| 1. |
- Glimelius, Bengt, et al.
(författare)
-
Prediction of irinotecan and 5-fluorouracil toxicity and response in patients with advanced colorectal cancer
- 2011
-
Ingår i: The Pharmacogenomics Journal. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1470-269X .- 1473-1150. ; 11:1, s. 61-71
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Irinotecan and 5-fluorouracil (5-FU) are used to treat metastatic colorectal cancer. Irinotecan's active metabolite is inactivated by UDP-glucuronosyltransferase 1A1 (UGT1A1), which is deficient in Gilbert's syndrome. Irinotecan and metabolites are transported by P-glycoprotein, encoded by ABCB1. 5-FU targets folate metabolism through inhibition of thymidylate synthase (TYMS). Methylenetetrahydrofolate reductase (MTHFR) generates active folate necessary for haematopoiesis. We retrospectively genotyped 140 Swedish and Norwegian irinotecan and 5-FU-treated colorectal cancer patients from the Nordic VI clinical trial for selected variants of UGT1A1, ABCB1, TYMS and MTHFR. We found an increased risk of clinically relevant early toxicity in patients carrying the ABCB1 3435 T/T genotype, Odds ratio (OR)=3.79 (95% confidence interval (CI)=1.09-13.2), and in patients carrying the UGT1A1(*)28/(*)28 genotype, OR=4.43 (95% CI=1.30-15.2). Patients with UGT1A1(*)28/(*)28 had an especially high risk of neutropenia, OR=6.87 (95% CI=1.70-27.7). Patients who had reacted with toxicity during the first two cycles were in total treated with fewer cycles (P<0.001), and less often responded to treatment (P<0.001). Genetic variation in ABCB1 was associated with both early toxicity and lower response to treatment. Carriers of the ABCB1 1236T-2677T-3435T haplotype responded to treatment less frequently (43 vs 67%, P=0.027), and survived shorter time, OR=1.56 (95% CI=1.01-2.45).
|
|
| 2. |
- Hjerpe, Karin, et al.
(författare)
-
Utsläpp av växthusgaser från torvmark
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Dikad torvmark i Sverige avgav sammanlagt drygt 11,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2012, enligt den senaste klimatrapporteringen. Denna mängd kan jämföras med de totala svenska utsläppen av växthusgaser, som beräknades uppgå till 57,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter samma år. En åtgärd som skulle kunna minska utsläppen av växthusgaser från dikad torvmark är att återställa marken till våtmark, vilket minskar avgången av koldioxid och lustgas från marken. Samtidigt ökar avgången av metan, men minskningen av koldioxid- och lustgasutsläppen är större, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser från marken totalt sett minskar. Om de ekonomiska resurserna för att återställa dikad torvmark till våtmark är begränsade bör man i första hand återställa dikade torvmarker som är stora källor för växthusgaser till våtmark. Studier av växthusgasutsläpp från dikade torvmarker som används för skogsproduktion visar att näringsrika och väldränerade marker är större källor för växthusgaser än näringsfattigare, fuktigare marker. Vi bedömer därför att det ur ett klimatperspektiv är viktigast att återställa dikad skogsmark med en kol:kväve-kvot under 25 som är frisk-fuktig eller torrare. Dikad torvmark som används för naturbete avger mindre växthusgaser än åkermark på dikad torvmark och därför är det viktigare att återställa åkermark till våtmark. Avgången av växthusgaser varierar mycket mellan olika åkrar på dikad torvmark. Det är dock inte möjligt att identifiera åkrar på dikad torvmark som är stora källor för växthusgaser utifrån markfuktighet eller kol:kväve-kvot, och inte heller utifrån några andra faktorer som är enkla att mäta. Detta beror sannolikt på att åkermarken generellt är så pass väldränerad och näringsrik att varken syreeller kvävetillgången är begränsande för avgången av koldioxid och lustgas. I ett längre tidsperspektiv kommer dikad torvmark att avge koldioxid och lustgas så länge det finns ett syresatt torvlager. Därför bedömer vi att det är viktigast att återställa dikad åkermark med tjockt torvlager till våtmark. Därtill bör mark som inte längre aktivt brukas prioriteras framför mark som fortfarande är i bruk. Utsläppen av växthusgaser verkar inte automatiskt minska när brukandet upphör och även om marken sannolikt kommer att försumpas på sikt, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser minskar, kan det ta väldigt lång tid. Dessutom borde kostnaderna för att återställa marken till våtmark i genomsnitt bli lägre om marken inte längre används. Hur mycket avgången av växthusgaser minskar när dikad torvmark återställs till våtmark beror inte bara på hur stor avgången av växthusgaser från den dikade marken var utan också på hur stor avgången från den anlagda våtmarken blir. Utsläppen från våtmarken påverkas av hur den anläggs och sköts. För att våtmarken ska avge så lite växthusgaser som möjligt bör grundvattennivån höjas så mycket att förhållandena före dikningen återskapas. Om våtmarken anläggs på mark som använts för jordbruksproduktion bör dessutom vegetationen tas bort före återställandet. Anläggning av våtmarker kan också ge andra nyttor – våtmarkerna kan bland annat gynna biologisk mångfald och minska näringsläckaget till våra sjöar och vattendrag. När en våtmark ska anläggas och skötas behöver man ta hänsyn till alla dessa aspekter så att våtmarken ger så stor nytta som möjligt.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Aad, G., et al.
(författare)
-
Commissioning of the ATLAS Muon Spectrometer with cosmic rays
- 2010
-
Ingår i: European Physical Journal C. Particles and Fields. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1434-6044 .- 1434-6052. ; 70:3, s. 875-916
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The ATLAS detector at the Large Hadron Collider has collected several hundred million cosmic ray events during 2008 and 2009. These data were used to commission the Muon Spectrometer and to study the performance of the trigger and tracking chambers, their alignment, the detector control system, the data acquisition and the analysis programs. We present the performance in the relevant parameters that determine the quality of the muon measurement. We discuss the single element efficiency, resolution and noise rates, the calibration method of the detector response and of the alignment system, the track reconstruction efficiency and the momentum measurement. The results show that the detector is close to the design performance and that the Muon Spectrometer is ready to detect muons produced in high energy proton-proton collisions.
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
|
|
