| 1. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans sammansättning
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning återkommande inventeringar av jordbruksmarkens ogräsflora är av stor betydelse för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar i förekomst av en viss art. I vissa fall kan det också ge underlag för att förklara hur ogräsfloran påverkas av t.ex. klimatförändringar och ändrade odlingsåtgärder. Syftet med denna rapport är att den ska utgöra ett beslutsunderlag för att välja metod för uppföljande inventering av ogräsfloran. Som underlag för de två förslag vi presenterar har vi i) sammanställt och värderat tidigare erfarenheter, främst från Danmark och Finland, ii) med hjälp av befintliga och nyinsamlade data, beräknat statistisk styrka samt tidsåtgång, och iii) beräknat kostnader för ogräsinventeringarna. I Danmark har tre ogräsinventeringar genomförts sedan 1960-talet, i kampanjer under 3-7 år. Vid sista tillfället ingick 240 gårdar och 11 grödor. På varje fält inventerades 10 obehandlade rutor. Inventeringen kunde genomföras relativt snabbt eftersom frekvens i provytorna enbart baserades på förekomst/icke-förekomst. En nackdel är de långa uppehållen mellan kampanjerna, 11-17 år, och vidare är urvalet av fält inte väl definierat. I Finland har fyra inventeringar genomförts, i 3- till 4-åriga kampanjer. Här har man koncentrerat sig på en typ av gröda (vårsäd) men istället lagt stora resurser på vägning av biomassa och jordprovtagning samt insamlande av kringdata. Värdet av denna arbetskrävande metod kan dock ifrågasättas, eftersom mycket av dessa data bara har använts i begränsad omfattning. Utifrån våra nordiska kollegors resultat och erfarenheter beslöt vi att testa den statistiska styrkan i en metod som utgör en variant av den danska, baserad på registrering av enbart förekomst/icke-förekomst i provytor. Styrkeanalyserna gjordes huvudsakligen i syfte att besvara frågeställningen: Givet en viss variation i data, hur många fält behövs för att detektera en given förändring med önskad statistisk säkerhet? Genom analys av äldre data samt data från nygjord inventering fick vi fram siffror på mellanfältsvariation för ett antal vanliga ogräsarter. En tydlig slutsats var att variationen i förekomst mellan fälten är betydligt större än variationen inom fälten. Antalet inventerade fält är alltså viktigare än antalet inventeringsrutor per fält för att kunna upptäcka en förändring i förekomst. Ett exempel från den statistiska analysen för en art med relativt stor mellanfältsvariation: Om förekomsten i provytorna ökar från 10% till 20% under ett år, krävs provtagning av 106 fält för att i 95 fall av 100 kunna påvisa denna ökning som signifikant (på 5%-nivån). är ökningen från 10% till 40% räcker det med 15 fält för att uppnå samma statistiska säkerhet. Rimligtvis ökar säkerheten om inventeringarna återkommer årligen, och framför allt finns då möjligheten att snabbare kunna detektera en effekt jämfört med om kampanjer genomförs. Utformandet av en resurseffektiv och tillförlitlig metod förutsätter ett antal val vad gäller urval och omfattning: 4 Vi anser att det finns två huvudalternativ för urval av fält; i) Växtskyddscentralens prognosrutor (Alternativ 1 nedan), och ii) slumpvis utvalda gårdar men med en jämn fördelning inom regioner (Alternativ 2). Inventering bör återkomma på samma gård, medan fältvalet avgörs av grödan. Vi rekommenderar notering av endast frekvens i provytor, eftersom (i) det är en mycket snabb metod, som genererar data som (ii) är mindre känsliga för inventeringstidpunkt på säsongen, och (iii) mindre beroende av årsmån och gröda. Det är önskvärt att inventera både behandlat och obehandlat om resurserna finns. Det kan ske genom i) inventering av obehandlade rutor i fält med Växtskyddcentralens prognosrutor, eller ii) avtala med lantbrukaren/sprutföraren att stänga av sprutan för en viss yta. Vad gäller inventeringsfrekvensen rekommenderar vi årliga inventeringar. Ett system baserat på kampanjer kan inte generera någon kunskap förrän andra omdrevet slutförts, medan en årlig inventering kan analyseras redan efter andra säsongen. Vidare, om ett system skall kunna fungera som ”alarmklocka”, är årliga inventeringar motiverat eftersom mycket kan hända mellan kampanjerna. årliga inventeringar möjliggör också att upprätthålla kompetens och en fungerande organisation för fältarbete, datahantering och rapportering. Inventeringen föreslås begränsad till höstsäd och vårsäd. Finns det ekonomiskt utrymme för att inkludera ytterligare någon gröda föreslår vi någon oljeväxt, och/eller någon gröda med avvikande konkurrensförmåga, som till exempel majs. Vi förordar att inventeringarna utförs i tre regioner: Skåne, Västergötland/östergötland och Mälardalen. Det motiveras av i) att det är betydande odlingsområden, och ii) att det innebär en gradient vad gäller temperatur och nederbörd. Ett relativt litet stickprov beräknas räcka för att ge en representativ bild av ett fälts artsammansättning. I provinventeringen beräknades tiden till ca 1h/fält (12 rutor). Den största tidsåtgången består i resorna mellan fält/gårdar. Om valet står mellan ett stort antal fält med 5 provytor per fält, och färre fält med 10 provytor, rekommenderar vi det första alternativet. Följande data MåSTE registreras: Koordinater; gröda; ekologisk/konventionell. Följande data BöR registreras: Jordart; förfrukt; förförfrukt; vall/ej vall i växtföljden; plöjningsfrekvens (t.ex. plöjning X år av fem); herbicidbehandlingsfrekvens (behandling X år av fem); skördestatistik för området; väderdata. De två sistnämnda inhämtas i efterhand. Slutsatserna från arbetet summeras i nedanstående två alternativ till metod för ogräsinventering. På grund av svårigheten att kunna förutsäga eventuella problem i inventeringsmetodiken, föreslår vi att båda alternativen testas under en prövotid på två år, förslagsvis begränsat till en region. Det skapar möjlighet att bedöma kostnad, kvalitet, tillförlitlighet och eventuella problem. Jämförelsen mellan de två alternativen ger möjlighet att svara på frågan vilket alternativ som är mest kostnadseffektivt. 5 Alternativ 1 – Inventering i växtskyddscentralernas utökade prognos- och varningsrutor Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens axgång och genomförs inom 3 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne län, Västra Götalands län + västra delen av östergötlands län, samt Uppsala län + Västmanlands län) x 50 fält (eller det antal fält som är tillgängliga, dock maximalt 50; Stor geografisk spridning bör eftersträvas). Föreslagen regionsindelning har styrts av förväntad tillgång till lämpliga prognosrutor. Inventeringarna utförs i Växtskyddscentralernas prognosrutor, vilka förlängs med en sträcka på 25 m som ej behandlas med herbicider. Eventuellt måste de herbicidfria rutorna placeras med visst avstånd från prognosrutorna för att förekomsten av skadeinsekter inte ska påverkas. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. Inventeringarna görs av växtskyddscentralernas personal i samband med annan inventering, efter gemensam introduktion i början av inventeringsperioden. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet informerar lantbrukaren och Växtskyddscentralernas personal, utbildar inventerarna och samlar in befintlig kringdata. Alternativ 2 – Inventering i sprutfria rutor i strategiskt valda fält Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens begynnande axgång och genomförs under 2 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne, Västergötland alt. östergötland, Mälardalen) x 75 fält = totalt 450 fält. I dessa 450 fält inventeras såväl obehandlade rutor i som intilliggande behandlade rutor. Om möjligt inventeras vårsäd och höstsäd hos samma lantbrukare för att spara administrationskostnad och restid. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet gör ett urval av inventeringsfält, förslagsvis i samråd med t.ex. Hushållningssällskapens individuella rådgivare. Koordinatorn har också ansvar för kontakt med och information till lantbrukare/sprutförare, kontakt med och utbildning av inventerare samt insamling av kringdata. Inventeringarna utförs av tre inventerare per region med gemensam introduktion i början av inventeringsperioden.
|
|
| 2. |
- Baranowska Körberg, Izabella, et al.
(författare)
-
A Simple Repeat Polymorphism in the MITF-M Promoter Is a Key Regulator of White Spotting in Dogs
- 2014
-
Ingår i: PLOS ONE. - : Public Library of Science (PLoS). - 1932-6203. ; 9:8, s. e104363-
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The white spotting locus (S) in dogs is colocalized with the MITF (microphtalmia-associated transcription factor) gene. The phenotypic effects of the four S alleles range from solid colour (S) to extreme white spotting (s(w)). We have investigated four candidate mutations associated with the s(w) allele, a SINE insertion, a SNP at a conserved site and a simple repeat polymorphism all associated with the MITF-M promoter as well as a 12 base pair deletion in exon 1B. The variants associated with white spotting at all four loci were also found among wolves and we conclude that none of these could be a sole causal mutation, at least not for extreme white spotting. We propose that the three canine white spotting alleles are not caused by three independent mutations but represent haplotype effects due to different combinations of causal polymorphisms. The simple repeat polymorphism showed extensive diversity both in dogs and wolves, and allele-sharing was common between wolves and white spotted dogs but was non-existent between solid and spotted dogs as well as between wolves and solid dogs. This finding was unexpected as Solid is assumed to be the wild-type allele. The data indicate that the simple repeat polymorphism has been a target for selection during dog domestication and breed formation. We also evaluated the significance of the three MITF-M associated polymorphisms with a Luciferase assay, and found conclusive evidence that the simple repeat polymorphism affects promoter activity. Three alleles associated with white spotting gave consistently lower promoter activity compared with the allele associated with solid colour. We propose that the simple repeat polymorphism affects cooperativity between transcription factors binding on either flanking sides of the repeat. Thus, both genetic and functional evidence show that the simple repeat polymorphism is a key regulator of white spotting in dogs.
|
|
| 3. |
- Hedberg, P. A. Mikael, et al.
(författare)
-
Measurements and Simulations of the Flow Distribution in a Down-Scaled Multiple Outlet Spillway with Complex Channel
- 2024
-
Ingår i: Water. - : Multidisciplinary Digital Publishing Institute (MDPI). - 2073-4441. ; 16:6
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Measurements of mass flow through a three-outlet spillway modeled after a scaled-down spillway were conducted. The inlet and channel leading up to the outlets were placed to lead the water toward the outlet at an angle. With this, measurements of the water level at three locations were recorded by magnetostrictive sensors. The volumetric flow rates for each individual outlet were recorded separately to study the differences between them. Additionally, Acoustic Doppler Velocimetry was used to measure water velocities close to the outlets. The conditions changed were the inlet volume flow rate and the flow distribution was measured at 90, 100, 110, and 200 L per second. Differences between the outlets were mostly within the error margin of the instruments used in the experiments with larger differences shown for the 200 L test. The results produced together with a CAD model of the setup can be used for verification of CFD methods. A simulation with the k-epsilon turbulence model is included and compared to earlier experiments and the new experimental results. Larger differences are seen in the new experiments. Differing inlet conditions are assumed as the principal cause for the differences seen.
|
|
| 4. |
- Menzel, Carolin, et al.
(författare)
-
Improved material properties of solution-cast starch films : Effect of varying amylopectin structure and amylose content of starch from genetically modified potatoes
- 2015
-
Ingår i: Carbohydrate Polymers. - : Elsevier BV. - 0144-8617 .- 1879-1344. ; 130, s. 388-397
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- High-amylose potato starches were produced through genetic modification resulting in changed granule morphology and composition, with higher amylose content and increased chain length of amylopectin. The increased amylose content and structural changes in amylopectin enhanced film-forming behavior and improved barrier and tensile properties in starch films. The molecular structure in these starches was related to film-forming properties. Solution-cast films of high-amylose starch revealed a homogeneous structure with increasing surface roughness at higher amylose content, possibly due to amylose aggregation. Films exhibited significantly higher stress and strain at break compared with films of wild-type starch, which could be attributable to the longer chains of amylopectin being involved in the interconnected network and more interaction between chains, as shown using transmission electron microscopy. The oxygen permeability of high-amylose starch films was significantly decreased compared with wild-type starch. The nature of the modified starches makes them an interesting candidate for replacement of non-renewable oxygen and grease barrier polymers used today.
|
|
| 5. |
- Muneer, Faraz, et al.
(författare)
-
Innovative Gliadin/Glutenin and Modified Potato Starch Green Composites : Chemistry, Structure, and Functionality Induced by Processing
- 2016
-
Ingår i: ACS Sustainable Chemistry and Engineering. - : American Chemical Society (ACS). - 2168-0485. ; 4:12, s. 6332-6343
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In this study, we combined two wheat proteins, gliadin (Gli)/glutenin (GT), and modified potato starch (MPS) into composites using extrusion. In the Gli/GT MPS composites, we studied the structural dynamics of proteins and starch, protein starch interactions, protein properties, and composite morphology in relation to mechanical and barrier properties. Materials with different ratios of Gli/GT and MPS were extruded using either glycerol or glycerol water at 110 and 130 degrees C. For the first time, a hierarchical hexagonal structure of Gli proteins was observed in Gli MPS composite at both extrusion temperatures. The higher temperature (130 degrees C) induced a higher degree of protein cross-links, an increase in the polymer size, and formation of beta-sheets compared to 110 degrees C. The combination of plasticizers (glycerol and water) favored a micro-structural morphology with improved gelatinization of starch, processability, as well as strength, stiffness, and extensibility of GT MPS composites. The highest amount of the oxidized proteins was observed in the samples with the highest protein content and at high extrusion temperature. The Gli- and GT MPS (30/70) samples showed promising oxygen barrier properties under ambient testing conditions. These findings provide in-depth information for tailoring the structural functional relationship of the Gli/GT-potato starch composites for their promising use in designing various green materials.
|
|
| 6. |
- Muneer, Faraz, et al.
(författare)
-
Nanostructural Morphology of Plasticized Wheat Gluten and Modified Potato Starch Composites: Relationship to Mechanical and Barrier Properties
- 2015
-
Ingår i: Biomacromolecules. - : American Chemical Society (ACS). - 1526-4602 .- 1525-7797. ; 16:3, s. 695-705
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- In the present study, we were able to produce composites of wheat gluten (WG) protein and a novel genetically modified potato starch (MPS) with attractive mechanical and gas barrier properties using extrusion. Characterization of the MPS revealed an altered chain length distribution of the amylopectin fraction and slightly increased amylose content compared to wild type potato starch. WG and MPS of different ratios plasticized with either glycerol or glycerol and water were extruded at 110 and 130 °C. The nanomorphology of the composites showed the MPS having semicrystalline structure of a characteristic lamellar arrangement with an approximately 100 Å period observed by small-angle X-ray scattering and a B-type crystal structure observed by wide-angle X-ray scattering analysis. WG has a structure resembling the hexagonal macromolecular arrangement as reported previously in WG films. A larger amount of β-sheets was observed in the samples 70/30 and 30/70 WG-MPS processed at 130 °C with 45% glycerol. Highly polymerized WG protein was found in the samples processed at 130 °C versus 110 °C. Also, greater amounts of WG protein in the blend resulted in greater extensibility (110 °C) and a decrease in both E-modulus and maximum stress at 110 and 130 °C, respectively. Under ambient conditions the WG-MPS composite (70/30) with 45% glycerol showed excellent gas barrier properties to be further explored in multilayer film packaging applications.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Andersson, Magnus, et al.
(författare)
-
Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten : Resurs- och miljööversikt 2012
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Detta är den nionde utgåvan av den samlade översikten över fisk- och kräftdjursbeståndens status i våra vatten. Kunskap om fiskbestånden och miljön är en förutsättning för att utnyttjandet av fiskresurserna skall bli bärkraftigt. För svenska vattenområden beskrivs miljöutvecklingen i ett ekosystemsperspektiv, dels för att tydliggöra fiskens ekologiska roll och beskriva yttre miljöfaktorer som påverkar fiskbestånden, dels för att belysa fiskets effekter på miljön.Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten är utarbetad av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Rapporten sammanfattar utveckling och beståndsstatus för de kommersiellt viktigaste fisk- och kräftdjursarterna i våra vatten. Bedömningar och förvaltningsråd är baserade på Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rådgivning, SLU Aquas nationella och regionala provfiskedata, samt yrkesfiskets rapportering.
|
|
| 10. |
- Andersson, Mikael, et al.
(författare)
-
Inventering av viltskador på planterad tall 2-5 vegetations-perioder efter plantering i de tre Smålandslänen
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- De senaste decennierna har vilt, främst älg och rådjur, genom betning, fejning m.m. orsakat stora skador i unga tallbestånd. I älgbetesinventeringen (ÄBIN) redovisas skadenivåer av färska viltskador på 13–18 % för de tre smålandslänen under säsongen 2017/2018 och andelen oskadade tallar var under 50 %. De höga skadenivåerna har lett till att en hög andel av de marker som är lämpliga för tall- eller barrblandskog föryngras med gran. ÄBIN utförs i bestånd med en medelhöjd mellan 1–4 meter, så vi vet inte hur viltskadorna ser ut i yngre bestånd. I denna studie har 45 lokaler (bestånd), som helt eller delvis planterades med tall under åren 2014–2017, viltskadeinventerats, för att se hur viltskadesituationen var i bestånd som är yngre än de som inventeras i ÄBIN. Lokalerna var belägna i smålandslänen, d.v.s. Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län, men de var inte jämt fördelade mellan länen utan ca 2/3 låg i Kalmar län. Efter att lokalerna planterats har Södra Skog under den efterföljande sommaren utfört en planteringsuppföljning genom att lägga ut ett systematiskt provytenät på varje lokal. Dessa provytor, totalt 550 stycken, har i denna studie återbesökts under senhösten 2018 för att registrera antal huvudstammar och viltskador på tallföryngringen. Vid bedömningen av huvudstammar har främst hänsyn tagits till plantornas storlek och inte förekomst av skador. De skador som registrerats i studien var antal av vilt stamskadade (toppskottsbete, stambrott eller fejning) tallar per provyta och antal sidoskottsbetade tallar. Viltskaderegistreringen gjordes separat för planterade och självföryngrade tallplantor. Stamskadorna delades upp i tre åldersklasser; gammal skada (före vintern 2017/2018), årsskada (vintern 2017/2018) och färsk skada (hösten 2018). För planterade tallar registrerades även antal flerstammiga plantor samt stamskador av annan eller okänd orsak. För att en planta skulle räknas som betad måste bettens snittyta kunnat identifieras och för att räknas som flerstammig skulle stammen ha delat sig max 5 cm över markytan. Av de 550 inventerade provytorna återfanns tall på 512 stycken och där utfördes registrering av huvudstammar och viltskador. Antalet huvudstammar av planterad tall var i genomsnitt 1 500–1 800 stammar/ha i de tre länen, men på lokalnivå varierade det mellan 500 och 2 700 stammar/ha. Totalt över alla tre länen var andelen planterade huvudstammar av tall 85 % av antalet planterade plantor. Betesrelaterade stamskador observerades på 36 av de 45 lokalerna. Antalet stamskadade plantor var högst i Jönköpings län, med 600–700 plantor/ha med gamla skador och knappt hundra färre plantor med årsskador. I medeltal för alla lokaler hade ca 300 plantor/ha gamla skador och 250 plantor/ha var årsskadade. Det är dock stor variation mellan lokaler från inga stamskadade plantor till över 1 500 plantor/ha. För de olika planteringsåren var andelen planterade tallar med gamla skador 5–25 %. Den högsta andelen återfanns i de äldsta planteringarna och den lägsta i de senast planterade. I medeltal för alla lokaler var 269 planterade tallplantor per hektar flerstammiga och 690 plantor per hektar hade skadats av annan eller okänd orsak. Antalet oskadade plantor var i medeltal 868 plantor/ha och varierade mellan 700–1 100 plantor/ha på länsnivå. På länsnivå uppgick de planterade huvudstammarna av tall till 77–85 % av antalet plantor registrerade i plantuppföljningen. Tillsammans med de självföryngrade stammarna av tall borde det vara möjligt att skapa framtida talldominerade bestånd på de flesta lokalerna, om tallen gynnas vid den framtida skötseln och de inte drabbas av ytterligare skador som stör deras utveckling. Antagandet att det inte ska uppstå några framtida skador är väl optimistiskt, om man ser på de skadenivåer som observerats i denna studie och betänker att det är många år tills bestånden uppnår betessäker höjd.
|
|
