| 1. |
|
|
| 2. |
- Aro, Rudolf, et al.
(författare)
-
Screening of Poly- and Perfluoroalkyl Substances (PFASs) and Extractable Organic Fluorine (EOF) in the Blood of Highly Exposed People
- 2020
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- This report summarises the findings of an investigation into the occurrence of poly- and perfluoroalkyl substances (PFASs) in the whole blood of people living in the municipality of Ronneby. A total of 20 whole blood samples from individuals who have known to been expose to PFASs via consumption of PFAS contaminated drinking water were analysed in this study. Using both liquid and supercritical chromatography coupled with tandem mass spectrometers a total of 63 PFASs were analysed. These results were then compared with extractable organofluorine (EOF) levels measured with combustion ion chromatography. The data from both target PFAS analysis and EOF was used to perform fluorine mass balance analysis.In general, the PFAS profile was dominated by long-chain perfluoroalkyl sulfonates (PFSAs with more than 6 fluorinated carbons), on average accounting for 97% of the total PFAS budget. The second most prominent PFAS class were long-chain perfluoroalkyl carboxylates (PFCAs with more than 7 fluorinated carbons), accounting for an additional 2.6% of the PFAS exposure. The average sum PFAS concentrations was 346 ng/g (from 74.1 ng/g to 715 ng/g). The average EOF concentration was 186 ng F/g and 79% of the EOF was explained by the target analytes.
|
|
| 3. |
- Axmon, Anna, et al.
(författare)
-
Tidstrender för perfluorerade ämnen i plasma från svenska kvinnor 1987-2007
- 2014
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Perfluorerade kemikalier (PFC) är en stor grupp ämnen som är misstänkt hormon- störande. De är svårnedbrytbara och stannar länge i både miljö och människa. De mest kända PFC är PFOS och PFOA. Dessa användes under många år för att im- pregnera textilier, skor, möbler och mattor, i golv- och bilvax och målarfärger, mm. Användningen började minska i början av detta århundrade då PFOS och PFOA ersattes av andra PFC. Vi använde sparade plasmaprover från 80 kvinnor. Proven togs ursprungligen mellan 1987 och 2007 i samband med bröstförminskningsoperationer, från kvinnor som vi- sade sig friska vid screening för ärftlig cancer och från kvinnor vars äkta män hade cancer. Proverna analyserades för ett antal olika PFC (se textruta nedan), och vi undersökte därefter tidstrender för varje kemikalie. Vi tittade dels på linjära tidstrender, dvs vi an- tog att förändringen i halter var lika stor för varje år, och dels på förändringar mellan perioderna före 1990, 1990-2000 och efter 2000. • PFNA och PFDA ökade över hela tidsperioden, men allra mest efter 2000. Från 1987 till 2007 ökade PFNA med 305% och PFDA med 312%. • PFUnDA ökade med 155% från 1987 till 2007. Detta berodde framför allt på en stor ökning från 2000 och framåt. • PFOS och PFOA låg som högst under perioden 1990-2000. Sett över hela studieperioden, dvs 1987 till 2007, minskade PFOS med 36% och PFOA med 7%. • Även PFHxS låg som högst under perioden 1990-2000. Till skillnad från PFOS och PFOA uppvisade PFHxS en ökning – 142% – mellan 1987 och 2007.
|
|
| 4. |
- Broqvist, Mari, et al.
(författare)
-
National Model for Transparent Prioritisation in Swedish Health Care : Reviderad version
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Det demokratiska samtalet och människors acceptans av nödvändiga prioriteringar förutsätter kunskaper om på vilka grunder prioriteringar görs, vilka möjligheter man som patient har att påverka dessa och vilka vägar man kan gå om man inte är nöjd med den gjorda prioriteringen. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att utveckla metoder för att sådan information finns tillgänglig både för dem som är patienter idag och för dem som kan förväntas bli patienter i framtiden".Detta citat är hämtat ur den proposition som innehåller riktlinjerna för hur prioriteringar ska gå till inom hälso- och sjukvård. En ökad öppenhet kring de prioriteringar som alltid sker i sjukvården kräver instrument både för att kommunicera prioriteringar till medborgarna och för att kommunicera etiska överväganden och olika ställningstaganden mellan personer som ska göra prioriteringar. Behovet av ett systematiskt och enhetligt arbetssätt att göra prioriteringar på växte fram i slutet av 1990-talet i Landstinget i Östergötland. I samband med att Socialstyrelsen påbörjande arbetet med de första nationella riktlinjerna (för hjärtsjukvård) blev behovet av att ytterligare precisera och tydliggöra metoden för prioriteringar än mer tydligt. De allmänt beskrivna prioriteringsprinciperna i propositionen var inte tillräckliga för att vägleda mer praktiska arbeten och röster höjdes om en mer konkret beskrivning av arbete med att rangordna tillstånd och behov.Med tiden växte också ett behov fram i enskilda landsting och verksamheter att kunna använda erfarenheter från Socialstyrelsens sätt att ta fram prioriteringar i lokala prioriteringsarbeten.En arbetsgrupp med företrädare från Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum, andra organisationer som arbetat med prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet tog 2006 fram det ursprungliga förslaget till en nationell modell för öppna vertikala prioriteringar. Förslaget förankrades hos myndigheter, yrkesförbund och personer med särskilda kunskaper inom området.
|
|
| 5. |
- Broqvist, Mari, et al.
(författare)
-
Nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård : Reviderad version
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- "Det demokratiska samtalet och människors acceptans av nödvändiga prioriteringar förutsätter kunskaper om på vilka grunder prioriteringar görs, vilka möjligheter man som patient har att påverka dessa och vilka vägar man kan gå om man inte är nöjd med den gjorda prioriteringen. Hälso- och sjukvården har en skyldighet att utveckla metoder för att sådan information finns tillgänglig både för dem som är patienter idag och för dem som kan förväntas bli patienter i framtiden".Detta citat är hämtat ur den proposition som innehåller riktlinjerna för hur prioriteringar ska gå till inom hälso- och sjukvård. En ökad öppenhet kring de prioriteringar som alltid sker i sjukvården kräver instrument både för att kommunicera prioriteringar till medborgarna och för att kommunicera etiska överväganden och olika ställningstaganden mellan personer som ska göra prioriteringar. Behovet av ett systematiskt och enhetligt arbetssätt att göra prioriteringar på växte fram i slutet av 1990-talet i Landstinget i Östergötland. I samband med att Socialstyrelsen påbörjande arbetet med de första nationella riktlinjerna (för hjärtsjukvård) blev behovet av att ytterligare precisera och tydliggöra metoden för prioriteringar än mer tydligt. De allmänt beskrivna prioriteringsprinciperna i propositionen var inte tillräckliga för att vägleda mer praktiska arbeten och röster höjdes om en mer konkret beskrivning av arbete med att rangordna tillstånd och behov.Med tiden växte också ett behov fram i enskilda landsting och verksamheter att kunna använda erfarenheter från Socialstyrelsens sätt att ta fram prioriteringar i lokala prioriteringsarbeten.En arbetsgrupp med företrädare från Socialstyrelsen och Prioriteringscentrum, andra organisationer som arbetat med prioriteringar såsom Landstinget i Östergötland, Stockholms läns landsting, Västra Götaland, Södra sjukvårdsregionen, Svenska Läkaresällskapet, Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet tog 2006 fram det ursprungliga förslaget till en nationell modell för öppna vertikala prioriteringar. Förslaget förankrades hos myndigheter, yrkesförbund och personer med särskilda kunskaper inom området.
|
|
| 6. |
- Cotgreave, Ian, et al.
(författare)
-
Pyriproxifen and microcephaly: an investigation of potential ties to the ongoing "Zika epidemic"
- 2016
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- As part of the Swetox mission to react to emerging concerns in chemical health and environmental safety, a preliminary litterature investigation was undertaken to gather all readily available scientific information on PPF with respect to safety assessment, in order to better understand potential links between chemical exposure and the devopment of microcephaly in affected areas. Therefore the contents of the report do not constitute an attempt at either questioning the use of existing regulatory data in the manner prescribed by international regulatory proceedures, or as a new risk assessment, based on the scientific information and concepts discussed. Here we report our findings, with particular emphasis on exisiting regulatory information, potential for lack of translation of results from regulatory animal testing to humans, lack of human exposure data and suggestions on plausible mode(s) of action of PPF in human neurodevelopmental adversities such as microcephaly.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
|
|
| 9. |
- Glynn, Anders, et al.
(författare)
-
PFAS i blod – modellering av exponering via dricksvatten
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med projektet var att undersöka sambandet mellan halter av per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) i dricksvatten (DV) och i serumprover från befolkningsgrupper som druckit PFAS-förorenat DV under lång tid. Målet var att utveckla en populationsmodell där PFAS-halter i serum kan uppskattas från PFAS-halter i DV och exponeringstid för detta DV. I projektet användes redan publicerade resultat från studier av PFAS-halter i serum och DV, omfattande anställda vid Arvidsjaurs flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Luleå flygplats (brunnsvatten), permanent/fritidsboende i närheten av Visby flygplats (brunnsvatten), och invånare från Uppsala (kommunalt DV). En grupp vuxna från Karlshamn (kommunalt vatten) fick representera populationer som druckit rent DV. Linjära regressionsanalyser visade starka samband mellan uppmätta PFAS-halter i serum och DV. PFHxS uppvisade den högsta kvoten mellan halt i serum och DV (ca 100), medan PFHxA och PFBS hade kvoter i intervallet 1-2. Skillnaderna i kvoter, som illustrerar hur effektivt PFAS bioackumuleras i kroppen från DV, är relaterad till hur länge olika PFAS stannar i kroppen efter avslutad exponering (halveringstider). PFAS med långa halveringstider (PFOA, PFHxS, PFOS) hade klart högre kvoter, och därmed högre bioackumulering, än PFAS med korta halveringstider (PFHxA, PFBS). I separata regressionsanalyser observerades lägre kvoter mellan PFAS-halt i serum och DV hos kvinnor än hos män, vilket antyder att kvinnor inte bioackumulerar de studerade PFAS från DV i lika hög grad som män. Befolkningen i Sverige exponeras för PFAS från andra källor än DV, vilket leder till bakgrundshalter av PFAS i serum även bland dem som inte druckit förorenat DV. Resultaten från regressionsanalyserna användes för att uppskatta vid vilka halter av PFAS i DV som det med stor sannolikhet går att upptäcka PFAS-halter i serum som ligger över bakgrundshalterna. Dessa PFAS-halter i DV varierade mellan olika PFAS, från ca 50 ng/L för PFOA till ca 100 ng/L för PFOS. Dessa halter ligger mycket högre än de som normalt uppmäts i kommunalt och enskilt DV i Sverige, och representerar halter i starkt förorenade områden. Med den relativt enkla populationsmodell som utvecklats i projektet kan man beräkna hur halterna av PFAS i serum påverkas av PFAS-halterna i DV. Dessutom kan man beräkna hur PFAS-halterna i serum påverkas av exponeringstiden för det förorenade DV, samt hur halterna minskar i serum efter övergång till rent DV. Som ingångsvärden i modellen användes de bakgrundshalter av PFAS i serum och kvoter mellan serum/DV-halter av PFAS som tagits fram i regressionsanalysen. Dessutom utnyttjades de halveringstider som tagits fram för de som arbetade (och konsumerade PFAS-förorenat DV) vid Luleå flygplats, samt en population vuxna från Canada. I ett test av modellen jämfördes de modellerade halterna av PFOA, PFHxS och PFOS i serum med uppmätta halter i tre populationer från Sverige (Ronneby), Italien (Veneto) och Arnsberg (Tyskland) som druckit förorenat DV under lång tid. Jämförelsen visade att modellen på ett bra sätt uppskattar variationen av halterna i serum i populationen, men att den underskattar medelhalterna, om medianen används vid jämförelsen. Om de modellerade medelvärdena (artimetiskt medelvärde) istället används i jämförelsen med de uppmätta medianerna, ligger de modellerade och uppmätta medel-halterna nära varandra. De observerade skillnaderna kan bero på att den regressionsanalys som användes för att ta fram ingångsvärdena i modellen påverkat fördelningen av värdena på ett sätt som inte helt överensstämmer med fördelningen i de studerade populationerna. Eliminering av PFAS efter övergång till rent DV modellerades också. Som exempel användes haltdata från de Ronnebybor som druckit förorenat DV under lång tid. Som slutpunkt i modelleringen användes den serumhalt som i medeltal representerar ett långsiktigt intag av PFAS i nivå med det tolerabla veckointaget (serumTVI), som EFSA tagit fram i sin senaste riskbedömning. SerumTVI är uppskattat för en summa-halt av PFOA, PFNA, PFHxS och PFOS i serum (6,9 ng PFAS4/ml). Modelleringen pekar mot en stor variation i den tid det tar innan serumTVI nås i en befolkningsgrupp efter byte till rent DV. Den kortaste tiden modellerades till 14 år och den längsta till längre än en livstid. Resultaten i projektet uppmuntrar till fortsatt utveckling av modellen för uppskattning av PFAS-halter i serum från uppmätta halter i DV.
|
|
| 10. |
- Jakobsson, Kristina; Axmon, Anna; Tinnerberg, Håkan,
(författare)
-
Exponering för radon i Skåne: Omfattning och miljömedicinsk bedömning
- 2003
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- En kartläggning av exponering för bostadsradon i Skåne och en miljömedicinsk bedömning av dess effekter har genomförts. Som underlag har använts en kartering av markradonpotential från Sveriges geologiska undersökningar (SGU) med beräkningar av befolkningens fördelning baserad på GIS-metodik, uppgifter om bostadsbeståndet, uppgifter om bostadsradonmätningar från Radonutredningens enkät till landets kommuner år 2000, och uppgifter om kvinnors rökvanor från Medicinska födelseregistret. Uppgifter om boende och rökvanor har också hämtats från Folkhälsoenkät Skåne 2000. Var tolfte person i Skåne (ca 100 000) beräknas vara bosatt i områden med potentiellt hög markradonpotential, och ca 2000 personer beräknas bo på mark med hög radonpotential. De är således bosatta i områden där bostäder med markkontakt kan ha en ökad risk för förhöjda bostadsradonhalter om bostadens konstruktion är olämplig. Skillnaderna mellan Skånes kommuner är betydande; i landsortskommuner som Sjöbo, Tomelilla, Örkelljunga och Kävlinge skattas varannan invånare bo på sådan mark, medan andelen i de stora städerna är några få procent. Karteringen av markradonpotential har dock en viss osäkerhet, och därmed också skattningen för befolkningen. För riskbedömningar avseende radonorsakad lungcancer fordras kunskap om bostadsradonhalter. Bostadsradonläget är svårbedömt, eftersom sammanställningar av radonmätningar saknas från alltför många kommuner. Enligt kommunernas rapportering till Radonutredningen år 2000 är andelen mätta bostäder låg i många kommuner, särskilt anmärkningsvärt även i flera av de kommuner där en betydande del av befolkningen är bosatt på områden med potentiellt hög markradonpotential. I dessa kommuner bor också de flesta (åtta av tio vuxna) i småhus, dvs marknära. En förutsättning för att det konkretiserade miljömålet - inga bostäder ska ha radonhalter överstigande 200 Bqm-3 luft år 2020 - skall kunna uppnås är att radonmätningarna i Skåne intensifieras. Det är ur miljömedicinsk synpunkt angeläget att underlaget för fortsatt miljöövervakning av bostadsradonexponering förbättras och därefter fortsatt uppdateras, med god tillgänglighet för olika samhällsinstanser. Med användning av SSIs antagande att 16 % av lungcancer-fallen i landet förorsakas av radonexponering beräknar vi att det årligen inträffar omkring 75 (osäkerhetsområde 40-150) radonorsakade lungcancerfall i Skåne. Ur folkhälsosynpunkt kan inte radonexponering och rökvanor i befolkningen åtskiljas – huvuddelen av radonorsakade lungcancerfall inträffar bland rökare. En minskad andel rökare i befolkningen kommer således att vara det som kraftigast påverkar radonorsakad lungcancer. Samtidigt måste påpekas att antalet tobaksrelaterade lungcancerfall skulle ha varit lägre om befolkningens radonexponering hade varit lägre. I några av länets kommuner, där närmare hälften av rökarna beräknats vara bosatta på markplan i områden med potentiellt hög eller hög markradonpotential finns därför särskild anledning till riktade insatser och ett genomtänkt förebyggande arbete.
|
|
