| 1. |
- Ahlberg, Erik, et al.
(författare)
-
"Vi klimatforskare stödjer Greta och skolungdomarna"
- 2019
-
Ingår i: Dagens nyheter (DN debatt). - 1101-2447.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- DN DEBATT 15/3. Sedan industrialiseringens början har vi använt omkring fyra femtedelar av den mängd fossilt kol som får förbrännas för att vi ska klara Parisavtalet. Vi har bara en femtedel kvar och det är bråttom att kraftigt reducera utsläppen. Det har Greta Thunberg och de strejkande ungdomarna förstått. Därför stödjer vi deras krav, skriver 270 klimatforskare.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
- Döscher, Ralf, et al.
(författare)
-
The EC-Earth3 Earth system model for the Coupled Model Intercomparison Project 6
- 2022
-
Ingår i: Geoscientific Model Development. - : Copernicus GmbH. - 1991-959X .- 1991-9603. ; 15:7, s. 2973-3020
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The Earth system model EC-Earth3 for contributions to CMIP6 is documented here, with its flexible coupling framework, major model configurations, a methodology for ensuring the simulations are comparable across different high-performance computing (HPC) systems, and with the physical performance of base configurations over the historical period. The variety of possible configurations and sub-models reflects the broad interests in the EC-Earth community. EC-Earth3 key performance metrics demonstrate physical behavior and biases well within the frame known from recent CMIP models. With improved physical and dynamic features, new Earth system model (ESM) components, community tools, and largely improved physical performance compared to the CMIP5 version, EC-Earth3 represents a clear step forward for the only European community ESM. We demonstrate here that EC-Earth3 is suited for a range of tasks in CMIP6 and beyond.
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Heinze, Christoph, et al.
(författare)
-
The quiet crossing of ocean tipping points
- 2021
-
Ingår i: Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America. - : Proceedings of the National Academy of Sciences. - 0027-8424 .- 1091-6490. ; 118:9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Anthropogenic climate change profoundly alters the ocean's environmental conditions, which, in turn, impact marine ecosystems. Some of these changes are happening fast and may be difficult to reverse. The identification and monitoring of such changes, which also includes tipping points, is an ongoing and emerging research effort. Prevention of negative impacts requires mitigation efforts based on feasible research-based pathways. Climate-induced tipping points are traditionally associated with singular catastrophic events (relative to natural variations) of dramatic negative impact. High-probability high-impact ocean tipping points due to warming, ocean acidification, and deoxygenation may be more fragmented both regionally and in time but add up to global dimensions. These tipping points in combination with gradual changes need to be addressed as seriously as singular catastrophic events in order to prevent the cumulative and often compounding negative societal and Earth system impacts.
|
|
| 7. |
- Nilsson, Annika E, et al.
(författare)
-
Signals from a noisy region
- 2013
-
Ingår i: <em>Media and the Politics of Arctic Climate Change</em>. <em>When the Ice Breaks</em>. - : Palgrave Macmillan. - 9781137266231 ; , s. 93-113
-
Bokkapitel (refereegranskat)
|
|
| 8. |
- Rummukainen, Markku, et al.
(författare)
-
Uppdatering av den vetenskapliga grunden för klimatarbetet. En översyn av naturvetenskapliga aspekter
- 2011
-
Rapport (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Sammanfattning Det naturvetenskapliga kunskapsläget om klimatförändringarna förbättrats ständigt genom forskningen om klimatsystemet, klimatpåverkan, klimatets variationer och förändringar samt klimateffekter. Kunskapsläget är väletablerat när det gäller den grundläggande fysiken bakom växthuseffekten, liksom att genomsnittstemperaturen vid jordytan stigit de senaste femtio åren. Det är också mycket sannolikt att det mesta av den observerade uppvärmningen beror på mänsklig klimatpåverkan. Samtidigt finns det betydande osäkerheter när det gäller konsekvenserna av klimatförändringarna samt hur mycket utsläppen behöver minska för att man ska nå ett givet klimatmål. Värdet på klimatkänsligheten är den viktigaste faktorn för beräkningar av hur mycket växthusgaser vi kan släppa ut, givet ett visst temperaturmål. Forskningen visar att det behövs stora och snabba utsläppsminskningar för att uppnå tvågradersmålet. För att nå ett lägre temperaturmål, till exempel ett 1,5-gradersmål, är de nödvändiga utsläppsminskningarna än mer omfattande. - För att nå tvågradersmålet med en sannolikhet runt 70 % krävs uppskattningsvis att de globala växthusgasutsläppen minskar i storleksordningen 50‒60 % från år 2000 till 2050, och minskar med nära 100 % till 2100. - För att nå ett 1,5-gradersmål med en sannolikhet runt 70 % krävs globala nollutsläpp redan runt år 2050. - För att nå ett 1,5-gradersmål med en sannolikhet runt 50 % krävs uppskattningsvis att de globala växthusgasutsläppen minskar i storleksordningen 80 % från år 2000 till 2050, och med nära 100 % till 2100. Det är framför allt de kumulativa utsläppen av koldioxid och andra långlivade växthusgaser som räknas när det gäller hur stora klimatförändringarna blir bortom 2100. Ju senare de globala utsläppen kulminerar, och ju högre nivå de då är på, desto större blir utmaningen för att åstadkomma en tillräckligt snabb påföljande utsläppsminskningstakt. Reducerade utsläpp av kortlivade klimatpåverkande ämnen är viktigt främst i ett kortare perspektiv. Det finns olika modeller för hur de globala utsläppsminskningarna kan fördelas mellan olika regioner och länder. Dessa baseras inte på naturvetenskapliga principer utan är beroende av politiska och andra ställningstaganden. För en del länder skiljer sig resultaten mycket beroende på valet av fördelningsmodell. För de flesta industriländer är slutsatsen dock generellt sett densamma: jämfört med idag behöver deras utsläpp minska mycket kraftigt. - För att nå tvågradersmålet med i storleksordningen 70 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen i Sverige minskar med cirka 70 % från år 2005 till 2050. Den motsvarande siffran för EU är cirka 80 %. - För att nå ett 1,5-gradersmål med i storleksordningen 70 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen minskar från år 2005 till år 2050 med runt 100 % i Sverige och i EU, och i andra länder. - För att nå ett 1,5-gradersmål med i storleksordningen 50 % sannolikhet krävs, givet en globalt lika per capita fördelning av utsläppen från och med 2050, att utsläppen i Sverige och EU minskar med drygt 90 % från år 2005 till 2050. Nettoutsläpp av koldioxid från avskogning och utrikes luft- och sjöfart ingår inte i dessa uppskattningar. Generellt blir riskerna för allvarliga klimateffekter mindre ju mer ambitiöst temperaturmål som väljs, men riskerna försvinner inte med tvågradersmålet, och inte ens med ett 1,5-gradersmål. Jämfört med IPCC:s AR4 från 2007, har nya forskningsresultat publicerats om klimateffekter. I denna rapport har vi fokuserat på havsnivåhöjningen, havsförsurningen, den biologiska mångfalden samt klimateffekter i Arktis. Jämfört med genomgången av kunskapsläget i AR4 visar nya resultat att den framtida havsnivåhöjningen kan bli större, havsförsurningens effekter på marina ekosystem omfattande och även om en del arter kan vara anpassningsbara, kan världens ekosystem påverkas av skillnader i olika arters sårbarhet för klimatförändringarna. I Arktis sker snabba förändringar. Sammantaget ter sig riskerna för allvarliga klimateffekter större jämfört med AR4. Denna rapport utgår från naturvetenskaplig klimatforskning sedan 2007. Rapporten förordar inte något specifikt temperaturmål, någon specifik utsläppsbana eller specifika policybeslut. Dessa är föremål för politiska avgöranden.
|
|
| 9. |
- Van Noije, Twan, et al.
(författare)
-
EC-Earth3-AerChem : A global climate model with interactive aerosols and atmospheric chemistry participating in CMIP6
- 2021
-
Ingår i: Geoscientific Model Development. - : Copernicus GmbH. - 1991-959X .- 1991-9603. ; 14:9, s. 5637-5668
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This paper documents the global climate model EC-Earth3-AerChem, one of the members of the EC-Earth3 family of models participating in the Coupled Model Intercomparison Project Phase 6 (CMIP6). EC-Earth3-AerChem has interactive aerosols and atmospheric chemistry and contributes to the Aerosols and Chemistry Model Intercomparison Project (AerChemMIP). In this paper, we give an overview of the model, describe in detail how it differs from the other EC-Earth3 configurations, and outline the new features compared with the previously documented version of the model (EC-Earth 2.4). We explain how the model was tuned and spun up under preindustrial conditions and characterize the model's general performance on the basis of a selection of coupled simulations conducted for CMIP6. The net energy imbalance at the top of the atmosphere in the preindustrial control simulation is on average -0.09 W m-2 with a standard deviation due to interannual variability of 0.25 W m-2, showing no significant drift. The global surface air temperature in the simulation is on average 14.08 ∼ C with an interannual standard deviation of 0.17 ∼ C, exhibiting a small drift of 0.015 ± 0.005 ∼ C per century. The model's effective equilibrium climate sensitivity is estimated at 3.9 ∼ C, and its transient climate response is estimated at 2.1 ∼ C. The CMIP6 historical simulation displays spurious interdecadal variability in Northern Hemisphere temperatures, resulting in a large spread across ensemble members and a tendency to underestimate observed annual surface temperature anomalies from the early 20th century onwards. The observed warming of the Southern Hemisphere is well reproduced by the model. Compared with the ECMWF (European Centre for Medium-Range Weather Forecasts) Reanalysis version 5 (ERA5), the surface air temperature climatology for 1995-2014 has an average bias of -0.86 ± 0.05 ∼ C with a standard deviation across ensemble members of 0.35 ∼ C in the Northern Hemisphere and 1.29 ± 0.02 ∼ C with a corresponding standard deviation of 0.05 ∼ C in the Southern Hemisphere. The Southern Hemisphere warm bias is largely caused by errors in shortwave cloud radiative effects over the Southern Ocean, a deficiency of many climate models. Changes in the emissions of near-term climate forcers (NTCFs) have significant effects on the global climate from the second half of the 20th century onwards. For the SSP3-7.0 Shared Socioeconomic Pathway, the model gives a global warming at the end of the 21st century (2091-2100) of 4.9 ∼ C above the preindustrial mean. A 0.5 ∼ C stronger warming is obtained for the AerChemMIP scenario with reduced emissions of NTCFs. With concurrent reductions of future methane concentrations, the warming is projected to be reduced by 0.5 ∼ C.
|
|
| 10. |
|
|
