan nytta och risk med återuppliv-ning är det svårt att avgöra vad som är rätt eller fel och när det är meningslöst eller emot patientens vilja. De drabbades erfarenheter, och ett normativt per-spektiv, kan bidra med kunskap om vad etiskt god vård vid hjärtstopp kan vara. Syfte: Att beskriva vad det innebär att överleva hjärtstopp utanför sjukhus re-spektive närvara vid närståendes hjärtstopp, samt belysa de etiska aspekter och problem som framträder. Metod: Kvalitativa intervjuer med fenomenologisk livsvärldsansats. Nio över-levande patienter och sju närstående intervjuades. Resultat: Överlevande patienter beskriver hur ogripbart det är att drabbas av hjärtstopp och hur uppvaknandet ur medvetslösheten innebär vilsenhet och för-lust av sammanhang. Efteråt, via andra människors berättelser och egna minnen, söker överlevande efter sammanhang så att händelsen och livssituationen kan ges mening och förklaring till tankar, känslor och upplevelser. I det fortsatta li-vet finns existentiell otrygghet där identiteten och meningen i livet omvärderas i takt med en växande insikt om hur kroppen påverkats. Där finns tacksamhet och glädje över välbefinnande och trygghet i ett förändrat liv där det passerade livs-hotet införlivas i ett liv där nära relationer blivit viktigare. Närstående upplever patientens hjärtstopp som overkligt. Tiden tycks stanna upp. Samtidigt är verk-ligheten extremt påtaglig med ett överväldigande, ensamt ansvar med känsla av otillräcklighet. Ambulanspersonalens ankomst väcker närståendes hopp om att patienten ska överleva, samtidigt som allt är kaotiskt, ångestfyllt och omtumlan-de då närstående kastas mellan hopp och misströstan. Livets grundvalar skakas om. Efter händelsen finns frågor och oro. Närståendes ensamhet i sorg eller oro för den överlevandes framtid, riskerar att leda till uppoffringar av egna behov. Slutsats: I det akuta skedet är det svårt att avgöra om patienten kan räddas till ett fortsatt acceptabelt liv varför återupplivningsförsök bör göras vid behand-lingsbara hjärtstopp. Undantagsvis är det rätt att avstå från, eller avbryta, åter-upplivning och vid förekomst av giltigt förhandsdirektiv är det primära att främ-ja en värdig död. Ambulanssjuksköterskor kan antas kunna ta ett utökat etiskt ansvar när det gäller beslutsrätten att avstå/avbryta återupplivning vid hjärtstopp och i eftervården av överlevande patienter kan ambulanspersonal hjälpa till att återskapa förlorade sammanhang. Ett rimligt vårdansvar för närstående är att ge stöd i krissituationen, dels under pågående återupplivning och dels då patienten avlidit. Däremot är hjärtlungräddning utförd som en ritual för närstående skull inte att betrakta som ett gott akut vårdande.
|
|
5. |
- Bremer, Anders, 1957-
(författare)
-
Att överleva hjärtstopp
- 2007
-
Ingår i: Inför bildandet av nytt forskningscentrum i VGR, Borås 2007-11-09.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
6. |
- Bremer, Anders, 1957-
(författare)
-
Caring for families at sudden cardiac death : A balance between closeness and distance
- 2012
-
Ingår i: The 26th Conference of the European Society for Philosophy of Medicine and Health Care.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) is a lethal health problem that affects more than half a million people in the United States and Europe each year. As resuscitation attempts are unsuccessful in most of the cases, ambulance professionals often face the needs of bereaved family members. Decisions to continue or terminate resuscitation attempts at OHCA are influenced by factors other than patient clinical characteristics, such as the personnel’s knowledge, attitudes, and beliefs regarding family emotional preparedness. Research exploring how ambulance personnel are affected by family dynamics and the emotional context, and how they are able to provide care for bereaved family members is sparse. It is also a lack of research into why ambulance professionals sometimes administer physiologically futile cardiopulmonary resuscitation (CPR) to patients with cardiac arrest to benefit family members. This way of meeting families’ grief reactions implies ethical problems. Based on an empirical study of ambulance professional’s experiences of caring for families when patients suffer cardiac arrest and sudden death, and an ethical analysis exploring arguments for providing physiologically futile CPR, the issue of caring for bereaved family members in ethical good and bad ways is explored. The empirical study results show that ambulance personnel experience a concomitant responsibility, sometimes failing to prioritize between responsibilities as a result of their own perceptions, feelings and reactions. Moving from patient care to family care imply a movement from well-structured guidance to a situational response where the personnel are forced to balance between interpretive reasoning and a more direct emotional response at their own discretion. With such affective response in decision-making, the personnel risk erroneous conclusions and care relationships with elements of dishonesty, misguided benevolence and false hopes. The ability to recognize and respond to people’s existential questions and needs is essential, and dependent on the ambulance personnel’s balance between closeness and distance, and on their courage to meet emotional expressions of the families, as well as the personnel’s own vulnerability. A need for ethical competence is invoked by the presence of family members, placing great demands on mobility in the decision-making process, between medical care of the patient and caring for family members. The conclusion is that the strategy of ambulance professionals in the care of bereaved family members should be to avoid additional suffering by focusing on the relevant care needs of the family members and provide support, arrange for a peaceful environment and administer acute grief counseling at the scene, which might call for a developed ethical caring competence. Opportunities to reflect on these situations within a framework of care ethics, continuous moral education, and clinical ethics training are needed. Ambulance personnel also need training in awareness of the needs of families suffering sudden bereavement, as well as support and help to deal with personal discomfort.
|
|
7. |
- Bremer, Anders, 1957-
(författare)
-
"Ej HLR” : Rätten att få dö
- 2013
-
Ingår i: HLR 2013. Malmö 2013-10-22.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)
|
|
8. |
|
|
9. |
- Bremer, Anders, 1957-, et al.
(författare)
-
Etiska aspekter på HLR
- 2011
-
Ingår i: HLR 2011. - : HLR rådet.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Hälso- och sjukvårdens övergripande mål kan uttryckas som främjande av optimal livslängd med god livskvalitet och ett gott liv. Målet kan betraktas som etiskt. Vid en patients hjärtstopp är målet med den medicinska behandlingen (hjärtlungräddning, HLR) att personen överlever med åtminstone acceptabel livskvalitet. I det akuta, prehospitala skedet är det dock svårt att bedöma utfallet avseende framtida livskvalitet förutom i vissa få och relativt välbestämda fall. Det är dessutom svårt att få vetskap om patientens eventuella önskemål om sin vård. Som regel påbörjas därför HLR. Etiska riktlinjer kan ge viss vägledning i beslut om att avbryta HLR när det finns skäl att tro att målet inte kan uppnås. Ramarna för sådana riktlinjer bygger på respekt för patientens autonomi och integritet, rättvisa samt rimlighet i vårdarens yrkesroll. Detta innebära exempelvis respekt för patientens eventuella önskemål avseende HLR, undvikande av att patienten exponeras samt ansvar för att resurserna används så rättvist som möjligt. Det sistnämnda kan ibland innebära att ambulanspersonal avviker från en HLR-plats efter att HLR avbrutits för något som är viktigare än vården av närstående. Vård av närstående bör dock betraktas som en rimlig uppgift i ambulanspersonalens yrkesroll där ansvaret handlar om att tillvarata närståendes kunskap och erfarenhet, visa dem omtanke och respekt samt ge stöd, vägledning och information. Närståendes delaktighet ska främjas och kommunikationen med dem ske respektfullt, lyhört och empatiskt. Närståendes initiala roll vid en patients hjärtstopp är viktig genom att de kan bidra med värdefull informa-tion om patienten och även återge patientens vilja i förekommande fall. I händelse av att patienten avlider är målet att lindra närståendes lidande. Forskning visar dock att ambulanspersonalens uppfattningar om närståendevården och närståendes närvaro under HLR varierar från att anses som viktig för närståendes sorgeprocess och återhämtning, till att inte ingå i vårdarrollen, negativt påverka HLR-beslut och innebära emotionell belastning för vårdarna. Närståendes närvaro vid HLR tycks för en del ambulanspersonal innebära svårigheter att ge närstående emotionellt stöd och ibland leda till att HLR fortsätter längre än vad som är medici-niskt motiverat, antingen som ett sätt att lindra närståendes lidande eller för att vårdarna inte förmår att skifta från patientvård till vårdande av närstående. Att utföra HLR för någon annan skull än för patienten och längre än medicinskt motiverat är emellertid etiskt tveksamt och flyttar dessutom fokus från närståendes behov. Närståendes känslor av överväldigande ansvar och ofrivillig ensamhet belyser istället vikten av att uppmärksamhet på närståendes verkliga behov, främjande av kontrollkänsla och försök till skuldavlastning. Ambulanspersonalens uppriktighet, medmänsklighet och närvaro framstår som centrala aspekter i en etiskt god vård av närstående i samband med en patients hjärtstopp och plötsliga död.
|
|
10. |
- Bremer, Anders, 1957-
(författare)
-
Etiska aspekter vid HLR
- 2012
-
Ingår i: Hjärtstoppsymposium 2012, Stockholm, Sverige 24 April.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|