| 1. |
- Persson, Maria, 1976, et al.
(författare)
-
Kunskapsturism som kan utveckla besöksnäringen : #21 NYFIKEN
- 2022
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Vilka är egentligen anledningarna till att vi reser? Nöjen, eskapism och avkoppling är starka ”hedoniska” (som ger oss njutning) resemotiv som utgör ryggraden för besöksnäring och turism. Andra mer ”eudaemoniska” resemotiv som lärande och personlig utveckling har hittills setts som mer perifera nischmarknader. Men en förändring är på gång. Klimatkrisen, frågor om samhälls- och hållbar utveckling, covid-pandemin och resenärer som är mer erfarna, kunniga och medvetna än någonsin tidigare håller på att ändra efterfrågan. Resenärerna önskar upplevelser som relaterar till de värderingar de har, man vill lära sig något och utvecklas som individer. Rapporten NYFIKEN handlar om turism som på olika sätt har lärande som syfte. Den summerar forskningsprojektet Kunskapsturism som attraktion och resurs som genomförts av forskare vid Centrum för turism, Göteborgs universitet. Projektet visar på att kunskap bör ses både som attraktion och som resurs för hållbar destinationsutveckling. Studien tar sin utgångspunkt i två typer av lärande: upplevelsebaserat och transformativt (begreppen förklaras närmare i kapitel 2). Då alltfler besökare efterfrågar lärandeupplevelser finns potential för destinationer att utveckla högkvalitativa kunskapsbaserade turismupplevelser och genom det bidra till hållbar utveckling. Kunskapsturism äger rum i både bebyggd miljö i form av museer, akvarier och djurparker, samt i natur-, kultur- och industrimiljöer som kulturarv, naturreservat och nationalparker. I rapporten ger forskarna tre exempel på upplevelsekoncept inom kunskapsturism: Biosfärområden, Marina kolonilotter och Scary seafood. Science tourism (vetenskapsturism) är en specifik form av kunskapsturism direkt eller indirekt kopplad till forskningsverksamhet. I vissa fall kan turister och besökare också bidra till forskningen genom sitt deltagande (så kallad medborgarforskning). Det är ett sätt att demokratisera kunskap genom att öppna upp i många fall sluten forskning och expertkunskap för att ge andra möjlighet att bidra till och också påverka vetenskaplig kunskap. Den globala utvecklingen och utmaningarna som följer av den ställer krav på nya strategier som främjar kunskapsutveckling om hållbar utveckling och kollektivt lärande. Detta är nödvändigt för att kunna transformera det globala turismsystemet till att gå i takt med FN:s Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen. De omfattar att hantera hot mot både klimat och biologisk mångfald, välfärd, säkerhet och demokrati. Genom att utveckla kunskapsturism kopplat till destinationer kan besöksnäringen bidra aktivt till ett mer hållbart samhälle. Centralt i detta är samskapande mellan olika aktörer. Det behövs en bredare och fördjupad samverkan mellan besöksnäringens medarbetare, akademin och offentlig sektor för att bygga förståelse, kunskap och färdigheter och för att utveckla koncept för kunskapsturism.
|
|
| 2. |
- Jernsand, Eva Maria, 1967, et al.
(författare)
-
Effektstudie av Mistra Urban Futures Göteborgsplattform (GOLIP)
- 2021
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Denna studie utvärderar hur väl samverkan mellan parterna i forsknings- och kunskapscentret Mistra Urban Futures plattform i Göteborg (GOLIP) fungerat och hur verksamheten och kunskapsutvecklingen inom centret har kommit till användning i parternas eget arbete för hållbar stadsutveckling. Den utvärderar också samhälleliga effekter av samverkan samt ger rekommendationer för det fortsatta arbetet i centrumbildningen Centre for Sustainable Urban Futures (Urban Futures). 16 intervjuer genomfördes med respondenter från partnerorganisationerna samt forskarskolan. Dessutom använde författarna ett urval av befintliga rapporter, utvärderingar och vetenskapliga artiklar med anknytning till Mistra Urban Futures verksamhet som underlag för slutsatser och rekommendationer. Mötesplatsen GOLIP och de nätverk som bildats anses viktiga. GOLIP-samarbetet har bidragit till enskilda organisationers ökade förståelse för helheten samt bättre informerade samhällsplanerare och politiker, vilket i sin tur kan leda till mer välgrundade beslut. Metoder för samverkan har utvecklats och implementerats. Centret har haft en roll i utvecklingen av samskapande som synsätt och metod, i viss bemärkelse även i den större diskursen som exempelvis för utveckling av terminologier och uppfattningar om hållbar utveckling. Det anses dock ha varit svårt att nå ut brett, förankra och implementera resultaten och metodiken i partnerorganisationerna. Vidare påtalas spänningar mellan olika logiker, vilken grundar sig i stora skillnader vad gäller partnerorganisationernas förutsättningar (t.ex. tidshorisonter). Inför det fortsatta arbetet i Urban Futures rekommenderar författarna att spänningar hanteras så att förståelse skapas över disciplinära, sektoriella och geografiska gränser och därmed bidrar till en mer effektiv och meningsfull samverkan. Spänningarna bör regelbundet lyftas fram och aktivt behandlas inom centret och i samverkan mellan partnerorganisationerna. En väl fungerande samverkan kräver också att samtliga parter tar ansvar för centrets utveckling och lägger in resurser i form av kunskap, tid och kompetens. För centrets fortlevnad är en hög kapacitet att erhålla extern finansiering viktig att prioritera. Centret bör göra information om aktuella utlysningar tillgänglig och anta en samordnande och stödjande funktion vid ansökningar. Andra insatser som bör ges företräde är att arrangera seminarier och träffar, vilka även vänder sig till grupper som hittills inte medverkat eller som har funnit det svårt att få tillgång till information, exempelvis näringsliv och aktörer utanför Göteborg. Centrets erfarenhet och upparbetade position inom transdisciplinär samverkan gör att författarna rekommenderar Urban Futures att ta en aktiv roll i processer för att skapa alternativa meriteringssystem inom akademin samt i utvecklingen av befintliga och nya utbildningar inom transdisciplinärt samskapande. Detta bör ske i nära samverkan med eller under ledning av Göteborgs Centrum för hållbar utveckling (GMV), som en gemensam funktion för Göteborgs universitet och Chalmers.
|
|
| 3. |
- Jernsand, Eva Maria, 1967
(författare)
-
Innovationsarenor för turism – från ekosystem till labb
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Det talas alltmer om turism som en del av ett hållbart samhällsbyggande. Olika aktörer måste bidra med sin kunskap för att skapa möjligheter och lösa problem som har ömsesidiga beroen-den, är motsägelsefulla och förändras över tid. Turismen växer i hög takt vilket ger stora ut-vecklingsmöjligheter men den skapar också mål- och intressekonflikter, exempelvis mellan bevarande och utveckling. Innovation har blivit ett begrepp som används alltmer inom samhällsdebatten kring lokal och regional utveckling. Inom flera andra områden har olika forum för innovation funnits i många år, men inom turism är de inte lika vanliga. Besöksnäringens företag saknar ofta en kultur som främjar skapandet, användandet och ledningen av innovationsprocesser. Lägg till detta näringens fragmenterade, småskaliga och konkurrensintensiva affärsstruktur som ger begrän-sade möjligheter till samarbete. För att skapa innovationer inom turism och besöksnäring krävs därför bland annat undanröjande av hinder, en enkel väg in till de stödfunktioner som finns, mötesplatser för samskapande, testmiljöer samt närhet till slutanvändaren. Det behövs också nytänkande kring partnerskap och affärs- och produktutveckling. Nätverk av företag och andra organisationer inom turism och besöksnäring behöver skapas, underhållas och ut-vecklas för att ett ömsesidigt lärande ska komma till stånd och innovationer ska komma fram. I projektet Maritim Utveckling i Bohuslän (MUB) är ett av målen att skapa en innovations-arena för maritim turism i Bohuslän. Innovationsarenan ingår också som ett projekt i Mari-tima klustret i Västsverige. Som en del av projektet har denna rapport skapats. Materialet är hämtat från författarens arbete som postdoktorforskare i projektet under två år (februari 2017 till januari 2019) och består främst av litteraturstudier, intervjuer och deltagande observat-ioner. En viktig del är också den kontinuerliga dialog som förts med projektledare och pro-jektets partnergrupp (där författaren ingått). I rapporten ges en översikt av litteraturen kring samskapande och innovation inom turism. Se-dan kategoriseras och exemplifieras olika typer av innovationsarenor som har relevans för hur en innovationsarena för turism kan se ut, under rubrikerna: städer, science parks, labb/testbäd-dar, framtidens turistbyråer samt andra forsknings- och innovationsmiljöer. I rapportens sista kapitel identifieras fyra möjliga typer av innovationsarenor för maritim turism, på olika nivåer: Den innovativa staden, Marine science park, Företagsarena och Turismlabb. Samtliga karaktäriseras av samskapande (co-creation) på olika sätt. En central funktion för en arena inom turism är testmiljöer. Andra viktiga funktioner handlar om facili-tering, dvs att möjliggöra, samordna och koordinera aktiviteter och aktörer, samt om att kom-municera internt och externt. Slutsatserna sammanfattas i punktform i slutet av kapitlet och handlar om att stärka turismens roll i byggandet av ett hållbart samhälle, att tänka nytt kring partnerskap, affärs- och produktutveckling, att hantera intressekonflikter, att bygga och under-hålla nätverk och samarbeten, samt vikten av lärande och kommunikation. För projektet MUB ges särskilda rekommendationer för varje av de olika typer av innovationsarenor som tagits fram.
|
|
| 4. |
- Kraff, Helena, 1983, et al.
(författare)
-
Digitalisering, samskapande och innovation. Tre scenarier för framtidens turistbyrå som innovationsarena
- 2019
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Den här rapporten presenterar resultatet av en studie utförd av två forskare vid Göteborgs universitet. Studien finansieras av Västra Götalandsregionen och har skett i samarbete med projektet Maritim Utveckling i Bohuslän och Lysekils kommun. I rapporten presenteras tre scenarier för hur dagens turistbyrå kan utvecklas till en inno-vationsarena för turism. Genom att formulera scenarier förvandlas en abstrakt framtid till kon¬kreta bilder som kan ställas i relation till varandra och som öppnar upp för vidare diskussioner kring möjliga utvecklingsriktningar. Scenarierna svarar till det förändringsbehov som dagens turistbyråer står inför i och med den digitala utveckl¬ingen och besökares ändrade res- och sökvanor. De beaktar också en ökad efterfrågan av samverkan mellan turismens aktörer, och syftar därmed till att koppla samman olika intressenter för att tillsammans utveckla idéer för nya koncept eller arbetsmodeller i öppna och explorativa pro-cesser. Beskrivningen av de tre scenarierna föregås av en diskussion som tar upp turism i förhållande till innovation, samverkan och digital teknik. Möjligheter och utmaningar identifieras och nya struk¬turer pre¬senteras för att resultera i de tre scenarierna. Den mobila arenan utgår främst från ett ökat behov av mobilitet, koordinering och ambassadörskap medan den tematiska are¬nan visar på möj¬lig¬heten att bygga innovationsmiljöer kring en specifik tematik. Multifunkt¬ionsarenan ger en syn på turism som en viktig del i en hållbar samhällsutveckling. Scenari¬erna skiljer sig från varandra men det ena utesluter inte nödvändigtvis de andra. Det första scenariot kan exempel¬vis ses som ett första steg i utvecklingen mot något av de andra två.
|
|
