| 1. |
- Bjelke, Ulf, et al.
(författare)
-
Mollusca : Blötdjur - Molluscs
- 2010
-
Ingår i: The 2010 Red List of Swedish Species. Rödlistade arter i Sverige 2010. - Uppsala : ArtDatabanken, SLU. - 9789188506351 ; , s. 495 - 505
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 2. |
- Majoran, Stefan, et al.
(författare)
-
The effect of temperature on shell size and growth rate in Krithe praetexta praetexta (Sars)
- 2000
-
Ingår i: Hydrobiologia. - 0018-8158. ; 419, s. 141-148
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The effect of temperature on growth rate, shell size and shell shape in Krithe praetexta praetexta (Sars) was studied in four thermocultures. From July 1995 to June 1996, the cultures were kept in a continuously flowing open system pumping water from the intermediate watermass of the Gullmarn fjord, west coast of Sweden. Three cultures were kept at constant temperatures of 5, 10 and 14 °C, respectively. The fourth (reference) culture largely followed the natural variation in temperature. At the termination of the experiment, all living ostracods from a 125 μm sieve were sampled from the cultures. Population age structures were analysed for the various thermocultures of K. praetexta praetexta. These were more shifted towards later ontogenetic stages with higher temperature, i.e. the ontogenetic development was more rapid in the warmer cultures. An alternative explanation is due to diapause causing cohorts to accumulate in some ontogenetic stages only when the temperature is constant. The differences in shell size of K. praetexta praetexta among the thermoconstant cultures were not statistically significant.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Agrenius, Stefan, 1948, et al.
(författare)
-
Kattegatts bottenfauna har förändrats
- 2009
-
Ingår i: Havet. - 1654-6741. ; 2009, s. 48-50
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Agrenius, Stefan, 1948, et al.
(författare)
-
Marine Invertebrates
- 2005
-
Ingår i: The 2005 Red List of Swedish Species. - Uppsala : Artdatabanken, SLU. - 9188506304 ; , s. 409-447
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Agrenius, Stefan, 1948, et al.
(författare)
-
Synpunkter rörande rapporten: Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö. Dnr 2638-14.
- 2014
-
Ingår i: Remissvar till Havs och Vattenmyndigheten.
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Stefan Agrenius 11 september 2014 Erika Norlinder Inst. Biologi och Miljövetenskap Göteborgs Universitet stefan.agrenius@bioenv.gu.se erika.norlinder@bioenv.gu.se Synpunkter rörande rapporten: Förslag till samordnat mjukbottenfaunaprogram i marin miljö. Dnr 2638-14. Våra synpunkter gäller framförallt den del av programmet som utförs på Västkusten. Vi argumenterar för att programmet även i fortsättningen ska grundas på replikerad provtagning på fasta stationer som besöks varje år. Programmet kan därutöver med fördel kombineras med regelbundet återkommande inventeringar med en strategi liknande den som föreslås i rapporten. Allmänt Vi kan inte förstå annat än att förslaget, vad gäller Svenska Västkusten, går stick i stäv med den övergripande ambitionen i EU:s vattendirektiv. Direktivet förordar en samordning mellan länder som delar ett gemensamt havsområde s.k. marina regioner och delregioner. Programmen i Östersjön och Bottniska viken ska alltså i första hand samordnas med övriga länder i Östersjöregionen och programmet på Västkusten med övriga länder runt Nordsjön. I direktivet betonas vidare vikten av en provtagningsstrategi som undviker administrativa gränser och istället utgår från de naturliga förhållanden som råder i havsområdet. Modellen som föreslås i rapporten är utvecklad och testad i Bottniska viken och Östersjön, vilka är unika havsområden med mycket liten kontakt med omgivande hav. Följaktligen påverkas bottenfaunasamhället av faktorer som till störta delen är interna. Till skillnad från Östersjöområdet är Kattegatt och Skagerrak öppna havsområden. De övre vattenmassorna, framför allt längs den Svenska kusten, påverkas av Östersjöns utflöde. I övrigt är Västkustens vattenmassor en del av Nordsjöområdets och i sina djupare delar Nord Atlantens strömsystem. I havsmiljödirektivet betraktas också mycket riktigt Kattegatt och Skagerrak tillsammans med Nordsjön som en delregion av Nordöstra Atlanten. För att kunna avgöra den rumsliga skalan på förändringar i den marina miljön längs Västkusten är det därför nödvändigt att programmet är anpassat till de storskaliga vattenrörelserna som råder i nordsjöområdet. Ambitionen i förslaget bör alltså vara att metodik och bedömningsgrunder i så hög utsträckning som möjligt samordnas med hur övriga länder runt Nordsjön anpassar sina övervakningsprogram till EU:s vattendirektiv. Ett övervakningsprogram ska givetvis, i så hög utsträckning som möjligt, baseras på den kunskap som finns rörande de faktorer som påverkar miljön i området. I Kattegatt och Skagerrak har det bedrivits forskning i mer än 150 år. Vi tycker att förslaget i mycket liten utsträckning baseras på den kunskap som finns. Vi har tidigare försökt förstå indelningen av svenska kustvatten i olika ”kustvattentyper” och ”förekomster” utan framgång. Framställningen i denna rapport i har inte minskat förvirringen. Vi har därför i dagsläget inte någon bestämd uppfattning rörande förslagets ambition att täcka in ett ökat antal ”vattenförekomster” utan får nöja oss med mer övergripande synpunkter. På Västkusten använder vi sedan länge en indelning i öppet hav, kust, innerskärgård och fjordar som baseras på empiriska beräkningar av hur bottenfaunan funktionellt är anpassad till den vattenomsättning som råder. Rent allmänt vill vi hävda, att en indelning av Sveriges kustvatten, baserad endast på en geografisk indelning av ytvattnet inte kan resultera i meningsfulla enheter för bedömning av ekologisk status på botten. De miljöfaktorer som påverkar bottenfaunan i ett område beror i första hand på vilket ursprung, utbytestid och vilka fysiska och kemiska egenskaper vattenmassan har på det djupet. En samlad bedömning av bottenmiljön inom ett havsområde utan att ta hänsyn till hydrografin i området, kan inte bli annat än vilseledande. En samlad bedömning blir helt beroende av i vilken utsträckning utvecklingen på olika djup går i samma eller i motsatt riktning. Det ger väldigt lite information om en eventuell förändring är storskalig eller lokal. Följaktligen kan det inte heller ge någon vägledning om eventuella åtgärder ska planeras. En förutsättning för att man ska kunna följa förändringar och trender rörande de faktorer som påverkar bottenfaunan på olika rumsliga skalor, är att programmet är anpassat till den hydrografiska verklighet som råder i havet och inte efter administrativa enheter. Att inte ta hänsyn till den hydrografiska verkligheten, är som att vrida klockan tillbaka till tiden före C.G.J. Petersen banbrytande kvantitativa undersökningar av bottenfaunan i Kattegatt och Skagerrak. Redan 1910 visade han på hur den relativa kvantitativa förändringen för arter med olika livsstrategi och funktion i ekosystemet, förändrades med djupet. Ett exempel Med utgångspunkt från ett av författarnas egna exempel från Västkusten vill vi exemplifiera vad vi menar. I förslaget visas två tidserier med medelvärden för djupanpassade BQI-index över större områden. I skrivandets stund, vet vi inte vilka stationer som ingår i det så kallade ”Fjällbackaområdet”. I exemplet från Hallandskusten finns det inom det angivna området ett antal stationer på olika djup med sinsemellan helt olika trender. Så som det framställs i förslaget får man intrycket att förändringarna har varit förhållandevis små, vilket inte är fallet. Efter sekelskiftet har det skett stora förändringar hos faunan framför allt på Kattegatts djupare bottnar. Näringstillgången för faunan på större djup styrs farmförallt av det inströmmande vattnet från södra Nordsjön som bildar Kattegatts djupvatten. Ovanför språngskiktet påverkas näringstillgången framförallt av vattnet som rinner ut från Östersjön med tillägg för utflöden från Hallands älvar. Kring språngskiktet blandas dessa vattenmassor. Stationer djupare än 30 m har haft en genomgående starkt nedåtgående trend vad gäller antal individer, antal arter och biomassa under senare år. Rekryteringen av unga individer har varit dålig vilket medfört att långlivade arter ökat i frekvens. På stationer strax under språngskiktet pekar utvecklingen åt samma håll men är inte lika tydlig. Stationer ovanför språngskiktet har högre mellanårsvariation och en större variation mellan olika kustavsnitt, men som helhet med oförändrad trend vad gäller dessa parametrar. Förändringarna hos faunan på Kattegatts djupare bottnar är sådana som brukar vara starkt kopplad till minskad näringstillgång. Tolkningen blir alltså, att den samlade näringstillgången i Kattegatt har minskat totalt sett och då framför allt i det inströmmande djupvattnet. Efter vad vi vet om vattencirkulationen i nordsjöområdet blir slutsatsen att orsakerna till förändringarna framför allt hänger samman med förändringar i södra Nordsjön och kanske i viss mån av hur mycket Nordatlantiskt vatten som rinner in via Skagerrak. Den strategi för övervakningsprogrammet som föreslås i rapporten ger ingen möjlighet att tolka orsakerna till förändring på motsvarande sett. Exemplet ovan belyser också svagheten i att bedöma miljön efter en allt för enkel måttstock. En förändring i miljön som anses eftersträvansvärd enligt uppsatta miljömål, resulterar i detta fall i en försämrad statusklassning enligt BQI. Provtagningsfrekvens och tidpunkt Årlig provtagning är ursprungligen vald just för att kunna följa svängningar hos de faktorer som påverkar makrofaunans populationsdynamik. Detta mot bakgrund av faunans generationslängd och det snabba vattenutbytet i Kattegatt och Skagerrak. Omfattningen i nyrekryteringen av juvenila individer är för de flesta arter mycket variabel i tiden. Rekryteringen sker huvudsakligen under hösten på de djup som provtas inom programmet. Provtagning i maj är anpassad för att ge svar på, i vilken omfattning denna nyrekrytering har lyckats etablera sig på bottnarna. Dynamiken blir svår att följa med glesare provtagning. Många av de arter som reagerar snabbast och tydligast på förändringar i näringstillgång har en jämförelsevis kort generationstid. Många är ettåriga. Förändringar i den relativa frekvensen av långlivade respektive kortlivade arter är en viktig parameter i tolkningen av vilka miljöfaktorer som ligger bakom förändringar i faunasamhället. Den årliga provtagningen inom recipientkontrollprogrammen och nationella programmet är samordnad på Västkusten, just för att kunna bedöma om förändringar inom recipientområdena beror på storskaliga eller lokala faktorer. Inventering vs miljöövervakning och hur dessa kan komplettera varandra Vi tycker att mycket i förslaget snarare syftar till en inventering av antalet arter än att vara ett övervakningsprogram som syftar till att följa miljöförändringarna i havet. Inom inventering är strategin att sträva efter så mycket ny information som möjligt i varje prov, vilket innebär att så hög varians som möjligt mellan proverna inom ett område är önskvärt. T.ex. så många nya arter som möjligt i varje prov. Övervakning baseras i stället på ett antal prov på fasta stationer och dessa ska ha så liten inbördes varians som möjligt. Den intressanta informationen, ligger i stället i vilken utsträckning och i vilket avseende eventuella skillnader mellan olika provtagningar, eller mellan olika stationer kan urskiljas. Skillnaderna analyseras vidare med den kunskap vi har om hur olika miljöfaktorer förändrar faunasamhället. Dessa två olika strategier för provtagning kan med fördel kombineras. Tidsserierna på stationerna med årlig provtagning fungerar då som en länk mellan olika inventeringar vad gäller populationssvängningar och trender hos faunan. Inventeringarna ger i sin tu
|
|
