| 1. |
- Aro, Rudolf, et al.
(författare)
-
Screening of Poly- and Perfluoroalkyl Substances (PFASs) and Extractable Organic Fluorine (EOF) in the Blood of Highly Exposed People
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report summarises the findings of an investigation into the occurrence of poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) in the whole blood of people living in the municipality of Ronneby. A total of 20 whole blood samples from individuals who have known to been expose to PFASs via consumption of PFAS contaminated drinking water were analysed in this study. Using both liquid and supercritical chromatography coupled with tandem mass spectrometers a total of 63 PFASs were analysed. These results were then compared with extractable organofluorine (EOF) levels measured with combustion ion chromatography. The data from both target PFAS analysis and EOF was used to perform fluorine mass balance analysis.In general, the PFAS profile was dominated by long-chain perfluoroalkyl sulfonates (PFSAs with more than 6 fluorinated carbons), on average accounting for 97% of the total PFAS budget. The second most prominent PFAS class were long-chain perfluoroalkyl carboxylates (PFCAs with more than 7 fluorinated carbons), accounting for an additional 2.6% of the PFAS exposure. The average sum PFAS concentrations was 346 ng/g (from 74.1 ng/g to 715 ng/g). The average EOF concentration was 186 ng F/g and 79% of the EOF was explained by the target analytes.
|
|
| 2. |
- Glynn, Anders, et al.
(författare)
-
PFAS i blod – modellering av exponering via dricksvatten
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med projektet var att undersöka sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i dricksvatten (DV) och i serumprover från befolkningsgrupper som druckit PFAS-förorenat DV under lång tid. Målet var att utveckla en populationsmodell där PFAS-halter i serum kan uppskattas från PFAS-halter i DV och exponeringstid för detta DV. I projektet användes redan publicerade resultat från studier av PFAS-halter i serum och DV, omfattande anställda vid Arvidsjaurs flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Luleå flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Visby flygplats (brunnsvatten), och invånare från Uppsala (kommunalt DV). En grupp vuxna från Karlshamn (kommunalt vatten) fick representera populationer som druckit rent DV. Linjära regressionsanalyser visade starka samband mellan uppmätta PFAS-halter i serum och DV. PFHxS uppvisade den högsta kvoten mellan halt i serum och DV (ca 100), medan PFHxA och PFBS hade kvoter i intervallet 1-2. Skillnaderna i kvoter, som illustrerar hur effektivt PFAS bioackumuleras i kroppen från DV, är relaterad till hur länge olika PFAS stannar i kroppen efter avslutad exponering (halveringstider). PFAS med långa halveringstider (PFOA, PFHxS, PFOS) hade klart högre kvoter, och därmed högre bioackumulering, än PFAS med korta halveringstider (PFHxA, PFBS). I separata regressionsanalyser observerades lägre kvoter mellan PFAS-halt i serum och DV hos kvinnor än hos män, vilket antyder att kvinnor inte bioackumulerar de studerade PFAS från DV i lika hög grad som män. Befolkningen i Sverige exponeras för PFAS från andra källor än DV, vilket leder till bakgrundshalter av PFAS i serum även bland dem som inte druckit förorenat DV. Resultaten från regressionsanalyserna användes för att uppskatta vid vilka halter av PFAS i DV som det med stor sannolikhet går att upptäcka PFAS-halter i serum som ligger över bakgrundshalterna. Dessa PFAS-halter i DV varierade mellan olika PFAS, från ca 50 ng/L för PFOA till ca 100 ng/L för PFOS. Dessa halter ligger mycket högre än de som normalt uppmäts i kommunalt och enskilt DV i Sverige, och representerar halter i starkt förorenade områden. Med den relativt enkla populationsmodell som utvecklats i projektet kan man beräkna hur halterna av PFAS i serum påverkas av PFAS-halterna i DV. Dessutom kan man beräkna hur PFAS-halterna i serum påverkas av exponeringstiden för det förorenade DV, samt hur halterna minskar i serum efter övergång till rent DV. Som ingångsvärden i modellen användes de bakgrundshalter av PFAS i serum och kvoter mellan serum/DV-halter av PFAS som tagits fram i regressionsanalysen. Dessutom utnyttjades de halveringstider som tagits fram för de som arbetade (och konsumerade PFAS-förorenat DV) vid Luleå flygplats, samt en population vuxna från Canada. I ett test av modellen jämfördes de modellerade halterna av PFOA, PFHxS och PFOS i serum med uppmätta halter i tre populationer från Sverige (Ronneby), Italien (Veneto) och Arnsberg (Tyskland) som druckit förorenat DV under lång tid. Jämförelsen visade att modellen på ett bra sätt uppskattar variationen av halterna i serum i populationen, men att den underskattar medelhalterna, om medianen används vid jämförelsen. Om de modellerade medelvärdena (artimetiskt medelvärde) istället används i jämförelsen med de uppmätta medianerna, ligger de modellerade och uppmätta medel-halterna nära varandra. De observerade skillnaderna kan bero på att den regressionsanalys som användes för att ta fram ingångsvärdena i modellen påverkat fördelningen av värdena på ett sätt som inte helt överensstämmer med fördelningen i de studerade populationerna. Eliminering av PFAS efter övergång till rent DV modellerades också. Som exempel användes haltdata från de Ronnebybor som druckit förorenat DV under lång tid. Som slutpunkt i modelleringen användes den serumhalt som i medeltal representerar ett långsiktigt intag av PFAS i nivå med det tolerabla veckointaget (serumTVI), som EFSA tagit fram i sin senaste riskbedömning. SerumTVI är uppskattat för en summa-halt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS i serum (6,9 ng PFAS4/ml). Modelleringen pekar mot en stor variation i den tid det tar innan serumTVI nås i en befolkningsgrupp efter byte till rent DV. Den kortaste tiden modellerades till 14 år och den längsta till längre än en livstid. Resultaten i projektet uppmuntrar till fortsatt utveckling av modellen för uppskattning av PFAS-halter i serum från uppmätta halter i DV.
|
|
| 3. |
- Jakobsson, Kristina; Axmon, Anna; Tinnerberg, Håkan,
(författare)
-
Exponering för radon i Skåne: Omfattning och miljömedicinsk bedömning
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En kartläggning av exponering för bostadsradon i Skåne och en miljömedicinsk bedömning av dess effekter har genomförts. Som underlag har använts en kartering av markradonpotential från Sveriges geologiska undersökningar (SGU) med beräkningar av befolkningens fördelning baserad på GIS-metodik, uppgifter om bostadsbeståndet, uppgifter om bostadsradonmätningar från Radonutredningens enkät till landets kommuner år 2000, och uppgifter om kvinnors rökvanor från Medicinska födelseregistret. Uppgifter om boende och rökvanor har också hämtats från Folkhälsoenkät Skåne 2000. Var tolfte person i Skåne (ca 100 000) beräknas vara bosatt i områden med potentiellt hög markradonpotential, och ca 2000 personer beräknas bo på mark med hög radonpotential. De är således bosatta i områden där bostäder med markkontakt kan ha en ökad risk för förhöjda bostadsradonhalter om bostadens konstruktion är olämplig. Skillnaderna mellan Skånes kommuner är betydande; i landsortskommuner som Sjöbo, Tomelilla, Örkelljunga och Kävlinge skattas varannan invånare bo på sådan mark, medan andelen i de stora städerna är några få procent. Karteringen av markradonpotential har dock en viss osäkerhet, och därmed också skattningen för befolkningen. För riskbedömningar avseende radonorsakad lungcancer fordras kunskap om bostadsradonhalter. Bostadsradonläget är svårbedömt, eftersom sammanställningar av radonmätningar saknas från alltför många kommuner. Enligt kommunernas rapportering till Radonutredningen år 2000 är andelen mätta bostäder låg i många kommuner, särskilt anmärkningsvärt även i flera av de kommuner där en betydande del av befolkningen är bosatt på områden med potentiellt hög markradonpotential. I dessa kommuner bor också de flesta (åtta av tio vuxna) i småhus, dvs marknära. En förutsättning för att det konkretiserade miljömålet - inga bostäder ska ha radonhalter överstigande 200 Bqm-3 luft år 2020 - skall kunna uppnås är att radonmätningarna i Skåne intensifieras. Det är ur miljömedicinsk synpunkt angeläget att underlaget för fortsatt miljöövervakning av bostadsradonexponering förbättras och därefter fortsatt uppdateras, med god tillgänglighet för olika samhällsinstanser. Med användning av SSIs antagande att 16 % av lungcancer-fallen i landet förorsakas av radonexponering beräknar vi att det årligen inträffar omkring 75 (osäkerhetsområde 40-150) radonorsakade lungcancerfall i Skåne. Ur folkhälsosynpunkt kan inte radonexponering och rökvanor i befolkningen åtskiljas – huvuddelen av radonorsakade lungcancerfall inträffar bland rökare. En minskad andel rökare i befolkningen kommer således att vara det som kraftigast påverkar radonorsakad lungcancer. Samtidigt måste påpekas att antalet tobaksrelaterade lungcancerfall skulle ha varit lägre om befolkningens radonexponering hade varit lägre. I några av länets kommuner, där närmare hälften av rökarna beräknats vara bosatta på markplan i områden med potentiellt hög eller hög markradonpotential finns därför särskild anledning till riktade insatser och ett genomtänkt förebyggande arbete.
|
|
| 4. |
- Jakobsson, Kristina, et al.
(författare)
-
Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) in serum from swedish men 1988-2002 : A longitudinal study
- 2005
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Polybrominated diphenyl ethers (PBDEs) have been extensively used as additive flame retardants since the 1970s. Their concentrations have been reported to increase with time both in humans and in wildlife from all environmental compartments. Retrospective time-trend studies conducted using environmental samples originating from the Swedish environment showed a peak in environmental levels in the mid-1980’s, after which environmental concentrations decreased or remained unchanged. In Swedish human breast milk, the concentrations of low-medium brominated diphenyl ethers redoubled every 5 years until the late 1990s; thereafter a decrease has been indicated, at least for BDE-475. However, there is yet no information on human time trends for hepta-, octa-, nona- and deca-BDEs, neither in Sweden or elsewhere. Further, no longitudinal studies on individual basis have yet been reported. In 1991 men with a high dietary intake of fish from the Baltic Sea, 12–20 meals/month, had considerably higher BDE-47 levels than men with negligible consumption of fish. These men were resampled in 2001. Time trends for PCB and DDE have been reported elsewhere. Here, we report data on time trends for PBDEs in these men.
|
|
