| 2. |
- Sikström, Ulf, et al.
(författare)
-
Tillförsel av aska i skog på dikad torvmark i södra Sverige – effekter på skogsproduktion, flöden av växthusgaser, torvegenskaper, markvegetation och grundvattenkemi
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det finns flera sätt att använda den aska som produceras vid förbränning av skogsbränsle som alternativ till deponering. Ett sätt är att återföra askan till skogen. Förutom att utnyttja aska från skogsbränslen som kompensation för markförsurning och uttagen näring, finns det även en potential att öka skogsproduktionen på dikad torvmark. Det finns dock ett behov av ökade kunskaper om övriga miljöeffekter efter tillförsel av aska på dikad torvmark. Syftet med de här redovisade studierna var att undersöka effekten av asktillförsel på trädens tillväxt, flöden av växthusgaser, torvegenskaper, markvegetation och grundvattenkemi. Studierna utfördes i tre fältförsök (Perstorp, Anderstorp och Skogaryd) i Götaland. Samtliga variabler studerades dock inte i alla försök. Perstorp är en lågproduktiv torvmark som vid försöksstarten hade en plantskog av tall. Där studerades långtidseffekter i torven och på markvegetation 25–26 år efter att 2,5 ton t.s. aska per ha tillförts, troligen som lösaska. Det var stor skillnad i skogstillstånd mellan kontrollytor och askytor vid tidpunkten för dessa studier. Kontrollytorna var i stort sett oförändrade sedan försöksstarten avseende trädskiktet (1,7 m höga träd), medan askytorna hyste en ca 5,5 m hög tallungskog med ca dubbelt så högt stamantal. Anderstorp är en något bördigare lokal med tallskog än Perstorp. Skogaryd är en högproduktiv torvmark med granskog. I båda försöken tillfördes krossaskor i två doser, 3,3 och 6,6 ton t.s. aska per ha. Den lägre dosen kan betraktas som en hög kompensationsgiva alternativt en låg askgödslingsgiva, medan den högre kan ses som en möjlig praktisk askgödslingsgiva. Resultaten från dessa försök belyser effekter upp till fem respektive två år efter asktillförseln. Trädens grundytetillväxt i Anderstorp ökade signifikant efter tillförsel av 6,6 ton t.s. aska ha-1under den studerade femårsperioden. Det var ett förväntat resultat enligt tidigare erfarenheter. I Skogaryd kunde inga tillväxteffekter av asktillförseln påvisas efter två år. De uppmätta gasflödena upp till fem åren efter tillförsel av 3,3 och 6,6 ton t.s. krossaska per ha visade att emissionen av CO2 var oförändrad i Anderstorp. På den bördiga lokalen (Skogaryd) minskade emissionen av CO2. Emissionen av CH4 var oförändrad i båda försöken. Lustgasemissionerna i Anderstorp var knappt detekterbara, medan askan minskade emissionen i Skogaryd. Minskningen tycktes vara kopplad till ökat pH-värde i torven. Den mikrobiella biomassan minskade i de undersökta dränerade lågproduktiva torvmarkerna av en låg askgiva (ca 3 ton d.w. per ha), medan samhällsstrukturen var opåverkad. Asktillförseln minskade nettokvävemineraliseringen i dessa torvmarker. Inga påtagliga initiala förändringar av markvegetationen kunde påvisas efter asktillförseln. Vegetationsstrukturen ändrades på försökslokalen med lägst bördighet (Perstorp) och växtdiversiteten och täckningsgraden i fältskiktet minskade. Detta var troligen en effekt av det förändrade skogstillståndet p.g.a. asktillförseln. Resultaten från torvmarken med hög bördighet och granskog (Skogaryd) visade på en ökad diversitet i både fält- och bottenskikt samt en något ökad produktion i markvegetationen två år efter asktillförseln. Asktillförseln i Skogaryd gav mycket få påvisbara behandlingseffekter för de 43 uppmätta grundvattenkemiska variablerna. De höga bakgrundsnivåerna av bl.a. B, Ca, Mg och PO4-P bidrog sannolikt till detta. En slutsats är att tillförsel av 3–6 ton krossaska ha-1 på dikad torvmark inte bidrar till ökad GWP (”Global Warming Potential”), utan snarare till en minskning, under de fem första åren efter åtgärden. Det krävs mer långsiktiga uppföljningar i försöken för att se om de redovisade effekterna på GWP är bestående samt fördjupade studier för att förstå mekanismerna bakom de uppmätta minskade flödena av CO2 och N2O.
|
|
| 3. |
- Sikström, Ulf, et al.
(författare)
-
Tillförsel av aska i skog på dikad torvmark i södra Sverige – skogsproduktion och emission av växthusgaser
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- The objective of the present study was to evaluate effects of wood-ash application (3.3 and 6.6 tonnes d.w. self-harden crushed wood ash ha-1) in forests on drained peatlands in southern Sweden. Tree growth (three sites) and fluxes of greenhouse gases (one site) were measured in field experiments. In the two experiments (Anderstorp and Bredaryd) in Scots pine stands (Pinus sylvestris L.) on oligotrophic mires, tree growth increased significantly during the seven–eightyear long effect periods after ash application. In an earlier study in Anderstorp, the annual emissions of CO2, CH4 and N2O from the peat were shown to be unaffected by the ash application. In Skogaryd, a Norway spruce stand (Picea abies L. Karst.) on a minerotrophic mire, the growth was indicated to increase during the five-year effect period. In the same experiment, the previously found reduction in emissions of both CO2 and N2O during the first two years after ash application were no longer significant, although the emissions where lower, for N2O only in the high dose ash treatment. CH4 was unaffected during the whole observed period. During the first five years, application of 3–6 tonnes d.w. crushed wood ash ha-1 in the two studied forests on drained peatlands did not render in an increased Global Warming Potential (GWP), but rather a reduction.
|
|
