| 1. |
- Anderson, Helén, et al.
(författare)
-
Skapa kundnärvaro i innovationsprocessen
- 2008
-
Ingår i: Innovationsförmåga. - Malmö : Holmbergs i Malmö AB. - 9789197785204 ; , s. 40-59
-
Bokkapitel (populärvet., debatt m.m.)
|
|
| 2. |
- Borgström, Pernilla, et al.
(författare)
-
Växtskydd i raps, åkerbönor och ärter: kunskapsbehov och forskningsinriktningar
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna rapport är framtagen på initiativ av en fokusgrupp för växtskydd i avbrottsgrödor som bildats inom Plattform växtskydd vid SLU. Rapportens syfte är att identifiera betydande kunskapsluckor som behöver fyllas om ett effektivt och hållbart växtskydd ska kunna uppnås i raps, åkerbönor och ärter, som är de arealmässigt viktigaste avbrottsgrödorna till spannmål i Sverige. I sammanställningen beskrivs ett tjugotal av de främsta skadegörarna som angriper dessa grödor samt vilka befintliga växtskyddsåtgärder som finns att tillgå vid angrepp. De mest angelägna kunskapsbehoven och lovande forskningsinriktningarna presenteras också för respektive skadegörare; dessa har fastställts genom litteraturstudier och diskussioner med experter. I rapporten identifieras och diskuteras slutligen också gemensamma teman av kunskapsluckor för flera olika skadegörare. Vi konstaterar att det för flera virus och markburna patogener finns stora kunskapsluckor vad gäller den grundläggande biologin och skadegörarnas förekomst och utbredning i Sverige. Det finns också bristande kunskap om flera skadegörares spridningsmönster, till exempel flygavstånd för insekter. Resistensförädling identifieras som en övergripande och lovande väg framåt för att utveckla växtskyddet mot speciellt patogener som inte kan bekämpas kemiskt, som kransmögel, klumprotsjuka och Turnip Yellows Virus i raps, samt rotrötor i ärter och åkerbönor. Vidare illustrerar vår sammanställning att odlingssystemet, speciellt växtföljden, är central för att hantera många patogener, ogräs och insekter. Särskilt för en del markburna patogener är långa odlingsuppehåll det enskilt viktigaste sättet att begränsa angrepp. Förändringar i hur grödorna odlas, såsom samodling eller etablering med reducerad markbearbetning, påverkar hela samhällen av skadegörare, men oftast studeras bara effekterna på en skadegörare åt gången, utan att hänsyn tas till eventuella samspelseffekter mellan olika skadegörare. Rapporten belyser också att det finns kunskapsluckor som behöver fyllas för att vi genom ett integrerat växtskydd ska få bästa möjliga effekt av direkt bekämpning mot skadegörare, till exempel utveckling av tillförlitliga prognosmetoder och/eller välgrundade bekämpningströsklar. Vi drar slutsatsen att en förväntat omfattande framtida odling av raps, åkerbönor, ärter och närbesläktade kål- och ärtväxter i Sverige, i ett förändrat klimat och med en begränsad tillgång till kemiska bekämpningsmedel, kommer att ställa växtskyddet inför stora utmaningar. För att möta dessa utmaningar kommer det krävas forskning som kan ta fram motståndskraftiga grödor, odlingssystem som missgynnar skadegörare samt kompletta strategier för integrerat växtskydd som kan hantera uppkomna skadegörarproblem genom behovsanpassad bekämpning med låg miljöbelastning.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Larsson, Mattias, et al.
(författare)
-
Fokusprojekt Raps och avbrottsgrödor
- 2020
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Fokusgruppen Raps och avbrottsgrödor inriktades på förväntade utmaningar för växtskyddet mot patogener, skadedjur och ogräs i avbrotts- och mellangrödor. Avbrottsgrödor odlas som omväxlingsgrödor till huvudgrödorna i en växtföljd, för att bryta uppförökningen av skadeorganismer eller bidra med andra positiva effekter som till exempel jordförbättring och näringsämnen. Fokusgruppen innehöll representanter för myndigheter, näringsliv och forskare. På den första workshopen beslutade gruppen att det fortsatta arbetet skulle fokuseras på på grödor från kål- och ärtväxter. I en fördjupad kunskapssammanställning fokuserade vi specifikt på de största växtskyddsutmaningarna för tre grödor: raps, åkerböna och ärter.De viktigaste slutsatserna fokusgruppen har kommit fram till är:• Ökad odling av många avbrotts- och mellangrödor kan förväntas ge högre risk för uppförökning av skadeorganismer. Förväntad minskad tillgång på verksamma och godkända bekämpningsmedel mot insekter, sjukdomar och ogräs gör det till en stor utmaning att möta dessa förväntade hot.• Resistensutveckling hos skadegörare bör motverkas med väl genomtänkt användning av kemiska bekämpningsmedel, bl a genom bättre tillämpat integrerat växtskydd med fokus på växtföljdsplanering, utarbetande och uppdatering av bekämpningströsklar och andra sammanhållna bekämpningsstrategier.• Det finns stora kunskapsluckor vad gäller den grundläggande biologin hos flera viktiga skadegörare som angriper kål- och ärtväxter. Det gäller till exempel vissa patogener, för vilka faktiska kunskaper om diagnos, verklig förekomst och förorsakade skördeförluster är eftersatta, men även insektsskadegörare som till exempel bönsmygen.• Skadeorganismers spridningsmönster och möjligheter att angripa olika värdar är en grundläggande biologisk egenskap som bör studeras noggrannare för att förstå bekämpningsbehovet och ge möjligheter att minimera spridning och uppförökning. Lantbrukares faktiska möjligheter till fysisk planering för att minska uppförökning kan dock vara begränsade och lösningar bör undersökas och anpassas till rådande förhållanden.• Odlingssystemens utformning för att minska påverkan av ogräs behöver studeras. Kemisk bekämpning kan reduceras eller kompletteras genom integrerat växtskydd med konkurrensstarka grödor, växtföljder och jordbearbetning som långsiktigt minskar biomassan och frösättningen hos ogräs.• Betydelsen av och möjligheten att aktivt gynna biologisk mångfald bör studeras mer. Till exempel, bör effekter av naturliga fiender studeras ytterligare, då predation har betydelse för skadedjur såväl som ogräsfröer. En ökad biologisk mångfald påverkar också pollinering av viktiga grödor. Det gäller både studier av faktiska näringsvävar och landskapsutformningens och odlingssystemens betydelse för att gynna naturliga fiender.• Resistensförädling har stor potential inom hållbart växtskydd framför allt mot olika patogener men även mot insekter. Resistensegenskaper hos olika grödor behöver kartläggas. Resistensförädling är tids- och resurskrävande, vilket gör att koordinering och samordningsmöjligheter är nödvändiga.
|
|
| 5. |
- Rämert, Birgitta, et al.
(författare)
-
Bevarande av naturliga fiendepopulationer i ett växtföljdssystem med blomstergräsremsor
- 2009
-
Ingår i: LTJ-fakultetens faktablad.
-
Annan publikation (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Under 2008 och våren 2009 genomfördes försök i laboratorium för att undersöka hur den allvarliga skadegöraren på kål, lilla kålflugan, Delia radicum, kan överleva och tillgodogöra sig nektar från olika nektarkällor (blommande växter), samt för en av dess viktigaste naturliga fiender, parasitstekeln Trybliographa rapae. Syftet med studien är att finna nektarkällor, vilka selektivt gynnar uppförökning av T. rapae men inte D. radicum. Detta för att erhålla en effektiv biologisk bekämpning av lilla kålflugan i fält genom att anlägga blomstergräsremsor i kålfältet, med utprövade nektarväxter, som selektivt uppförökar parasitstekeln
|
|
