| 1. |
- Andersson, Lars, et al.
(författare)
-
Vässa växtskyddet för framtidens klimat – hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat : Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans sammansättning
- 2012
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sammanfattning återkommande inventeringar av jordbruksmarkens ogräsflora är av stor betydelse för att på ett tidigt stadium upptäcka förändringar i förekomst av en viss art. I vissa fall kan det också ge underlag för att förklara hur ogräsfloran påverkas av t.ex. klimatförändringar och ändrade odlingsåtgärder. Syftet med denna rapport är att den ska utgöra ett beslutsunderlag för att välja metod för uppföljande inventering av ogräsfloran. Som underlag för de två förslag vi presenterar har vi i) sammanställt och värderat tidigare erfarenheter, främst från Danmark och Finland, ii) med hjälp av befintliga och nyinsamlade data, beräknat statistisk styrka samt tidsåtgång, och iii) beräknat kostnader för ogräsinventeringarna. I Danmark har tre ogräsinventeringar genomförts sedan 1960-talet, i kampanjer under 3-7 år. Vid sista tillfället ingick 240 gårdar och 11 grödor. På varje fält inventerades 10 obehandlade rutor. Inventeringen kunde genomföras relativt snabbt eftersom frekvens i provytorna enbart baserades på förekomst/icke-förekomst. En nackdel är de långa uppehållen mellan kampanjerna, 11-17 år, och vidare är urvalet av fält inte väl definierat. I Finland har fyra inventeringar genomförts, i 3- till 4-åriga kampanjer. Här har man koncentrerat sig på en typ av gröda (vårsäd) men istället lagt stora resurser på vägning av biomassa och jordprovtagning samt insamlande av kringdata. Värdet av denna arbetskrävande metod kan dock ifrågasättas, eftersom mycket av dessa data bara har använts i begränsad omfattning. Utifrån våra nordiska kollegors resultat och erfarenheter beslöt vi att testa den statistiska styrkan i en metod som utgör en variant av den danska, baserad på registrering av enbart förekomst/icke-förekomst i provytor. Styrkeanalyserna gjordes huvudsakligen i syfte att besvara frågeställningen: Givet en viss variation i data, hur många fält behövs för att detektera en given förändring med önskad statistisk säkerhet? Genom analys av äldre data samt data från nygjord inventering fick vi fram siffror på mellanfältsvariation för ett antal vanliga ogräsarter. En tydlig slutsats var att variationen i förekomst mellan fälten är betydligt större än variationen inom fälten. Antalet inventerade fält är alltså viktigare än antalet inventeringsrutor per fält för att kunna upptäcka en förändring i förekomst. Ett exempel från den statistiska analysen för en art med relativt stor mellanfältsvariation: Om förekomsten i provytorna ökar från 10% till 20% under ett år, krävs provtagning av 106 fält för att i 95 fall av 100 kunna påvisa denna ökning som signifikant (på 5%-nivån). är ökningen från 10% till 40% räcker det med 15 fält för att uppnå samma statistiska säkerhet. Rimligtvis ökar säkerheten om inventeringarna återkommer årligen, och framför allt finns då möjligheten att snabbare kunna detektera en effekt jämfört med om kampanjer genomförs. Utformandet av en resurseffektiv och tillförlitlig metod förutsätter ett antal val vad gäller urval och omfattning: 4 Vi anser att det finns två huvudalternativ för urval av fält; i) Växtskyddscentralens prognosrutor (Alternativ 1 nedan), och ii) slumpvis utvalda gårdar men med en jämn fördelning inom regioner (Alternativ 2). Inventering bör återkomma på samma gård, medan fältvalet avgörs av grödan. Vi rekommenderar notering av endast frekvens i provytor, eftersom (i) det är en mycket snabb metod, som genererar data som (ii) är mindre känsliga för inventeringstidpunkt på säsongen, och (iii) mindre beroende av årsmån och gröda. Det är önskvärt att inventera både behandlat och obehandlat om resurserna finns. Det kan ske genom i) inventering av obehandlade rutor i fält med Växtskyddcentralens prognosrutor, eller ii) avtala med lantbrukaren/sprutföraren att stänga av sprutan för en viss yta. Vad gäller inventeringsfrekvensen rekommenderar vi årliga inventeringar. Ett system baserat på kampanjer kan inte generera någon kunskap förrän andra omdrevet slutförts, medan en årlig inventering kan analyseras redan efter andra säsongen. Vidare, om ett system skall kunna fungera som ”alarmklocka”, är årliga inventeringar motiverat eftersom mycket kan hända mellan kampanjerna. årliga inventeringar möjliggör också att upprätthålla kompetens och en fungerande organisation för fältarbete, datahantering och rapportering. Inventeringen föreslås begränsad till höstsäd och vårsäd. Finns det ekonomiskt utrymme för att inkludera ytterligare någon gröda föreslår vi någon oljeväxt, och/eller någon gröda med avvikande konkurrensförmåga, som till exempel majs. Vi förordar att inventeringarna utförs i tre regioner: Skåne, Västergötland/östergötland och Mälardalen. Det motiveras av i) att det är betydande odlingsområden, och ii) att det innebär en gradient vad gäller temperatur och nederbörd. Ett relativt litet stickprov beräknas räcka för att ge en representativ bild av ett fälts artsammansättning. I provinventeringen beräknades tiden till ca 1h/fält (12 rutor). Den största tidsåtgången består i resorna mellan fält/gårdar. Om valet står mellan ett stort antal fält med 5 provytor per fält, och färre fält med 10 provytor, rekommenderar vi det första alternativet. Följande data MåSTE registreras: Koordinater; gröda; ekologisk/konventionell. Följande data BöR registreras: Jordart; förfrukt; förförfrukt; vall/ej vall i växtföljden; plöjningsfrekvens (t.ex. plöjning X år av fem); herbicidbehandlingsfrekvens (behandling X år av fem); skördestatistik för området; väderdata. De två sistnämnda inhämtas i efterhand. Slutsatserna från arbetet summeras i nedanstående två alternativ till metod för ogräsinventering. På grund av svårigheten att kunna förutsäga eventuella problem i inventeringsmetodiken, föreslår vi att båda alternativen testas under en prövotid på två år, förslagsvis begränsat till en region. Det skapar möjlighet att bedöma kostnad, kvalitet, tillförlitlighet och eventuella problem. Jämförelsen mellan de två alternativen ger möjlighet att svara på frågan vilket alternativ som är mest kostnadseffektivt. 5 Alternativ 1 – Inventering i växtskyddscentralernas utökade prognos- och varningsrutor Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens axgång och genomförs inom 3 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne län, Västra Götalands län + västra delen av östergötlands län, samt Uppsala län + Västmanlands län) x 50 fält (eller det antal fält som är tillgängliga, dock maximalt 50; Stor geografisk spridning bör eftersträvas). Föreslagen regionsindelning har styrts av förväntad tillgång till lämpliga prognosrutor. Inventeringarna utförs i Växtskyddscentralernas prognosrutor, vilka förlängs med en sträcka på 25 m som ej behandlas med herbicider. Eventuellt måste de herbicidfria rutorna placeras med visst avstånd från prognosrutorna för att förekomsten av skadeinsekter inte ska påverkas. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. Inventeringarna görs av växtskyddscentralernas personal i samband med annan inventering, efter gemensam introduktion i början av inventeringsperioden. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet informerar lantbrukaren och Växtskyddscentralernas personal, utbildar inventerarna och samlar in befintlig kringdata. Alternativ 2 – Inventering i sprutfria rutor i strategiskt valda fält Regelbundenhet: Inventeringarna utförs årligen. Inventeringarna startar vid stråsädens begynnande axgång och genomförs under 2 veckor. Omfattning: 2 grödor (vårsäd, höstsäd) x 3 regioner (Skåne, Västergötland alt. östergötland, Mälardalen) x 75 fält = totalt 450 fält. I dessa 450 fält inventeras såväl obehandlade rutor i som intilliggande behandlade rutor. Om möjligt inventeras vårsäd och höstsäd hos samma lantbrukare för att spara administrationskostnad och restid. Metodik: Inventeringarna genomförs genom artvis registrering av förekomst/ickeförekomst i 10 herbicidfria, och i förekommande fall 10 besprutade, inventeringsrutor (á 0,25 m2) per fält. En koordinator med övergripande ansvar för inventeringsprogrammet gör ett urval av inventeringsfält, förslagsvis i samråd med t.ex. Hushållningssällskapens individuella rådgivare. Koordinatorn har också ansvar för kontakt med och information till lantbrukare/sprutförare, kontakt med och utbildning av inventerare samt insamling av kringdata. Inventeringarna utförs av tre inventerare per region med gemensam introduktion i början av inventeringsperioden.
|
|
| 2. |
- Gabrielson, Marike, et al.
(författare)
-
Inclusion of Endogenous Plasma Dehydroepiandrosterone Sulfate and Mammographic Density in Risk Prediction Models for Breast Cancer
- 2020
-
Ingår i: Cancer Epidemiology, Biomarkers and Prevention. - : American Association For Cancer Research (AACR). - 1055-9965 .- 1538-7755. ; 29:3, s. 574-581
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Endogenous hormones and mammographic density are risk factors for breast cancer. Joint analyses of the two may improve the ability to identify high-risk women.Methods: This study within the KARMA cohort included pre-diagnostic measures of plasma hormone levels of dehydroepiandrosterone (DHEA), its sulfate (DHEAS), and mammographic density in 629 cases and 1,223 controls, not using menopausal hormones. We evaluated the area under the receiver-operating curve (AUC) for risk of breast cancer by adding DHEA, DHEAS, and mammographic density to the Gail or Tyrer-Cuzick 5-year risk scores or the CAD2Y 2-year risk score.Results: DHEAS and percentage density were independently and positively associated with breast cancer risk (P = 0.007 and P < 0.001, respectively) for postmenopausal, but not premenopausal, women. No significant association was seen for DHEA. In postmenopausal women, those in the highest tertiles of both DHEAS and density were at greatest risk of breast cancer (OR, 3.5; 95% confidence interval, 1.9-6.3) compared with the lowest tertiles. Adding DHEAS significantly improved the AUC for the Gail (+2.1 units, P = 0.008) and Tyrer-Cuzick (+1.3 units, P = 0.007) risk models. Adding DHEAS to the Gail and Tyrer-Cuzick models already including mammographic density further increased the AUC by 1.2 units (P = 0.006) and 0.4 units (P = 0.007), respectively, compared with only including density.Conclusions: DHEAS and mammographic density are independent risk factors for breast cancer and improve risk discrimination for postmenopausal breast cancer.Impact: Combining DHEAS and mammographic density could help identify women at high risk who may benefit from individualized breast cancer screening and/or preventive measures among postmenopausal women.
|
|
| 3. |
- Gabrielson, Marike, et al.
(författare)
-
Inclusion of Plasma Prolactin Levels in Current Risk Prediction Models of Premenopausal and Postmenopausal Breast Cancer
- 2018
-
Ingår i: JNCI CANCER SPECTRUM. - : OXFORD UNIV PRESS. - 2515-5091. ; 2:4
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background: Circulating plasma prolactin is associated with breast cancer risk and may improve our ability to identify high-risk women. Mammographic density is a strong risk factor for breast cancer, but the association with prolactin is unclear. We studied the association between breast cancer, established breast cancer risk factors and plasma prolactin, and improvement of risk prediction by adding prolactin. Methods: We conducted a nested case-control study including 721 breast cancer patients and 1400 age-matched controls. Plasma prolactin levels were assayed using immunoassay and mammographic density measured by STRATUS. Odds ratios (ORs) were calculated by multivariable adjusted logistic regression, and improvement in the area under the curve for the risk of breast cancer by adding prolactin to established risk models. Statistical tests were two-sided. Results: In multivariable adjusted analyses, prolactin was associated with risk of premenopausal (OR, top vs bottom quintile = 1.9; 1.88 (95% confidence interval [CI] = 1.08 to 3.26) but not with postmenopausal breast cancer. In postmenopausal cases prolactin increased by 10.6% per cBIRADS category (P-trend = .03). In combined analyses of prolactin and mammographic density, ORs for women in the highest vs lowest tertile of both was 3.2 (95% CI = 1.3 to 7.7) for premenopausal women and 2.44 (95% CI = 1.44 to 4.14) for postmenopausal women. Adding prolactin to current risk models improved the area under the curve of the Gail model (+2.4 units, P = .02), Tyrer-Cuzick model (+3.8, P = .02), and the CAD2Y model (+1.7, P = .008) in premenopausal women. Conclusion: Circulating plasma prolactin and mammographic density appear independently associated with breast cancer risk among premenopausal women, and prolactin may improve risk prediction by current risk models.
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
- Blohm, My, et al.
(författare)
-
Relationship between surgical volume and outcomes in elective and acute cholecystectomy : nationwide, observational study
- 2023
-
Ingår i: British Journal of Surgery. - : Oxford University Press. - 0007-1323 .- 1365-2168. ; 110:3, s. 353-361
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- BACKGROUND: High surgical volumes are attributed to improved quality of care, especially for extensive procedures. However, it remains unknown whether high-volume surgeons and hospitals have better results in gallstone surgery. The aim of this study was to investigate whether operative volume affects outcomes in cholecystectomies.METHODS: A registry-based cohort study was performed, based on the Swedish Registry of Gallstone Surgery. Cholecystectomies from 2006 to 2019 were included. Annual volumes for the surgeon and hospital were retrieved. All procedures were categorized into volume-based quartiles, with the highest group as reference. Low volume was defined as fewer than 20 operations per surgeon per year and fewer than 211 cholecystectomies per hospital per year. Differences in outcomes were analysed separately for elective and acute procedures.RESULTS: The analysis included 154 934 cholecystectomies. Of these, 101 221 (65.3 per cent) were elective and 53 713 (34.7 per cent) were acute procedures. Surgeons with low volumes had longer operating times (P < 0.001) and higher conversion rates in elective (OR 1.35; P = 0.023) and acute (OR 2.41; P < 0.001) operations. Low-volume surgeons also caused more bile duct injuries (OR 1.41; P = 0.033) and surgical complications (OR 1.15; P = 0.033) in elective surgery, but the results were not statistically significant for acute procedures. Low-volume hospitals had more bile duct injuries in both elective (OR 1.75; P = 0.002) and acute (OR 1.96; P = 0.003) operations, and a higher mortality rate after acute surgery (OR 2.53; P = 0.007).CONCLUSION: This study has demonstrated that operative volumes influence outcomes in cholecystectomy. The results indicate that gallstone surgery should be performed by procedure-dedicated surgeons at hospitals with high volumes of this type of benign surgery.
|
|
| 6. |
|
|
| 7. |
- Boyner, Malin, et al.
(författare)
-
Effect of hatching time on time to first feed intake, organ development, enzymatic activity and growth in broiler chicks hatched on-farm
- 2021
-
Ingår i: Animal. - : Elsevier BV. - 1751-7311 .- 1751-732X. ; 15
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- The conventional commercial hatcheries used today do not allow the newly hatched chicks to consume feed or water. Combined with natural variation in hatching time, this can lead to early hatched chicks being feed-deprived for up to 72 h before being unloaded at the rearing site. This study investigated the effects of hatching time on time to first feed intake and development of organs, digestive enzymes and productivity in terms of growth and feed conversion ratio in chicks hatched on-farm. Chicks were divided into three hatching groups (early, mid-term and late), and assessed over a full production cyde of 34 days. The results revealed that chicks remain inactive for a considerable amount of time before engaging in eating-related activities. Eating activity of 5% ( i.e. when 5% of birds in each hatching group were eating or standing dose to the feeder) was recorded at an average biological age (BA) of 25.4 h and a proportion of 50% birds with full crop was reached at an average BA of 30.6 h. Considering that the hatching window was 35 h in this study, the average chick probably did not benefit from access to feed and water immediately post-hatch in this case. At hatch, mid-term hatchlings had a heavier small intestine (30.1 g/kg bw) than both early (26.4 g/kg bw) and late (26.0 g/kg bw) hatchlings. Relative length of the small intestine was shorter in late hatchlings (735 cm/kg bw) than in mid-term (849 cm/kg bw) and early (831 cm/kg bw) hatchlings. However, the relative weight of the bursa fabridi was greater in mid-term (130 g/kg bw) than in early hatchlings (1.01 g/kg bw). At hatch, late hatchlings were heavier than early and mid-term hatchlings (P < 0.05), but by 3 days of age early hatchlings were heavier than mid-term and late hatchlings (P < 0.01). The only effect persisting throughout the study was a difference in the relative weight of the small intestine, where late hatchlings had heavier intestines than early hatchlings (P < 0.05). Thus, while there were differences between hatching groups, this study showed that the hatchlings seemed capable of compensating for these as they grew. (C) 2020 The Authors. Published by Elsevier Inc. on behalf of The Animal Consortium.
|
|
| 8. |
- Brorsson, Anna Lena, 1964-, et al.
(författare)
-
A person-centered education for adolescents with type 1 diabetes - a randomized controlled trial
- 2019
-
Ingår i: Pediatric Diabetes. - : Hindawi Limited. - 1399-543X .- 1399-5448. ; 20:7, s. 986-996
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- INTRODUCTION: Young people with type 1 diabetes and their parents need to receive person-centred education to be able to manage their diabetes. Guided Self-Determination-Young (GSD-Y) is a person-centred communication and reflection education model that can be used in educational programmes for young people with type 1 diabetes.OBJECTIVE: To evaluate whether GSD-Y leads to improved glycaemic control, increased self-perceived health and health-related quality of life, fewer diabetes-related family conflicts, and improved self-efficacy in a group-based intervention for adolescents starting continuous subcutaneous insulin infusion (CSII) and their parents.METHODS: This randomized controlled trial included 71 adolescents starting CSII. Participants were followed for twelve months. The intervention group (n=37) attended seven group training sessions over a period of five months, using the GSD-Y model, the control group received standard care. Variables evaluated were HbA1c, self-perceived health, health-related quality of life, family conflicts, self-efficacy, and usage of continuous glucose monitoring.RESULTS: When adjusted for sex and family conflicts, there was a difference in glycaemic control between the groups at twelve months, favouring the intervention group (62 vs. 70 mmol/mol, p=0.009). When analyses were performed on boys and girls separately and adjusted for family conflicts, the only difference detected was for boys after twelve months (p=0.019). The intervention showed no effect on self-perceived health, health-related related quality of life, family conflicts, or self-efficacy.CONCLUSIONS: An intervention with GSD-Y may have an effect on glycaemic control. The content of the GSD-Y groups may serve as a model for person-centred care in adolescents with type 1 diabetes. This article is protected by copyright. All rights reserved.
|
|
| 9. |
|
|
| 10. |
- Edin, Eva, et al.
(författare)
-
Temporal Interactions between Root-Lesion Nematodes and the Fungus Rhizoctonia Solani Lead to Reduced Potato Yield
- 2019
-
Ingår i: Agronomy. - : MDPI AG. - 2073-4395. ; 9
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Soil microorganisms and soil fauna may have a large impact on the tuber yield of potato crops. The interaction between root-lesion nematodes and the pathogenic fungus Rhizoctonia solani Kuhn was studied on potato plants grown in pots under controlled conditions. In two similar experiments, different combinations of nematodes and fungal mycelium were added to the pots at three occasions; at planting, after 14 days, and after 28 days. The nematodes reduced root biomass and the combination of nematodes and R. solani resulted in reduced tuber yield in both experiments, but the interaction was not synergistic. In contrast, the number of stem canker lesions decreased in the presence of nematodes compared to treatments with R. solani only. The time of inoculation influenced the severity of both fungal and nematode damage. The nematode damage on tubers was less severe if the nematodes were added at 28 days, while the number of severe stem canker lesions increased if the fungus was added at 28 days. However, the time of nematode inoculation did not affect the incidence of fungal damage, hence the nematodes did not assist R. solani to infect the plant. Our results highlight the underestimated importance of root-lesion nematodes, not resulting in obvious above ground symptoms or misshaped tubers yet affecting the performance of other pathogens.
|
|
