| 1. |
|
|
| 2. |
- Falkmer, Torbjörn, et al.
(författare)
-
Säkerhet och trygghet i samband med skolskjuts : ur barnens perspektiv
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- School transportation should be safe, secure and accessible for all children entitled to such transportation, regardless of any disability. On a daily basis, 440,000 children utilise school transportation, several thousands of them having some sort of disability. Laws, rules and regulations concerning school transportation do not take the children's perspective into account. Moreover, they do not explicitly define where and when a school transport actually starts and ends. For these reasons, more knowledge was needed in order to fully understand why school transportation incidents take place. The aim of the project was thus to describe and understand children's (with and without disabilities) thoughts and experiences concerning safety and security in school transportation, from a "door-to-door" perspective. The number of individuals affected by school transportation incidents is, luckily, limited in relative terms, and quantitative methods do not fully catch the reasons behind children's involvement in these incidents. Instead, qualitative approaches have been applied, gaining a rich and deeper insight into the problems studied. In order to get as broad and full picture as possible, the project was divided into four subprojects: 1. Focus groups with children, drivers, staff and parents. 2. Interviews with children suffering from neuropsychiatric disabilities. 3. Interviews with children involved in school transportation incidents. 4. Field observations and interviews with children who are in extensive need for technical aids.
|
|
| 3. |
- Niska, Anna, 1971-, et al.
(författare)
-
Cykling bland barn och unga : en kunskapssammanställning
- 2017
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Cyklandet bland barn och unga har minskat, vilket får negativa effekter på hälsa och barns självständiga mobilitet. VTI har i detta regeringsuppdrag sammanställt kunskap om tänkbara orsaker till detta, baserat på litteraturstudier och kontakter med relevanta aktörer samt analyser av resvanedata och olycksstatisk. Statistiken visar att det är andelen personer som cyklar som minskat medan den cyklade sträckan inte förändrats. Framförallt har barns och ungas fritidscyklande minskat, vilket kan förklaras av ökade avstånd till fritidsaktiviteter, föräldrars heltidsarbete och att barns vardag idag är mer institutionaliserat. Även cyklandet till skolan har minskat, bland annat då det fria skolvalet lett till ökade avstånd. Andra orsaker är fler bilar i hushållen, förändringar i hur barn leker och kommunicerar, bristande faktisk och upplevd säkerhet och trygghet i kombination med föräldrars förställningar om barns trafikförmåga. Cykelresorna har delvis ersatts av bilresor men framförallt av ett ökat gående och resande med kollektivtrafik. Cyklingen har minskar mest bland de äldre barnen. Då de främst ersatt sitt resande med kollektivtrafik, kan en förklaring vara att fler erbjuds gratis busskort. Det finns ett stort engagemang och kompetens kring barns och ungas cykling bland olika aktörer, men behovet är stort av ökad samordning och att de initiativ och åtgärder som vidtas utvärderas systematiskt.
|
|
| 4. |
- Sjörs Dahlman, Anna, 1981-, et al.
(författare)
-
Bussförares arbetsmiljö under coronapandemin : fysiska och sociala barriärer
- 2024
-
Ingår i: Sammanställning av referat från Transportforum 2024. - Linköping : Statens väg- och transportforskningsinstitut. ; , s. 120-121
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kollektivtrafik är en central funktion i samhället och dess verksamhet behöver prioriteras även i kristider, som under Coronapandemin. Bussförare var tvungna att fortsätta arbeta trots risken att smittas på jobbet. Kollektivtrafiken fortsatte att vara i drift i Sverige under pandemin och olika smittskyddsåtgärder infördes som påverkade bussförarnas arbetsmiljö. Syftet med denna studie var att samla information från bussförare om deras arbetsmiljö och upplevelser under pandemin. Datainsamlingen genomfördes med webbenkäter och genom intervjuer med bussförare under våren 2021 samt en uppföljande enkätundersökning under hösten 2022. Fullständiga svar på enkäterna erhölls från 358 bussförare år 2021 och 669 förare år 2022. Femton förare som lämnat intresseanmälan via den första enkäten intervjuades via videosamtal.Bussförarna rapporterade att flera olika typer av smittskyddsåtgärder hade införts på deras arbetsplatser. Information till anställda om hur smittspridningen kunde minskas samt stängda framdörrar på bussarna var de två vanligaste åtgärderna. Dessa rapporterades av över 90% av bussförarna. Blockerade sittplatser på bussen och information till passagerarna var också vanligt förekommande, följt av personlig skyddsutrustning för bussförarna, plexiglas eller andra barriärer samt minskat antal passagerare. Stängda framdörrar ansågs bidra till en säkrare arbetsmiljö men ledde även till en förändrad yrkesroll med större fokus på att köra buss och mindre social interaktion. Positiva aspekter var mindre hot och stök, och det var lättare att köra enligt tidtabell när föraren inte behövde hantera biljettförsäljning, kontrollera biljetter eller svara på frågor. Negativa aspekter var förlorad kontakt med passagerarna och en känsla av maktlöshet när passagerare reste utan biljett. På många bussar fanns biljettautomater endast vid framdörren på bussen, vilket gjorde det omöjligt att validera biljetter när framdörren stängdes. Plexiglasbarriärer som sattes upp mellan föraren och passagerarna upplevdes av somliga som farliga på grund av risken för dålig sikt, medan andra önskade att de hade installerats mycket tidigare för att möjliggöra validering av biljetter. Smittskyddsåtgärderna upplevdes som mer effektiva för bussförarna än för passagerarna och en majoritet ansåg att smittskyddsåtgärderna infördes för sent. Resultaten från studien kan hjälpa oss att bli bättre förberedda för framtida kriser.
|
|
| 5. |
- Sjörs Dahlman, Anna, 1981-, et al.
(författare)
-
Coronapandemins konsekvenser för bussförare i lokal och regional kollektivtrafik : resultat under pågående pandemi
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Kollektivtrafik är en central funktion i samhället med hög prioritet när det gäller att upprätthålla verksamhet i kristider. Alla aktörer i kollektivtrafiken har som mål att säkra kollektivtrafikens drift, men vad händer när en pandemi som covid-19 uppstår? I detta projekt kommer konsekvenserna för arbetslivet inom kollektivtrafiken att belysas ur flera perspektiv. Det handlar om att samla erfarenheter från förarnas arbetsmiljö och deras upplevelser i samband med pandemin, om att belysa andra aktörers perspektiv på hur förarnas arbetsmiljö har påverkats, vilka bedömningar och avvägningar man gjort för att minska risken att förare blir smittade, men även för att generellt minska smittspridningen bland passagerare. Syftet med studien är att undersöka hur arbetslivet, arbetsmiljön och hälsan hos bussförare har och kommer att påverkas av pandemin. Datainsamlingen genomförs i två omgångar där den första omgången skedde under hösten 2020 och våren 2021 och den andra omgången är tänkt att ske efter att pandemin är över. Denna rapport presenterar resultat från den första datainsamlingen och fokuserar således på att beskriva hur situationen såg ut under pågående pandemi. Datainsamlingen gjordes med webbenkäter och genom intervjuer med bussförare, trafikföretag och regionala kollektivtrafikmyndig[1]heter (RKM). Dessutom genomfördes blodprovstagning och antikroppstest för att avgöra om förare varit smittade av SARS-CoV-2 virus. Resultaten visade att en hög andel av bussförarna hade smittats av covid-19 (självrapporterat och undersökt med antikroppstest). En rad smittskyddsåtgärder hade införts i kollektivtrafiken och stängd framdörr på bussarna var den vanligaste åtgärden. Bussförarna upplevde både positiva och negativa förändringar av arbetsmiljön under pandemin. Stängda framdörrar bidrog till en tryggare miljö men medförde också en förändrad yrkesroll med större fokus på köruppgiften och mindre social interaktion. Smittskyddsåtgärderna upplevdes som mer effektiva för bussförarna än för resenärerna men bussförarna uppgav också att smittorisken inte främst fanns i bussen utan också på depåer och i rastlokaler. Förarna skattade sin hälsa och arbetsmiljö som relativt dålig men det går inte att avgöra om det var en konsekvens av pandemin. Bussförare, bussföretag och RKM lyfte alla fram att beredskap, samordning av åtgärder och kunskapsöverföring är något att tänka på inför framtiden. Både RKM och bussbolag uttryckte en oro för minskat kollektivt resande även efter pandemin. Ersättningsmodeller som bygger på resandevolymer visade sig vara problematiska i kristider när antalet resenärer snabbt minskade. Resultaten kommer att följas upp med en datainsamling under hösten 2022.
|
|
| 6. |
- Sjörs Dahlman, Anna, 1981-, et al.
(författare)
-
Utvärdering av trötthetsvarningssystem i buss
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Tidigare studier har visat att det är vanligt att bussförare i kollektivtrafik får kämpa för att hålla sig vakna flera gånger i månaden. Det finns i dagsläget tekniska system för att detektera trötthet hos förare men hur denna typ av system påverkar och uppfattas av bussförare är inte känt. Syftet med studien var att utvärdera effekten av ett trötthetsvarningssystem i långfärdsbussar. Studien omfattar två delstudier; en enkätstudie och en utvärdering av trötthetsvarningssystemet med bussförare på väg. Enkätstudien visade att de faktorer som upplevs som mest tröttande var att köra på natten, oregelbundna arbets- och sovtider och delade arbetspass/lång tid sedan rast. Det var 29% av förarna som uppgav att de behövde kämpa för att hålla sig vakna när de kör buss 2-4 ggr/ månad eller oftare. Datainsamlingen på väg visade att självskattad sömnighet var något lägre under körningar med trötthetsvarningssystemet aktivt. Trötthetsvarningssystemets loggar av trötthetshändelser samt förarnas rapporter av varningar som tagits emot stämde inte överens med deras upplevda trötthet. Förarna var överlag positiva till trötthetsvarningssystemet men lyfte fram att systemet behöver bli mer tillförlitligt.
|
|
| 7. |
- Vadeby, Anna, 1969-, et al.
(författare)
-
Hastigheter på kommunala gator i tätort : resultat från mätningar 2015
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Studien redovisar den tredje mätningen som följer upp förändringar av trafikanternas hastighetsval och hastighetsefterlevnad på det kommunala huvudvägnätet i tätort. Resultaten visar att de genomsnittliga reshastigheterna ligger under gällande hastighetsgräns, men att bristande hastighetsefterlevnad fortfarande är ett problem. År 2009 fattades ett riksdagsbeslut som innebar ett mål att antalet dödade i vägtrafiken skulle halveras mellan åren 2007 och 2020. En av indikatorerna för att följa utvecklingen är ”hastighetsefterlevnad på det kommunala vägnätet”. Ett delmål är att minst 80 procent av trafikarbetet ska ske inom gällande hastighetsgräns. År 2012 var startår för mätserien och under 2015 genomfördes den tredje uppföljande mätningen.
|
|
| 8. |
- Vadeby, Anna, 1969-, et al.
(författare)
-
Hastigheter på kommunala gator i tätort : resultat från mätningar 2014
- 2015
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med föreliggande studie är att följa upp förändringar av trafikanternas hastighetsval och hastighetsefterlevnad på det kommunala huvudvägnätet i tätort. År 2012 var startår för mätserien och under 2014 genomfördes den andra uppföljande mätningen. Enbart det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser mellan 40 km/tim och 70 km/tim studerades. Mätningarna genomfördes under september månad i 23 olika orter. Resultaten visar att för alla fordon år 2014 var den genomsnittliga reshastigheten på det studerade vägnätet 49 km/tim. Vad gäller andelen överträdelser var det totalt sett 37 procent av den studerade trafiken som körde över gällande hastighetsgräns år 2014, det vill säga 63 procent höll hastighetsgränsen. Hastighetsefterlevnaden var sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 km/tim där 54 procent av trafiken höll hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim var det 61 procent, på 60 km/tim var det 68 procent och på 70 km/tim var det 77 procent som höll hastighetsgränsen. Sammanfattningsvis kan konstateras att de genomsnittliga reshastigheterna i tätort ligger under gällande hastighetsgräns, men bristande hastighetsefterlevnad är fortfarande ett problem. För att nå målet att 80 procent av trafiken ska följa gällande hastighetsgräns år 2020 är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med lägre hastighetsbegränsning som behöver förbättras.
|
|
| 9. |
- Vadeby, Anna, 1969-, et al.
(författare)
-
Hastigheter på kommunala gator i tätort : resultat från mätningar 2013
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med föreliggande studie är dels att utveckla en metod för att följa upp förändringar av trafikanternas hastigheter på det kommunala huvudvägnätet i tätort, dels att redovisa resultaten av trafikanternas hastighetsnivåer och hastighetsefterlevnad efter de två första årens mätningar. Resultaten visar att 2013 var den genomsnittliga reshastigheten 49,3 km/tim. För hastighetsgräns 40 km/tim är reshastigheten 39,2 km/tim, för hastighetsgräns 50 km/tim 46,9 km/tim, för hastighetsgräns 60 km/tim 54,9 km/tim och på 70 km/tim är den genomsnittliga reshastigheten 61,9 km/tim. Jämför man med 2012 har det inte skett några signifikanta förändringar av reshastigheten. Det är en stor spridning mellan hastighetsnivåerna för de olika punkterna inom varje hastighetsgräns, vilket är naturligt i tätort då det är många andra faktorer såsom till exempel korsningstäthet, vägbredd, förekomst av gatuparkering och gångbanor, förutom skyltad hastighetsgräns som påverkar trafikanternas hastighetsval. Vad gäller andelen överträdelser så är det totalt sett 37 procent av den studerade trafiken som kör över gällande hastighetsgräns år 2013, det vill säga 63 procent håller hastighetsgränsen. Hastighetsefterlevnaden är sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 km/tim där 53 procent av trafiken håller hastighetsgränsen. På gator med 50 km/tim är det 61 procent, på 60 km/tim 69 procent och på 70 km/tim 77 procent som håller hastighetsgränsen. Sammanfattningsvis kan konstateras att för att nå målet att 80 procent av trafiken följer gällande hastighetsgräns år 2020 är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med lägre hastighetsbegränsning som behöver förbättras.
|
|
| 10. |
- Vadeby, Anna, 1969-, et al.
(författare)
-
Hastigheter på kommunala gator i tätort : resultat från mätningar år 2017
- 2018
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med föreliggande studie är att följa upp förändringar av trafikanternas hastighetsval och hastighetsefterlevnad på det kommunala huvudvägnätet i tätort. År 2012 var startår för mätserien och under 2017 genomfördes den femte uppföljande mätningen. Enbart det kommunala huvudvägnätet med hastighetsgränser 40–70 kilometer i timmen studerades. Mätningarna genomfördes under september månad på 23 orter i Sverige.Resultaten visar att för alla fordon år 2017 var den genomsnittliga reshastigheten på det studerade vägnätet 47 kilometer i timmen. Vad gäller efterlevnaden av hastighetsgränserna var det totalt sett 67 procent av den studerade trafiken som höll hastighetsgränsen år 2017. Hastighetsefterlevnaden är sämst på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen där endast 53 procent av trafiken höll hastighetsgränsen. På gator med 50 kilometer i timmen var det 66 procent, på 60 och på 70 kilometer i timmen var det 81 procent som höll hastighetsgränsen. I årets mätningar ligger resultaten för 60 och 70 kilometer i timmen därmed på den målnivå om 80 procents hastighetsefterlevnad som finns för år 2020. Om hastigheterna i de studerade punkterna 2017 jämförs med hastigheterna uppmätta 2016 kan vi inte notera någon signifikant skillnad.Sammanfattningsvis kan konstateras att de genomsnittliga reshastigheterna i tätort ligger under gällande hastighetsgränser, men bristande hastighetsefterlevnad är fortfarande ett problem, framförallt på gator med hastighetsbegränsning 40 kilometer i timmen. För att nå målet att 80 procent av trafiken ska följa gällande hastighetsgräns år 2020 är det framför allt hastighetsefterlevnaden på gator med låg hastighetsbegränsning som behöver förbättras.
|
|
