| 1. |
- Bourennane, Mohamed, et al.
(författare)
-
Experimental long wavelength quantum cryptography: from single-photon transmission to key extraction protocols
- 2000
-
Ingår i: Journal of Modern Optics. - : Informa UK Limited. - 0950-0340 .- 1362-3044. ; 47, s. 563-579
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- We present experiments on long wavelength (λ = 1.55 μm) 'plug and play' quantum cryptography systems. We discuss the performance of single-photon detectors at λ = 1.55 μm. Furthermore, we address the full implementation of the quantum cryptography protocol, discussing in detail the implementation of protocols for error correction and privacy amplification needed to get a secure key. We illustrate the theory with examples from a full software simulation to show the performance of the complete protocol in terms of final secure key creation rate
|
|
| 2. |
- Butler, Simon, et al.
(författare)
-
An Investigation of Work Practices Used by Companies Making Contributions to Established OSS Projects
- 2018
-
Ingår i: ICSE-SEIP '18 Proceedings of the 40th International Conference on Software Engineering: Software Engineering in Practice. - New York : Association for Computing Machinery (ACM). - 9781450356596 ; , s. 201-210
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Professionals contribute to open source software (OSS) projects aspart of their employment. Previous research has addressed motivationsof individuals and the ways they engage with OSS projects.However, there is a lack of research which examines and explainswork practices used by companies in their engagement with projects.Work practices used by companies to contribute to five establishedOSS projects are investigated through examination of the actions ofemployees in public communication channels and draw on our experienceswhen analysing engagement with the same projects. Wefind that companies utilise work practices for contributing whichare congruent with the circumstances and their capabilities thatsupport their short and long term needs. We find that companiescontribute to OSS projects in different ways, such as employing coreproject developers, making donations, and joining project steeringcommittees in order to advance strategic interests.
|
|
| 3. |
- Corell, Hanna, 1977, et al.
(författare)
-
Depth distribution of larvae critically affects their dispersal and the efficiency of marine protected areas
- 2012
-
Ingår i: Marine Ecology Progress Series. - : Inter-Research Science Center. - 0171-8630 .- 1616-1599. ; 467, s. 29-46
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims to improve estimates of dispersal by including information on larval traits, and in particular to explore how larval depth distribution affects connectivity and MPA (marine protected area) functionality in the Baltic Sea. A field survey showed that both invertebrates and fish differed in their larval depth distribution, ranging from surface waters to >100 m. A biophysical model of larval dispersal in the Baltic Sea showed that decreased depth distribution increased average dispersal distance 2.5-fold, decreased coastal retention and local recruitment, and substantially increased connectivity. Together with pelagic larval duration (PLD), depth distribution explained 80% of total variation in dispersal distance, whereas spawning season, and geographic and annual variations in circulation had only marginal effects. Median dispersal distances varied between 8 and 46 km, with 10% of simulated trajectories dispersing 30 to 160 km depending on drift depth and PLD. In the Baltic Sea, the majority of shallow Natura 2000 MPAs are <8 km in diameter. In the present study, only 1 of the 11 assessed larval taxa would have a recruitment >10% within MPAs of this size. Connectivity between MPAs was expected to be low for most larval trait combinations. Our simulations and the empirical data suggest that the MPA size within the Natura 2000 system is considerably below what is required for local recruitment of most sessile invertebrates and sedentary fish. Future designs of MPA networks would benefit from spatially explicit biophysical models that consider dispersal and connectivity for complex circulation patterns and informed larval traits.
|
|
| 4. |
- Corell, Hanna, 1977-, et al.
(författare)
-
Larval depth distribution critically affects dispersal and the efficiency of marine protected areas
-
Ingår i: Marine Ecology Progress Series. - 0171-8630 .- 1616-1599.
-
Tidskriftsartikel (refereegranskat)abstract
- This study aims to improve estimates of dispersal by including information on larval traits, and in particular to explore how larval depth distribution affects connectivity and MPA functionality in the Baltic Sea. A field survey showed that both invertebrates and fish differed in their larval depth distribution ranging from surface waters to more than 100 m. A biophysical model of larval dispersal in the Baltic Sea showed that decreased depthdistribution increased average dispersal distance 2.5 times, decreased coastal retention and local recruitment, and increased connectivity substantially. Together with pelagic larval duration (PLD), depth distribution explained 80% of total variation in dispersal distance, whereas spawning season, geographic and annual variations in circulation had only marginal effects. Median dispersal distances varied between 8 and 46 km, with 10% of simulated trajectories dispersing beyond 30-160 km depending on drift depth and PLD. In the Baltic Sea, the majority of shallow Natura 2000 MPAs are smaller than 8 km. In the present study, only one of the 11 assessed larval taxa would have a local recruitment >10% within MPAs of this size. Connectivity between MPAs was expected to be low for most larval trait combinations. Our simulations and the empirical data suggest that the MPA size within the Natura2000 system is considerably below what is required for local recruitment of most sessile invertebrates and sedentary fish. Future designs of MPA networks would benefit from spatially explicit biophysical models that consider dispersal and connectivity for complex circulation patterns and informed larval traits.
|
|
| 5. |
- Florin, Ann-Britt, et al.
(författare)
-
Uppföljning av fredningsområdet vid Gotska Sandön 2006-2010
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- I mars 2006 infördes ett 360 km2 stort fiskefritt område kring Gotska Sandön, i syfte att utvärdera effekterna av fiskeförbud på fiskbestånd. Ett uppföljningsprogram utarbetades för att studera bestånden i försöksområdet och två referensområden, ett öster om Gotland, där fisketrycket är högt, och ett vid det delvis fredade Hoburgs bank. Gotska Sandön hade ett lägre fisketryck än referensområdena redan innan det fiskefria området infördes, vilket möjliggjorde en utvärdering av effekterna på fiskbestånd med ett kortvarigt uppföljningsprogram. Uppföljningsprogrammet inkluderade nätprovfisken, märkning av plattfisk samt modellering av larvspridning. En översikt av resultaten visas i sammanfattningstabellen (sidan 8–9). Sammantaget visar resultaten en tydlig positiveffekt av det fiskefria området på piggvar(Scoph–thalmus maximus), med högre tätheter vid Gotska Sandön jämfört med Gotland och även högre tätheter efter fredningen jämfört med före. Detta i kombination med en högre reproduktiv potential och en potentiell larvexport från Gotska Sandön till Gotland, visar att fredningsområdet kan vara viktigt för att långsiktigt upprätthålla ett livskraftigt piggvarsbestånd vid Gotland. För skrubbskädda (Platichthys flesus)är effekten av fredningsområdet inte lika tydlig, men även här är tätheten högre vid Gotska Sandön än i referensområdena och det finns potential för larvexport från Gotska Sandön till Gotland. För torsk (Gadus morhua) ses ingen effekt av reservatet, vilket var ett förväntat resultat. Torsken har inte, till skillnad från plattfisken, lokala bestånd runt Gotland utan utgör en periferdel av det stora ostliga beståndet av torsk i Östersjön och styrs därför mer av vad som händer i resten av beståndet än vad som händer vid Gotska Sandön. Förutom att fungera som ett viktigtreproduktionsområde för plattfisk utgör fredningsområdet, som ligger i ett marintnaturreservat, även ett viktigt referensområde för forskning, eftersom det är ett av få områden i Östersjön som inte är starktpåverkat av mänsklig aktivitet. För att säkerställa dessa viktiga funktioner bör området därför fortsättningsvis vara stängt för fiske.
|
|
| 6. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
Factors influencing PM10 emissions from road pavement wear
- 2009
-
Ingår i: Atmospheric Environment. - : Elsevier BV. - 1352-2310. ; 43:31, s. 4699-4702
-
Konferensbidrag (refereegranskat)abstract
- Accelerated pavement wear is one of the major environmental disadvantages of studded tyres in northern regions and results in increased levels of PM10. Measurements of PM10 in a road simulator hall have been used to study the influence of pavement properties, tyre type and vehicle speed on pavement wear. The test set-up included three different pavements (one granite and two quartzite with different aggregate sizes), three different tyre types (studded, non-studded, and summer tyres) and different speeds (30-70 km h(-1)). The results show that the granite pavement was more prone to PM10 production compared to the quartzite pavements. Studded winter tyres yield tens of times higher PM10 concentrations compared to non-studded winter tyres. Wear from summer tyres was negligible in comparison. It was also shown that wear is strongly dependent on speed; every 10 km h(-1) increase yielded an increase of the PM10 concentration of 680 mu g m(-3) in one of the simulator experiments. (C) 2008 Elsevier Ltd. All rights reserved.
|
|
| 7. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
NanoWear : nanopartiklar från slitage av däck och vägbana
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Particles from road and tire wear have in recent years come to the fore as an important and relatively unexplored contribution to air particulate pollution. Mechanically generated wear particles are relatively coarse (>0.5 microns), but in controlled trials in VTI's road simulator it has been found that an ultra-fine fraction (< 100 nm) of particles is formed from tyre and pavement wear. This project was initiated to identify the source of these nanoparticles. The results show that the nanoparticles of the size 30-50 nm occur only from tests with studded tyres. One of the two tested Nordic unstudded winter tyres produced an even finer particle fraction (<10 nm), while the other unstudded winter tyre type did not give rise to nanoparticles. Tests with summer tyres did not result in the formation of nanoparticles. It is clear that the fine particle fraction contains higher relative concentrations of sulphur, which is present at relatively high levels in both bitumen and tyres. It is unclear whether the ultrafine particles formed from studded tyre wear of road pavement in the road simulator also occur in real traffic. If so, this may affect the assessment of health effects from different traffic related particle sources.
|
|
| 8. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
Slitagepartiklar från vägbeläggning med gummiinblandad bitumen : jämförelser med referensbeläggning
- 2009
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Studded tyre wear of road pavements cause emissions of inhalable particles (PM10). Allowed concentration of PM10 is regulated by an EU directive which is implemented in an environmental quality standard in Sweden. One way of reducing pavement wear particles is to adjust the properties of the road pavement. In the present project the effect on particle emission from mixing milled tyre rubber into the pavement bitumen has been investigated. Tests were made using the VTI road simulator with one pavement containing rubber and one reference pavement. The concentrations and size distributions of the emitted particles were measured and their chemical and morphological properties examined. Altogether, the results show that mixing rubber into the pavement bitumen results in lower emissions of both PM10 and ultrafine particles, while there were no significant differences between their chemical compositions.
|
|
| 9. |
- Gustafsson, Mats, et al.
(författare)
-
Vägbeläggningars damningsbenägenhet
- 2011
-
Rapport (övrigt vetenskapligt/konstnärligt)abstract
- Sedan 2005 gäller en miljökvalitetsnorm för inandningsbara partiklar (PM10) i Sverige, baserad på ettEG-direktiv. I Sverige är vägdamm en viktig lokal källa till överskridanden av normen, vilketuppmärksammat dubbdäcksanvändningens negativa effekter, men även initierat forskning och utvecklingrörande andra sätt att minska bildning och spridning av vägdamm till vår omgivningsluft.Mer än 100 000 ton beläggning nöts bort varje säsong. En del av detta slitagematerial är redan frånbörjan inom den inandningsbara fraktionen, medan övrigt material har potential att malas ner av trafikentill fraktioner under 10 ?m. Att minska vägbeläggningars damningsbenägenhet är därför en tänkbaråtgärd som studerats i föreliggande projekt.Åtta vägbeläggningar av ABS-typ (asfaltsbetong, stenrik) har provats i VTI:s provvägsmaskin avseendepartikelbildning för att utröna dels inverkan av största stenstorlek, dels inverkan av stenmaterialetsegenskaper. Som komplement för att analysera inverkan av olika stenmaterials tekniska egenskaperanvändes data från ytterligare nio beläggningar testade inom andra projekt.Resultaten visar att större största stenstorlek generellt ger upphov till lägre partikelemissioner och attstenmaterialets kulkvarnsvärde är ett användbart mått för att uppskatta ett stenmaterials damningsbenägenhet.Inom beläggningar med 11 mm största stenstorlek kan kulkvarnsvärdet förklara 70 % avvariationen i PM10 vid 50 km/h. Resultaten är dock inte entydiga, vilket tyder på att vissa material kanvara känsligare ur damningsbenägenhetssynpunkt för förändringar i största stenstorlek än ändra.Grundämnesanalys visar att partiklar större än ca 1 ?m helt domineras av element från stenmaterialet ibeläggningen. Svavel, som kan tänkas härröra ur däck och/eller bitumen utgör oftast en betydande andelav partiklarna under 1 ?m, medan zink, som kan härledas till däckgummit, återfinns i relativt småmängder främst i de grövre fraktionerna.Specialtester inom den norska delen av projektet visar att ökad dubbdäcksandel ökar partikelbildningenoch att odubbade vinterdäck och sommardäck som testas på en av de norska beläggningarna resulterar ica 15 gånger lägre PM10-koncentrationer än vid dubbdäcksanvändning och en högre andel fina partiklar.Vid alla tester med dubbdäck bildas även ultrafina partiklar. Källan är ännu okänd, men tester medporfyrbeläggningarna resulterar i högre halter än för kvartsit- och mylonitbeläggningarna.
|
|
| 10. |
|
|
