| 1. |
- Andersson, Joakim, 1966, et al.
(författare)
-
Brobygge i lärandesituationer under slöjdarbete
- 2016
-
Ingår i: NÄD2016, Nationell Ämnesdidaktisk Konferens 19-21 april 2016. Malmö.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Syftet med denna presentation är att diskutera hur samspelet mellan lärarstudenter, lärare och omgivning medverkar i lärandesituationer för att utveckla händig- och skicklighet under slöjdarbete. Under studenternas utbildning till att bli lärare för skolans slöjdämne ingår det under utbildningstiden också arbeten i verkstäder för att öva upp skicklighet och bli kunnig i hantverket med att forma slöjdföremål. För att som utbildad slöjdlärare kunna undervisa i skolans slöjdämne är det angeläget att själv ha fått erfarenheter i hur det succesivt kan gå till att lära sig slöjda. Videoinspelad empiri är insamlad under två dagars workshop i svarvning vid en slöjdlärarutbildning. De inspelade slöjdaktiviteterna utmärks av att de studerande samordnar sina aktivitetet med stöd av både verbal och icke verbalt kommunikation. Hur samspel bygger broar när lärprocesser formas genom instruktioner och intryck när studenterna utvecklar sin kunnighet och skicklighet är av intresse att utforska. Vi vill diskutera hur kunnande formas i interaktion med personer och omgivning när studenter lär sig forma slöjdföremål med hjälp av redskap och material. Vad är det som gör att personen växlar mellan att arbeta själv eller få hjälp av andra? Hur utvecklas studenternas lärprocesser genom samtal och andra kommunikationsformer (kroppsspråk, gester, mimik, handlingar, etc.) för att de ska bli mer kunniga, skickliga och konstfarna i slöjdarbetet? Hur används instruktioner och intryck i lärprocessen?
|
|
| 2. |
- Andersson, Joakim, 1966, et al.
(författare)
-
Händig, skicklig och konstfärdig – slöjdkunnande i interaktion
- 2017
-
Ingår i: Forskning om undervisning och lärande. - 2001-6131. ; 5:1, s. 26-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Skolans slöjdundervisning erbjuder ett lärande som skiljer sig i förhållande till flera skolämnen då kunskaperna utvecklas och synliggörs genom att tillverka ett fysiskt föremål. I läroplanstexter beskrivs slöjdämnet och vad eleverna förväntas utveckla, men det finns få praktiknära forskningsstudier om hur det kan gå till att lära sig slöjda. Innebörden av begreppet slöjd är mångfasetterad och det kan vara problematiskt att uppfatta skillnader i slöjdens lärprocesser. Att bli mer händig, skicklig och konstfärdig i att forma slöjdföremål kan uppfattas som ’praktiskt arbete’ i allmänhet, kunnandet kan förbli dolt i oreflekterat görande. I föreliggande studie har en workshop i träsvarvning på en slöjdlärarutbildning studerats. Syftet är att undersöka slöjdkunnighet och beskriva hur slöjdkunnande konstitueras i interaktion med andra och med de situationer som skapas i den fysiska miljön för slöjdverksamheten. De videofilmade situationerna har analyserats utifrån några av slöjdbegreppens betydelser; händig, skicklig och konstfärdig. Utöver hantverkskunnande synliggör studien pedagogiska aspekter om hur det kan gå till att lära sig slöjda. Analyserna visar att slöjdarbete inte bara handlar om att arbeta på ett eget slöjdföremål. Studenterna intar olika roller när de, med hjälp av flera multimodala resurser, arbetar på både egna och varandras arbeten.
|
|
| 3. |
- Andersson, Joakim, 1966, et al.
(författare)
-
Samtal och meningsskapande i slöjdklassrum
- 2019
-
Ingår i: Samtal och meningsskapande i slöjdklassrum (Skolverkets lärportal. Modul: Muntlig kommunikation. Perspektiv på muntlig kommunikation). - Stockholm : Skolverket. ; Del 7, s. 1-9
-
Annan publikation (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att det ”pratas mycket” under slöjdarbetet är något som eleverna uttryckt som positivt i slöjdforskning och i nationella utvärderingar av slöjdämnet. Elever menar att det är bra ”att man får prata och arbeta på samma gång i slöjden”. Utöver de samtal läraren har inför alla elever vid till exempel genomgångar och redovisningar inbjuder slöjd till nära kommunikation mellan läraren och eleverna under arbetet med material, redskap och slöjdföremål – både muntligt, kroppsligt och visuellt. Men frågor kan ställas om hur slöjdlärare på bästa sätt kan medverka för att lyfta språkutvecklande aspekter i samtalen. I artikeln betraktas slöjdämnets muntliga kommunikation utifrån tre utgångspunkter: Kommunikativa förhållningssätt; Lärares förhållningssätt i slöjdundervisningen, och Fiktiva och konkreta kommunikationsformer. Därefter diskuteras meningsskapanden och uttryck i slöjdundervisning. Artikeln avslutas med några didaktiska reflektioner.
|
|
| 4. |
- Campopiano, Christina, 1962, et al.
(författare)
-
Multimodala resurser för lärande
- 2017
-
Ingår i: Skolverkets modul ”Från vardagsspråk till ämnesspråk, del 8” i Läs & skrivportalen.
-
Tidskriftsartikel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att öppna upp för att lära sig på flera vis, multimodalt, är angeläget i alla skolämnen då elever möter skolans verksamheter utifrån olika sociala och kulturella erfarenheter. En mängd språkliga och symboliska intryck passerar i barns och ungas vardag och dessa ska förenas med skolans språkbruk. I de mer skapande, kroppsliga och laborativa inslagen i undervisningen inom bild, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, musik och slöjd, men även i till exempel matematik, NO och teknik, har multimodala resurser för lärande till stora delar varit ouppmärksammade i elevers görande. Att konkretisera tekniska lösningar, förklara biologiska samband, tillaga en måltid, framställa ett slöjdföremål, gestalta musik, rörelse eller bild, inrymmer läsförmågor både i multimodala intryck och i egna uttryck, det vill säga att kunna tolka information exempelvis i instruktioner, symboler och bilder och överföra tankar i handlingar och gestaltningar. Över tid har vissa skolämnen förknippats med traditionell läsning och skrivning medan andra kan ha uppfattats som mer ”praktiska”, där eleverna inte har samma behov av läsförmåga. Det multimodala språkbrukets potential i och genom de skapande och laborativa ämnesområdena behöver därför lyftas, dels för att öppna upp för elevers olika sätt att lära, dels för att skapa mening och variation i lärsituationer.
|
|
| 5. |
- Campopiano, Christina, 1962, et al.
(författare)
-
Multimodala resurser för lärande i och genom slöjd
- 2017
-
Ingår i: Forskningskonferens i Umeå om estetiska ämnen, 31 okt – 2 nov, 2017.
-
Konferensbidrag (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att läsa på flera vis, multimodalt, är angeläget i alla skolämnen då elever möter skolans verksamheter utifrån olika sociala och kulturella erfarenheter. Flera språkliga och symboliska intryck passerar i barns och ungas vardag och ska förenas med skolans språkbruk. I de mer skapande ämnen som slöjd, har multimodala resurser för lärande till stora delar varit ”tysta” i elevers slöjdande. Att framställa ett slöjdföremål inrymmer läsförmågor både i multimodala intryck och i egna uttryck. Att kunna tolka information exempelvis i instruktioner, symboler och bilder och överföra dessa tankar i handlingar och gestaltningar är en central del i slöjdundervisningen. Vi har i en artikel inom Skolverkets ”Läslyftet” beskrivit bland annat ett exempel utifrån observationer i slöjdämnet om hur elever använder sig av flera olika multimodala resurser för att lära sig under en slöjdlektion. Exemplet är hämtat från arbetsområdet ”necessär”, där läsningen börjar i ett färdigt föremål. Att ”läsa av” olika slags intryck, överföra tankar i handling och sedan tillverka, inrymmer flera multimodala sätt att läsa. Intryck från föremål, redskap, skrivna texter och skisser läses och medieras till tankar som utförs i handling och uttrycks i ett föremål; ett föremål som i sin tur kan läsas. Lärandet sker med olika modaliteter, en del generella och en del specifikt i olika ämnen. Tillsammans bidrar detta till utveckling av elevers språk i vid mening att läsa och skriva, att se och känna, att uttrycka sig muntligt och visuellt, genom ord och slöjdföremål. I presentationen vill vi lyfta det multimodala språkbrukets potential i och genom slöjd för att inte stanna i tyst kunnande.
|
|
| 6. |
- Gyllerfelt, Emma, 1979, et al.
(författare)
-
Multimodala resursers mediering i slöjdundervisning med nyanlända elever
- 2021
-
Ingår i: Techne series : Research in sloyd education and crafts science. A. - 1238-9501 .- 1893-1774. ; 28:1, s. 33-47
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Denna artikel belyser hur multimodala resurser används och medierar mening mellan slöjdlärare och nyanlända elever i slöjdundervisning. Syftet är att identifiera och beskriva hur multimodala resurser används av slöjdlärare och nyanlända elever i interaktion dem emellan utifrån de resurser som finns tillgängliga i slöjdklassrum. Studiens empiriska material är insamlat med hjälp av videodokumentation i årskurs 8–9 i grundskolans slöjdundervisning. Materialet har dels analyserats i sin helhet, dels på mikronivå. Sociokulturella utgångspunkter om kunskap och lärande och ett multimodalt perspektiv har använts för att synliggöra hur olika resurser samverkar. Utifrån artikelns fokus om hur slöjdundervisningens multimodala resurser används mellan slöjdlärare och nyanlända elever åskådliggör resultaten betydelsen av hur de olika resurserna samverkar till en helhet i interaktioner dem mellan, och hur de multimodala resurserna medierar mening för eleverna. Videoutdragen beskriver hur de multimodala resurserna blir centrala i lärsituationerna, dels utifrån hur de används mellan slöjdlärare och nyanlända elever, dels hur de används och ger mening av eleverna. Vidare visar resultaten betydelsen av att slöjdlärarna och de nyanlända eleverna kan läsa av varandras multimodala handlingar i de interaktioner som uppstår. Artikeln synliggör både möjligheter och begränsningar med de multimodala resurser som slöjdlärare och nyanlända elever använder sig av i slöjdundervisning för att skapa mening.
|
|
| 7. |
- Johansson, Marléne, 1953, et al.
(författare)
-
Att lära sig se trådraken – om tvekan och fokusförskjutning
- 2009
-
Ingår i: Paper, presenterat vid den Nordiske Fagdidaktikkonference, maj 2009, Middelfart, Syddansk Univiversitet, Danmark.
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Utgångspunkten i denna presentation är empiriskt förankrade exempel från tre olika textilslöjdspraktiker i den svenska skolan; grundskolans slöjdundervisning skolår 8, ett specialutformat program inom gymnasieskolan (årskurserna 1 och 3) och gymnasieskolans hantverksprogram årskurs 1. Studien är relaterad till ”Komolärprojektet” (Kommunikation och lärande i slöjdpraktiker) som är finansierat genom det svenska Vetenskapsrådet. Det empiriska materialet bygger på videoinspelade klassrumsobservationer. Fokus för analysarbetet är klassrumskommunikationen å den ena sidan och elevernas interaktion med material och redskap å den andra. Vad är det man kan när man kan lägga ut ett mönster trådrakt vid en tillklippningssituation? Det är inte tydliga skillnader mellan ”kan” eller ”kan inte” utan en gradvis ökad kompetens som blir synlig genom jämförelsen mellan de olika sammanhangen och vad som karakteriserar ett mera kompetent kunnande beträffande mönsterutläggning. Eleverna i de ovan nämnda sammanhangen är alla delaktiga, men i varierande grader, i de kunskaper som byggts in i handlingar, pappersmönster och andra redskap som används vid mönsterutläggningen.
|
|
| 8. |
- Johansson, Marléne, 1953, et al.
(författare)
-
Att lära sig se trådraken – om tvekan och fokusförskjutning på väg mot förändrat kunnande
- 2017
-
Ingår i: Techne series: Research in sloyd education and crafts science A.. - 1893-1774. ; 24:1, s. 1-16
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Utgångspunkten i denna artikel är empiriskt förankrade exempel från textilslöjdspraktiker i den svenska skolan; grundskolans slöjdundervisning årskurs 8 och ett specialutformat program inom gymnasieskolan med textil inriktning i årskurserna 1 och 3. Artikelns videoutdrag handlar alla om principiellt samma handling – trådrak mönsterutläggning på tyg – men, dels finns det två olika inramningar (grundskolan och gymnasieskolan), och dels exemplifierar de olika skeden av kunnande. Syftet är att beskriva skillnader i kunnande och vad som framstår som svårt för elever med liten eller ingen erfarenhet av att lägga ut mönster på ett tyg inför tillklippning och hur kunnandet förändras med ökande erfarenhet, liksom vilka nya svårigheter som följer med att elever arbetar med mönster av ökande komplexitet. Det som vid en första blick kan framstå som samma handling utvecklas över tid från något som framstår som enkel handling till att utvecklas i komplexitet. I de tvekan-situationer som beskriv finns potential för ett förändrat deltagande, där förändringen idealt är ett mer kompetent deltagande där ingen tvekan förekommer. Med ökad förtrogenhet kan uppmärksamheten förflyttas till något annat. Det vi är förtrogna med blir till rutiner och därmed behövs det en avvikelse för att fånga uppmärksamheten. I avvikelsen ligger möjligheterna till fortsatt lärande. Artikelns empiriska exempel synliggör dessa skillnader i kunnande som annars oreflekterat kan uppfattas som lika. Eleverna bygger in kunskap i sina handlingar, fokus flyttar från att inte veta vad man tittar på till självklarheten i handlingen.
|
|
| 9. |
- Johansson, Marléne, 1953
(författare)
-
Att lära slöjd och hantverk
- 2014
-
Ingår i: Professorsinstallationen 2014, GU. - Göteborg : University of Gothenburg. ; , s. 36-37
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Att lära slöjd och hantverk. Att tillverka fysiska föremål är en av våra äldsta kunskapsformer; det är något som människan har gjort i alla tider och kulturer och gör än i dag. I ett samhälle som ska bygga på hållbar utveckling är det angeläget att ha kunskaper om föremåls livscykler. Skolans slöjdämne är förhållandevis ensamt om att låta barn och ungdomar utvecklas i kunskapsformen att tillverka fysiska föremål. I slöjden får eleverna möjlighet att utveckla insikter om hållbar utveckling när de med hjälp av redskap och material arbetar i en hel tillverkningsprocess från en idé till ett fysiskt slöjdföremål. Arbetsinsats, upplevd materialitet och föremålet kan inge respekt för hållbar utveckling och kulturella och etiska värden. Det kan vara lätt att tro att intresset för att kunna slöjda dämpas när allt finns lättillgängligt i vårt konsumtionssamhälle, men lyckligtvis kommer hållbarhet och funktion alltmer i fokus med nya värderingar. Slöjdverksamhet blomstrar på stickkaféer och i sociala medier. Hantverket förenar och blir gränsöverskridande på flera vis. En fantastisk känsla kan upplevas med föremål som använts länge vilket visar sig i trendig re-design av second-hand kläder. Idag vill allt fler kunna göra själv, som i do-it-yourself-rörelsen. I ett hållbart samhälle är det angeläget att ha kunskaper om material och tillverkning. Känn gärna på materialet i de kläder ni har på er, eller på materialet på stolen ni sitter på! Vad är det för material? Hur ska det skötas, och kan det tvättas? Var har det tillverkats, och hur har det transporterats hit? Kunskaper om varför föremål ser ut som de gör, vilka material de är tillverkade av och hur de blir till, främjar ett reflekterat bruk. Genom att själv få arbeta med material, känna dess möjligheter och begränsningar, utvecklas handlingsburen och kroppsbaserad kunskap. Slöjdarbete kan exempelvis innehålla att se och känna skillnad på om det bearbetade materialet känns tillräckligt mjukt, eller innebära känslan av hur kroppen blir ett med verktyget. I slöjdundervisningen får eleverna möjlighet att komma åt tidigare generationers inbyggda kunskaper som levandegörs via materialens, redskapens och slöjdteknikernas möjligheter och begränsningar. Att själv kunna bygga in sina tankar och idéer i ett fysiskt föremål är i stora delar unikt för skolans slöjdämne. Begreppet slöjd är gammalt och finns omtalat redan på 1300-talet i Östgötalagen. Ordböcker beskriver att slöjd grundar sig på det fornsvenska ordet slöghþ, som står för slughet, flitighet, skicklighet, kunnighet och klokhet, och av slögher, egenskapen att vara händig, flink, hantverksskicklig, konstfärdig, förfaren, skicklig, fyndig och påhittig. Slöjdbegreppets pedagogiska betydelse stämmer väl än idag när eleven i skolan bearbetar material till ett slöjdföremål. Att lära slöjd och hantverk innefattar såväl materiella som immateriella resurser. Men det färdiga slöjdföremålet kan också skugga lärprocessen vid tillverkningen. Att lära sig slöjda kan utveckla förmågor som självförtroende, uthållighet, organisationsförmåga, koncentration, initiativförmåga, problemlösning, att våga ta risker, att föreställa sig något som ännu inte finns, att se helhet och sammanhang samt att känna välbefinnande och få tid för tankar och känslor. Listan kan göras lång och kompetenserna kan relateras till de flesta yrkesområden. Trots det verkar dessa kompetenser inte värdesättas av föräldrar då de rangordnar slöjdämnet på näst sista plats av vilka skolämnen som är viktiga för deras barns studier eller framtid. I samma undersökning uppger eleverna att de tycker att slöjd är ett av de roligaste ämnena i skolan, ett ämne där de känner engagemang, får ta ansvar och vara med och påverka. Men resultaten visar också att eleverna är mindre säkra på vad de lär sig genom att slöjda. Slöjdämnets kunskapskvalitéer verkar vara gömda i slöjdföremålet. En för snäv kunskapssyn riskerar att slöjdkunnande räknas bort i jakten på kunskaper som kan mätas, vägas eller betygsättas. Kanske beror det på att slöjdforskning om lärande i slöjd är en bristvara. Forskningsresultat behövs också för att balansera eget tyckande och inför politiska beslut. Alla som har gått i svensk och nordisk skola har haft obligatorisk slöjdundervisning. Jag har förmånen att få arbeta med nordisk lärarutbildning och forskning. Min forskning handlar om lärande, interaktion och multimodalitet vid tillverkning av fysiska artefakter i slöjdrelaterade verksamheter, såväl i skola som i miljöer utanför skolan.
|
|
| 10. |
- Johansson, Marléne, 1953
(författare)
-
Att tänka med nålen i hand – medierande redskap i slöjdpraktik : Ingår i Hans Rystedt & Roger Säljö (red). Kunskap och människans redskap: teknik och lärande
- 2008
-
Ingår i: Ingår i H. Rystedt & R. Säljö (red) Kunskap och människans redskap: teknik och lärande.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Redskap och slöjdpraktik: Svarvar, symaskiner, saxar eller minsta nål... i grundskolans slöjdsalar omges eleverna av en mängd fysiska redskap och maskiner. I kapitlet utmanas ett av slöjdens minsta redskap; synålen. Elevers lärande med fysiska redskap som tankestöd, att resonera och agera med, och hur redskapen under kommunikation ger och ges mening av eleverna diskuteras. Kunskap och människans redskap: Genom historien har människor omvandlat sina idéer till materiella redskap - konstgjorda ting som vi använder i nästan allt vi gör. Man kan till och med hävda att vi numera är helt beroende av teknik också när vi tänker; vi använder kalkylatorn för att räkna, ordbehandlaren för att skriva och när vi behöver komma ihåg något tar vi till papper och penna eller någon programvara på datorn. Människors kunskaper och färdigheter är kopplade till alltfler sådana redskap, och våra kunskaper har utvecklats genom årtusendena just genom att vi kan uttrycka dem med hjälp av materiella objekt. Syftet med denna bok är att genom exempel från olika områden visa hur nära våra kunskaper är kopplade till teknik, och hur vi lär och gör erfarenheter genom att samspela med en värld av alltmer sofistikerade materiella objekt och redskap. Boken vänder sig i första hand till studenter på lärarutbildningar, men också till utbildningar inom media-, hantverks- och vårdområdena samt till alla som har ett intresse för lärande i det moderna och komplexa samhället.
|
|
