| 1. |
- Lindberg, Kreg, et al.
(author)
-
Facilitating Integrated Recreation Management : Assessing Conflict Reduction Benefits in a Common Metric
- 2009
-
In: Forest Science. - : Society of American Foresters. - 0015-749X .- 1938-3738. ; 55:3, s. 201-209
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Recreation management on public land often involves trade-offs. For example, cross-country skiers may experience conflict with snowmobiles. A potential management response is trail separation, which may lead to gains to skiers but also ecological and financial costs associated with creation of a new trail. If separation involves snowmobile access restrictions, there may be experiential losses for that user group. Management responses are not always based on explicit identification and integration of the gains and losses accruing across diverse stakeholders and dimensions; economics provides a criterion, a metric, and measurement tools to facilitate such integration. A Swedish case study illustrates this approach and assesses values accruing to skiers from reduced snowmobile presence. Cross-country skiers were sampled on-site in the southern Ja¨mtland mountain region, and follow-up mail surveys included choice experiment scenarios. Conditional logit analysis of the 1,468 completed scenarios indicates that skier welfare gains from conflict reduction are substantial and reflect both direct and indirect contact. A change from sharing trails to not seeing, hearing, or smelling snowmobiles leads to gains of 185 kronor (US$23) per skier party.
|
|
| 2. |
- Lindberg, Kreg, et al.
(author)
-
Skiers and snowmobilers in södra Jämtlandsfjällen : are there recreation conflicts?
- 2001
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Vintern 2001 genomförde ETOUR en studie av konflikter mellan turskidåkare och snöskoteråkare i södra Jämtlandsfjällen. Resultaten från undersökningen visar att turskidåkarna upplever en konflikt med snöskoteråkarna, medan det omvända förhållandet inte föreligger (konflikten är asymmetrisk). Cirka en tredjedel av turskidåkarna angav att de upplevt en betydande störning från snöskotrar och en lika stor andel säger sig ha stött på fler snöskotrar än de anser vara acceptabelt. Störningen återfinns inte bara på de gemensamma lederna i området, utan i viss grad också på de separerade lederna och i Storulvån där skoteråkning generellt inte är tillåten. Flertalet turskidåkare tolererar den störning de upplevde och kommer troligen inte i framtiden välja att besöka andra områden för att undvika snöskotrar (här skall kommas ihåg att undersökningen inte omfattat de turskidåkare som redan valt att åka i andra områden på grund av störningar från snöskotrar). Konflikten kvarstår dock, och frågan är vad som kan göras för att minska den. Resultaten tyder på att konflikten främst beror på direkta kontakter mellan skidåkare och snöskoteråkare. När turskidåkarna fick rangordna olika störningar från snöskotrar var det mest negativt att höra och att känna lukten av dem, följt av att se snöskotrar. En uppenbar förvaltningsåtgärd vore därför att försöka minska den direkta kontakten genom att till exempel separera leder. Resultaten från undersökningen visar att det finns stöd för en sådan åtgärd, då 60 procent av skidåkarna i Storulvån och 51 procent i det övriga området säger sig föredra separerade leder. Andra åtgärder skidåkarna föreslår är restriktioner för snöskoteråkning i vissa områden eller på vissa leder (11 procent) samt att försöka minska ljudnivån från snöskotrar (9 procent). På sikt kan avgaser och buller från snöskotrar minskas genom tekniska förbättringar, på kort sikt däremot kan detta effektivast uppnås genom att: - erbjuda tillräckligt med separerade leder så att turskidåkare som önskar undvika kontakt med snöskotrar kan göra detta - säkerställa att separering av leder är tillräcklig för att turskidåkare inte ska höra eller känna lukten av snöskotrar - förse turskidåkare med information om att separerade leder finns och var de finns.
|
|
| 3. |
|
|
