| 1. |
|
|
| 2. |
- Dreinhofer, Karsten E, et al.
(författare)
-
Multinational survey of osteoporotic fracture management
- 2005
-
Ingår i: Osteoporosis International. - : Springer Science and Business Media LLC. - 1433-2965 .- 0937-941X. ; 16:Suppl. 2, s. 44-53
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Osteoporosis is characterized by a decreased bone mass and an increased bone fragility and susceptibility to fracture. Patients with a fragility fracture at any site have an increased risk of sustaining future fractures. Orthopedic surgeons manage most of these fractures and are often the only physician seen by the patient. Mounting evidence that orthopedic surgeons are not well attuned to osteoporosis led the Bone and Joint Decade (BJD) and the International Osteoporosis Foundation (IOF) to survey 3,422 orthopedic surgeons in France, Germany, Italy, Spain, the United Kingdom, and New Zealand. The majority of the respondents in all countries had the opinion that the orthopedic surgeon should identify and initiate the assessment of osteoporosis in patients with fragility fractures. Heterogeneous practice pattern exist in different countries; however, identification and treatment of the osteoporotic patient seems to be insufficient in many areas: half of the orthopedic surgeons surveyed received little or no training in osteoporosis. Only approximately one in four orthopedic surgeons in France, the UK and New Zealand regarded themselves as knowledgeable about treatment modalities. Less than one-fifth of the orthopedic surgeons arranged for a surgically treated patient with a fragility fracture to have a bone mineral density (BMD) test. Twenty percent said that they never refer a patient after a fragility fracture for BMD. Only half of the orthopedic surgeons in southern Europe know about the importance of some external risk factors for hip fractures (cataracts, poor lighting, pathway obstacles, poor balance). In summary, this survey clearly indicates that many orthopedic surgeons still neglect to identify, assess and treat patients with fragility fractures for osteoporosis. More educational opportunities need to be offered to orthopedic surgeons through articles, web-based learning and educational seminars. Development of a simple clinical pathway from evidence-based guidelines is an important step to ensure that optimal care is provided for patients with fragility fractures.
|
|
| 3. |
|
|
| 4. |
|
|
| 5. |
|
|
| 6. |
- Johnell, Olof, et al.
(författare)
-
Rörelseorganens sjukdomar
- 2005
-
Ingår i: En människa i rörelse : forskning om skelett, leder och muskulatur i Region Skåne och Södra sjukvårdsregionen. - 1653-9265. ; 3, s. 10-12
-
Bokkapitel (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)
|
|
| 7. |
- Lidgren, Lars, et al.
(författare)
-
Nationella medicinska indikationer for fotkirurgi
- 2006
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I september 2004 fick Nationellt Kompetenscentrum för Ortopedi (NKO) sitt initiala uppdrag från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), vilket avsåg utarbetande av nationella medicinska indikationer för operation av höft- och knäledsartros, operation av diskbråck, spinal stenos och segmentell ryggsmärta samt operation av menisk- och korsbandsskador. Detta delarbete avrapporterades i mars 2005. NKO fick i juni 2005 i uppdrag från SKL att utarbeta nationella medicinska indikationer även för fotkirurgi. Bakgrunden till uppdragen är den överenskommelse om en utvidgad nationell vårdgaranti som staten och Landstingsförbundet tecknade i februari 2005 och som började gälla 1 november 2005. I uppdraget ingår bland annat en nulägesbeskrivning avseende evidens inom ett flertal sjukdomsområden samt förslag på nationella medicinska indikationer för respektive sjukdomsområde, nulägesbeskrivning avseende fotkirurgins komplexitet och kompetensstruktur, beskrivning av det nationella förhållandet avseende väntetider till fotkirurgi, inventering av antal utförda operationer i både öppen och slutenvård inklusive privatverksamheten för hela landet, analys av eventuella samband mellan ersättningsform (DRG) och val av vårdform samt ge förslag till bedömnings- och remissmallar. Foten- och fotledens sjukdomspanorama omfattar en bred variation av sjukdomar och skador såsom artros, reumatoid artrit, medfödda eller förvärvade felställningar, nervinklämningar, sår, infektioner, gangrän, sen- och ledbandsskador samt frakturer. Variationen av möjliga kirurgiska ingrepp är ofta mycket stor, även inom ”enklare diagnoser” och bedömning inför operation kräver en stor erfarenhet hos ansvarig ortoped. Denna rapport visar bland annat att det årligen utförs minst 24 000 fotkirurgiska ingrepp i Sverige. Vidare framgår att kökvoten för fotkirurgiska ingrepp motsvarar en genomsnittlig väntetid på 6-9 månader, vilket är betydligt högre än den som redovisades för höft- och knäledsplastik, diskbråck, artroskopi i knäled och korsbandsoperationer (NKO 2005). Fotortopedi framstår därför som ett område med i dagsläget relativt dålig tillgänglighet och inte alls i närheten av att uppfylla en längsta väntetid på max tre månader för patienter som har fått beslut om operation. Vid elektiv fotkirurgi är indikationerna för kirurgi samma som för andra ortopediska diagnoser såsom artros i höft- eller knäled, nämligen; oacceptabel daglig belastningssmärta, vilovärk och/eller funktionsinskränkning som påverkar dagliga fritidsaktiviteter och/eller arbetsförmåga. Förslag till prioriteringsmodell och bedömningsmall presenteras. Evidensgraden för fotkirurgiska ingrepp är i allmänhet låg. Detta orsakas sannolikt i huvudsak av brist på tillräckligt väl utförda studier och inte på dålig effekt av kirurgin. Det finns internationellt etablerade behandlingsrutiner som ofta grundas på retrospektiva studier, till viss del på icke-jämförande prospektiva studier samt i relativt få fall på prospektiva randomiserade studier. Generellt kan anges att cirka 80 procent av patienterna blir nöjda med sin operation. Behovet av fotkirurgisk verksamhet bedöms som relativt konstant de närmaste tio åren. Antalet ortopeder som i huvudsak sysslar med fotkirurgi i landet är dock relativt få och många av dessa kommer att gå i pension inom en tioårsperiod. Den i genomsnitt långa väntetiden till fotkirurgisk operation är oroande, rekrytering och utbildning av nya ortopeder med fotkirurgisk kompetens bedöms som mycket väsentlig. Forskning bör bedrivas av och ledas från universitetsklinikerna med regionala, och i vissa fall nationella projekt, för att förbättra och stärka fotkirurgin i framtiden.
|
|
| 8. |
- Strom, Oskar, et al.
(författare)
-
Long-term cost and effect on quality of life of osteoporosis-related fractures in Sweden
- 2008
-
Ingår i: Acta Orthopaedica. - : Medical Journals Sweden AB. - 1745-3682 .- 1745-3674. ; 79:2, s. 269-280
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- Background and purpose Few economic or quality-of-life studies have investigated the long-term consequences of fragility fractures. This prospective observational data collection study assessed the cost and quality of life related to hip, vertebral, and wrist fracture 13-18 months after the fracture, based on 684 patients surviving 18 months after fracture. Patients and methods Data regarding resource use and quality of life related to fractures was collected using questionnaires at 7 research centers in Sweden. Information was collected using patient records, register sources, and by asking the patient. Quality of life was estimated using the EQ-5D questionnaire. Direct and indirect costs were estimated from a societal standpoint. Results The mean fracture-related cost 13-18 months after a hip, vertebral, or wrist fracture were estimated to be (sic)2,422, (sic)3,628, and (sic)316, respectively. Between 12 and 18 months after hip, vertebral, and wrist fracture, utility increased by 0.03, 0.05, and 0.02, respectively. Compared to prefracture levels, the mean loss in quality of life between 13 and 18 months after fracture was estimated to be 0.05, 0.11, and 0.005 for hip, vertebral, and wrist fracture. Interpretation The sample of vertebral fracture patients was fairly small and included a high proportion of fractures leading to hospitalization, but the results indicate higher long-term costs and greater loss in quality of life related to vertebral fracture than previously believed.
|
|
| 9. |
|
|
