| 1. |
- Rydberg Sterner, Therese, et al.
(författare)
-
The Gothenburg H70 Birth cohort study 2014-16: design, methods and study population.
- 2019
-
Ingår i: European journal of epidemiology. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1573-7284 .- 0393-2990. ; 34:2, s. 191-209
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- To improve health care for older persons, we need to learn more about ageing, e.g. identify protective factors and early markers for diseases. The Gothenburg H70 Birth Cohort Studies (the H70 studies) are multidisciplinary epidemiological studies examining representative birth cohorts of older populations in Gothenburg, Sweden. So far, six birth cohorts of 70-year-olds have been examined over time, and examinations have been virtually identical between studies. This paper describes the study procedures for the baseline examination of the Birth cohort 1944, conducted in 2014-16. In this study, all men and women born 1944 on specific dates, and registered as residents in Gothenburg, were eligible for participation (n = 1839). A total of 1203 (response rate 72.2%; 559 men and 644 women; mean age 70.5 years) agreed to participate in the study. The study comprised sampling of blood and cerebrospinal fluid, psychiatric, cognitive, and physical health examinations, examinations of genetics and family history, use of medications, social factors, functional ability and disability, physical fitness and activity, body composition, lung function, audiological and ophthalmological examinations, diet, brain imaging, as well as a close informant interview, and qualitative studies. As in previous examinations, data collection serves as a basis for future longitudinal follow-up examinations. The research gained from the H70 studies has clinical relevance in relation to prevention, early diagnosis, clinical course, experience of illness, understanding pathogenesis and prognosis. Results will increase our understanding of ageing and inform service development, which may lead to enhanced quality of care for older persons.
|
|
| 2. |
|
|
| 3. |
- Johansson, Annica, 1969, et al.
(författare)
-
CYP46A1 Variants Interact with Age and APOE to Influence CSF Aβ42 and Phospho-Tau Levels in Alzheimer's Disease
- 2004
-
Ingår i: The 9th International Conference on Alzheimer's Disease (ICAD), Philadelphia, Pennsylvania, USA, 20-25 July 2004.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Recent studies have suggested that variants of CYP46A1, encoding cholesterol 24-hydroxylase (CYP46), confer risk to Alzheimer's disease (AD), a prospect substantiated by evidence of genetic association with several quantitative traits related to AD pathology, including cerebrospinal fluid (CSF) levels of the 42 amino-acid cleavage product of β-amyloid (Aβ42) and the tau protein. In the present study, these claims have been explored by the genotyping of previously associated markers in CYP46A1 in three independent Northern European case-control series encompassing 1323 individuals, which include approximately 400 patients with measures of CSF Aβ42 and phospho-tau protein levels. Tests of association in case-control models revealed limited evidence that CYP46A1 variants contribute to AD risk across these samples. However, models testing for potential effects upon CSF measures suggested possible interaction of an intronic marker (rs754203) with age and APOE genotype. In stratified analyses, significant effects were evident that were restricted to elderly APOE ε4 carriers for both CSF Aβ42 (P = 0.0009) and phospho-tau (P = 0.046). Computational analyses indicate that the rs754203 marker probably does not impact the binding of regulatory factors, suggesting that other polymorphic sites underlie observed associations. Results provide an important independent replication of previous findings, supporting the existence of CYP46A1 sequence variants that contribute to variability in β-amyloid metabolism.
|
|
| 4. |
- Johansson, Annica, 1969, et al.
(författare)
-
Variants of CYP46A1 may interact with age and APOE to influence CSF Abeta42 levels in Alzheimer's disease.
- 2004
-
Ingår i: Human genetics. - : Springer Science and Business Media LLC. - 0340-6717 .- 1432-1203. ; 114:6, s. 581-7
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Recent studies have suggested that variants of CYP46A1, encoding cholesterol 24-hydroxylase (CYP46), confer risk for Alzheimer's disease (AD), a prospect substantiated by evidence of genetic association from several quantitative traits related to AD pathology, including cerebrospinal fluid (CSF) levels of the 42 amino-acid cleavage product of beta-amyloid (Abeta42) and the tau protein. In the present study, these claims have been explored by the genotyping of previously associated markers in CYP46A1 in three independent northern European case-control series encompassing 1323 individuals and including approximately 400 patients with measurements of CSF Abeta42 and phospho-tau protein levels. Tests of association in case-control models revealed limited evidence that CYP46A1 variants contributed to AD risk across these samples. However, models testing for potential effects upon CSF measures suggested a possible interaction of an intronic marker (rs754203) with age and APOE genotype. In stratified analyses, significant effects were evident that were restricted to elderly APOE epsilon4 carriers for both CSF Abeta42 ( P=0.0009) and phospho-tau ( P=0.046). Computational analyses indicate that the rs754203 marker probably does not impact the binding of regulatory factors, suggesting that other polymorphic sites underlie the observed associations. Our results provide an important independent replication of previous findings, supporting the existence of CYP46A1 sequence variants that contribute to variability in beta-amyloid metabolism.
|
|
| 5. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
54 forskare: Inte alla klarar höjd pensions-ålder
- 2017
-
Ingår i: Svenska Dagbladet, Stockholm. - 1101-2412.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet, så att fler klarar att arbeta i högre ålder. Att enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern är inte långsiktigt hållbart, skriver 54 forskare.DEBATT | PENSIONForskning visar att cirka var fjärde har en diagnos eller skada orsakad av sitt arbete. Detta gör arbetsorsakad sjukdom och skada till ett betydelsefullt folkhälsoproblem. Att då enbart genom ekonomiska åtgärder höja pensionsåldern för samtliga (yrkes)grupper utifrån deras kronologiska ålder är inte långsiktigt hållbart när individers biologiska ålder är så olika bland annat till följd av arbetslivet. Detta är en demokratifråga. Forskning om äldre i arbetslivet och hållbart arbete visar att man då främst flyttar individer från pensionssystemet till sjukförsäkringssystemet och ökar klyftorna i samhället.Debatt Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.Vi är 54 forskare som nu gemensamt har skrivit denna debattartikel. Anledningen är att vi är oroade över att cirka var fjärde blir sjuk av sitt arbete samtidigt som man i det förslag som ligger om att senarelägga ålderspensionen i princip utgår ifrån att arbetskraftsdeltagande enbart styrs av ekonomin. Vi vill trycka på betydelsen av åtgärder i arbetslivet för att komma tillrätta med ohälsan, det vill säga inte enbart ekonomiska restriktioner som tvingar folk som inte kan, vill och orkar att stanna kvar i arbetslivet till en högre kronologisk ålder.Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att förtjäna möjligheter till pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån antalet år sedan en person föddes, då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Den svenska sjukförsäkringsreformen 2008 avsåg att få tillbaka människor i arbete. Men studien fann att den faktiskt bidrog till att fler gick i tidig ålderspension av dem som var i åldern 55–64 år. Ökningen var störst bland korttidsutbildade. Mer än 5 procent fler gick i tidig ålderspension då det blev svårare att få sjukpenning och sjukersättning. Vi kan notera att det är vanligare att manliga chefer tar ut tidig ålderspension, jämfört med kvinnliga maskinskötare inom tillverkningsindustrin. I vissa yrken är det dessutom vanligare att människor, trots pension, både orkar och faktiskt ges möjlighet att arbeta vidare om de har en specialkompetens som efterfrågas. Om vi endast kombinerar ekonomiska morötter med piskor finns en stor risk att vi ökar klyftan mellan grupper som både kan och vill fortsätta att yrkesarbeta och personer som av olika skäl inte längre kan eller orkar.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas och våra attityder som är kopplade till ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.”Morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi.Forskning visar att pedagogik som bygger på ”morötter” oftast är betydligt bättre än ”piskor” för att nå framgångsrika och långsiktiga mål. ”Morötter” i samhället, för organisationer, företag och individer är därför viktiga för god arbetshälsa och fortsatt produktivitet och kan bidra till ett längre arbetsliv även för grupper som tidigare inte ens klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. Genom forskning inom området har bland annat swage-modellen utarbetats. Detta är ett verktyg som visar på komplexiteten i ett hållbart arbetsliv och tillsammans med systematiskt arbetsmiljöarbete, handlingsplaner och åtgärder syftar till ett mer hållbart arbetsliv. Morötter är enligt forskningen i detta sammanhang åtgärder för en god fysisk och mental arbetsmiljö, avpassad arbetsbelastning, stödjande teknik, att man kan anpassa arbetstakten, alternativa arbetstidsmodeller vid behov. Det är viktigt att man känner sig trygg och förväntas och tillåts vara delaktig, att man blir sedd av chefen och arbetskamraterna. Att de egna arbetsuppgifterna upplevs som meningsfulla och behövda av andra skapar självförverkligande och tillfredsställelse i arbetet. Att man känner att ens arbetsuppgifter och man själv är viktig för organisationen och företaget. Att man trots högre ålder inkluderas i olika nysatsningar och får tillgång till kompetensutveckling och inte blir åsidosatt eller åldersdiskriminerad. Utvärderingar visar att de äldre medarbetarna som fick några av dessa anpassningar och möjligheter var mer effektiva, utvilade, stimulerade när de var på arbetet samtidigt som sjukfrånvaron minskade. Vilket i sin tur bidrar till ett längre arbetsliv för grupper som tidigare inte klarat av att arbeta fram till pensionsåldern. I organisationer som bygger på en deltagar- och lärandekultur rustas de anställda för att klara omställningar, nya arbetsuppgifter och vid behov även yrkesbyten.Med en åldrande befolkning där allt fler lever allt längre behöver vi arbeta till en högre ålder i framtiden för att pensionssystemet ska hålla. Men ”morötter” är viktigare för en god arbetshälsa och hög produktivitet än en piska i form av oron för en dålig ekonomi. Det kräver också att vi ändrar våra attityder och förhållningssätt till äldre på arbetsmarknaden, vilket vi bäst gör genom att organisationer och företag får incitament till och erbjuder mer individanpassade arbetsvillkor, särskilt för personer i högre ålder. Låt oss därför använda den framtagna kunskapen i praktiken för att göra arbetslivet friskt och hållbart för alla åldrar.
|
|
| 6. |
- Nilsson, Kerstin, et al.
(författare)
-
Vi är oroade över senare ålderspension
- 2017
-
Ingår i: Dagens Samhälle. - 1652-6511.
-
Tidskriftsartikel (populärvet., debatt m.m.)abstract
- Var fjärde person blir i dag sjuk till följd av sitt arbete. Att höja pensionsåldern för alla yrkesgrupper, utan konkreta åtgärder för att minska ohälsan, är därför problematiskt och mycket oroande. Det är, enligt forskarna, inte långsiktigt samhällsekonomiskt lönsamt att utan andra åtgärder höja pensionsåldern för alla. Vi – 54 forskare – är mycket oroade över konsekvenserna av att, som föreslagits, senarelägga ålderspensionen.Förslaget utgår i princip från arbetskraftsdeltagande i princip enbart styrs av ekonomin, medan forskningen visar att det bara är en av flera faktorer som styr hur länge och hur mycket människor väljer att arbeta.Det här sättet att lösa problemet med en åldrande befolkning och ett sviktande pensionssystem är inte samhällsekonomiskt lönsamt på lång sikt, utan riskerar bara att flytta runt folk mellan olika ersättningssystem. Pensionssystemet bygger på att vi ska arbeta en viss del av våra liv för att tjäna in vår pension. Vi bör dock inte enbart utgå ifrån ålder eller antalet år sedan en person föddes då korttidsutbildade generellt träder in på arbetsmarknaden tidigare än långtidsutbildade. De med kortare utbildningstid har alltså varit en del av arbetskraften från en yngre ålder. Människor med kortare utbildning har också oftare ett arbete som innebär påfrestningar som kan inverka negativt på hälsotillståndet och som till och med kan påskynda det biologiska åldrandet. Dessutom lever korttidsutbildade generellt sett inte lika länge som långtidsutbildade, vilket delvis även avspeglar skilda livs- och arbetsvillkor.Ta nytta av den forskning som vi har tagit fram. Ekonomin är självklart viktigt för att vi ska vilja arbeta, men den är som sagt enbart en av flera faktorer med betydelse vårt arbetsliv.Hälsotillståndet, både det fysiska och det mentala, har en avgörande betydelse för hur länge och hur mycket vi orkar arbeta. Ett fysiskt och mentalt belastande arbete är en stark riskfaktor för en nedsatt hälsa i slutet av arbetslivet. Arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning spelar en allt större roll ju äldre vi blir. Andra aspekter är arbetsinnehåll, hur meningsfulla och stimulerande arbetsuppgifterna är, balansen mellan arbete och familjesituation och fritidsaktiviteter. Organisationskultur, ledarskapet, stöd i arbetet och kompetens har stor betydelse för om vi ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Vi måste ta större hänsyn till olika förutsättningar och varierande funktionsförmåga och utifrån detta anpassa de åtgärder som gör att arbetslivet blir möjligt och hållbart för allt fler även i högre ålder.Ett hållbart och acceptabelt pensionssystem måste därför utformas utifrån personliga förutsättningar och förhållanden i arbetslivet. Ett hållbart arbetsliv för allt fler i vår åldrande befolkning fordrar att vi samtidigt beaktar faktorer som relaterar till biologisk/kroppslig ålder, mental/kognitiv ålder samt social ålder/livsloppsfas samt de attityder som är kopplade till ålder.
|
|
| 7. |
|
|
| 8. |
- Sindi, S., et al.
(författare)
-
Sleep disturbances and dementia risk: A multicenter study
- 2018
-
Ingår i: Alzheimers & Dementia. - : Wiley. - 1552-5260 .- 1552-5279. ; 14:10, s. 1235-1242
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Introduction: Few longitudinal studies assessed whether sleep disturbances are associated with dementia risk. Methods: Sleep disturbances were assessed in three population-based studies (H70 study and Kungsholmen Project [Sweden]; Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia study [Finland]). Late-life baseline analyses (3-10 years follow-up) used all three studies (N = 1446). Baseline ages 70 years (Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia, H70), and approximate to 84 years (Kungsholmen Project). Midlife baseline (age approximate to 50 years) analyses used Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia (21 and 32 years follow-up) (N = 1407). Results: Midlife insomnia (fully adjusted hazard ratio = 1.24, 95% confidence interval = 1.02-1.50) and late-life terminal insomnia (fully adjusted odds ratio = 1.94, 95% confidence interval = 1.08-3.49) were associated with a higher dementia risk. Late-life long sleep duration (>9 hours) was also associated with an increased dementia risk (adjusted odds ratio = 3.98, 95% confidence interval = 1.87-8.48). Discussion: Midlife insomnia and late-life terminal insomnia or long sleep duration were associated with a higher late-life dementia risk. (C) 2018 the Alzheimer's Association. Published by Elsevier Inc. All rights reserved.
|
|
| 9. |
- Sindi, S., et al.
(författare)
-
Sleep disturbances and later cognitive status: a multi-centre study
- 2018
-
Ingår i: Sleep Medicine. - : Elsevier BV. - 1389-9457 .- 1878-5506. ; 52:December, s. 26-33
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Objective: To investigate the associations between sleep disturbances in mid-life and late-life and late-life cognitive status. Methods: In four population-based studies (three Swedish studies: H70 study, Kungsholmen Project (KP) and The Swedish Panel Study of Living Conditions of the Oldest Old (SWEOLD); and one Finnish study: Cardiovascular Risk Factors, Aging and Dementia (CAIDE)), participants provided self-reports on insomnia, nightmares and general sleep problems. Late-life cognitive status was measured by the Mini Mental State Exam (MMSE). The associations between late-life sleep disturbances and cognition 3-11 years later were investigated across all studies (n = 3210). Mean baseline ages were 70 (CAIDE, H70 and SWEOLD), and 84 years (KP). Additional analyses examined the association between midlife sleep and late-life cognition using CAIDE (21 and 31 years follow-up, n = 1306, mean age 50 years), and SWEOLD (20-24 years follow-up, n = 2068, mean age 58 years). Ordered logistic regressions, adjusted for potential baseline confounders, were used in the analyses. Results: Late-life sleep disturbances were associated with poorer cognition after 3-11 years (fully adjusted beta = -0.12, 95% CI = -0.24 to -0.01). Midlife nightmares and insomnia were also associated with lower MMSE scores (fully adjusted beta = -0.28, 95% CI = -0.49 to -0.07 and beta = -0.20, 95% CI = -0.39 to -0.01), although the latter association was attenuated after adjusting for lifestyle/health-related confounders. Midlife general sleep problems were not associated with late-life MMSE performance. Conclusions: Sleep disturbances and midlife nightmares were associated with lower MMSE scores, which suggests that sleep disturbances in earlier life stages can be associated with worse late-life cognition. (c) 2017 Published by Elsevier B.V.
|
|
| 10. |
- Vala, Cecilie Hongslo, 1983, et al.
(författare)
-
Increased risk for hip fracture after death of a spouse-further support for bereavement frailty?
- 2020
-
Ingår i: Osteoporosis International. - : SPRINGER LONDON LTD. - 0937-941X .- 1433-2965. ; 31:3, s. 485-492
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Death of a spouse is associated with poorer physical and mental health. We followed all married individuals, born from 1902 to 1942, during the period from 1987 to 2002, and found that widows and widowers had higher risk for hip fracture, compared with still married women and men. Introduction Spousal bereavement can lead to poorer physical and mental health. We aimed to determine whether married women and men had an elevated risk of hip fracture after death of a spouse. Methods In a retrospective cohort study, we followed all Swedish married individuals aged 60 to 100 years (n = 1,783,035), from 1987 to 2002. Data are presented as mean with 95% confidence interval (CI). Results During the follow-up period, 21,305 hip fractures among widows and 6538 hip fractures among widowers were noted. The hazard ratio (HR) for hip fracture in widows compared with married women was 1.34 (95% CI 1.31 to 1.37) and for widowers compared with married men 1.32 (95% CI 1.29 to 1.35). The HR for hip fracture in the first 6 months after death of a spouse was in widows compared with married women 1.62 (95% CI 1.53 to 1.71) and in widowers compared with married men 1.84 (95% CI 1.68 to 2.03). The elevated risk was especially prominent in young widowers in the age range 60-69 years. During the first 6 months they showed a HR of 2.76 (95% CI 1.66 to 4.58) for a hip fractvure compared with age matched married men. Widows aged 60-69 years showed a HR of 1.59 (95% CI 1.26 to 1.99) compared with age matched married women. Conclusion Our observation of a higher hip fracture risk in both genders in connection with the death of a spouse indicates a possible effect of bereavement on frailty.
|
|
